På flygresan hem från Barcelona läste jag Sandra Beijers andra roman: Allt som blir kvar. Jag älskar att läsa böcker på det där sättet, liksom äta dem i en enda tugga.

Matilda har blivit dumpad av Oliver. Det är rötmånad. Råttorna är stora som katter, det snöar trots sommarhetta och äpplena möglar i väskan.

Bästa vännen Miron ger Matilda trettio dagar att komma över Oliver, och dessa trettio dagar ska tillbringas vid Mirons sida. De ska uppleva så stora kickar att inga tankar på Oliver får plats. Det är MDMA och slagsmål med gardinstänger, det är att stå i tågtunnlar och vänta in tunnelbanan som kommer rusande, det är att springa rakt ut bland bilarna på Vallhallavägen. Matilda, Miron och så Simon. Simon är en kick i sig själv, han slår an någonting hos alla när han slickar sig runt i folks urringningar och dröjer kvar med handen lite extra länge på låret.

Allt som blir kvar är en berättelse om att bilda en enhet med sina vänner och tillsammans glänsa starkare än alla andra. Det är en mörk historia om att ta sig genom ett uppbrott genom att bedöva allt annat  – men hur vet man om det hjälper eller om det i stället får en att sluta känna något alls?

Jag gillar hur Sandra låter sina karaktärer fucka upp gång på gång och hur man inte riktigt kan lita på någon, inte ens huvudkaraktären. Hur de här unga vuxna inte har någon självdistans utan beter sig jävligt och självcentrerat – precis så som det är. Framförallt tycker jag om den apokalyptiska känsla som ligger som ett bakgrundsmuller hela boken igenom. Världen håller ju på att gå under. Frågan är om Matilda kommer låta det ske eller inte.

Läs!

Tänkte att jag skulle berätta om några böcker jag har läst på sistone (återkommer om Att vara jag en annan dag).

REGNET LUKTAR INTE HÄR

Duraid Al-Khamisi
★★☆☆☆

”När 8-årige Duraid sticker ner handen i det decemberkalla vattnet utanför Gotlands östkust möter han Sverige för första gången. Det är vackert, stolt och avvisande. Tillsammans med sin familj har han överlevt den livsfarliga färden i en liten fiskebåt över ett stormande Östersjön. Men den största utmaningen ligger framför dem. Bakom sig i Bagdad har familjen lämnat en välbärgad tillvaro för ett liv som invandrad underklass i Stockholms förorter. Fadern en av Iraks skickligaste guldsmeder får aldrig in en fot på arbetsmarknaden, modern lider svårt av sin ensamhet, och hos den unge Duraid växer hatet.”

→ Förra månadens bokklubbsbok. Ett familjeporträtt med ett asviktigt budskap och många starka inslag, exempelvis om upploppen i Husby. Men för mig faller boken på den spretiga formen och bristen på dramaturgi. Den utger sig för att vara en skönlitterär roman, men den är snarare som ett lite oredigerat sommarprat. Men allt som allt är Regnet luktar inte här en väldigt tänkvärd bok om klass, rasism, integration och familj.

DET ÄR NÅGOT SOM INTE STÄMMER

Martina Haag
★★★☆☆

”Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning. Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.”

→ En extreemt gripande bok om att bli bedragen och att därför skilja sig. Fyfan vad sorgligt och träffande det är. Jag stör mig dock ganska mycket på de övernaturliga inslagen. Det blir snudd på oseriöst i kombination med allt det nakna och ärliga. Sandra har skrivit om boken här.

VI SES I MÖRKRET

David Wiberg
★★★★☆

”Linnea är ihop med Love, i det första riktiga förhållandet. När Love flyttar till Gävle för att gå tekniskt basår lämnas Linnea ensam med sin längtan. Vi ses i mörkret är en skildring av förhållandet som betyder allt, som man riskerar att tappa bort sig själv i och som omvärlden aldrig kan förstå.”

→ Jag tycker så himla mycket om David Wibergs sätt att leka med romankonceptet (jag fullkomligt älskade den första boken om Linnea, Dagboksanteckningar från ett källarhål) och låta Linnea träda fram på scen, i youtubeklipp och mellan boksidor. Ibland var dialogen lite väl experimentell till och med för mig (kunde bli väldigt förvirrad under läsningen), men förutom det tyckte jag om Vi ses i mörkret så jävla mycket.

ÅRHUNDRADETS KÄRLEKSSAGA

Märta Tikkanen
★★★★☆

”Märta Tikkanen skriver i diktberättarform om hur hon lever med sin stora kärlek konstnären och alkoholisten Henrik Tikkanen. Om äktenskapet. Om hur olika sorters alkohol luktar när hon stiger in i det gemensamma hemmet. Om hur hennes konstnärskap är mindre värt än hans. Om passionen. Och om hur hon hellre tar emot hjälp med barnen än en bukett rosor.” (Via Bokhora)

→ En så fruktansvärt stark och magknipig bok i diktform. Läs den.

Ur Århundradets kärlekssaga:

Tidigt
dolde jag min sårbarhet 
för dej

Hur skulle jag kunna
göra dej så ont
att jag lät dej förstå
hur ont
du hade gjort mej

FLER BOKTIPS HÄR

Jag har läst en bok nu igen. Eller för några veckor sedan närmare bestämt. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer.

Boken handlar om tonåringarna Ester och Isak som träffas en kväll vid sjön. Efter det är de oskiljaktiga. Eller, i alla fall om Ester får bestämma. Kärleken tippar liksom hela tiden åt hennes håll, hon blir alltmer beroende av honom. Den första kärleken är så överväldigande. Livsfarlig.

Parallellt med deras kärlekshistoria så får vi följa Isaks lillebror Anton, som blir alltmer indragen i en värld av hakkors, tunga kängor och ett hat som glöder och pyr. Den nynazistiska gruppen skrämmer och gäckar honom. Anton vet: Han vill vara med.

Så när en ung man misshandlas vid Esters och Isaks sjö, sätts allting på sin spets.

När hundarna kommer handlar om kärleken och maktbalansen i det första förhållandet, om att vilja höra till. Och om att sörja någon som inte är död. Jag tyckte om den här boken. Mitt betyg hamnar någonstans krinf 3,5 av 5. Läs, vetja!

Andra böcker jag har läst på sistone:
Lollo av Linna Johansson.
Den andra kvinnan av Therese Boman.
Ett liv för lite av Kristofer Ahlström.