Flora Wiström

Popaganda dag två! Vi tittar!

Vi kom dit vid fyratiden och började med att se Amanda Bergman.

Hon äger tycker vi.

Sen satte vi oss på marken och drack rosébubbel ur plastmuggar.

Gick in i två kusiner som jag tycker mycket om!

Sen blev vi middagshungriga. David ville ha falafel så det fick han.

Åt en *medelhavswrap* på vegan schmegan som var så jädra god.

Älskar vindolmar mer än livet.

Jaana blev kladdig och jag hjälpte till att tvätta bort.

Men sen tyckte hon tydligen ändå att hon behövde tvätta munnen, men det gör hon i och för sig alltid. Känner ingen annan som har en sådan fixidé. Bassängen fick rycka ut som handfat. Inte barnbassängen som tur var.

Nöjd nytvättad mun.

Vi hade typ inga band vi ville se fram till klockan 9 så då blev det mer ölhäng.

Hon har tränat på detta mer än jag, det är tydligt det.

David var festivalpepp!

Ljuset blev porrigt och vi gillar porrigt ljus.

”KENZA JAG ÄLSKAR DIG!”

<3 <3!

Sen spelade Niki & the Dove och de var så jävla bra. Jag och Jaana dansade så att svetten rann mellan brösten. Efteråt åkte vi i samlad trupp till Celezte där vi dansade till hundra miljarder snubblåtar, skrekpratade för att överrösta musiken och kärleksförklarade varandra i trånga utrymmen.

Men kvällen tog inte slut där. Efteråt gick vi till Mejan, som är kungliga konsthögskolan, där det var fest. Drack varm burköl, dansade ännu mer och sprang in i massa gamla kompisar.

Kolla det är ju Cornelia, John (vi gick ju i samma bildklass på gymnasiet om ni minns) och Nina! More smashing than ever.

Sen hoppade vi in i en taxi och åkte till ett open air i en tunnel. Stampade ett tag, balanserade på tågspår ett tag, pratade med bekanta ett tag, tills benen nästan vek sig under mig.

Jag gick längs med motorvägen i knähögt gräs medan solen kröp upp i horisonten, det kändes postapokalyptiskt, och hittade tillslut pendeltågperrongen.

Åt gröt vid mitt matbord innan jag somnade som ett litet knyte i min nya säng. Slut på en väldigt lång och väldigt rolig lördag som blev till söndag.

Translation: Popaganda music festival, day 2. We listened to Amanda Bergman and Niki & the Dove and went to three different parties afterwards. Had so so much fun. 

Er önskan är min lag. Här kommer ett nytt inlägg till alla som har flyttat till en ny stad och saknar kompisar. Eller, för den delen, för de som bor kvar i samma stad men som vill få nya vänner. Sist var det runt 180 personer som hörde av sig, så här finns det chans för jackpott.

↓

Skriv en kommentar som talar om var du bor (skriv detta i versaler så att det blir mer överskådligt), lite om dig själv och vad du gillar att hitta på. Glöm inte att skriva din mailadress direkt i kommentarsfältet (så att ni kan ha ytterligare kontakt via mail), men byt ut @ mot (at) så att inte kommentarerna hamnar i skräpposten. Lycka till!

Kanske gillar du också:

Hitta en skrivkompis.
Hitta en reskompis.
Diskussion: Ensamhet.

Translation: Do you need a friend in your new city? Write a comment below in which you state your city, your email and some things about you. Hopefully you can find someone out there who’s lonely too. 

Okej okej okej kolla vad som hände igår! Jag fick hålla i min bok för första gången!

Min förläggare Kaa messade mig vid niotiden och skrev ”frukost pÃ¥ Pascal kl 10.30?” och jag ba ”javisst!”

Och när kom jag dit sÃ¥ var hon och min redaktör Karin där, med världens maffigaste bukett och champagne och tygpÃ¥sar och frukost och bok! Seriöst, hur gulliga? ”Vi bad om floristens mest spektakulära bukett och försökte hitta en flaska champagne som matchade med ditt omslag”.

I fredags hittade jag den här bilden på instagram och mitt hjärta skenade då, jag satt där på tunnelbanan och kunde inte andas normalt. Kände nåt som närmast skulle kunna beskrivas som kärlekskänslor. Jag har ju haft rätt mycket prestationsångest inför det här boksläppet, och det var så härligt att bara få känna en helt ren glädje för en stund. Så jag satt där och bara göttade mig i allt pirr.

Och igår när jag höll Stanna i min hand för första gången så blev allt plötsligt på riktigt. Nu finns den. Nu kommer den stå i olika bokhyllor och bokhandlar och bibliotek och det är så stort att det är ogreppbart.  Jag knäppte några bättre bilder när jag kom hem.

Det är ju min briljanta vän Sara Edström som har gjort omslaget, och jag är så nöjd med hur det blev. Älskar ryggen. Mattheten i den blå färgen och glänset i det lackade röda bokstäverna. Typografin och färgskalan. Heja Sara.

Det ska bli så spännande (och oerhört jävla läskigt) att dela den här berättelsen med er. Boken kommer börja trilla in i bokhandlar från och med torsdag den 1/9, men den kan ju även förhandsbeställas på Adlibris (annonslänk).

Hejdå från en pirrig!

I got to hold my book for the first time yesterday. Overwhelming.