Det är ju tradition här på bloggen att jag skriver en önskelista inför julen. Så here we go.

❄ Asfluffiga täcken och kuddar
❄ Ett fikonträd
❄ Under all denna vinter av Negar Naseh
❄ Vans Old Skool
❄ Sephora Cream Lip Stain i färgen 13 Marvelous Mauve
❄ Oljelampa från Klong
❄ Prenumeration på Storytel
❄ Naturlig parfym av ospecifierat märke, gärna med doft av vit jasmin
❄ Presentkort på bio
❄ Emaljmuggar från Falcon/Betonggruvan

Men mest av allt önskar jag mig ett år av roliga upplevelser, medmänsklighet och kärlek.
 

LÄS ÄVEN:

– MY BIRTHDAY WISHLIST
– ÖNSKELISTORNA FRÅN FÖRR
– TIPS PÅ PERSONLIGA JULKLAPPAR

Translation: My christmas wishlist (besides compassion and love).

Hej! Först och främst: Tack för all pepp angående veganisminlägget. Ni äger.

För några dagar skrev jag om min och Kajsas onsdagsförmiddag. Här kommer eftermiddagen och kvällen! Vi gick alltså upp på Bernal Heights för att spana på utsikten.

Inte så pjåkigt.

Jag kutade runt runt runt av lycka över att vara i den här staden. Och i sällskap av Kajsan dessutom. Dröm.

På nervägen hittade vi en märklig liten person. Alltså är hundra procent säker på att det är en utomjording. Tyvärr var den död så vi kunde inte fråga.

Och så gick vi förbi ett hunddagis och skrek lite av gullighet. Har typ aldrig sett så glada hundar förut, svansarna gick som propellrar.

In i Mission igen.

Och så tittade vi i några butiker på Valencia Street.

Sedan introducerade Kajsa mig till boba, som är te med tapioca (cassavastärkelse) i. Det är liksom som små gummiliknande bollar som en har i sitt te och suger upp med ett tjockt sugrör. Kan inte förklara smaken, men typ lite lakrits-jordig-karamellig if that makes any sence?

Spexig.

Vi drack det flera gånger den här veckan. Så gott.

Sen blev vi ölsugna.

Vi slog oss ned på Mission Cheese och pratade om våra första kärlekar, våra första hångel och hur det kändes att vara fjorton.

Ballast.

När vi kom ut på gatan hade himlen blivit rosa och liksom leopardmönstrad.

Hej fina SF-himlen, jag gillar dig.

Vi åt middag på Little Chihuahua som har de godaste burritosarna med matbanan i. Här pratade vi om hur läskigt det skulle vara (eller kommer vara, vi får väl se) att föda barn. Att punanin liksom ska tänjas ut såhär mycket, minst! :-O

Sedan promenerade vi förbi ett kattyogaställe. Alltså SER ni hur briljant detta är? Vill lägga mig ner och gråta.

Det är alltså en yogastudio och ett café där en får hänga med katter. :’)

Sen gick vi och såg Mockingjay på iMax vilket var såååå fett och sååå intensivt. Kajsa högg tag i min arm gång på gång så att den blev alldeles öm och jag grät så att jag skakade. Katniss 4-ever.

Translation: Wednesday afternoon with Kajsa. Bernal Heights, Boba tea, beers at Mission Cheese, a leopard patterned sky and Mockingjay on iMax. This day: 5 out of 5. 

Du frågar hur jag mår, och jag ska försöka ge dig ett så sanningsenligt svar som jag kan.

Ibland känner jag ett rus som jag inte kan beskriva på något annat sätt än lycka. När jag ser människor dansa river dance på rullskridskor i Golden Gate Park. När jag och Dana borde packa och sova för att vi ska köra 60 mil norrut om några timmar, men i stället sitter kvar vid matbordet och fyller i luckorna i varandras liv och häller upp ännu ett glas vin. När jag promenerar över fälten i Eagleville och känner snön knastra under skorna och morgonsolen är blekrosa bakom bergen.

Du frågar om jag fortfarande har flyttångest och mitt svar är nej. Jag gör så mycket nu. Jag jobbar till sent om kvällarna och har kompisdejter flera gånger i veckan. Jag promenerar från ena sidan stan till den andra. Jag lagar middag hemma hos min storebror. Jag åker på helgturer. Jag har besök. Jag lär mig nya uttryck (gnarly), lagar nya maträtter (pumpkin pie) och upptäcker nya stadsdelar (North Beach). Tårarna tog slut redan efter den första veckan.

Jag sms:ar Felix varje kväll med orden Godmorgon och godnatt. För jag vet att när klockan är 22.30 hos mig så ringer väckarklockan hos honom. Det är den enda stunden på dygnet då vi båda ligger i sängen.

Jag saknar honom. Inte så att det äter upp mig. Men hela tiden saknar jag honom.

Ibland har jag så tråkigt att jag går och lägger mig klockan 21. Ibland när jag tänker på min lillasyster så hugger det ända ut i armarna. Ibland ringer jag alla mina familjemedlemmar på FaceTime utan att få svar. Ibland struntar jag i att duscha på flera dagar för att ingen ändå kommer så pass nära att de känner hur jag luktar.

Men jag skulle beskriva mitt normaltillstånd som tillfredsställd.

Det är en sak till jag vill säga. Jag upplever en konstant overklighetskänsla. Europa, nej världen, briserar och jag sitter på caféer i San Francisco och dricker femtiokronorskaffe och knattrar på min Macbook. Jag känner mig verklighetsfrånvänd. Det känns som att världen pågår någon annanstans.

Så mår jag.

Jag har varit i USA i sju veckor. Nu har jag fem kvar.

LÄS ÄVEN:
– DÅ HÄNDER DET: HON STICKER UPP SINA PEKFINGRAR I HANS NÄSBORRAR
– LET’S HAVE A BONFIRE ON THE BEACH, WE’LL BRING PIZZA AND LAGUNITAS
– JAG TÄNKER PÅ VÅRA SISTA DAGAR I NEW YORK