Jag har skrivit en krönika i det senaste numret av Rum Hemma. En text om att plötsligt bo själv.

Vi trycker in elva flyttlådor, ett liggunderlag och ett soffbord i en femsitsig bil. Varenda kvadratdecimeter av bilkroppen är fylld av hans saker, skridskorna måste ligga omlott för att få plats. Jag får lägenhetsnycklarna i handen och tänker att det lika gärna hade kunnat vara en vigselring. Hans jacka, den han köpte när vi var i New York, blir kladdig av mitt snor. Genom fönsterrutan ser jag hockeyrören. Han ville så gärna att vi skulle åka skridskor, helst varje vecka, men när den konstfrusna isbanan i Vasaparken började smälta hade vi bara gjort det en gång. Han blev besviken på mig för det. Men jag ville inte.

Efteråt står jag i lägenheten och stirrar på spikarna där hans konst brukade hänga. Jag bara står där i lämningarna och glor. Och så pillar jag bort hans namnbricka från dörren, väger den i handen och slänger den i sopnedkastet.

Flytten sker samma helg som våren övergår i sommar. Solen trycker på hela dagarna och trots att jag låter persiennen vara nerdragen så torkar jorden i krukorna på fönsterbrädan ut, och jag låter den. Murgrönan tappar sina blad, ett i taget, och jag låter den. Inte ens när jag öppnar fönstret blir det svalare. Jag lägger mig på den obäddade sängen och gnider bort tårarna från kinderna och svettpärlorna som krupit fram mellan brösten. Fingrar på mobiltelefonen. Jag tindrar lika snabbt som Fraser-Pryce springer.

Min lägenhet blir en transferterminal dit jag bara kommer för att äta, sova och byta om. Diskbänken är täckt av ett klibbigt fettlager. Maten måste gå fort att tillaga; ofta blir det biffar från frysdisken på Ica. Jag packar väskan med fickspegel, puder, legitimation och tuggummi. I fem års tid har jag köpt tuggummin en handfull gånger. Nu förbrukar jag minst ett paket i veckan.

Jag intalar mig att det är en frihet att kunna låta lägenheten gro igen som en vildvuxen trädgård. Ingen kan klaga på de bruna foundationavlagringarna i handfatet och ingen kan sucka åt att mina kläder ligger i dammiga högar på golvet. Lyx.

Men samtidigt – jag vill ju inte vara hemma längre.

Så när sommaren övergår till höst bestämmer jag mig för att återerövra lägenheten. Jag hänger upp ny konst på spikarna och åker med mamma till Ikea. När jag provar ut en ny madrass frågar sängspecialisten: Bor du tillsammans med någon? Jag skakar på huvudet och svarar: Nej. Den här sängen ska bara passa min rygg. Mina vänner ger mig sticklingar som snart växer sig stolta mot taket. Och ingenstans ligger det skridskor och dräller. Det här är mitt hem nu.

LÄS ÄVEN:
Krönika: Den italienska kvällssolen är som en mjuk tunga mot insidan av låret

Frida klämde några bilder på mig igår efter att vi hade spelade in kommande podcastavsnitt. Det känns så oerhört roligt att podda just nu, inte minst för att det är så många som hör av sig. Du får megagärna ge oss en recension här.

Jahapp annars då?  Jag är inne i en superintensiv jobbperiod där jag pendlar mellan skrivande (mitt nya romanprojekt), formgivning (gör ett bokomslag) och olika bloggsamarbeten, varav ett innebär en utomlandsvistelse i helgen. Det är svinroligt alltihop och det är knappast synd om mig, men det blir lite spretigt och oroligt ibland. Jag försöker vara så systematisk som möjligt och skriver långa listor som ska bockas av. Men att jobba kreativt medför ju sitt mått av prestationsångest och en känsla av att man alltid kan göra mer. Min kille får se en ny sida av mig nu, den stressigt stirriga versionen av Flora Ethel Teresa Ingeborg Wiström. :-))))

Just nu sitter jag på knä på golvet och scannar in illustrationer, mailar, lyssnar på ljudbok och funderar på hur länge mina ben kommer tåla att jag sitter i den här positionen. Satte på mig träningskläder när jag vaknade i morse för att känna mig mer manad att kuta av lite av stressen på löpbandet, men sedan fastnade jag här. På golvet. Ikväll ska jag i alla fall gå ut och käka med den personen som håller om mig hela nätterna igenom.

