Flytta utomlands

En vår i Lissabon

tågluff interrail flora wistrom-184tågluff interrail flora wistrom-148tågluff interrail flora wistrom-150 tågluff interrail flora wistrom-171 tågluff interrail flora wistrom-182 tågluff interrail flora wistrom-172 tågluff interrail flora wistrom-160 tågluff interrail flora wistrom-149 tågluff interrail flora wistrom-14326017750144_607f545f94_ktågluff interrail flora wistrom-142

Jag tänkte tillbringa mars-april i Lissabon. När jag och Sandra var där en sväng i våras så visste jag det i samma stund som vi klev av tåget: här vill jag bo en liten stund någon gång. Huvudsyftet med resan är att, förutom att ha det göttigt, jobba med min andra roman och fortsätta driva den här bloggen.

Snart händer det. Jag vet ganska lite om stan, så nu behöver jag din experthjälp.

1. Vilket område ska jag bo i? Jag vill helst kunna promenera överallt.

2. Hur hittar jag bäst boende?

3. Vad får jag inte missa när jag är där?

4. Är det någon som bor i Lissabon och vill kompisdejta? Maila mig på [email protected].


TRANSLATION. I’m spendig march and april in Lisbon to work on my second novel. And this blog of course. Where should I rent an apartment, and through what website? What is not to miss in Lisbon and Portugal? Is anyone up for showing me around town?


LÄS OCKSÅ:
1 ÅR SEDAN JAG BODDE I SAN FRANCISCO / ATT VÅGA FLYTTA

EN FÖRMIDDAG I EUROPAS TROLIGTVIS FINASTE STAD

VI DRICKER CAVA PÅ EN TROTTOAR & PIMPLAR DRINKAR PÅ EN GAMMAL BORDELL

LISSABON: FRUKOST WITH A VIEW & LIVETS BOKAFFÄR

1 ÅR SEDAN JAG BODDE I SAN FRANCISCO / OM ATT VÅGA FLYTTA

DSC_1527

För ett år sedan bodde jag i San Francisco i 82 dagar. Jag bläddrade (scrollade) igenom bilderna och fick så mycket längt, så jag tänkte att vi kunde kolla lite! *Känner mig som morfar när han visar diabilder från semestern.*

DSC_1427

Det här är min storebror Froste och hans fru Dana. Hon är från Kalifornien, de träffades på en dykresa när de var tonåringar och blev kära, och det är därför de bor i SF. Deras existens är huvudanledningen till att jag åkte. Eller såhär: Jag visste att jag ville åka någonstans på egen hand, men det kändes fint att samtidigt hänga med dessa två briljanta personer. Lära känna på nytt.

DSC_1607

Jag fick bo hos min brorsas kollega, och bodde alltså ensam för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Första veckan grät jag hela tiden. Skrev såhär:

”Ibland har jag så tråkigt att jag går och lägger mig klockan 21. Ibland när jag tänker på min lillasyster så hugger det ända ut i armarna. Ibland ringer jag alla mina familjemedlemmar på FaceTime utan att få svar. Ibland struntar jag i att duscha på flera dagar för att ingen ändå kommer så pass nära att de känner hur jag luktar.”

Läs hela inlägget här: Du frågar: Hur mår du? Hur är Kalifornien?

Processed with VSCOcam with e5 preset

Men ganska fort övergick det till en pickande övertygelse om att jag kunde vara ensam, av att jag ville vara ensam.

DSC_2711

”Min första morgon springer jag genom Golden Gate Park med ett tryck över trumhinnorna. Jag hoppar undan för jordekorrar, passerar bisonoxar. Längs vägen ligger kottar stora som dubbla knytnävar. Träden åmar sig i dimman, grenarna skapar loopar genom lövverket. Barken är vriden runt sin egen axel, ser ut som åldrad hud.

Mellan träden står en prärievarg och stirrar på mig. Öronen vädrar i luften, svansen är buskig. En prärievarg. Mitt i San Francisco.”

Processed with VSCOcam with a6 preset Processed with VSCOcam with e5 preset

Jag tillbringade dagarna på olika caféer i The Mission där jag satt och skrev artiklar och blogginlägg. Läste mycket. Promenerade. Gick på kompisdejter.

