Flora Wiström

Hej! Jag är fortfarande i Barcelona!

Igår gick vi ut på stan vid elvatiden. Parc de la ciutadella var grönt och fullt av folk och jag hade glömt solglasögonen hemma för i november är solglasögon inte en del av min vardagsväskas innehåll.

Vi hade tänkt gå in i vinterträdgården (paus: hur vackert ord?) men det var stängt.

Typiskt.

Så vi gick på lunchjakt i stället.

Till sist hamnade vi på ett torg i El Born där en hund vaktade sin balkong och någon spelade dragspel under mandarinträden.

Ur vägen landkrabbor.

Visst sjunger änglarna av denna syn?

När vi var mätta och belåtna tog vi bussen upp i bergen, så högt upp att vi behövde tryckutjämna och med en utsikt så flippad att vi var tvungna att hoppa runt på flera säten för att få bästa möjliga överblick.

Tjugo minuter senare var vi framme i Tibidabo. Övervägde att åka bergochdalbanan men slog rätt fort bort den tanken, i stället gick vi och spanade på utsikten en liten stund, hjälpte några tonårstjejer att få en bra gruppbild, gick in i basilikan, pratade om vilken stad man kanske skulle vilja bo i någon dag. Fan vad vackert det är i Barcelona. Inte verkligt.

Lolade lite, sedan tog vi oss hemåt igen.

Vi låg på sängen i en timme eller två och tittade på Tetzipetzi och livestreams i Beauty & Bullshit-gruppen på Facebook, innan vi tvingade oss upp, satte på Disneymusik och gjorde oss redo för middag. Vi var först på restaurangen för ingen annan äter klockan 19 här, men whatever, nöden har ingen lag. Åt tapas: patatas bravas, pan con tomate, pimientos de padron y tempura. Fakkk vad gott.

Sedan gick vi vidare hit.

För att göra det här. Barer är väldigt underskattade platser att skriva på.

Vid elvatiden sprang vi hem genom regnet och så skedade jag en mensvärkig Yrsa genom natten.

Vad har du gjort i helgen? Berätta!

I’m visiting my friend Yrsa in Barcelona. Yesterday, we had lunch in El Born and took the bus to Tibidabo. In the evening, we went out for tapas and cava. More people should use bars as their office.

I oktober satte jag mig på tåget och åkte till Sala som ligger ett par timmar norr om Stockholm. Det var så mörkt när jag kom fram, vilket var synd för jag tror att Sala är en väldigt fin stad. Kanske finare än de flesta städer. Skrev:

På thairestaurangen i Sala äter jag röd curry med tofu som hade räckt till tre personer, det kostar 89 kronor, borden är inklädda i marmormönstrad plastfilm och det står över hundra tomma furustolar i lokalen, det susar från någon maskin, kanske är det sushikylen, jag dricker vatten ur ett Spendrupsglas och knäpper upp jeansen, magknip två dagar i rad, I ringer från sin bil, säger att jag är på högtalare med surroundsystem, att jag fyller hela bilen, jag läser några sidor, vid bordet intill mitt sitter en mamma och ett barn och häller upp soja i små plastförpackningar, vid spelmaskinerna sitter två män och ger ifrån sig rossliga gubbljud, kanske har jag svettats igenom min skjorta, tur att jag tagit för vana att ta med en extra tröja när jag ska prata inför folk, sminket gneds säkert av när jag snöt mig nyss, det borde jag kanske bättra på, tänk om ingen kommer, borde jag vara nervös, det är jag inte, är det såhär det är att vara författare

Innan besökarna kom fick jag göra mig i ordning och *känna in rummet*. Om jag hade sett den här bilden för två år sedan så hade jag skitit på mig av nervositet. Men nu gör den mig bara pirrig, jo, faktiskt är det så. Jag står inte och berättar om ett slaget vid Lützen, jag pratar om något som jag känner till lika bra som ojämnheterna i mina tänder.

