Flora Wiström

Det är tisdag och på förmiddagen sitter jag och bloggar från ett café nere i Harrow. På väg därifrån köper jag med mig en Peppa Pig-ballong och såpbubblor till Eloise, för jag kan bara inte låta bli.

Det här med Peppa Pig förresten – är det en engelsk grej? Här har de merchandise överallt och Eloise går runt och säger ”Peppa Piggy” typ jämt. Men i Sverige har det barnprogrammet inte slagit lika starkt va, eller har jag missat någon superhype?

Hon blir såklart asglad och vi står ute i trädgården och blåser (jag) och jagar (hon) såpbubblor tills våra händer är iskalla. Hennes skratt är kuttrande. Sedan tar vi en promenad runt kvarteret och Eloise envisas med att knacka och rycka i brevinkastet på var och varannan dörr.

När vi kommer hem svänger jag ihop lunch på det som finns i kylen: sallad på bladspenat, körsbärstomater, äpple och avokado. Plus hummus, en röra på gröna ärtor och mynta (älskar hur billigt det är med färdiglagade röror här), balsamvinäger, mangoskivor och hemmagjort fröknäcke (som ni ska få recept på i dagarna). Nom nom.

Sedan sätter jag på mig mitt mest pose:iga ansikte och beger mig in till stan.

Jag möter upp Jaana på Central Saint Martins, som är konstskolan hon pluggar på. Hon sneak:ar in mig förbi vakterna och visar mig runt. Byggnaden är enorm och jag går runt med munnen formad som ett O.

Sedan sätter vi oss vid Regent’s Canal tillsammans med några från hennes klass och firar att de har fått sommarlov.

Solen skiner och vi dricker vin ur plastmuggar.

Suzanna och Jaana.

Sedan styr vi stegen mot Shoreditch. Vi är onyktra och bubbliga och Jaana och jag kan knappt avsluta våra meningar utan att brista ut i skratt.

Någonstans på vägen stannar jag för att köpa mat medan de andra går i förväg för att möta upp Aida på Love Shake. Men min GPS vägrar leda mig rätt och jag står med en kallnande falafelrulle i ena handen och min telefon i andra handen och huvudet snurrar lite. Fingertopparna är så kalla att ”jag är vilse” tar orimligt lång tid att skriva ner i facebookchatten. Men efter ett tag känner jag igen mig, trycker i mig falafeln och hamnar slutligen inne i värmen på baren.

Och så var det med den tisdagen.

Translation: On tuesday I played around with Eloise and then I went in to town to meet Jaana and her friends at Central Saint Martins. We drank wine by the canal and ended up at Love Shake with Aida.

När jag och Felix var på middag hos Rasmus för några månader sedan bjöd han på en sötpotatissoppa med getost. Receptet hade han hittat hos Coop, och det var för 17 en av de godaste soppor jag någonsin smakat. Jag har lagat den flera gånger sedan dess.

Smakerna är strålande. Getosten skapar en runt smak tillsammans med sötpotatisen. Myntasåsen är helt fantastisk och bidrar med en syrlighet och… sry för ordvalet: edge. Plus att pumpakärnorna tillsätter konsistens och en nötig smak. M-hm. Receptet nedan är kopierat rakt av från Coops hemsida.

Till fyra personer behöver du:

1 klyftad gul lök
2 skivade vitlöksklyftor
1 msk olivolja
800 g skalad tärnad sötpotatis
8 dl vatten
3 msk grönsaksfond (jag tog två buljongtärningar)
150 g getost
0,5 citron, pressad saft
0,5 tsk kajennpeppar
1,5 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
50 g pumpakärnor
3 msk olivolja
2 msk färsk (viktigt!) mynta 

Gör så här:

Bryn försiktigt lök och vitlök i olivolja i en rymlig kastrull i 2 minuter. Lägg i sötpotatisen och slå på vatten och fond. Koka tills potatisen mjuknat, cirka 15 minuter. Tillsätt 3/4 av getosten, citronsaft och kryddor. Mixa med en stavmixer till en slät soppa. Späd eventuellt med mer vatten om soppan blir för tjock.

Rosta pumpakärnorna i en torr het panna 3–4 minuter. Rör om hela tiden, de bränner lätt vid. Mixa eller mortla olivolja med mynta. Toppa soppan med resten av getosten, ringla över myntaoljan och strö över de rostade pumpakärnorna.

En annan anledning att jag gillar det här receptet: Det känns lyxigt och proffsigt trots att det i själva verket är superlätt. Laga detta omedelbart ok?

Fler vegetariska recept jag älskar:
Rödbetshamburgare.
Quinoabiffar med sötpotatispommes
Vietnamesiska vårrullar med jordnötsdipp
Pistagefalafel
Tofu ramen
Chilaquiles med svarta bönor

Translation: 

This sweet potato soup with goat cheese and mint is absolutely amazing.

4 servings
1 onion, divided into chunks
2 garlic cloves, sliced
1 tbsp olive oil
800 g peeled diced sweet potatoes
3,5 cups water
3 tbsp vegetable stock 
150 g goat cheese
0.5 lemon, squeezed
0.5 tsp cayenne pepper
1.5 tsp salt
0.5 tsp black pepper
50 g pumpkin seeds
3 tbsp olive oil
2 tbsp fresh mint

Saute onion and garlic in olive oil in a large saucepan for 2 minutes. Add the sweet potato, water and vegetable stock. Boil until the potatoes are just tender, about 15 minutes. Add 3/4 of the goat cheese, lemon juice and spices. Blend with a stick blender to a smooth soup. Add more water if the soup is too thick.

Toast the pumpkin seeds in a dry hot pan for 3-4 minutes. Stir constantly, they burn easily. Blend olive oil with mint. Garnish the soup with the rest of the goat’s cheese, drizzle with the mint oil and sprinkle with the toasted pumpkin seeds.

Hej kamrater! Såhär såg jag ut igår när jag hälsade på Jaana på Central Saint Martins, drack vin vid Regent’s Canal och gick vilse i Shoreditch. Ni kanske minns den här videon som jag gjorde 2008:

Sex år senare kändes det rimligt att damma av favoritfrisyren.

Gudars. Jag har tagit så mycket selfies på sistone. Tror att det är för att jag:

1. Har fått lite färg i vårsolen (it’s happening!)
2. Är rastlös.
3. Går runt i tråkkläder och skitigt hår nästan hela tiden eftersom Eloise är mitt främsta fokus, så varje gång jag fixar mig blir jag förvånad av min spegelbild, att jag kan se lite angenäm ut, och ba ”jag måste dokumentera detta!”

Men alltså: never apologize for a selfie.

Ojoj nu vrålar min lillasyster från vardagsrummet. Antar att hon vill att jag ska sjunga Let it go (började förresten storgråta när jag tittade på det klippet häromdagen, vem ÄR jag), snurra henne runt runt eller låta henne riva ut alla kort ur min plånbok. På återhörande!