DSC_2902

Men mest hängde jag med Dana. Omtänksamma, initiativtagande och kloka Dana.

Processed with VSCOcam with e6 preset

En vecka kom Yrsa och hälsade på. Vi hade bara känt varandra i några månader då, men efter den här resan var vi helt i synk. Man skulle kunna säga att vi gick in i en febrig nyförälskelsefas (som inte har lagt sig, såhär ett år senare).

DSC_1698

”– Han tog mig på rumpan. Vilken jävla praktidiot.

–  Fyfan! Kom.

Vi går därifrån. En stund senare kommer han mot oss igen. Ögonen är två smala springor. Då händer det: Hon sticker upp sina pekfingrar i hans näsborrar så att de vidgas. Hon snurrar fingrarna ett helt varv. Hans ögon är stora som golfbollar. Munnen gapar. När hon släpper taget backar han bakåt med fuck you-fingrarna i luften. Fortfarande med munnen formad som ett O.”

Läs hela texten här.

Processed with VSCOcam with e5 preset

Froste och Dana är de hurtbulligaste jag vet, vilket innebar att vi åkte på olika utflykter nästan varje helg. Hajkade i skogen, cyklade nedför branta backar vid havet, roadtrippade till nationalparker, åkte norrut till snön och söderut till surfstränder.

Processed with VSCOcam with e5 preset

Vi åkte till Santa Cruz två gånger. Vad konstigt det är att kissa i en lånad våtdräkt förresten. Den varma vätskan simmar ju runt innanför scubamaterialet, hur mycket man än försöker skölja ur det.

DSC_1169

I SC rastar man hundarna på skateboard med en joppe i mungipan.

Processed with VSCOcam with hb2 preset

Vi gick på två olika halloweenfester där. Blev fulla på tequila, brände av halva håret med locktången och ramlade hem med glowsticks runt armarna och halsarna.

DSC_2491

Kajsa bodde hos mig i sju dagar. Vi plöjde staden på den bästa veganmaten, drack sangria, spelade biljard med amerikanska unga män och promenerade milslångt varje dag. En jävla ynnest att få somna och vakna bredvid henne efter att ha sovit ensam så länge.

DSC_2696

Vi gick till Baker Beach en dag. Satt där på stranden och kände oss små när omgivningen var så bombastisk.

Processed with VSCOcam with e5 preset

Över Thanksgiving så åkte jag, Froste och Dana till Danas pappa i norra delarna av Kalifornien. Där frös vattnet i vattenflaskan på nattduksbordet till is om nätterna. Där gick vi på långpromenader med hundarna i snön. Där gjorde vi eget majsmjöl och kokade tranbärssylt och bakade pumpkin pie.

Processed with VSCOcam with a4 preset

Där badade vi i naturligt varma källor. 10 minusgrader i luften och 40 plusgrader i vattnet. Den helgen var så himla fin. Är så glad att jag fick vara med.

DSC_2297

På hemvägen hittade vi en kalkgrotta. Froste är en sån som alltid måste leka, han har en femåring kvar inom sig.

86e0de3f92b834a2d7a15ddb0401c59e_980x0_c_85_ns_v4

Och vips hade det gått nästan tre månader.

 

”Jag har pulsat genom snö och slumrat på sandstränder. Jag har sovit under bar himmel i minusgrader och svettats i t-shirt på på morgonpromenader. Jag har sett enorma vågor slå mot vassa klippkanter och badat i varma källor. Kalifornien är det vackraste jag sett.

Jag kom hit när vädret inte tillät andra kläder än shorts och linnen. Nu virar jag halsduken hårt kring halsen och beger mig till flygplatsen.”

Läs hela inlägget här: Goodbye california.

DSC_2604

Sitter och skriver detta med något hårt i halsen. Saknar min storebror, saknar Dana, saknar Kalifornien. Det gör ont att en person levde då, för ett år sedan, men inte längre. Att så mycket kan skifta på loppet av några månader.

Och jag är så glad att jag åkte. Det här var den första resan jag gjorde på egen hand. Innan dess hade jag knappt varit sugen på att bo någon annanstans än i Stockholm, men efter den här resan vet jag av erfarenhet hur bra jag mår av att komma iväg. Så i vår ska jag troligtvis bo i ett varmare land en sväng. Två månader kanske.

