Flora Wiström

Jag och min kille har varit pÃ¥ bio tvÃ¥ gÃ¥nger de senaste veckorna och har lyckats pricka in sÃ¥na pangfilmer. Jag kollar alltid upp betyg pÃ¥ Rotten Tomatoes innan jag gÃ¥r pÃ¥ bio. Där blir filmerna nämligen betygsatta utifrÃ¥n kritikers betyg, och inte enbart av svettiga tonÃ¥rskillar (som jag inbillar mig att filmerna pÃ¥ IMDB blir – de med en kvinnliga protagonister har ju exempelvis generellt sett väsentligt lägre rating än de med snubbar i huvudrollen). Okej. Nu till filmerna.

Arrival

Tolv ufon landar på olika platser på jordklotet, men utomjordingarna går inte i land utan stannar i sina farkoster. Louise Banks, som är lingvistikprofessor, får uppdraget att lära sig utomjordingarnas språk och därmed förstå varför de har anlänt. Parallellt med detta får vi följa Louises egna livsöde. Det här är en science fiction-film som handlar om kommunikation, inte om att världen håller på att gå under. Rätt ovanligt alltså, och väldigt spännande.

Amy Adams gör sin roll sjukt bra och efteråt stod jag och stirrade ut över Hötorget med andetag som stockade sig i halsen. Vissa delar var dock lite väl övertydliga, som om regissören inte riktigt litar på att tittaren kan pussla ihop ett och ett. Men jag gillar den existensiella delen av den här filmen. En annan grej jag tänkte på var att ingen av karaktärerna reduceras till sitt utseende i den här filmen, ingen har sina looks som främsta syfte. Sjukt att ens behöva tänka så men ah.

Mitt betyg: 4/5.

Lion

Saroo är fem år gammal när han somnar på ett tåg och hamnar i Calcutta, tolv timmar från sin hemby och sin familj. Calcutta är fullt av gatubarn, så ingen reagerar nämnvärt på hans tårar och han förstår inte Bengali. Två år senare blir Saroo bortadopterad till en australiensisk familj. Som ung man bestämmer han sig för att söka upp sin familj, men allt han känner till är att det fanns ett vattentorn vid tågstationen och att byn finns inom en radie på 120 mil från Calcutta.

Lion är baserad på en sann historia och har både ett indiskt filmteam och ett australiensiskt. Det gör att skildringen känns nyanserad. Det är just de Indiska delarna som är starkast.

Jag tycker också att adoption som koncept problematiseras. Fånigt dock att Rooney Mara är på affischen, trots att hennes roll knappt behövs? Samt att Dev Patel alltid får rollen som den indiske unga mannen, trots att han inte ens är lik den unga Saroo (som spelas av Sunny Pawar och är helt SANSLÖST bra). Fast i det stora hela gjorde Patel en fin skådespelarinsats. Dock tvivelaktigt hur mycket Google Maps har pröjsat för att få vara en så viktig beståndsdel av filmen?

Jag grät hela filmen igenom. Den är så oerhört vacker och fruktansvärt sorglig. Om syskonrelationer, barn som reduceras till handelsvaror, moderskap och att vilja hitta hem. Och så tycker jag om att filmen inte levererat ett tydlig åsikt kring adoption, utan ger tittaren chansen att fundera själv. Eller, om du har sett den, vad tänker du?

Mitt betyg: 4.5/5.

LÄS ÄVEN:

8 netflixfilmer att se i jul

Translation: I LOVED the movies Arrival and Lion. You have to watch them.

Hej och glad… onsdag? Har noll koll pÃ¥ veckodagarna just nu vilket känns sÃ¥ sjukt lyxigt. Och lite ovant, jag blir ju sÃ¥ lätt rastlös. Jag har inte fotat nÃ¥got med min kamera pÃ¥ flera dagar (vilket tillhör ovanligheterna), men vi kikar pÃ¥ vad jag har gjort de senaste tvÃ¥ veckorna, enligt min tellifÃ¥n.

Den sjuttonde december var jag på julbord med min lillebrolla!

Och på kvällen bjöd Hevig och Felix in till glöggfest. Vi hade tänkt gå på poweballadklubben Natten men hade det så fint att vi stannade i deras lägga. Man ska aldrig stressa iväg till klubb om man har trevligt på förfesten ju. Men det vet du väl redan.

Dagen därpå fyllde min mamma femtiosex. Hon, jag, Calle och Isak åt middag på restaurang Agnes. Jag tog en svingod polenta om du undrar. Älskar min mamma bortom all sans och vett.

Två dagar senare fyllde Rebecca tjugotre (hurra hurra hurra!) och bjöd in till middag. Det såg ut lite såhär!

Vädret har ju varit så mojsigt på sistone! Göttiga plusgrader och blå himmel. Och vid Norr Mälarstrand hänger svanarna likt emokids på Plattan.

