Min fina kompis My har ni ju fått se en hel del av på den här bloggen. Nu har vi långdistansförhållande vilket är fkn heartbreaking, men jag har gjort en liten kompisintervju med henne. Hoppas ni gillar’t, i sådana fall kan jag intervjua fler personer i min omgivning. Alltså gudars vad jag längtar efter henne nu.
Hej min älskling! Hur mår du idag?
Hej favvo! Jag mår sådäääär, gick hem från jobbet pga yrsel/illamående. Men nu ligger jag i sängen, lyssnar på musik å har det ganska gött ändå.
Näe din stackare. Krya! Berätta för mina läsare vad du gör i Lund.
Från att ha pluggat i två terminer (kurser) och festat sönder kropp å själ men träffat personer som förändrat mitt liv går jag nu runt i en trygg liten bubbla. Jobbar på ett arbete med bara ungdomar (min chef är född 93) där man måste paketera sitt samvete i en icke-tillänglig låda under arbetstid (telefonförsäljare), lagar middagar med min pojkvän, spelar mycket schack å dricker bubbel på helgerna med min sambo Nathalie.
Om du var en emoji, vilken skulle du vara då?
ALLTSÅ jag är lätt två stycken: den med hjärtformade ögon och den gråtande, hehe. Om jag bara får säga en säger jag berg-och-dalbanan pga jag är väldigt mycket upp å ner hej å hå.
Vad är din bästa medicin mot ångest?
Detta: Glass, träning, kramar, acceptans. Ångest är så fruktansvärt pizzigt (som kiss, inte pizza) men tyvärr något de flesta lider av ibland eller ofta och det lättaste sättet att bli av med ångesten långsiktigt om den är återkommande är att acceptera den; liksom bli kompis med den och kanske inte aktivt arbeta mot den utan istället rida med vågen. Till och med exponera sig för den. Då inser hjärnan att det där ångestutlösande inte är så farligt som den tyckte innan.
Om du får tipsa om en bok, vilken då och varför just den?
Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Kanske en bok som man antingen ogillar eller älskar och jag kanske borde tipsa om någon annan men det kommer inte upp någon annan i mitt huvud. Den är så självklar. Det är lätt den boken som gjort mest avtryck hos mig everrrr. SPRÅKET alltså orkar inte får krupp bara jag tänker på det.
Beskriv din gulliga bf Murre.
Å. Med risk för att låta extremt klyschig så: jag vet inte vart jag ska börja. Murre kom in i mitt liv mer lägligt än något annat och jag blev förälskad i honom över en natt. Jag föll för hans intelligens, hans förmåga att läsa av människor, hans snabba roliga lines och det där leendet som jag blir tokig av. Murre, eller Christoffer som han heter på riktigt, är 22 år gammal. Han ska ta sin kandidat i ekonomi nästa termin och ska sen plugga psykologprogrammet. Han är ganska lat – men inte alls när det kommer till människorna han bryr sig om, han är helt orimligt omtänksam å kärleksfull. Murre älskar whisky och kan typ allt om populärkultur (ni vet kan droppa diverse regissörer skådespelare album osv). Förutom hans intelligens på alla möjliga plan och hans sjuka omtänksamhet så får han mig och alla runt sig att skratta. Vi kan ha ett allvarligt samtal där han lättar upp allt med att bara slänga in något som är omöjligt att inte le åt. Jag förundras dagligen över omständigheten att jag träffade honom den där aprilnatten. Det är en ynnest att älska, och vara älskad av, honom. Han är på riktigt en av de absolut finaste smartaste bästa mest fantastiska människorna jag någonsin träffat.
Vad inspirerar dig?
Människor!!! Människor jag möter, ser på gatan, ramlar över på internet, ser i filmer/serier osv osv. Kanske ett brett svar men det enda självklara. Människor jag älskar, människor jag aldrig mött. Med diverse beundransvärda egenskaper eller historier.
Vilken är din favoritplats på jorden?
Norra Lagnö (utanför Stockholm), där jag bott från 8 års ålder fram tills sommaren 2013 då jag flyttade hemifrån. Vårt hus, trädgården, havet.
