Flora Wiström

I lördags, dagen efter min födelsedagsfest, hängde jag runt hemma med Felix i sengångartempo. Men vid fyratiden promenerade jag 1,5 km bort till Alexandra. Solen sken och vädret var ljuuuuvligt.

Hos Alex dukades det fram en morotskaka och en flaska bubbel. Mm yes! Det var dags för månades bokklubbsträff. Vi hade läst (eller inte läst) I Know Why the Caged Birds Sings av Maya Angelou. Jag lyckades bara komma igenom halva (var för stressad/splittrad/trött den här månaden), men av de 150 sidorna jag har läst så tycker jag om den. Det är en självbiografi som skildrar Angelous liv i den amerikanska södern. Om rasism, familj och hur det är att vara åtta år och gå igenom ett livsomvälvande trauma.

Jag låg hopkrupen i Alexandras soffa, sippade på bubbel och lyssnade på rösterna från Book club babes. Så mysigt.

Två timmar senare gick vi till busshållplatsen. Madde, Alex, Chrissy, Andrea och vår nyaste tillskott – Lousie!

GULLIGA.

Vi promenerade genom Östermalm.

För att komma hit – till Elverket.

Där stod våra stolar och väntade på oss. Vi skulle nämligen se Beckomberga av Sara Stridsberg. Vi läste boken i våras (jag ÄLSKADE den ju) och nu var det alltså dags för att se pjäsen. Jag tycker att texten gör sig bättre i bokform, men Beckomberga var verkligen, verkligen sevärd. Superstark, med snygg scenografi och så så bra skådespelarinsatser. Emma Broomé som spelade Jackie var helt briljant.

–

Translation: Last Saturday, we had our monthly book club meeting. We read (at least some of the members) I Know Why the Caged Birds Sings by Maya Angelou. About racism, trauma and family. Read it. Afterwards, we went to see Beckomberga at The Royal Theater. It’s a show based on the book Beckomberga : Ode till min familj by Sara Stridsberg, and it was really good, but maybe not quite as brilliant as the book. 

Jag tycker att svinhöga byxor är så himla fint. Det har varit mitt vardagsplagg så länge jag kan minnas, och kombineras bäst med en croppad bomberjacka, en stickad tröja, en magkort topp eller en randig tröja.

Vi tar en titt på några av mina favoriter:

Dessa använder jag typ jämt. De heter Solitaire, kommer från Dr Denim och är suuuuperstretchiga.

Dessa blå tycker jag också om, även om de inte är fullt så bekväma som de förstnämnda.

Mitt nyaste tillskott kommer från Monki. De torrfäller ganska mycket men i övrigt gillar jag dem veeeerkligen.

Jeans 4-ever. Bildlänkar via min Pinterest.

LÄS DEL 1 HÄR: DEN RANDIGA TRÖJAN
Blogginlägget innehåller annonslänkar. Så att ni vet babes. 

Translation: The key pieces of my wardrobe, part 2. The high waisted pair of jeans. Read part 1 here.

Okej, så efter att vi hade ätit finbrunch så promenerade vi genom Vasastan.

Daniel, Felix och så jag med en ballong i ena handen och kameran i den andra.

Daniel hoppade på tunnelbanan och jag och Figge gick mot Dramaten.

Där vi mötte upp Rasmus, för kaffe och glass i septembersolen.

Vi satte oss vid Nybrokajen och kisade mot solen.

Gurli kom inglidandes.

Och Rasmus och jag besökte New York via Google maps. Snart är vi där!

;-D

Puss och kram på dig med Gurli <3

När klockan slog sex badade gatorna i kvällssol. Jag tänkte lite extra på Nisse som också föddes den 20 september men som aldrig mer får fira sin födelsedag. Saknar honom.

Vi kramade Rasmus hejdå.

Å va lite kära.

Sen promenixade vi mot Hötorget.

För att se Inside out! Grät och skrattade om vartannat. Äääälskade den.

En så himla himla bra födelsedag. Förstår inte hur jag kan förtjäna att ha såhär fina människor i mitt liv. <3

Translation: My birthday, part 2 (read part 1 here). We had coffee with Rasmus in the evening sun, and watched Inside Out. I had the best day.