Andra grejer jag har gjort är att pussa på denna. Han luktar så gott alltid.

Och så har jag ju hängt med släkten över jul. Här är jag och typ en tredjedel av kusinskaran: Niki, Vilda, Silja, Flora, Truls, Veste, Dixi, Saxe och Vincent. I min familj måste man tydligen heta något halvkonstigt för att få vara med.

På juldagen hade vi släktmiddag och sedan gjorde jag, Freja och Vilda oss i ordning för att åka in till stan. Här är vi lite fulla i fan.

Vi gick på Vänner & Bekantas julfest. Okej här kommer namedropping för jag vet att du älskar skiten: Där flåsade jag Lorentz i nacken, spanade på Sverrir Gudnason och Adam Pålsson, kramades med 1337likes-Tora men framförallt: dansade som fan med mina kompisar. Jag var asglad och kompiskär så uta bara helvete.

Igår låg jag i Yrsas soffa i åtta timmar. Vi tittade på The Shining, livestreams från Beauty & Bullshit-facebookgruppen, lagade potatismos med brunsås och lingonsylt till lunch, kliade varandra i håret (nähä) och gjorde poké till middag. Lyssna gott: Ris i botten, sedan gurka som marinerats i soja vitlök vitvinsvinäger limesaft salt peppar, persimon, morot, salladslök, koriander, avokado och sesamfrön. Och en sås på jordnötssmör, soja, vitlök, agave, olivolja, limesaft och koriander. Vassego att härma.

Men nog snackat om mig: vad har du haft för dig på sistone?

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?

Många saker. Gav ut en bok och hade seminarium på bokmässan, gjorde författarbesök och var med i direktsänd tv. Började bo ensam. Gick i terapi. Lärde mig göra inbakade flätor på mig själv.

Vilka länder besökte du?

England, Spanien, Portugal, Italien, Frankrike och Island.

En mobilanteckning:

Är det något du saknade år 2016 som du vill ha år 2017?

Tänker att jag ska börja dansa igen. På friskis typ.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?

23 april när jag och Felix gjorde slut. 1 september när min bok kom ut. 20 september när Isak och jag bestämde oss för att bara träffa varandra. 15 oktober när vi blev ihop.

En gång du grät:

Vilade hakan mot Barnhusbrons räcke, grät ner på tågspåret, en väns pappa hade dött.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Stanna.

Och din största framgång privat?

Att jag gick i terapi och tog tag i en massa psykisk skit. Främst mina otillräcklighetskänslor och mitt sätt att försöka pleasa andra och därmed åsidosätta mig själv i stunder då jag inte borde. Det har varit min största förändring, lätt. Och så var jag modig som vågade gå ur ett förhållande och lika modig att våga gå in i ett nytt. Men främst är jag så jävla överväldigad av mina vänner och hur vi håller varandra om ryggen.

Bästa läsupplevelse?

En bön för de stulna och Jag heter inte Miriam.

Bästa tv-serie?

Skam, Orange is the new black, Stranger things, Girls, Broad City.

Bästa film?

Mustang, Remake.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?

Tog en screenshot från mina mest spelade låtar på spotify. Så himla mycket nybliven singel-musik:

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Bottenlöst ledsen och euforiskt lycklig, nästan manisk. Alltså helt omöjligt att svara på detta!

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrivit. Alltid, alltid, skrivit.

Den maträtt du åt oftast 2016?

Falafel i vitkål. Sötpotatisgryta. Färdiga quinoabiffar. Chokladgröt. Och thaimat typ.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Den 20 september vaknade jag upp hemma hos Kajsa och blev uppvaktad med chokladgröt och tomtebloss. Åt lunch med Yrsa och Chrissy på Delivore, jobbade på ett soligt Salong 2, drack cava med My och Paulina och gick på NK-galan med Isak och Moa. Vi blev fulla på whiskey sours och han höll tal för mig i en halvtimme. Den natten sa jag till Isak att vi bara skulle träffa varandra och inga andra. Jag har bloggat om den dagen här.

Högsta önskan just nu?

Kan Trump bara avgå.

Vad fick dig att må bra?

Alla resor med bokklubben och alla stunder då jag legat i någons famn och haft fingrar i håret eller naglar över ryggen. Har aldrig upplevt sådan värme från mina vänner som det här året.

Vem saknade du?

Felix förstås. Hemskt att inte kunna umgås när man varit bästa vänner i fem år.

Vad är du mest stolt över?

Att jag skrev en bok som blivit fucking utgiven, tryckts i två upplagor och dessutom blivit fint recenserad.

LÄS ÄVEN:
→ 2013-LISTAN
→ 2014-LISTAN
→ 2015-LISTAN
→ MITT 2016 I OUTFITS