Fick en melodifestivalenmygga och så satte vi igång. Vi pratade framförallt om skrivprocessen. Tack till alla som kom och lyssnade, det gjorde mig väldigt, väldigt glad.

För ett par veckor sedan åkte jag till Bollnäs i Hälsingland. Det är ovant att åka så långa sträckor för ett par timmars besök, men kul. Jag gillar tåg.

Jag har varit på det där biblioteket många gånger som barn eftersom mitt landställe ligger i närheten, och aldrig hade jag kunnat drömma om att en av böckerna i ungdomsboksektionen skulle ha mitt namn på sig. Än mindre att jag skulle komma dit och prata om den. Lite ovant att prata till 13-17åringar, men så jäkla roligt. Samtalet handlade mycket om hur man på bästa sätt finns till för någon som går igenom något svårt.

Efteråt gick vi upp till fritidsgården och hängde.

Och jag blev ägd i biljard. Inte ens okej hur töntigt jag poserar här :-/

Klockan tio gick mitt tåg tillbaka till Stockholm. Fyra timmar senare somnade jag i min säng, väldigt trött, väldigt glad.

Ps! På fredag läser jag ur Stanna på Maktsalongens femårsfest (Stockholm)! OSA och läs mer här. Folk som kommer medverka är bl.a. Suzanne Osten, Wendy Francis, Soraya Hashim, Karolina Ramqvist, Maria Sveland, Devrin Mavi m.fl. Detta kommer bli helt sick, det hör ni ju.

Här kan du köpa min bok Stanna (annonslänk).

Hej från Barcelona! När jag skriver det här så ligger Yrsa och sover i rummet intill. Jag sitter i soffan, fryser om fötterna och mår svinilla efter ingefärsshotsen vi drack på skatebaren igår. Uäk. Hur som haver. Nu tittar vi på resten av bilderna som jag tog i torsdags.

Efter att vi suttit på café och jobbat i sisådär fem timmar så promenerade vi hemåt längs med vattnet.

Vi har ju varit ifrån varandra i nästan två månader, så det finns mycket att dissikera och ta igen. Och det finns nåt så jäkla fint i hur vi pratar flera vändor om saker, ställer följdfrågor som får den andra att tänka till, fråga hur kändes det? och varför tror du att det blev så? i stället för att lägga en egen tolkning.

Vi gick till mataffären och köpte förnödenheter. Vinägerchips förstås.

När vi sagt adíos till kassörskan så kom vi ut på detta vackra torg. Att folk kan bo såhär fint, det gör mig to-kig.

Sedan blev himlen ännu galnare. Skrek eventuellt lite när jag såg detta. Fick förresten likerekord på den här bilden. Analys någon?

När vi gjort oss i ordning för kvälla så gick vi till en bar där folk stod lutade mot bardisken och åt charkuterier och sörplade cava.

Dos mas gracias.

Sen marcherade vi vidare.

Upp till El Born för att äta lite mer mat. Behöver mer pimientos de padron i mitt liv.

Sen kom Yrsas kompis Nicole! Vi brölade om skrivande, ragg, böcker och hundra andra saker som jag inte minns för det rann väl cava ur mina näsborrar vid det här laget :-)

Vi gick vidare till Creps al Born. Det är så mycket stockphoto över den här bilden. ”Happy bartender”.

Kramas måste man.

Just precis.

Tror att jag bad dem föreställa en tårtbuffé på den här bilden. Oklart varför.

Vi hamnade på en nästan folktom bar och jag fick tindra från Nicoles mobil. Tog mitt uppdrag på största möjliga allvar som du ser.

Nu ska jag sätta mokabryggaren på spisen, och sen ska vi gå ut och köpa frukost. Pannkaksingredienser kanske. Fast jag är så bakis att jag inte ens orkar gå och ta ett glas vatten. Kanske kryper ner bredvid Yrs i stället. Jo, så får det bli. Puss så länge ♥