Flora Wiström

Som ni vet så har jag kämpat en hel del med min acne det senaste året. Efter att jag slutade med mina p-piller så fick jag en hormonförändring i kroppen som rubbade min hy och gjorde att jag, under loppet av några månader, fick acne över kinderna, hakan, halsen, bröstet och ryggen.

Jag skrev ett inlägg om det, som är ett av de mest lästa (och kommenterade) på den här bloggen: Om acne och roaccutan.

I januari såg jag ut såhär ↑. Jag ville verkligen inte använda Roaccutan/Isotretinoin som behandlar acnen (på ett ganska brutalt sätt) inifrån, utan jag letade efter ett läkemedel för utvärtes bruk. Då tipsade en bloggläsare om Acnatac, så jag gick till hudläkaren och bad om att få det utskrivet.

Acnatac är en kräm som innehåller de aktiva ämnena klindamycin och tretinoin. Klindamycin är ett antibiotikum. Det minskar bakterietillväxt vid akne och inflammation som orsakas av dessa bakterier. Tretinoin normaliserar tillväxten av ytliga hudceller och åstadkommer normal avstötning av de celler som täpper till hårsäcken i områden med akne. Det förebygger uppbyggnad av talg och utvecklingen av tidiga former av akne (pormaskar).

ACNATAC EFTER 2 MÅNADER.

På bara två månader hade min hy blivit så sjukt mycket bättre. Acnen hade nästan försvunnit helt från kinderna. Jag hade fortfarande en del inombordare på halsen :)))) men förutom det så var finnarna i princip borta. Kvar var mörka fläckar, ärr, där finnarna tidigare huserat.

ACNATAC EFTER 4 MÅNADER.

Här hade jag inte en enda aktiv finne going on, utan det var bara ärr som sakta men säkert höll på att blekna. Jag hade påbörjat min andra tub Acnatac och jag skulle vilja påstå att det var då, efter fyra månader, som jag var ”botad”.

ACNATAC EFTER 7 MÅNADER.

Dessa bilder är tagna alldeles nyss. På den vänstra bilden kan ni se hur jag fortfarande har lite ojämn hy med små kvisslor, men i övrigt är jag i princip finnfri. Jag har en del finnar på ryggen och lite röda prickar på bröstkorgen, men de är också på väg bort. I nuläget smörjer jag in mig med Acnatac var tredje dag, för att avvänja mig. När den här tuben är slut (min tredje) ska jag sluta helt och hållet. Min hy äger!

Jag är så sabla glad att detta funkade för mig! Men vad som gör mig gladast är hur obrydd jag var under tiden jag hade som mest finnar. Jag gick osminkad på stan, sträckte på ryggen, log och upprepade mantrat ”jag är mer än min hy”, och ”jag ska tänka på mig själv så som jag tänker på mina kompisar”. Jag lät det inte komma åt mig.

Så heja mig och alla andra acnekompisar där ute <3

För att se vilka produkter som jag använder i kombination med Acnatac, spana in: Video: Hur jag blev av med mina finnar.

Translation: I’ve been using Acnatac to get rid of my acne. This is before (January 2015) and after (August 2015). I’m amazed of how well it worked.

På lördagsförmiddagen bjöd Johan och Sara in till bru-bru-brunch hemma hos dem!

Med sangria och allt.

Min favorit var den ljusa varianten med päron i. Nom. Hon där bakom är ett annan slags favvo.

Några av oss behövde skydda ögonen från det starka solljuset B-)

De kan starta band tycker jag! Tänker så mycket på Jag älskar dig så mycket att jag hatar dig-covern när jag ser den här bilden. Minus solglasögonen då.

Sen stormade Alexandra in genom dörren med muffins och champagne!

En variant med fetaost, oregano och soltorkade tomater, och en variant med äpple. Hon skämde bort oss.

Saran drack drinkar i fönstret som en annan filmstjärna.

Plus åt mycket bloggvänlig mat. Ost och kex.

Sedan begav vi oss mot festivalområdet. SÅ peppade.

Väl där mötte jag upp Felix. Den första artisten vi ville se var Maja Francis, som såklart var helt strålande. Där till höger står Rasmus och spelar. <3

Sedan satte vi oss vid poolkanten (Popaganda är beläget på Eriksdalsbadet där det finns två utomhusbassänger), badade fötterna och vände våra ansikten mot solen.

