Första kvällen. Kajsa har varit vaken i över ett dygn och vi går till Enjoy Vegetarian för att äta middag. Tofu och aubergine, ramen och råris. Och hett te ur små, små koppar.

Vi har så jäkla mycket att ta igen. I vilken ände ska vi börja?

Jag visar henne alla mina favoritstråk.

När vi shoppar tittar hon bara på grå tröjor.

Vi stannar länge, länge inne på Green Apple Books. Sitter på golvet och bläddrar i böcker. Jämför omslag. Blir snurriga av att läsa alla boktitlar.

Kajsa kommer därifrån med en kunskapsencyklopedi för barn. Varje kväll läser hon den innan hon somnar (medan jag sitter och jobbar), och varje kväll hittar jag henne såhär. Knowledge overload.

Vi äter livets vegoburgare på Roam Artisan Burgers,

och tea leef salad och samosasoppa på Burma Superstar.

En eftermiddag är vi så trötta att vi knappt orkar ta ett enda steg till. Då går vi in på en bar med inställningen att dricka kaffe, men sen ser vi att de har happy hour. Vi beställer in en kanna och spelar spel, och sedan beställer vi in en till. Vi kommer inte hem förrän halv tre på natten.

Morgonen därpå går vi ut på stan med morgongrusiga ögon.

Och kramar stora träd.

Och så dränker vi våra sorger i hummus på Oasis, för Kajsa ska åka hem samma dag. Vi kramas hårt hårt och jag ser henne försvinna ner för rulltrappan och bort mot tunnelbanan. Och sedan är Kajsaveckan slut. </3

Så glad att jag har denna energiska, smarta, nördiga, roliga och empatiska personen i mitt liv.

Translation: Pictures from when Kajsa visited me. 

Här hade Yrsa precis anlänt till San Francisco. Hon hade varit vaken i 24 timmar men ville ändå gå ut och käka och catcha upp. Queen! Vi gick till Burma Superstar som ligger en tjugominuterspromenad från mig. De tar inte bordsbokningar, men vi skrev upp oss på listan och blev tillsagda att vänta i ca 40 minuter på vårt bord. Vi tog tillfället i akt och gick till en bar i närheten för att ta en öl.

När vi hade druckit EN klunk fick vi ett sms från restaurangen som skrev att det fanns ett bord till oss nu och om vi inte kom inom fem minuter skulle de släppa det. Jahapp. Bara att klunka så mycket vi kunde (vilket i mitt fall var halva ölen och i Yrsas fall typ två sippar) och gå till restaurangen.

Yrsa tog en auberginecurry och jag tog något som hette tofu tower + kokosris och DET VAR SÅ GOTT. Vi hade så mycket att prata om så vi glömde liksom bort att konstatera hur smarrigt det var, men följande vecka skulle vi om och om igen prata om den här maten och hur mycket vi tyckte om den.

Ett fint hus. Här kan jag tänka mig att bo.

Ett mycket rimligt citat. Alla vet ju att det är hett med läshuvuden.

En gosig bild.

En pastellkväll i Richmond District.

Förra söndagen var vi bjudna på BBQ hos Danas och Frostes kompisar. Vännerna bor i ett stort kollektiv i Oakland (som ligger typ en halvtimme utanför stan) där de odlar egen mat, använder duschvattnet som bevattningssystem i trädgården, har workshops, delar på all mat osv osv. Vi grillade asmycket olika grönsaker, svampar, rotfrukter, och sedan lekte vi charader. Jag och Yrsa var så brutalt bakis från kvällen innan så vi var kanske inte våra bästa versioner av oss själva, men så får det vara ibland.

På Yrsas sista dag gick vi runt i Financial District (där alla skyskrapor och stora kedjor och kontorsnissar finns) och bunkrade upp med USA-grejor till henne. Typ Sephorasmink, Wholefoodsgrejor (mandelsmör, acaipulver, chiafrön) och hårprodukter. Sedan åt vi lunch på Flying Falafel (efter tips från Vicky) som är bra därför att det: 1. Är veganskt. 2. Är svingott. 3. Snygg personal.

Och här står jag med min nya favvobok under armen och kollar upp någonting på mobilen. Jag ger er: Mitt telefonfejs.

Puss hej!