Tröja – & Other Stories
Jeans – Monki
Skor – Vagabond

Hej kompisar! Camilla Wallin Bergström hörde av sig och sa att hon hade åtta braiga filmtips. Alla queera, utan gråtigt slut. Jag frågade om jag fick lägga upp tipsen på bloggen, och det fick jag! Såhär skriver Camilla:

Som alla queerfilmskonnässörer vet svämmar inte Hollywood precis över av icke-straighta romanser. Skildringarna av våra liv hittas istället inom andra produktionsområden, ofta i s.k. arthouse eller obskyra independentprojekt – med andra ord platser där det inte finns några lyckliga slut. Däremot finns det gott om krossade hjärtan och ond, bråd död.

För er som har tröttnat på att era Netflix and chill-dejter slutar med att din tilltänkta går hem tidigt med rödgråten näsa så har jag sammanställt en liten filmguide. Den är garanterat fri från sorgsna cowboys, flator som konverteras när de får fatt i en “riktig karl”, lynchade transpersoner och annat som den straighta cisvärlden älskar att snyfta förtjust till.

The Four-Faced Liar (2010)
Småstadstjejen Molly har precis flyttat ihop med sin pojkvän i New York, men hänger hellre med den frispråkiga Bridget på deras lokala hipsterpub. Molly och Bridget läser samma kurs i litteraturvetenskap, och medan de bondar över Wuthering Heights blir deras relation allt mer komplicerad. Garanterar många trånande ögonkast och rapp dialog.

Puccini for Beginners (2006)
Den här filmen är som en kombination av Woody Allen och operamelodram. Kulturkvinnan Allegra har svårt att binda sig. Därför inleder hon förhållanden med två personer samtidigt – utan att veta om att de också är ett par.

Boy Meets Girl (2014)
I en solig småstad i Kentucky bor transtjejen Ricky och hennes barndomsbästis Robby. Trots en viss attraktion har de aldrig varit annat än vänner. När Ricky träffar på den förnäma “Southern Belle”-typen Francesca, tvingas Robby inse att han är kär i sin bästa vän. En fin skildring av dynamisk sexualitet som också får pluspoäng för att Ricky spelas av en verklig transkvinna, Michelle Hendley, istället för Eddie Redmayne i klänning.

But I’m a Cheerleader! (1999)
Trots att Megan är en populär cheerleader börjar familjen misstänka att hon är lesbisk, och efter en intervention beslutar de att skicka henne till ett ett läger för konversionsterapi. På lägret finns det dock såklart gott om andra flator, exempelvis den sexigt sura grunge-tjejen Graham. Här utlovas campy pasteller och hjärtvärmande satir.

Saving Face (2004)
Wilhelmina har ett framgångsrikt liv som kirurg i New York. Men när hennes mamma blir utsparkad ur familjehemmet på grund av en mystisk graviditet och istället flyttar in hos Wil så vänds livet upp och ner. Med modern nära inpå försöker Wil desperat hemlighålla sin sexuella läggning, i synnerhet när hon börjar träffa den färgstarka dansaren Vivian.

Kyss mig (2011)
Svensk borgerlig skärgårdsidyll möter förbjuden sapfisk kärlek. Den reserverade Mia har kommit för att fira sin pappas födelsedag i hans sommarvilla. Där träffar hon för första gången sin nya styvsyster Frida, och deras relation utvecklas snart till något inte alls särskilt systerligt. Gillade särskilt alla lusekoftor, nattliga bad och hångel i lador.

Bound (1996)
Corky är en rörmokare med ett brottsligt förflutet. Violet är ihop med en pengaförfalskade mafioso, och får en dag den galna idén att stjäla två miljoner dollar från honom. Vem är bättre att ta hjälp av än ens kriminella rörmokare? Denna nervkittlande lesbiska heistfilm var systrarna Wachowskis regissörsdebut.

BFFs (2014)
En nyligen separerad kvinna får ett presentkort på en romantisk resa för två, och beslutar sig för att ta med sin bästis istället. Att låtsas vara ett par över en helg kan väl inte vara så svårt? Förutom om du vill ligga med din bästis såklart. BFFs är en intim och uppriktig version av “spelade känslor som leder till äkta känslor”-tropen, fast med två djupt sarkastiska medelålders kvinnor.

Av Camilla Wallin Bergström

FLER BRAIGA FILMER I KATEGORIN FILMTIPS