Yrsula kom hem till mig i torsdags för att plugga vid mitt matbord.

Hon läste kurslitteratur och jag skrev blogginlägg och svarade på mail, varvat med att stå i mitten av rummet och läsa bokklubbsboken som en vilset barn i mataffären. Min kropp är inte glad på mig för att jag halvligger i sängen med datorn på magen hela dagarna.

Ibland lyssnade jag på boken i hörlurar i stället, för att kunna måla julkort samtidigt. Jag Instagrammade Yrs, och då skrev Jaana till oss:

Så då kom hon!

– Vi har en halvtimme till av läsning, SEN får du prata och berätta allt!

Janne ♥ Så jäla lyxigt att ha henne i min säng sådär helt plötsligt. Hon som vanligtvis bor i London.

Strax efter sju tog vi våra glöggröda naglar och gick till Alexandra för att ha årets sista bokklubb.

Dit kom tomten!

Med en massa rektangulära paket.

Awkward family photo ♥

Chrissy hade julbakat.

Alexandra! Som bor i Vermont! Men som är hemma över jul! En hel månad!

Andrea.

Louise.

Yours truly blev glöggfull, värdigt :)))

Sara.

Chrissy och Maria.

Så himla mysigt att hänga merom. Sen fick jag och Yrsa separationsångest så då bestämde vi att hon skulle sova över. Sagt och gjort.

Vi läste alltså Flickorna av Emma Cline. Såhär står det om boken på förlagets hemsida:

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt. I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom.

Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet. 

Boken fick medelsnittsbetyget 4,4 av 5 av Book club babes, vilket ju är ashögt. Vi älskade den, det är en väldigt stark skildring av makt och tjejers utsatthet, men också kraft. Superspännande, perrrfekt för mellandagsläsning. Lova att du läser!

Hej och välkommen till månadens bokklubb! Den här gången sågs vi på Shanghai Thirty som är en pop up-bar på Dramaten. Bokklubb på bar = förjävla bra idé. På med stämningsmusiken, nu kör vi.

Man gillar ju när omgivningen ser ut såhär.

Vi har läst Happy, Happy. Det är en samling essäer om skilsmässor av olika quinns (Maria-Pia Boëthius, Pernilla Glaser, Mari Jungstedt, Åsa Larsson, Mian Lodalen, Gudrun Schyman, Mia Skäringer och Helena von Zweigbergk), med utgångspunkten att skilsmässor kan vara något bra, något förlösande. Som för att väga upp för alla de domedagshistorier man ser, hör och läser om.

Kanske konstigt att vi, som är så unga, läser en bok om skilsmässor? Nja. Det finns mycket igenkänning och klokheter att hämta i den här boken. Speciellt för oss som gått ur långa familjelika förhållanden och som dessutom har skilda föräldrar. Boken kan också vara någon slags förberedelse till den dagen då man eventuellt hamnar i äktenskapslika omständigheter. I poddavsnitt nr 28 pratade jag en del om vikten vid att ha relationsförebilder. Att jag har sett uppbrott funka fint och att jag därför inte är rädd för skilsmässor eller breakups. Att min farmors föräldrar hade en lyckad skilsmässa, att min farmor och farfar skilde sig och mådde bättre efter uppbrottet, att mina föräldrar är skilda men jättenära vänner. Happy, happy kan fungera så. En bok att ge till någon som funderar på att bryta upp. Ett bevis på att det kan bli hur bra som helst.

Boken fick ett genomsnittligt betyg på 2,9 av 5 möjliga. Betyget dras ned pga den väldigt homogena gruppen författare, och att det ibland blir lite väl romantiserat.

”I Sverige kraschar vartannat äktenskap och ibland hör man människor, förmodat gifta tills döden skiljer dem åt, hävda att ’folk skiljer sig för lätt’. Att vi kämpar för lite, ger upp för fort. Det måste vara en av världens mest seglivade myter. Sanningen är den motsatta. Människor slår sina pannor blodiga för att hålla ihop även de mest omöjliga och havererande relationer.”

”Det är sedan länge känt att män mår förhållandevis bra i kärnfamiljen medan kvinnor som regel mår bättre när de kommit ur den. Orsaken till detta ligger bland annat i kvinnors dubbelarbete och huvudansvar än idag för hem och barn.”

”Det ställs höga krav på vänskap, medan den sociala förväntan på relationer är nästintill obefintlig.”

Sara och jag letade upp toaletterna. Flott att gå på toa på Dramaten bara sådär.

Jag hade på mig nya pjuck från Vagabond, fishnets och jeans från H&M, topp från Monki och skärp från Weekday.

Sen gick vi den korta biten till Rodebjer som hade fest för sin pre-spring 2017-kollektion. DRINKAR JA TACK.

Där Amanda Bergman spelade! ÄLSKAR HENNE.

