Tankar och fiktion.

NÄR DET TAR SLUT

flora felixöverraskning flora wistrom-6

För två veckor sedan gjorde jag och Felix slut.

Vårt uppbrott är inte dramatiskt eller bråkigt, men sorgligt. Det är sorgligt när kärleken inte räcker hela vägen, trots att man vill. Men en relation kan inte bara bygga på trygghet, på vänskap, inte när vi är så unga. Vi förtjänar att vara kära. Att känna oss bekräftade.

Och det är läskigt att lämna något som är bra. Att skiljas från den människa som känner en bättre än någon annan. Men det kunde inte bli på något annat sätt. Det går inte att tvinga fram kärlek.

De här fem åren – jag vet inte var jag ska börja. Vi har blivit vuxna tillsammans. Vi har gått igenom den största sortens sorg, vi har smällt i dörrar, vi har hållit om, legat dubbelvikta av skratt, rest världen över. Vi har varit familj. Ett lag. Och jag är så jävla stolt över de här åren. Jag hade inte velat ha det annorlunda.

Några av er har redan skrivit och undrat, spekulerat. Det är märkligt att vara offentlig när sånt här händer. Jag skulle kunna skriva bokmeter om oss, men jag gör inte det. Det här uppbrottet innefattar ju inte bara mig. Jag vill respektera Felix integritet, och värdera mitt eget privatliv, och det hoppas jag att ni också ska kunna göra.

Så jag gråter ner i morgonkaffet och fyller all min vakna tid med mina kompisar. De som stryker mig över håret, dansar med mig, tillåter mig att älta och får mig att skratta. Sommaren kom lägligt.

Nu vet ni.


Translation: Felix and I broke up two weeks ago, after five years together. We came to a point where we loved each other like friends and not like lovers. I just thought you should know. 

BREVDIKTEN #1

IMG_6749

När Yrsa skulle åka hem till Sverige igen efter en vecka hos mig i San Francisco, föreslog jag att vi skulle skapa ett gemensamt Google Docs för att hålla kontakten. En brevväxling eller en dikt eller någonting däremellan.

Det är alltså ett onlinedokument som båda kan skriva i. Ibland råkar vi vara online samtidigt och då kan en titta på hur den andres ord liksom växer fram över dokumentet. Ibland skriver vi ingenting på flera dagar. Andra dagar har jag vaknat till flera sidor ny text.

Vi har skrivit till varandra nätter då vi inte kunnat sova, kvällar då vi gråtit på tunnelbanan, morgnar då vi haft ångest och i efterskalven av våra lyckligaste, pirrigaste stunder. Helt opretentiöst och flödesskrivet.  Idag är dokumentet över 80 sidor långt.

Här kommer ett litet utdrag från de första veckorna.

Och så ett litet förtydligande för att du ska förstå vem som har skrivit vad: YK betyder Yrsa Keysendal och FW betyder Flora Wiström.

Processed with VSCOcam with e5 preset

*
FW

Det här är ett brev
eller en dikt
fast kanske mest en brevdikt

Hur mår du?

*
YK

bryggde kaffe klockan halv nio
en lördagsmorgon
och öppnade vårt lilla dokument
och så har du skrivit för 24 minuter sedan

gud

fick världens jäkla längtattack av att se att du varit inne och grottat runt
i den här fina sörjan av ord
alldeles nyss
alltså: mitt hjärta började bete sig som en
rastlös tvååring bara
bonk bank bomp drrrrrrrrrrrr

kan också bero på detta att du känner dig rädd
och att jag då vill tala om för dig att du inte behöver vara rädd
för att din bok – folk kommer att älska den flora
som med allt annat du gör
och om du litar på mitt omdöme (<3) så gör det nu:
DIN
BOK
ÄGER.
jag tycker att den är fantastisk.
önskar att någon hade gett mig den när jag själv var i
hjärtesorg och mammasorg för jag vet att jag hade blivit räddad då.

men jag läser gärna igen med gestaltningspiskan i högsta hugg (kanske under jullovet?)

omg är du inloggad? det kom upp en rosa fyrkant?
kul i så fall!!!!!!
eller så ligger du och sover och jag ska fortsätta babbla på

*
FW

Jag är i ett hus någonstans på gränsen mellan Nevada och Kalifornien. Nej stryk det där med hus. Det är en lada som har förvandlats till ett träslott. Varenda hyllplan och bordskiva och krok är handsnidad av Danas pappa. Han lämnade allt och flyttade hit. Varenda träbit han rör vid blir till något vackert.
That shit? That’s just a fucking chunk of wood.