Vilken är din bästa spellista på Spotify?
Ouuf då måste jag nog svara min lista en sensation utan publik. Jag skapade den 2010 och har sen dess fyllt på den med diverse låtar jag älskar eller snubblat över och tyckt om. En salig blandning av ganska många olika genrer och sinnesstämningar.
Vad var ditt första intryck av mig?
Alltså, jag hade ju ett intryck av dig innan vi pratat med varandra, när du dansade till Hard Knock Life i din blåa outfit och snedluggen (<3) du hade på den tiden (vi gick på samma scenskola). Tyckte du var COOL och vet (detta är sanning) att jag tänkte att jag såå gärna ville hänga med dig. Sen träffades vi ju och jag uppfattade dig som klok, fin och typ ofelbar. Typ som nu då. Fast nu vet jag ju att du blir otrevlig när du är stressad, men vad är den lilla lilla dåliga egenskapen när man i övrigt är cirka världens bästa. Hehe. Puss.
När gör jag dig sur och/eller irriterad?
Blir ju väldigt sällan sur eller irriterad på dig, ännu mindre nu när vi ses så sällan. Men som ovan skrivet har du ju en tendens att bli otrevlig när du är stressad men det är nog inte främst då utan kanske snarare när du är sådär mammig som du kan vara ibland. När du påpekar slarv eller dumheter jag gör vilket bidrar till att jag känner mig underlägsen på ett jobbigt sätt (vilket vi båda vet att jag ogillar starkt)(även om jag innerst inne vet att du bara gör det för att du bryr dig<3).
Vilken är din senast sedda film/tv-serie på Netflix?
Pulp fiction! Nä vänta nu… vi såg Kill Bill 1 och 2 efter, så Kill Bill vol.2 med andra ord.
Pest eller kolera: att alltid ha en snorlobba som hänger och dinglar från näsan (alltså typ 1 meter ner) eller att ALLTID ha på sig trosor av lax (obs färsk fisk). Motivera!
Alltså FYFAN. Båda så himla hemska :-( Jag tänker intuitivt snorlobban men visserligen väljer man kanske hellre något som inte syns lika tydligt för allmänheten. Men nä. Säger snorlobban. Tror jag skulle må mycket mycket sämre av att ha fkn laxtrosor på mig. Dessutom känns det ohälsosamt? För punanin liksom? Och: snorlobban kan ju bli spexigt. Snormy hehe.
Beskriv ett fint minne vi har ihop.
Det här är kanske ännu svårare att svara på än frågan innan ju!!! Vi har ju onekligen många enormt fina minnen ihop. Jag tänker att så många av våra minnen liksom är maxade. Visst har vi också vardagliga minnen, men de flesta bara lyser av det extraordinära. Det som kommer top of mind är sommaren 2013, precis i början av vår tågluff (HAHA jag skrev fel först och skrev ”tåfluff” haaha ok sorry ska fortsätta). Du hade samma dag anlänt till San Remos tågstation, svettig och med världens största ryggsäck. På kvällen går vi ner till stan, dricker rosévin på en uteservering och tar igen allt sen sist. Går ner till hamnen, klättrar över en mur och sätter oss med sliskigt vin på en stor solvarm sten där vi pratar om jobbiga grejer som slutar i pirr och eufori: framtidspepp och du visar rysningarna (de positiva) på dina armar pga vårt samtalsämne. Någon av oss föreslår att vi ska bada och den andra är inte sen på att stämma in i ett JA LÄTT. Så vi ba slänger av oss alla kläder, hoppar i och låter det salta varma vattnet omfamna våra nakna kroppar. <3
Vad ska vi göra när jag kommer och hälsar på dig?
Ta igen, äta brunch, ta en tripp till Köpenhamn, dricka vin, gå på Lunds kullerstensgator som då kanske är julpyntade, dansa och hänga som vi alltid gör; precis som om vi inte alls bor i olika städer utan alltid härjar/myser runt ihop som världens bästa bästisar ever. Ps. Saknar dig som fan. Gråter nu (nästan) <3
Om ni vill ha mer av My kan ni läsa hennes blogg här.
Translation: 15 questions to my bff My. Translate them here.
