För ett år sedan bodde jag i San Francisco i 82 dagar. Jag bläddrade (scrollade) igenom bilderna och fick så mycket längt, så jag tänkte att vi kunde kolla lite! *Känner mig som morfar när han visar diabilder från semestern.*

Det här är min storebror Froste och hans fru Dana. Hon är från Kalifornien, de träffades på en dykresa när de var tonåringar och blev kära, och det är därför de bor i SF. Deras existens är huvudanledningen till att jag åkte. Eller såhär: Jag visste att jag ville åka någonstans på egen hand, men det kändes fint att samtidigt hänga med dessa två briljanta personer. Lära känna på nytt.

Jag fick bo hos min brorsas kollega, och bodde alltså ensam för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Första veckan grät jag hela tiden. Skrev såhär:

”Ibland har jag sÃ¥ trÃ¥kigt att jag gÃ¥r och lägger mig klockan 21. Ibland när jag tänker pÃ¥ min lillasyster sÃ¥ hugger det ända ut i armarna. Ibland ringer jag alla mina familjemedlemmar pÃ¥ FaceTime utan att fÃ¥ svar. Ibland struntar jag i att duscha pÃ¥ flera dagar för att ingen ändÃ¥ kommer sÃ¥ pass nära att de känner hur jag luktar.”

Läs hela inlägget här: Du frågar: Hur mår du? Hur är Kalifornien?

Men ganska fort övergick det till en pickande övertygelse om att jag kunde vara ensam, av att jag ville vara ensam.

”Min första morgon springer jag genom Golden Gate Park med ett tryck över trumhinnorna. Jag hoppar undan för jordekorrar, passerar bisonoxar. Längs vägen ligger kottar stora som dubbla knytnävar. Träden Ã¥mar sig i dimman, grenarna skapar loopar genom lövverket. Barken är vriden runt sin egen axel, ser ut som Ã¥ldrad hud.

Mellan träden stÃ¥r en prärievarg och stirrar pÃ¥ mig. Öronen vädrar i luften, svansen är buskig. En prärievarg. Mitt i San Francisco.”

Jag tillbringade dagarna på olika caféer i The Mission där jag satt och skrev artiklar och blogginlägg. Läste mycket. Promenerade. Gick på kompisdejter.

Men mest hängde jag med Dana. Omtänksamma, initiativtagande och kloka Dana.

En vecka kom Yrsa och hälsade på. Vi hade bara känt varandra i några månader då, men efter den här resan var vi helt i synk. Man skulle kunna säga att vi gick in i en febrig nyförälskelsefas (som inte har lagt sig, såhär ett år senare).

”– Han tog mig pÃ¥ rumpan. Vilken jävla praktidiot.

–  Fyfan! Kom.

Vi gÃ¥r därifrÃ¥n. En stund senare kommer han mot oss igen. Ögonen är tvÃ¥ smala springor. DÃ¥ händer det: Hon sticker upp sina pekfingrar i hans näsborrar sÃ¥ att de vidgas. Hon snurrar fingrarna ett helt varv. Hans ögon är stora som golfbollar. Munnen gapar. När hon släpper taget backar han bakÃ¥t med fuck you-fingrarna i luften. Fortfarande med munnen formad som ett O.”

Läs hela texten här.

Froste och Dana är de hurtbulligaste jag vet, vilket innebar att vi åkte på olika utflykter nästan varje helg. Hajkade i skogen, cyklade nedför branta backar vid havet, roadtrippade till nationalparker, åkte norrut till snön och söderut till surfstränder.

Vi åkte till Santa Cruz två gånger. Vad konstigt det är att kissa i en lånad våtdräkt förresten. Den varma vätskan simmar ju runt innanför scubamaterialet, hur mycket man än försöker skölja ur det.

I SC rastar man hundarna på skateboard med en joppe i mungipan.

Vi gick på två olika halloweenfester där. Blev fulla på tequila, brände av halva håret med locktången och ramlade hem med glowsticks runt armarna och halsarna.

Kajsa bodde hos mig i sju dagar. Vi plöjde staden på den bästa veganmaten, drack sangria, spelade biljard med amerikanska unga män och promenerade milslångt varje dag. En jävla ynnest att få somna och vakna bredvid henne efter att ha sovit ensam så länge.

Vi gick till Baker Beach en dag. Satt där på stranden och kände oss små när omgivningen var så bombastisk.

Över Thanksgiving så åkte jag, Froste och Dana till Danas pappa i norra delarna av Kalifornien. Där frös vattnet i vattenflaskan på nattduksbordet till is om nätterna. Där gick vi på långpromenader med hundarna i snön. Där gjorde vi eget majsmjöl och kokade tranbärssylt och bakade pumpkin pie.

Där badade vi i naturligt varma källor. 10 minusgrader i luften och 40 plusgrader i vattnet. Den helgen var så himla fin. Är så glad att jag fick vara med.

På hemvägen hittade vi en kalkgrotta. Froste är en sån som alltid måste leka, han har en femåring kvar inom sig.

Och vips hade det gått nästan tre månader.

”Jag har pulsat genom snö och slumrat pÃ¥ sandstränder. Jag har sovit under bar himmel i minusgrader och svettats i t-shirt pÃ¥ pÃ¥ morgonpromenader. Jag har sett enorma vÃ¥gor slÃ¥ mot vassa klippkanter och badat i varma källor. Kalifornien är det vackraste jag sett.

