Förra torsdagen hände något så knäppt som att jag blev nerflugen (!) till Köpenhamn för att gå på ett Jane Kønig-event. Jag och Linn möttes upp på Arlanda med grumliga ögon och rullväskor som smattrade över asfalten. Två timmar senare befann vi oss i Köpenhamn!

Vi åkte raka vägen till ett café som hon hade kollat upp. Skönt att någon annan styr för en gångs skull, mvh kontrollfreak. Linn har förresten bloggat om hela resan här, in och läs.

Nämligen Auto, på Griffenfeldsgade 22. Vi klämde oss in vid fönstret och beställde varsin frukosttallrik.

Kolla fin färgskala. Blått och brunt <3

Røræg på rugbrød fick det bli. Nom nom nom.

Så fint att få tillbringa ett helt dygn med den här personen. Hon är så jävla rolig och svinsmart och har tankar om precis allting. Och sånt gillar vi ju. Stört att detta typ bara var fjärde gången vi sågs.

Sen promenerade vi genom Assistens Kirkegård.

Stannade vid HC Andersens grav och grät stora, rullande tårar.

För att sedan styra stegen vidare genom lummigheten.

Nästa stopp var Istid, på Jægersborggade 13.

Där fick vi se hur den nervösa killen bakom disken gjorde glass genom att tillsätta flytande kväve. Say what.

Fy fanken vad goda det var. Jag tog salty pecan med almond crunch och Linn tog chocolate chip med bär.

Hej Linn!

Hej Flora!

Efter en snabb blick på klockan insåg vi att vi behövde småspringa till hotellet för att komma i tid till kvällens festligheter. Vi gjorde oss i ordning på tio minuter och samlades sedan utanför receptionen tillsammans med ett stort gäng glammiga tjejer. Fönade lockar, vassa naglar, höga klackar så långt ögat kunde nå. Så coola. Jag tryckte ner händerna i min slitna jacka, tittade på Linn och tänkte okej, nu kör vi.

Vi blev upplockade med en buss. Överallt pratades det på engelska, danska, norska och svenska.

Köpenhamn alltså, vilken jäkla syn du e.

När vi kom fram till Jane Kønig-butiken blev vi bjudna på cupcakes (så bloggigt jag dör) och champagne. Thanx. Jag och och Linn pratade om mitt för närvarande svajande självförtroende och min paranoia av att alla hatar mig. Hehe. Hon ställer alltid en massa följdfrågor (i enlighet med Hyper Island-metodiken) som får mig att tänka till kring varför jag känner som jag gör.

Lagom tipsy slussades vi vidare till nästa ställe. Okej, dags för vodkadrinkar.

Hej hej klubben hej hej coola bloggtjejerna!

Vi fick varsitt halsband motsvarande vårt stjärntecken. Vet inte hur bekväm jag är med att ha ordet VIRGIN runt halsen dock. Heh.

Linn, jag och en norsk bloggerska. När en dansk tjej talade om för oss att Blågårdsgade (som är en ashipp bargata) var ”dangerous” och ett ”bad neighbourhood” kände vi att det var dags att gå.

Vi promenerade genom centrala Köpenhamn och pratade om skrivandet, och hur mycket vi älskar det. ÄLSKAR.

Hur. Kan. En. Stad. Vara. Såhär. Fin?

När vi gick förbi den här baren skanderade Linn över hur MYCKET HON HATAR BARER DÄR EN SKA LIGGA PÅ MARKEN, DÄR DET LIGGER SNUBBAR OCH KÄNNER SIG SOM *VÄRLDENS SKÖNASTE*. Skrattade mycket över denna plötsliga aggression.

Men tillslut kom vi fram till Kødbyen, och Bakken (där jag ju har varit förut). Klockan var typ bara nio så stämningen var rätt lugn, vilket passade oss bra för vi hade fortfarande tusen saker att prata om. Exempelvis hennes flippade utbytesår i Spanien.

Linn köpte mexikansk öl och nachos med guacamole till oss. Queen.

Somnade bredvid varandra i hotellsängen några timmar senare, och Linn skrev såhär på sin blogg: ”Either way I had a brilliant time with Flora! We didn’t shut up once in 24 hours. It wasn’t until we checked out that we realised the reason for my key not working was that we actually had two separate rooms. We had shared one without questioning it. <3”

Translation: Last week, Linn and I attended a Jane Kønig event in Copenhagen. I had a blast with Linn, and Copenhagen is just a-maze-ing.

