BOOK CLUB BABES I SMÅLAND

Från ett landställe till ett annat! Nu tänkte jag glo på vad vi i bokklubben hade för oss när vi besökte Småland i september. Glo du med. Här är dag 1 för den som vill se.

sågis Flora Wiström -8s

På lördagen vaknade vi upp i ett madrasshav.

Sågaretorp Flora Wiström -1s Sågaretorp Flora Wiström -2s

Morgongrusiga kompisar är livet. Det vet ni va.

Sågaretorp Flora Wiström -3s Sågaretorp Flora Wiström -4s

↑ Ändå relaterbart i den här miljön.

Sågaretorp Flora Wiström -5s7b06ba5b0c6d422094f1e2b4e46f8d87_980x0_c_85_s_v4

Sen drog vi på oss det som låg närmast till hands,

Sågaretorp Flora Wiström -8s

och gick till fallet.

9351a3e887348fc7cea00344d4410f76_980x0_c_85_s_v4

Där jag och Yrsa badade! Ett septemberdopp måste man ta.

Sågaretorp Flora Wiström -9s

Och Andrea försökte få bästa möjliga plats på Bon Iver. Gick sådär.

ea3ccbc80a7e5029a0a0f91b1c84b131_980x0_c_85_s_v4

Efteråt var vi tydligen hungriga.

Sågaretorp Flora Wiström -10s

Så då gick vi tillbaka till huset och kirrade frulle.

2c4bd426aa80521abd722e40dbc721bb_980x0_c_85_s_v4

Som vi intog i olika högkonstellationer i trädgården.

Sågaretorp Flora Wiström -12s

Sågaretorp Flora Wiström -15s

Sen! Dags för svampjakt!

Sågaretorp Flora Wiström -14s Sågaretorp Flora Wiström -17sSågaretorp Flora Wiström -18sSågaretorp Flora Wiström -26s

Det gick sådär halvbra. Små och torra varom.

939ef83f534ac541ccd034a1c75414fb_980x0_c_85_s_v4

Så vi satte oss ner på första bästa bergsknall.

Sågaretorp Flora Wiström -27sSågaretorp Flora Wiström -21s

Vitlaven såg så inbjudande ut,

81eb64e1285edbadc091df565fb41bd6_980x0_c_85_s_v4

= jag var tvungen att provligga.

Sågaretorp Flora Wiström -28s

De andra ville också. Vi låg här länge och pratade om olika rättsfall och brott som vi känner till. Och ibland pratade vi om ingenting alls utan bara, ja, blundade.

Sågaretorp Flora Wiström -30s

Passade på att pussa lite på en jag gillar.

Sågaretorp Flora Wiström -23sSågaretorp Flora Wiström -25s

Där och då kändes det helt självklart att bara sitta ner och göra ingenting. Tror att vi alla har ett behov av att vara lite zen once in a while.

Sågaretorp Flora Wiström -20s

Fast sen blev vi faktiskt sugna på korv, så då gick vi tillbaka mot huset igen.

Sågaretorp Flora Wiström -32s

Men det får ni se en annan dag!

Sågaretorp Flora Wiström -31s

Några av bilderna (typ de med mitt nylle på) är Saras. Ja alltså hon som petar näsan här ovan. Här är hennes inlägg:

book club babes åker till sågis del ett

book club babes åker till sågis del två

DEN ITALIENSKA KVÄLLSSOLEN ÄR SOM EN MJUK TUNGA MOT INSIDAN AV LÅRET

En krönika jag skrev i juni, med Studio Bon som beställare.

Krönika Flora Wiström

Yrsa flyter med brösten ovanför vattenytan. De har samma form som de disiga bergstopparna i horisonten. Tårna i en vinkning mot himlen. Hon kommer att få öroninflammation och behöva sova i sittande position, men det vet vi inte om än.

Vi har varit i Italien i fyra dagar och ska stanna i ytterligare fyra. Den röda sarongen, den vi pressar våra blöta kroppar mot om dagarna, flämtar i det lätta vinddraget. Alla våra kläder är stela av saltvatten och luktar härsket av solkräm. Sanden i mina bikinitrosor är peeling mot fittan.

På eftermiddagarna turas vi om att nakna tvätta av oss i utomhusduschen, fastän trädgårdsmästaren står och vattnar vinrankorna intill. Ödlorna stirrar på oss från sina sprickor i stenmuren. De har för länge sedan slutat vara skrämmande. De tycks komma extra nära när vi spelar Macy Gray’s I Try.

Kvällarna här är sådana man drömmer om i februari. Vi går ner till torget med huden doftande av Niveas after sun. Vita klänningar får benen att se brunare ut än de egentligen är.  Yrsas läppstiftsläppar smackar när hon sjunger med i musiken: I try to say goodbye and I choke. I try to walk away and I stumble. Vi köper pizza på Molly’s pub och en flaska vin hos den gulliga killen i mataffären. Den italienska kvällssolen är som en mjuk tunga mot insidan av låret.

Rödvin för två euro som intas på en italiensk strand smakar bättre än fyrahundrakronorsvinet på Rolfs Kök en februarikväll när jag bjöd honom på middag. Visste jag då?

På vägen tillbaka till huset skickar jag ett sms till Kajsa: Jag mår genombra. Jag viskar det i Yrsas inflammerade öra: Hur är det ens möjligt att ha det såhär? Jag filmar mig med min telefon och säger: Note to self, lycka existerar.

Ändå sitter jag under olivträdet och gråter. Yrsas lavendelblå naglar rör sig genom min hårbotten som hans brukade göra. Han kunde hålla på ett helt Antikrundanavsnitt. Ibland två. Jag tänker på sängen där hemma, som fortfarande bär spåren av våra kroppar. Sängribborna har fallit mot golvet med decimeterlånga spikar som pekar uppåt.

När han flyttade ut sa jag: Jag måste köpa en ny säng. Han sa: Tro inte att jag kommer hjälpa dig med det.

Kajsa har sagt att hon ska spika tillbaka ribborna i sängen åt mig. Det är också hon som sover skavfötters med mig dagen efter att jag har kommit hem från Italien. I sömnen sträcker hon ut armarna och omfamnar mina ben. Det är egentligen för varmt, men jag ligger blickstilla för att hon inte ska släppa.

Man kan åka till Italien och tro att det ska få en att glömma. Men man glömmer ingenting. För när jag sätter tungan mot min saltstänkta arm känner jag smaken av honom, när vi var i Frankrike på min artonårsdag. Fransoserna gick i täckjacka längs med strandpromenaden medan vi låg halvnakna i sanden. Vi åt moules frites på en restaurang med blå plaststolar, alldeles intill havet. Kullerstensgatan badade i ett varmt lampsken när jag tryckte upp honom mot en stenmur. Hans ögon lyste bakom solblekta ögonfransar, munnen smakade salt av musslor och vitt vin. När vi kom hem blev lakanen sandiga.

Nu sover jag bredvid Kajsa. Eller Yrsa. Eller någon annan av mina vänner. Och jag vet något som jag bara hade en svag aning om innan: folk gör för stor skillnad på kärlek och kärlek.

Så länge jag har någons händer i mitt hår, lavendelblå eller ej, så somnar jag mjukt.

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!