Vet inte om det är för att jag just klunkade mitt kaffe, eller om det bara är att jag gillar den här läggan så mycket, men min puls flippar nu. Jag har bloggat om lägenheten förut, men nu ligger den ute till försäljning. Vi låtsas att jag köper den, med inredning och allt.

Häj häj och välkommen hem till mina 34 kvadrat i Vasastan.

Jag har just legat och läst en stund, så ursäkta mosigheten och de eventuella dregelfläckarna på soffkudden.

Kaffe? Visst, det finns. Har nog lite lösgodis också om du vill ha?

Med eller utan mjölk?

Toa? Avisst, den ligger in till vänster.

Vill du bli kliad på ryggen?

Lägg dig på mage på sängen så kirrar jag det.

När det här blogginlägget dyker upp är jag på visning. Inte för att jag kommer tjacka lägenheten, utan för att jag har ångest och ångest botas med mörkblå väggar.

Foto: Spinell, Historiska hem.

I förrgår var det prick fyra år sedan jag flyttade hemifrån. Det känns som en hel livstid, men okej, vi tittar på mina fyra hem sedan 2012:

Vi börjar i mitt flickrum hemma hos min mamma i Nacka. Här hängde mina bästa vintageklänningar i fönstret, anslagstavlan var fullproppad av bilder på mina kompisar och gosedjuren satt uppradade på översta hyllplanet i bokhyllan.

Ändå gulligt att det står en fast telefon på mitt nattduksbord! Minns att jag hade den för att kunna ha timslånga samtal med killen jag gillade för stunden. Tapeten fick jag välja helt själv. Tycker fortfarande att den är fett fin.

2012, ett halvår efter att vi hade tagit studenten, lade jag upp en hej-vi-söker-lägenhet-annons på Blocket, mest för att kolla om det ens var en möjlighet. Samma dag fick jag ett samtal från en man som hyrde ut sin etta på Gärdet. Jag minns hur jag ringde upp Felix, min dåvarande kille, som var helt oviss om Blocketannonsen och sa ”om vi vill så kan vi flytta hemifrån om en vecka”. Sagt och gjort.

Att ha ett eget hem, den känslan. Till och med att handla toapapper var roligt. Jag skrev ett blogginlägg om hur det kändes: När vi kramade våra föräldrar hejdå och flyttade hemifrån.

I tio månade bodde vi som äkta indietonåringar i den här funkislägenheten på 28 kvadrat som vi älskade.

När vårt kontrakt gick ut så började den stora jakten på en ny lägenhet. Vi var med om ett bostadsbedrägeri mitt i allt, och hyrde en lägenhet en månad medan vi gick på x-antal visningar som alla var för dyra, för sunkiga eller med för korta kontrakt. Vi bodde tillfälligt bland flyttkartonger i en lägenhet i Stureby, men visste inte om vi skulle ha någonstans att bo efter det. Av olika skäl var det inte ett alternativ att flytta hem igen. Fan vad det här slet på oss.

Men seeen flyttade vi till en svinfin lägenhet på Kungsholmen, som vi hyrde av en familjevän till Daniel. Här är ett blogginlägg som visar alltihop: Välkommen hem till oss.

Där trivdes vi svinbra. 41 kvadrat med knarrig fiskbensparkett och stora fönster att öppna upp på vid gavel. Minns dock att det blev helt bisarrt varmt i lägenheten på sommaren. Det gick inte att vara inomhus, svetten bara rann.

Ett år senare, 2014, gick även det kontraktet ut, så då var det dags att flytta igen. Lyckligtvis hade jag precis fått ett förstahandskontrakt (ungdomslägenhet) genom bostadskön! Japp sånt kan ske! Vi bodde hemma hos Felix mamma och småbröder i en månad, tills det var dags för inflytt.

Och nu har jag bott här i två år, varav sju månader själv. 24 kvadratmeter i Vasastan.

Med utsikt över Karlbergskanalen och Kungsholms strand.

Och här tänker jag bo ett tag till.

→ GUIDE: ATT HITTA EN BOSTAD I STOCKHOLM

Translation: It’s been 4 years since I moved out from my parents house. Since then I’ve had these 4 different homes.