Jag kom hit när vädret inte tillät andra kläder än shorts och linnen. Nu virar jag halsduken hÃ¥rt kring halsen och beger mig till flygplatsen.”

Läs hela inlägget här: Goodbye california.

Sitter och skriver detta med något hårt i halsen. Saknar min storebror, saknar Dana, saknar Kalifornien. Det gör ont att en person levde då, för ett år sedan, men inte längre. Att så mycket kan skifta på loppet av några månader.

Och jag är så glad att jag åkte. Det här var den första resan jag gjorde på egen hand. Innan dess hade jag knappt varit sugen på att bo någon annanstans än i Stockholm, men efter den här resan vet jag av erfarenhet hur bra jag mår av att komma iväg. Så i vår ska jag troligtvis bo i ett varmare land en sväng. Två månader kanske.

Om du som läser det här har tankar på att flytta till en annan stad eller åka på en långresa, men tvekar, så kan jag säga såhär: Det ÄR läskigt till en början, det var det för mig med, men så fort jag hade bekantat mig med platsen och visste var jag skulle handla mat, vilken buss jag kunde ta och vilken gata som var mysigast att hänga på, så kände jag mig tryggare.

Och när det inte var läskigt längre sÃ¥ fick andra känslor plats i mig: tillfredställelse, nyfikenhet, förstÃ¥else, wanderlust. Och det vägde liksom upp för hemlängtan som ibland kunde träffa mig som en örfil. Hur banalt det än lÃ¥ter. Du kanske kan plugga pÃ¥ distans och ta CSN, eller jobba som au pair, eller söka en utbildning i en annanstans? Och om du inte vill – skit i det. Man mÃ¥ste inte.

När hemlängtan slår till.

10 tips för att känna sig mindre ensam.

I februari är jag i Kalifornien igen, i någon vecka eller två. Jag längtar så att det värker.

Translation: I lived in San Francisco for three months last year. This is a recap. I miss it all so, so much.

LÄS MER I KATEGORIN: TRE MÅNADER I SAN FRANCISCO

Häromkvällen tog jag min kille i handen (HA önsketänk, vem försöker jag lura, han hoppade ju på kryckor) och gick över till Kungsholmen, genom snön, för att käka. Vi hade nämligen blivit inbjudna till Usine Ile Roi för att äta en meny kombinerad med tjeckisk öl från Pilsner Urquell.

Håller på att slipa honom till The Perfect Blog Boyfriend, dvs en surf/skidåkarkille som dessutom råkar vara fotograf. Håret har han ju redan, men jag får sätta honom i skidskola och anmäla honom till en fotokurs. Tänk Janni och Jon eller Lisa och Tim. Dessa snubbar ger alltså sina flickvänner contentresor i present, dvs reser bort och skapar en massa material och snygga bilder till bloggen!!! Ba HÄMTA DRÖNAREN BABY, NU DRAR VI TILL BALI.

Den här bilden fick han ju till. Tror detta kan bli något.

På tal om öl! Kommer du ihåg ölspelet på Hamsterpaj förresten? Vad hette det? Pilstrip! När man skulle fånga ölflaskor som föll från himlen och ju fler flaskor man fångade desto fler plagg klädde en snygg brud av sig. Spelade det JÄMT i datasalen på mellanstadiet. Livet spel som du hör.

Fick en vegansk meny som var väldigt väldigt god.

I en kruka växte något som I tyckte såg ut som en grönsak.

Hade en så jävla fin kväll med honom. Och om två timmar ses vi efter tre dagar isär. Så längtig.

När jag skriver detta ligger jag i en hotellsäng på Island. Jag är nämligen här och gör ett projekt med Nike över helgen. Det är hutlöst vackert och väldigt roligt, men bisarrt kallt. Ska bli så kul att visa er bilderna senare.

Varmare var det när jag och My var i Cannes i slutet av förra månaden. Jag tänkte att vi skulle titta på några av guldstunderna från den resan. Men först lite stämningsmusik!

När jag läste bok och drack kaffi på balkongen en eftermiddag. Livet pikade här någonstans.

När vi precis hade anlänt till stan och vi insåg att vi kunde gå barbent trots att det var kväller.

När hon hittade sin drömvespa.

När vi gick på restaurangjakt.

När det började skjutas upp raketer i luften och det bara fortsatte och fortsatte i vad som kändes som en oändlighet.

När vi promenerade hemåt med oliver och baguetter och fyra sorters snacks i Monoprixpåsen.

När hon var så het att man kunde steka ett ägg på na!

När vi ba låg och njöt intill varandra och sjöng med till Non, je ne regrette rien.

När vi promenerade längs med strandpromenaden i jakt på en vinbar.

När jag drog på mig mitt strandigaste plagg och gick ner till plajjan.

När vi gick planlöst runt på stan.

När vi handlade frukostbröd på boulangeriet.

När vi åt lunchpicknick på stranden. Tabbouleh, hummus, rödbetssallad å brö.

När vi pratade igenom det som varit svårt mellan oss förut men som känns lätt nu.

När vi åt middag på en asromantisk restaurang där vi åt saffransaiolin med sked direkt ur skålen och blev vinluddiga.

och när hon visade mig sina bästa hörn av staden.

När vi tog bussen till flygplatsen en tidig morgon och busschaffören fick valla bort endorfinkickade cyklister från gatan så som en herde vallar sina får.