Om du som läser det här har tankar på att flytta till en annan stad eller åka på en långresa, men tvekar, så kan jag säga såhär: Det ÄR läskigt till en början, det var det för mig med, men så fort jag hade bekantat mig med platsen och visste var jag skulle handla mat, vilken buss jag kunde ta och vilken gata som var mysigast att hänga på, så kände jag mig tryggare.

Och när det inte var läskigt längre så fick andra känslor plats i mig: tillfredställelse, nyfikenhet, förståelse, wanderlust. Och det vägde liksom upp för hemlängtan som ibland kunde träffa mig som en örfil. Hur banalt det än låter. Du kanske kan plugga på distans och ta CSN, eller jobba som au pair, eller söka en utbildning i en annanstans? Och om du inte vill – skit i det. Man måste inte.

När hemlängtan slår till.

10 tips för att känna sig mindre ensam.

DSC_1928

I februari är jag i Kalifornien igen, i någon vecka eller två. Jag längtar så att det värker.


Translation: I lived in San Francisco for three months last year. This is a recap. I miss it all so, so much.

LÄS MER I KATEGORIN: TRE MÅNADER I SAN FRANCISCO

DU FRÅGAR: HUR MÅR DU? HUR ÄR KALIFORNIEN?

Processed with VSCOcam with a6 preset Processed with VSCOcam with e5 preset

Du frågar hur jag mår, och jag ska försöka ge dig ett så sanningsenligt svar som jag kan.

Ibland känner jag ett rus som jag inte kan beskriva på något annat sätt än lycka. När jag ser människor dansa river dance på rullskridskor i Golden Gate Park. När jag och Dana borde packa och sova för att vi ska köra 60 mil norrut om några timmar, men i stället sitter kvar vid matbordet och fyller i luckorna i varandras liv och häller upp ännu ett glas vin. När jag promenerar över fälten i Eagleville och känner snön knastra under skorna och morgonsolen är blekrosa bakom bergen.

Du frågar om jag fortfarande har flyttångest och mitt svar är nej. Jag gör så mycket nu. Jag jobbar till sent om kvällarna och har kompisdejter flera gånger i veckan. Jag promenerar från ena sidan stan till den andra. Jag lagar middag hemma hos min storebror. Jag åker på helgturer. Jag har besök. Jag lär mig nya uttryck (gnarly), lagar nya maträtter (pumpkin pie) och upptäcker nya stadsdelar (North Beach). Tårarna tog slut redan efter den första veckan.

Jag sms:ar Felix varje kväll med orden Godmorgon och godnatt. För jag vet att när klockan är 22.30 hos mig så ringer väckarklockan hos honom. Det är den enda stunden på dygnet då vi båda ligger i sängen.

Jag saknar honom. Inte så att det äter upp mig. Men hela tiden saknar jag honom.

Ibland har jag så tråkigt att jag går och lägger mig klockan 21. Ibland när jag tänker på min lillasyster så hugger det ända ut i armarna. Ibland ringer jag alla mina familjemedlemmar på FaceTime utan att få svar. Ibland struntar jag i att duscha på flera dagar för att ingen ändå kommer så pass nära att de känner hur jag luktar.

Men jag skulle beskriva mitt normaltillstånd som tillfredsställd.

Det är en sak till jag vill säga. Jag upplever en konstant overklighetskänsla. Europa, nej världen, briserar och jag sitter på caféer i San Francisco och dricker femtiokronorskaffe och knattrar på min Macbook. Jag känner mig verklighetsfrånvänd. Det känns som att världen pågår någon annanstans.

Så mår jag.

Jag har varit i USA i sju veckor. Nu har jag fem kvar.

 

 

 

LÄS ÄVEN:
– DÅ HÄNDER DET: HON STICKER UPP SINA PEKFINGRAR I HANS NÄSBORRAR
LET’S HAVE A BONFIRE ON THE BEACH, WE’LL BRING PIZZA AND LAGUNITAS
JAG TÄNKER PÅ VÅRA SISTA DAGAR I NEW YORK

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!