Flora Wiström

På flygresan hem från Barcelona läste jag Sandra Beijers andra roman: Allt som blir kvar. Jag älskar att läsa böcker på det där sättet, liksom äta dem i en enda tugga.

Matilda har blivit dumpad av Oliver. Det är rötmånad. Råttorna är stora som katter, det snöar trots sommarhetta och äpplena möglar i väskan.

Bästa vännen Miron ger Matilda trettio dagar att komma över Oliver, och dessa trettio dagar ska tillbringas vid Mirons sida. De ska uppleva så stora kickar att inga tankar på Oliver får plats. Det är MDMA och slagsmål med gardinstänger, det är att stå i tågtunnlar och vänta in tunnelbanan som kommer rusande, det är att springa rakt ut bland bilarna på Vallhallavägen. Matilda, Miron och så Simon. Simon är en kick i sig själv, han slår an någonting hos alla när han slickar sig runt i folks urringningar och dröjer kvar med handen lite extra länge på låret.

Allt som blir kvar är en berättelse om att bilda en enhet med sina vänner och tillsammans glänsa starkare än alla andra. Det är en mörk historia om att ta sig genom ett uppbrott genom att bedöva allt annat  – men hur vet man om det hjälper eller om det i stället får en att sluta känna något alls?

Jag gillar hur Sandra låter sina karaktärer fucka upp gång på gång och hur man inte riktigt kan lita på någon, inte ens huvudkaraktären. Hur de här unga vuxna inte har någon självdistans utan beter sig jävligt och självcentrerat – precis så som det är. Framförallt tycker jag om den apokalyptiska känsla som ligger som ett bakgrundsmuller hela boken igenom. Världen håller ju på att gå under. Frågan är om Matilda kommer låta det ske eller inte.

Läs!

Hej. Har haft en pissig natt, ångestfylld och jävlig. Tänker att jag kanske borde springa av mig skiten, eller skrika, eller bara gotta mig i de här Barcelonabilderna som skvalpar runt i min telefon.

Mycket sånt här blev det, den vecka jag hälsade på Yrsa i Spanien. Kaféhäng. Hon med kurslitteratur, jag med något blogginlägg eller mail eller Scrivenerdokument. Scrivener är förresten ett väldigt bra bokskrivarprogram som gör det lättare att få en överblick. Tips.

Här står jag och är lite grumlig i blicken på Yrsas bästa cavabar.

Och här sitter jag och äter frukost i pyjamas på en ballekong.

Samt dokumenterar ovan nämnda frukost.

En dag åkte vi ju upp till Tibidabo. Skönt ord att säga. Tibidabo. Tibidabo.

Vi fick några tonåringar att föreviga oss.

Veckans babe.

Andra saker vi gjorde var att köpa bröd på bageriet.

Som blev till frukke på sängen. Tack Yrs.

Och så gick vi runt bland palmer. Dels sådana som växte upp genom stenplattorna,

och sådana som växte på balkonger.

Vi var ute och dansade också, mest till dåliga rockdängor av någon gubb-DJ. Yrsa sparkade av sig skorna för att hon var för varm, och då gjorde vi andra samma sak.

Och det var nog allt från Barcelonaresan. Vill vara där nu.

Veckans fjärde dag innebär rätt ofta ~eventtorsdag~. Kvällen innan hade jag suttit och muttrat över hur fjantigt perfekt hår Dolores i Westworld har, men ändå blev det här min frippa dagen därpå. :-))))

Frida kanske gick lite mer på Maeve-spåret. Vi var hur som helst bjudna på ett litet julfirande med Tictail. Så julgosigt med glögg, presenter, öppen spis och julmusik.

Vi hade fått välja ut varsin klapp till varandra. Jag fick den här tokfina vasen som Frida trott var liten som ett saltkar, men som snarare var stor som en urna. Gick runt resten av kvällen och ljög om att jag bar runt på min hunds aska. Förvånansvärt många gick på detta.

Träffade Fanny och Viola också. Pratade svett och preventivmedel och vilka fack jag och Frida hamnar i inom branschen. Alltså: Viola jobbar på en PR-byrå och ansvarar för olika varumärken som ska nå ut i press. Då bjuder hon in till event (typ detta) och skickar ut kläder ibland.  För att det ska gå smidigare ligger vi bloggare inom olika fack. Vi hamnar under kategorin ”hipster” och ”creative” (till skillnad från kanske Kenza som liksom är glossigare). Frida har även fått höra att hon har en *knarkigare aura* än jag. Lol.

Sen gick vi till Esteriörs pop-up (Åsögatan 136) som hade fest! De har ju inrett ett galleri som en lägenhet, så det var lite som att vara på hemmafest.

Så så så fint där. Jag och Frida stod inklämda i ett hörn och delade hemligheter, och sen gick vi till Nada och drack öl och pratade om att släppa ifrån sig något man jobbat med länge (i mitt fall min bok) och bara acceptera att den är i andras händer nu, och bortom sin egen kontroll. Vilket är läskigt, men också väldigt skönt.

Och på tal om Esteriör, och boken! Jag signerar Stanna där mellan 17-18 ikväll. Alltså: Åsögatan 136 på Södermalm i Stockholm. Ta med dig din bok hemifrån eller köp ett exemplar där! Det kanske kan vara en bra present till någon polare? Eller vad fasen, kom förbi och häng bara! Vi tar selfies å kramas!