Rasmus kom förbi efter giget och såg allmänt bossig ut.

Den här bilden ska gestalta ett fan på andra sidan kravallstaketet.

Och Saris kom och sa hej hej. Hon var festlig med ett drinkparaply i håret.

15.45 var det dags för konstsim = män i små röda badbyxor, och det ville vi såklart inte missa.

Det var så himla fint faktiskt.

Sen ville vi dricka öl, så då gjorde vi det. Det var dessutom happy hour-priser.

Ellen hade den finaste ringen i kvinnominne. Tydligen någon elev på Nyckelviksskolan som har gjort den? Vill ha en likadan!

Sara fick läppstift och utbrast gång på gång ”Jag är SÅ festlig, jag ska alltid ha läppstift!”. Så tjusig ju.

Johan och Felix ba ahhhhhh life.

Åh! Sen blev det dags för Amason. Det var lite falskt bitvis men mestadels helt briljant. Älskar ju dem. Typ det enda band jag har lyssnat på kontinuerligt det senaste året.

Amasongladisar.

Och en pepp Alex.

Sara hade gjort dessa inbakade flätor på mig.

Önskar att hon var min privata hairdresser så att jag kunde ha den här frippan oftare!

Kramades lite med Andy.

:D

PUSS

Näst ut: Mapei! Älskar na. Och Rasmus (till vänster) var grym. Och trummisen Julia! Såååå bra.

Efteråt köpte jag och Felix falafel från en truck som vi fått tips om. Men den var en fet besvikelse. Blö.

Vi hittade Yrsa och drog med henne till Strandbaren.

Hon fick pussar. Lyrrigt.

Så QT. Lyssna på Ellens nysläppta singel btw, hon är en sån stjärna!

Jag fick det obligatoriska festivalglittret.

Skål då!

Sen blev det äntligen dags för Seinabo Sey! P E P P.

Och alltså holy heaven vad bra det var, blev helt golvad av hennes närhet och ödmjukhet. Jag skrek och hoppade och grät så att tårarna rann längs kinderna.

Och det fick avsluta en alldeles perfekt liten festivalhelg. Log konstant i två dygn, vilket ju måste vara det bästa betyget.

Translation: Popaganda, day 2. Translate the post by hitting the translate button underneath the header.

 

 

Om några veckor fyller jag 21. En ganska märklig ålder som mest betyder att jag kan komma in på Trädgården utan att behöva böna och be. Och, om jag ska tro Wikipedia, så innebär det även att jag skulle kunna få taxiförarlegitimation och inneha springknivar, dvs knivar vars blad som kan fällas ut.

Jag önskar mig dock inget av det. Eller jo, ett Trädgårdenkort vore ju inte fy skam. Men taxiförarlegitimationen och sprinkniven kan jag skippa. Vi tar en titt på min önskelista i stället, som främst är en lista med mig själv som mottagare. Jag förväntar mig liksom inte att få såhär dyra och fina presenter, men en kan ju drömma.

1. Leather Chair från Artilleriet. Den kostar frikkin 4000 men är så sabla snygg. Vill ha en begagnad version i ateljén.

2. Finstickad, svart, midjekort tröja i något nice material. Typ merino, ylle eller kashmir. Det är den ultimata passar-till-allt-tröjan.

3. Eltandborste. Önskade mig det i julklapp när jag var typ sju och fick en som såg ut som en hund. Here we go again.

4. Akvarellpapper med fin gräng. Helst från märket Fabriano.

5. Mokabryggare för 9 koppar. Den vi har nu räcker nätt och jämt till mig och Felix.

6. Böcker! Jaktlycka av Anna-Karin Palm, Vi kom över havet av Julie Otsuka och Blå skymning av Joan Didion.

7. En riktigt skön sovsäck. Så vuxen.

8. Ett lättviktstält! Är lite skärrad efter det tält som vi hade på cykelsemestern i somras, som var för litet och inte tålde regn.

9. Ej på bild: Fred på jorden, en värld utan rasism och Gudrun Schyman som stadsminister. Och sol på min födelsedag.

→ Såhär såg mina önskelistor ut när jag var tonåring.

Translation: My birthday wishlist.