För någon månad sedan publicerades mitt debutantporträtt i Svensk bokhandels katalog. Ett debutantporträtt är kort och gott en personlig text som presenterar debutanten och hens skrivande.

Såhär skrev jag:

En dag vaknade min vän av att han hörde pip under altanen. När han böjde sig ner och kikade mellan springorna mötte han två blanka ögon. Han bände upp brädorna och lyfte ut kattungen med trädgårdshandskar för att inte få rivsår på händerna. Genom lager av tyg och tovig päls kände han hur den lilla kroppen darrade. Han döpte henne till Kotten.

Jag tänker på mitt skrivande som en förvildad katt som jag med mycket möda och kärlek lyckats tämja. Jag tänker på Kotten.

Jag har lärt mig att närma mig henne från sidan och inte bakifrån. Att tala lugnande och röra mig långsamt och tyst i hennes närhet. Ibland, när jag har glömt bort att mata henne, sticker hon iväg. När jag hittar henne igen är hon mager och har svansen krökt. Hon tittar på mig med knappnålssmå pupiller, fräser och blottar vassa hörntänder. Jag måste använda avmaskningsmedel och klippa bort tovor från pälsen, muta henne med leverpastej och sardiner.

När jag skrev de första orden på det som skulle utvecklas till Stanna hade jag precis flyttat hemifrån. Jag och min dåvarande kille köpte möbler på Myrorna och tog hem dem på tunnelbanan, satt mitt i vagnen på varsin pinnstol och läste. Vi åkte och storhandlade med hans pappa för att fylla upp skafferiet. Vi fick välja vad vi ville. Men när vi stod där i lysrörsljuset vid kassorna märkte jag att hans pappa fumlade med matkassarna. Vänsterarmen hängde som ett lod från axeln.

Han försökte gång på gång, men det gick inte att lyfta dem. Han kunde inte.

Jag var arton år och pluggade kreativt skrivande vid universitetet. Jag kände livet som ett glödande eldklot i mig. Samtidigt svävade hans pappas sjukdom ogenomtränglig över oss. Jag ville inget hellre än att vara en bra flickvän. Jag ville räcka till. Men hur? Jag skrev en anteckning på mobilen då:

När jag känner hans tårar på min hud kommer jag på mig själv med att tänka: Nej. Snälla. Inte nu.

Den mobilanteckningen var mitt pip under altanen.

Och nu. Nu stryker hon sig mot mina ben, hoppar upp och lägger sig i mitt knä. Hon drar klorna över tyget på mina jeans så att det knastrar, och jag låter henne. När jag stryker henne över pälsen spinner hon som en liten motor. Och ganska ofta skuttar hon upp i min säng när jag sover, lägger sig i utrymmet mellan arm och sida, och vilar med den blöta nosen tryckt mot min hud.

Här kan du förhandsbeställa Stanna. (annonslänk)

MER OM BOKEN:

ETT AVSLÖJANDE – NU KAN JAG DÖ LYCKLIG OSV
OM ATT REDIGERA ETT BOKMANUS

TITELN PÅ MIN ROMAN

SKRIVA DEBUTANTPORTRÄTT OCH ANDRA BOKRELATERADE GREJOR
FORMGIVAREN TILL MITT BOKOMSLAG ÄR…

 BOKOMSLAGET

FÖRFATTARPORTRÄTTET

UTDRAG UR STANNA

Hörni. Känslan av att hitta min debutroman på Adlibris och Bokus. Blir på allvar helt skakis. Så jag tänkte att det är på sin plats att berätta om vad boken faktiskt handlar om. Eller ja, ge er baksidetexten.

Romandebut om det viktigaste, vackraste och hemskaste

Esters Stockholmstillvaro kantas av oändliga jobbpass på antikvariatet och dimmiga lördagsnätter med bästa kompisen. Livet känns som en symaskinsnål som hoppar fram och tillbaka när tråden ska fästas; Ester kommer inte vidare. Men en dag träffar hon Eli med den mörka rösten och händerna som är fläckade av målarfärg. Det blir början på det vackraste men svåraste året i Esters liv. I bloggaren Flora Wiströms sinnliga romandebut är kärleken allomfattande, på gott och ont.

Det är vinter i Stockholm när Ester ser honom för första gången. Han väljer en bok om Frida Kahlo och betalar utan att se Ester i ögonen. Utanför antikvariatet ligger snödrivorna som strandade valar och det är beckmörkt redan klockan tre. Ester vågar inte fråga om hans nummer, trots att bästa kompisen Hanins röst ekar i huvudet: go for it.

Det är tur att Ester har Hanin som tränger sig före i kön till klubbarna, klottrar ”onanera mera” på husväggarna och trycker på skicka när Ester tvekar.

Stanna handlar om att hålla andra uppe när man själv är nära att gå sönder, om den stora livsavgörande kärleken och om att stå still när alla andra rör på sig. Stanna är också en hyllning till systerskapet.

MER OM BOKEN:

ETT AVSLÖJANDE – NU KAN JAG DÖ LYCKLIG OSV
OM ATT REDIGERA ETT BOKMANUS

TITELN PÅ MIN ROMAN

SKRIVA DEBUTANTPORTRÄTT OCH ANDRA BOKRELATERADE GREJOR
FORMGIVAREN TILL MITT BOKOMSLAG ÄR…

 BOKOMSLAGET

FÖRFATTARPORTRÄTTET

Translation: This is the Blurb of my novel Stanna that will be released in Swedish in September. It’s a Young Adult novel about love, friendship and grief. Translate this post by pressing the translate-button below the header.

Hej gullisar! För några veckor sedan tog Thron Ullberg pressbilderna till min roman Stanna. Såhär blev de:

1.

Först ut är den här bilden. Felix tycker att jag ser ut lite som en hårdrockare på denna, vilket jag tänker är en bra grej. Det var fett kallt när vi fotade och mitt i allt kom en asobehaglig kille och började ta en massa bilder på mig med sin mobil??? Men det blev ju bra ändå tillslut.

2.

Sedan gick vi till Pom & Flora (pga mitt favoritfik) och tog några bilder genom fönstret. Så roligt att se hur fotografen jobbade för att få den rätta reflektionen i mitt ansikte! Den svarta skuggan är liksom fotoassistenten som står på ett välavvägt ställe.

3.

Sen har vi den här studiofotograferade varianten. Hej hej.

4.

Slutligen har vi den här bilden som känns väldigt avslappnad tycker jag. Kanske sa jag något precis innan den här bilden togs.

Nu ska jag välja en bild som ska hamna längst bak i boken. Vilken gillar du bäst? Låt höra!

MER OM BOKEN:

ETT AVSLÖJANDE – NU KAN JAG DÖ LYCKLIG OSV
OM ATT REDIGERA ETT BOKMANUS

TITELN PÅ MIN ROMAN

SKRIVA DEBUTANTPORTRÄTT OCH ANDRA BOKRELATERADE GREJOR
FORMGIVAREN TILL MITT BOKOMSLAG ÄR…

 BOKOMSLAGET

Translation: Thron Ullberg took took my authors portrait a couple of weeks ago. Which one do you like more?