Danas pappa är två meter lång
lillfingret på hans vänsterhand är bara en liten stump
han sover i en tipi trots att det är femton minusgrader om nätterna
och säger att han helst duschar kallt
It’s fucking terrible
I love it

*
YK

men vad jag egentligen gick in här för att skriva:
jag satte på mig den stickade tröjan jag hade dagen jag flög hem från dig
och den luktar en blandning av alla parfymer vi sprutade på oss
liksom patchouli, jasmine, något med dior
så jag bara kastades tillbaka ett par veckor i tiden.

*
FW

 yrspyrs

dina ord är <3 <3 <3
du är <3 <3 <3
tack för din pepp och din värme
fem veckor
dvs 35 dagar
dvs ingenting
dvs skrämmande lite tid
tills vi ses igen

idag har jag i inbördes ordning:

– Vaknat upp var tredje timme för att mata in fucking chunks of wood i vedspisen.
– Ätit Julies rostade surdegsbröd med tjocka skivor simpuffsorange cheddar.
– Trängt ihop mig med Hanno, Froste och Dana i en pickup med snökristaller på rutorna och en morrande motor.
– Promenerat över torkad ormskinsslik jord och vitglittrande snö.
– Ätit Hannos huevos rancheros till lunch. Froste hällde hot sauce över halva sin sida men snurrade på tallriken så att det var jag som fick de starka tuggorna i stället.
– Diskat.
– Lirkat av mig trosorna i framsätet på bilen, dragit på mig baddräkten och gått ner för diket till de naturligt varma källorna som finns i åkern. Vattnet där är 40 grader trots att temperaturen i luften har legat på -20.
– Druckit te och ätit shortbread och behövt bajsa fem gånger för det är något fel på min mage.
– Ugnsrostat en pumpa för att sedan mosa den till en puré för att sedan smeta ut den över en utkavlad pizzadeg för att sedan toppa med karamelliserad lök och friterad salvia och valnötter och parmesanost.
– Druckit rödvin och smygfisit och fått pa-nik av att lyssna på allt prat om hundvalpar vid middagen. Att folk kan prata om hundar flera timmar om dagen kan jag inte förstå.
– Spelat Blokus och vunnit.

jag saknar dig.

*
YK

Hej. Vad mycket jag längtar efter dig. Hör min kropp fråga mitt huvud flera gånger om dagen: var är det där välbehaget som låg som ett duntäcke runt kroppen för ett par veckor sedan? Och huvudet ba: Nä den personen som framkallade det är inte här men vänta ett par veckor till ska du se.

*
FW

Jag sitter på den plats i soffan där du satt och sov
med huvudet bakåtlutat och nacken i en snäv vinkel
det såg inte skönt ut
jag makade närmare dig och åt upp godiset som du köpt
sura nappar och snickers
och till sist en polkagris som fick smälta på tungan

jag har fortfarande på mig pyjamas trots att klockan är 14.45
tyget har mörknat under armarna och
jag luktar jordnötssmör och kaffe i munnen
det var roligare när vi matchade i våra pyjamasar

*
YK

 hej flora jag är full vill bara säga:

jag tycker om dig mer änjag tycker om knaperstekt aubergine.
uppdatering detta kan låta banalt men jag skrev det full alltså om jag säger såhär jag tycker om
dig mer än världens alla perfekt mognaste aubergineplantor i hela (jag vet inte var de växer)

jag önskar jag hade en rå auberigne jag kunde knapra (det skulle rinna vatten sånt som man måste torka bort med papper) för att visa dig hur mycket

*
FW

Hej på dig
din gamla tjej
hoppas livet är snällt mot dig

jag sitter i min säng
har ett ensamt häng
och känner väldigt mycket läng-
t

idag har jag svarat på mail till bonnier carlsen
och skickat med inspirationsmapp till omslagsdesignen
jag har frusit hela kvällen men
när jag började samla ihop de där bilderna
så blev jag varm

*
YK

sov fem timmar i natt
har varit i skolan i tio
vi har pratat om text och
min handledare var lotta (som är pensionär du vet)
och hon berättade om hur hon var med i grupp 8
när det begav sig
hon sa: när jag läser kapitlen om pirre och amanda känns det som att alla
normer och gränser
kring sexualitet och tvåsamhet suddas ut
på ett så fint sätt

det var den finaste komplimangen jag fått om mitt projekt.

*
FW

Det är torsdag
Storm i natt men sol nu
Jag svettas i kashmir
Sitter på en skakig buss
Som pratar spanska och mandarin

En morgon vaknade jag upp i fotändan av sängen
Så in i helvetes bakfull
Jag hade sparkat av mig pyjamasbyxorna
De låg i en randig liten hög på golvet
Och när jag reste mig för att gå på toa
Klev jag i något blött
Då insåg jag:
Jag måste ha gått i sömnen
Eller gått i fyllan
Jag måste ha kissat på mattan

KISSAT PÅ MATTAN

Hur känns livet i dig?