Stod alltså två meter från dem och kunde inte sluta titta på hur Amandas raggsocksfot dunsade runt under pianot. Liksom ryckte i takt med de höga tonerna.

Sen klev vi in i vaginan.

Där fanns det arkadspel. Jag är så bra på Pacman för övrigt???? KROSSAR ALLA.

Älskar när mina kompisar förvandlas till vinnarskallar och blir helt odrägliga.

Träffade Viola och Fanny. De mest välklädda personerna jag vet, kolla ba!

♥♥♥

Slut på torsdag! Vad fin den var!

I måndags fick jag ta stora kliv för att hinna med allt jag skulle göra. En stressig men väldigt innehållsrik dag. Jag fotade nästan alltihopa. Vi kikar:

07:30

Kliver upp. Nollsju trettio är min vanliga tid och har varit det i flera år (med undantag för sommaren och sådär såklart). Jag äter frukost (soygurt med banan och müsli, avokadoknäcke och kaffe) och läser lite bok. Men mest scrollar jag nog facebook om jag ska vara ärlig. Sedan gör jag mig i ordning.

09:00

Småspringer till ettans buss. Har på mig mina *raffigaste* skor från Ecco. För ett halvår sedan hade jag aldrig ens tänkt tanken att bära sådana men nu älskar jag allt som gör att jag känner mig som en ~trendig och uppstyrd kvinna~. Skrev jag precis det där. Okej ignorera det i sådana fall.

09:30

Spelar in veckans poddavsnitt. Det är göttig stämning i studion, liksom lättpratad. Tror det märktes i podden också, flera har sagt att det är vårt bästa avsnitt hittills!

10:30

Efteråt har vi ett möte med försäljningsavdelningen på Radioplay för att spåna fram roliga samarbeten till podden framöver. Efteråt kramar jag detta gullo hejdå-vi-ses-snart.

12:00

Jobbar hemifrån.  Gör en telefonintervju inför en gymnasiebilaga och städar. Det är mitt bästa städningstips förresten: att prata i telefon (med headset) under tiden du diskar/slänger gamla tidningar/plockar bort kläder från golvet. När intervjun är avklarad sätter jag mig vid bordet och svarar på mail, redigerar bilder, skriver blogginlägg etcetera.

15:30

Åker till söder för att fotas till ovan nämnda intervju. Både fotografen och jag hade glömt bort att det blivit vintertid så är helt chockade över hur mörkt det är vid fyratiden!

16:3o

Sätter mig på tunnelbanan till Östermalm och anländer helt stressvettig till ett möte på PR-byrån AWB inför ett samarbete jag, Frida och Nim ska göra med Nike. Mycket spännande.

18:30

Åker söderut igen (ett jäkla massa åkande den här dagen) för att gå på bokklubb hemma hos Andrea! Älsklingarrrrr. Fy helvete vad jag har längtat.

Vi har läst Jag heter inte Miram av Majgull Axelsson. Så oerhört bra (även som ljudbok tips tips tips). Den fick 5 av 5 i poäng av mig och 4,5 av 5 i genomsnittspoäng av bokklubben, vilket är näst högst i Book Club Babes historia (högst är Vi kom över havet av Julie Otsuka)!

Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten. Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Anledningar till vår hyllning är exempelvis:

– Trovärdigheten. Majgull Axelsson har gjort en otroligt gedigen research kring koncentrationslägren vilket gör att det känns som att man är där med henne. Relationerna som hon har byggt upp mellan karaktärerna är fantastiska.

– Till och med Miriams bästa personer uttalar sig rasistiskt om romer, vilket är lika aktuellt idag. Så plågsamt och träffsäkert.

– En bra skildring av svenskheten och hur vi lever med skygglapparna på.

– Boken skildrar moderskapet på olika vis. Det biologiska, det självvalda och det som blir för att det inte finns något annat alternativ: för att det handlar om liv och död. Stark skildring av olika generationer som kontrasterar mot varandra.

– Den här boken borde vara obligatorisk läsning för ALLA. Eller som min farmor sa ”det här är allt du behöver läsa om andra världskriget”.

Ante och Chrissy.

Sara.

Jag.

Louise.

Somliga var fnissiga ♥♥♥♥♥♥♥♥

När vi skulle välja ny bok blev det oavgjort mellan dessa två (japp jag lobbade för en bok som jag redan har börjat läsa mvh tidseffektiv)! Fast sen röstade vi en extra gång och då blev det Happy Happy : en bok om skilsmässa av bl.a. Maria Sveland och Katarina Wennstam som Andrea har skrivit upp på önskelistan sedan vi började bokklubba för två år sedan. Det är en antologi om skilsmässor! Mycket spänd på den.

Sedan åkte jag hem och jobbade ännu mer med ett formgivningsuppdrag. Somnade någon gång efter tolv och så var den stört intensiva dagen slutt.

Translation: One photo every hour. Podcast recording, four meetings and dinner with my book club.  Translate the post by hitting the translate button below the header.