Flora Wiström

Pjuh. Äntligen har jag fått tag på något slags internet. Okej nu fortsätter vi på måndagen i New York.

Efter en välbehövd kaffepaus så befann vi oss på Times Square. Jävlar i havet vad hetsigt det var där.

Vi passerade tio Mimmi Pigg, Hulken och Elsa från Frozen, säkert hundra selfie sticks och lika många souvenirbutiker.

Vi kunde inte sluta garva åt spektaklet. Helt wacko vare.

Sen promenerade vi genom Bryant Park.

Så gulliga <3

För att åka upp till Frostes kontor! Så himla roligt att han tog med sig hela familjen till jobbet på sin första dag <3

Utsikten var helt galen.

Hej hej där nere.

Vi fick lock för öronen när vi åkte i hissen. Bara en sån sak.

Sen åkte vi hem till Brooklyn där vi lagade middag, drack rödvin och åt ost, innan våra värkande fötter och jetlaggade skallar slocknade i sängarna. Lyckligt ovetandes om att vi, dagen därpå, skulle behöva evakuera Airbnb-lägenheten pga en misslyckad renovering av huset bredvid.

Tranlation: First day in NY, part 2. Times square, Froste’s work with a view and cheese & wine at our airbnb-flat.

Jag är i New York! Och det tar mig cirka 30 minuter att ladda upp tio bilder! Därför får det här inlägget publiceras i två portioner. Ni får leva mere.

Igår morse dunsade jag ner för trapporna i vår hyrda lägenhet och åt frukost med storebror Froste och frugan Dana (hurra!) och resten av mitt asfina resesällskap. Vi bor i Brooklyn, 35 minuter från Manhattan.

Klockan nio var vi ute ur lyan. Froste cyklade in till Manhattan för att jobba (han jobbar som landskapsingenjör i San Francisco men kunde jobba från NY-kontoret nu i veckan), medan vi andra promenerade till tunnelbanan.

Vi skulle nämligen till New York Botanical Gardens som ligger i Bronx. De har en Frida Kahlo-utställning där som vi var väldigt spända på att se.

Men ärligt talat så var utställningen rätt usel och gjorde inte hennes konstnärskap rättvisa för fem jäkla öre.

Ett pyttelitet, mörkt rum med elva tavlor och en galen vakt som röt så fort någon gick det minsta nära. Så synd, eftersom hennes verk är så ärliga och vackra och förtjänar så mycket mer uppmärksamhet.

Vi gick runt i växthusen och svettades i den tjugofemgradiga värmen. Det var sommar.

De hade inspirerats av Casa Azul, Frida Kahlos och Diego Rivieras hus i Mexico, och gjort en växtutställning utifrån den. Ganska fin faktiskt. Men jag blev hundra procent sugen på att åka och besöka det riktiga huset i stället.

Såhär såg det tydligen ut där hon satt och jobbade. Fint.

Sen blev vi tokhungriga och hade sånt sabla oflax med att hitta ett lunchställe. Tillslut gick vi till Little Italy i Bronx och letade rätt på en italiensk restaurang. Mamma och Calle åt frutti di mare.

Och vi andra åt pizza. Nom nom nom.

En tågresa senare befann vi oss på Manhattan.

Det kändes rätt overkligt om jag ska vara ärlig.

Dana fick agera reseguide och svarade på typ en triljard frågor från oss. Stackarn. ”Vilken tid äter folk middag i New York?”, ”Varför ser den där byggnaden ut sådär?”, ”Vilket tåg ska vi ta?” och ”Ska vi gå höger eller vänster?”

Framemot eftermiddagen stannade till för en islatte.

Hej!

Okej nu ger mitt internet upp men jag utlovar SKYSKRAPOR, GULLIGA FAMILJEMEDLEMMAR och OST OCH VIN i kommande blogginlägg. Stay tuned.

Puss!

Translation: First (half) day in New York. Botanical Gardens, a badly curated Frida Kahlo exhibition, Pizza for lunch and a walk on Manhattan.

I torsdags kväll promenerade jag hem till Alexandra. Det var nämligen dags för bokklubb! Ja! Äntligen!

Hon hade lagat surdegsmackor med marinerade rödbetor, fetaostcreme och vitlökssås :’)

Och jag var superkelig och kärlekskrank. Låg i diverse personers knän, eskimåpussades, blev killad på ryggen. Och fick fomo pga nu ses vi inte förrän i januari.

En kan ju bli gråtig för mindre <3

Månadens bokklubbsbok var Lollo av Linna Johansson, och vi kunde knappt sluta prata om den när vi väl hade kommit igång.

Lollo bor i Stockholmsförorten Aspy. Hon tog studenten för ett par år sedan men nu driver hon runt längs Vinterviken med sin bästa kompis Lidija. De dricker vodka och ljummen öl och vill aldrig skaffa jobb, aldrig bli vuxna och tråkiga.

Och så träffar de Mimmi, som förändrar allt. Som bjuder in till drogdimmiga fester och som öppnar dörrar till saker som Lollo aldrig har provat på förut.

Jag tyckte om hur karaktärerna liksom sömlöst glider in i sin nya verklighet och hur den därmed normaliseras. Hur osympatiska de är. Och hur Aspy blir som en alldeles egen värld, med egna regler. Jag ville verkligen läsa vidare.

Men allt för ofta föll språket platt. Ogestaltade beskrivningar som ”jag drömde om livet och döden” gör att avståndet till läsaren blir för långt. Det var också något i dramaturgin som störde mig. Att fokus lade på fel personer. Att historien byggde upp till något annat, större, vilket gjorde att jag (och många i bokklubben) kände ett stort antiklimax vid upplösningen. En ihållande känsla: Redaktören borde ha fått Linna Johansson att jobba vidare med boken ett snäpp till! Den har ju potential att bli något alldeles fantastiskt!

Men samtidigt. Det var något med den här boken som hakade sig fast. Hängde kvar.

★★★☆☆

Medelvärdet från Book Club Babes var 3,4/5.

Andra böcker jag har läst på sistone:
Den andra kvinnan av Therese Boman.
Ett liv för lite av Kristofer Ahlström.
Flickvännen av Karolina Ramqvist.