Klockan 8 var det dags att gå upp. Jag är en sån där jobbig jäkel som kommer upp på en gång när klockan ringer, så jag tassade ner till köket och började förbereda frukosten. Efter en stund kom de andra och gjorde mig sällskap.

Bästa frullen jag kan tänka mig nästan.

Frukosten åtföljdes av tandborstning och påklädning, sedan satte vi oss ned för att skriva en stund.

Efter att vi hade ätit lunch och Yrsa hade badat i älven så klippte jag hennes hår.

Fint blevre.

Sedan var det dags för prommis.

Vi stannade till för att plocka lite lingon.  

Och för att titta på åkrarna. Ahhhh så vackert.

Mitt promenadgäng.

Hittade en kompis. Som vanligt.

Och åt blåbär.

Jaana plockade upp en pinne och förvandlades till en tioårig pojke. SÅ. ROLIGT. Hon kunde liksom inte sluta hugga runt med den där pinnen.

Jag hittade smultron, som jag fotograferade men glömde bort att äta. Who am I.

Här berättar den tioåriga pojken om Divergent. = Mycket upphetsande.

När vi kom tillbaka till gården så var det baddags igen. Yrsa tog sitt andra dopp och Jaana sitt första. Jag dokumenterade snällt och tog hand om min förkylning.

KOLLA GOSIGA. Eftermiddagsbubbel och eftermiddagsskrivande.

Efter timmar och timmar av produktivitet så började jag laga middag. Det fick bli sötpotatissoppa med myntaolja och chevre. Succé.

Sedan lekte vi snurra flaskan och åt godis.

Svarade på frågor som ”vad är du rädd för?”, ”vilket personlighetsdrag värderar du högst hos en vän?”, ”vilken är den konstigaste platsen du har haft sex på?” och ”hur ser ditt liv ut om två år?”

Sedan: Sängdags.

Morgonen därpå städade vi iordning huset och tog bussen tillbaka till Stocholm igen. Ville verkligen inte åka därifrån :( Det var några exemplariska dagar alltså.

Tranlation: Yrsa, Jaana and I went to Hälsingland to write for a couple of days. This was day 2. We had the best breakfast, cut Yrsa’s hair, went for a swim (well, they did), took a walk and played spin the bottle. And oh, wrote wrote wrote. 

I måndags kom fram till huset vid niotiden, efter att ha vrålat ut alla våra hemlisar på Härjedalingenbussen. Jaana lagade bönbiffar och jag fick sitta på en stol och titta på. Min feber gjorde mig helt groggy.

Vi gjorde en brasa i kaminen och konstaterade hur frikkin glada vi var att vara framme.

Nom nom nom.

Jag fick Att Skriva av Marguerite Duras i tidig födelsedagspresent av Yrsis. Så himla himla glad för den. <3 För ett år sedan skrev jag om hennes bok Älskaren.

Morgonen därpå vaknade vi upp i ett hav av täcken och kuddar.

Vi klädde på oss och gick och hälsade på fåren.

Tjena, läget?

Tisdagsmorgonen var sval och solig.

Sedan gick vi in till centrum för att handla mat. Stannade på bron och tittade på forsen.

FÖR vackert. Och mäktigt.

Hej hej morgonsolen.

När vi kom tillbaka efter handlingen var den frukostdags.

Surdegsbröd yoghurt ägg avokado frukt nötter kaffe yeah yeah wow wow.

Fast sedan kunde vi inte skjuta upp det längre: Det var skrivdags.

Yrsa pausade då och då med att lägga sig i barnet. Detta skulle komma att bli en återkommande grej under hela vår vistelse.

Då och då hade vi uppläsningar. Det kändes tryggt och fint att få dela med mig av det jag skrivit, och att få ta del av deras texter.

På eftermiddagen, efter att vi hade druckit kaffe med min morbror som bor alldeles intill,  tyckte vi att det var dags att ackompanjera tangentknattrandet med varsitt glas rosé.

Jag fick ett telefonsamtal från en kille jag gillar.

Skål rå!

När solen gick ner bakom träden så var det dags att röra oss inåt.

Undertecknad var brasansvarig.

Och Yrsa förberedde middagen. Palak paneer skulle det bli. Hon gjorde liksom egen paneer?!

OCH egna naanbröd. Vilken lyx va. Här är receptet till hennes palak paneer och här är receptet till naanbröden.

Vid elvatiden kröp vi upp i våran säng och så var den Hälsinglandstisdagen slut. En alldeles perfekt sådan.

Tranlation: Yrsa, Jaana and I went to Hälsingland to write for a couple of days. This was day 1. We sat outside all dag, and Yrsa made Palak Paneer for dinner.