*
YK & FW

Hej Wirkström

jag bevittnade nyss dina ord fastna på skärmen i realtid
wow wow wow

OMG JAG SER VAD DU SKRIVER
JAG SAKNAR DIG
JAG SAKNAR DIG
JAG SAKNAR DIG

JAG SAKNAR DIG <3! (tog bort alla tusen I:n för att det såg fult ut på pappret men jag hoppas du hörde hur de lät) (lol)

JAPP JAG HÖRDE. HAR DU OCKSÅ GOOGLE DOCS PÅ MOBILEN?

JA JAG KOLLAR DEN FLERA GÅNGER OM DAGEN TROTS ATT JAG VET ATT DET ÄR NATT HOS DIG FÖR JAG TÄNKER ATT HON KANSKE SKRIVIT NÅGOT ÄNDÅ.

VAD FINT.

OM HON KISSAR I SÖMNEN KANSKE HON SKRIVER I SÖMNEN OCKSÅ

NU SKA DU FÅ SKRIVA FÖR JAG SKA HÄNGA MED FROSTE. HÖRS SNART!

HÄLSA! JAG SKA SOVA

NATTI PATTI <3 <3 <3 <3

NATTI PATTI.

var på jakan i dag i tio timmar och kände bara “hon har också gått i de här korridorerna skrivit kortisar med den här utsikten”.

Jag hittade flygbiljetter till London med Norwegian för 277 + 527 kr! Torsdag – måndag
över Jaanas fölsis

men gud vi bokar?! jag får lön på tisdag. om du vill och kan lägga ut så kan du ju boka innan! <3

DSC_8307

Vi visar gärna lite mer en annan dag. Om ni vill.

Translation: An extract of a Google Docs-poem/letter that I’ve been writing together with Yrsa. We started the day she left San Francisco (november) and today we have over 80 pages of words.  

FYLLEMISSTAG: MIN KOMPIS LÅG DÄCKAD BREDVID NÄR JAG KYSSTE HENNES STOREBROR

fyllemisstag bild

Fyllemisstag. Hur många har jag inte gjort genom åren?

Jag tänker på gången pappa hittade mig hopsjunken i tvättstugan. Det var första gången han såg mig full. Jag var tretton. Jag minns hur han skakade på huvudet, backade bakåt och sa: Nej nej nej det är inte sant. Hur han frågade mig vad jag hade druckit och jag kom med bortförklaringar och han sa: Sluta skrik, jag hör dig. Och jag trodde att jag hade viskat.

Jag tänker på gången då jag vaknade upp med trasiga jeans och skrubbsår på knäna utan att minnas hur jag fått dem.

Jag tänker på gången då Felix fick tvätta mitt hår för att jag omöjligt kunde göra det själv. Hur jag satt på duschgolvet med armarna om knäna och vaggade fram och tillbaka medan han schamponerade mig.

Jag tänker på gången då vi var tretton och tittade på The Shining. Vi blev så fulla att vi knappt kunde ta oss upp för den knarrande trappan. Min kompis låg däckad bredvid när jag kysste hennes storebror.

Jag tänker på gången då jag var femton och åkte moppe. Jag minns hur de vita strecken gick ihop och blev till ett. Jag väste mellan tänderna när en polisbil körde mot oss, för vi var tre stycken på samma moppe och ingen av oss hade hjälm.

Jag tänker på gången då jag vaknade upp med huvudvärk och en känsla av att något var fel. Hur kuddfodralet var svart av mascara. Hur han tittade på mig och sa att jag hade gråtit flera timmar i natt och gång på gång frågat om han verkligen älskade mig.

Jag tänker på gången vi badade vid Bergsundstrand efter klubbens stängning och en bekant till mig sa: När vi var tonåringar och fyllebadade så drunknade min kompis.

Alkohol har fuckat upp så många gånger. Idag kan jag kontrollera mitt alkoholintag. Inte alltid – det är fortfarande lynnigt – men oftast. Jag vet hur mycket jag tål. Men tonåringar vet inte det, de har fan ingen aning. 64 procent av alla 16-åringar som dricker skulle avstå om de inte fick alkohol från någon de känner. Så om ditt syskon frågar dig om du kan köpa ut i jul eller på nyårsafton – säg nej.

Dela med dig av din historia på instagramkontot @fyllemisstag eller genom att maila [email protected].

Inlägget är ett samarbete med Systembolaget.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!