Flora Wiström

Klänning härifrån och skor härifrån (adlinks).

Och så blev det augusti. Jag går runt med ett flimmer över bröstkorgen, en irrationell nervositet som dyker upp då och då. Missar deadlines och klantar mig och är otrevlig mot de som stryker mig medhårs. Tar på mig för många jobbuppdrag kanske. Jag vet inte. Magknipsskrattar den ena stunden och trycker telefonen mot örat och gråter den andra.

Men okej: Nu är Froste och Dana i Stockholm. Äntligen. Vi har inte setts på nästan ett år. Jag tänker kura upp mig i storebrorsfamnen, gå på barrundor, dansa under bar himmel, teckna, ligga, flytta in i min och Fridas nya ateljé, städa fint, bocka av saker på att göra-listan, bjuda på middag, ta kvällspromenader, äta saffransglass. Ungefär så. Det blir bra hörni.

Häromkvällen, när vi fortfarande var i Hälsingland, gick jag och Felix på kvällspromenad. Lyckligt ovetandes om hur brutalt myggigt det skulle vara.

Det hoppade runt små grodbebisar överallt på stigarna. Du vet: Du upptäcker en groda och inser sedan att det KRYLLAR. Nästan lite creepy. Men också gulligt.

Vi gick bort till Arbrå kyrka, tittade på familjegraven och kliade maniskt på våra nya myggbett.

Sedan hittade vi små, små kantareller! Katsching! Så vi satte oss på knä och rafsade runt längs med vattenkanten.

Och hittade större kompisar också! Vi fyllde min tröja med små bulliga kantareller. Överallt där marken var fuktig fanns dem!

*BORT MYGGJÄVLAR BORT*

Hittade de här svamparna också, som vi förstås åt upp omedelbart :-)

Sedan började solen gå ner över älven och aaaaahhhh det var en jäkla syn hörni.

Vi hittade en mycket bra utkiksplats och satt där en stund innan jag vrålade ”Nä Felix nu måste vi gå hem innan jag blir galen!!!” (pga myggen alltså).

Natti natti vackra älven.

Eventuellt är det inte helt enligt regelboken att norpa kantarellerna när de fortfarande är så pluttiga, men vi kunde inte låta bli. Flåt flåt alla svampproffs där ute.

Vi lyssnade på Herman Geijers och Nina Hemmingsons sommarprat medan vi borstade och skar bort och rensade. Med små avbrott för att klia på våra myggbett. Och så gjorde vi kantarelltoasts med en massa grädde, vitlök och persilja. Livets mat kanske.

Translation: The other day, when we found chanterelles in the woods. The food of life.

Japp. Om tre månader bor jag i San Francisco. Eller, jag vet inte om det är socialt accepterat att använda verben ”bo” och ”flytta” när det handlar om en tremånadersperiod, men det känns så himla stort för mig.

Den elfte oktober landar jag i New York med Felix, mamma och min extrapappa Calle. Där ansluter min storebror Froste och hans fru Dana. I tio dagar ska vi göra NY (äta promenera äta handla gå på museum äta), och sedan vinkar jag hejdå till mamma, Calle och Felix och följer med Froste och Dana till San Francisco, där de bor. Och så stannar jag där i tre månader.

Jag tänkte skriva, blogga, fotografera, hänga runt och bara ha det göttigt. Kommer såklart sakna Felix o-er-hört mycket men jag tror att det är viktigt att göra saker på egen hand också. För att växa som individ och inte enbart som duo. Men förhoppningsvis kommer han och hälsar på en sväng, för annars går jag eventuellt sönder litegrann.

Froste och Dana är snälla och erbjuder mig en sovplats i i deras enrummare till en början, men jag ska försöka hitta ett rum att hyra så snabbt jag kan. Är supertacksam för boendetips! SF är den stad som har dyrast hyra i hela USA har jag hört, så jag behöver alla tips och all hjälp jag kan få.

Och, och, och! Om det är någon som vill bli min kompis i San Francisco – plz hör av dig!

Translation: I’ll be spending October-January in San Fransisco, where my brother Froste and his wife Dana lives. During my stay, I’ll blog, write, wander around and really get to know the city. Can’t wait. If you know any rooms or apartments in SF for a reasonable price,  let me know! And also – if you want to be my friend in SF, plz contact me! :))