07.30. Min p-dator piper och jag tar tempen på mig själv i munnen för att den ska kunna räkna ut om jag är fertil eller inte. Pearly håller fortfarande på att lära sig min menscykel, men när den har gjort det lovar jag att skriva en review om detta (förhoppningsvis) smarta och hormonfria preventivmedel. Så länge kan ni läsa vad Hej Blekk har skrivit om p-datorn.

Just det! Jag har hängt upp en ljusslinga i taket för att de mörka morgnarna ska kännas lite mer mänskliga och kvällarna lite mysigare. Mitt bästa inredningstips såhär i vintertider.

08.00.  Frulledags. Det får bli avokadomackor med flingsalt, yoghurt med müsli och banan, ett kokt ägg och ett aptråkigt glas vatten i brist på annat.

08.30. Felix går till jobbet och jag sätter mig vid matbordet för att blogga om min lilljul och skriva upp viktiga saker i min 2015-kalender. Den peppen alltså, att fylla helt tomma sidor med bläck! Tänk att en sammanställning av siffrorna 2, 0, 1 och 5 kan frammana så mycket framtidsoptimism.

10.20. Jag har en tid hos hudläkaren och får Roaccutan utskrivet. Men hörni, efter att jag har läst alla era kommentarer (140 stycken!! Ni är underbara!) så tror jag att jag avvaktar lite. Ja, det är onekligen en effektiv behandling, men den känns lite väl drastisk eftersom jag faktiskt inte har SÅ mycket acne. Jag ska ringa hudläkaren idag och be om krämen Acnatac (efter tips från er, merci!) så får vi se om det hjälper. Om inte, så får jag kanske tänka om angående Roaccutan. Bilden ovan är förresten Johannas!

11.30. Går till kontoret i Gamla stan och jobbar en stund. Exempelvis så svarar jag på mejl och skriver blogginlägg.

12.30. Sedan går jag den korta biten till Grillska huset som tillhör Stockholms stadsmission.

Där har jag nämligen lunchdejt med Johanna!  Vi pratar om julen och killar och mat och musik och har det väldigt fint ihop. <3

14.20. Sedan visar jag henne mitt kontor.

14.30-18.15. Jag sitter på kontoret och jobbar med en text till en antologi om sex. Det är svinroligt men supersvårt att skriva om det allra heligaste. Ni kaaanske får läsa slutresultatet i framtiden!

18.40. Dags för bokklubbsträff! Vår tredje bok närmare bestämt. Maria och Hanna är pepp.

Alexandra poppar en flaska bubbel, hurra!

Sedan sätter vi igång med att prata om boken. Här är Sarko.

Och Andrea i fin hatt.

Not that kind of girl av Lena Dunham får 3,5 av 5 möjliga i genomsnittligt bokklubbsbetyg. Sammanfattningsvis kan jag säga att boken är lättläst, fylld av igenkänningsfaktorer, har ett roligt Lena Dunham-typiskt språk som ofta är spot on, tar upp ämnen som i många sammanhang är tabu (sexuella övergrepp, tvångssyndrom och sjukdomen endrometrios), bjuder på fina scener, roliga karaktärer och viktiga funderingar och kan vara upplyftande och peppande för många som läser den.

Samtidigt är boken bristfällig när det kommer till inkludering och det finns ett kapitel som handlar om ätstörningar som vi alla reagerade väldigt starkt på, det är triggande och bara helt fel. Why Lena, why? Boken är skriven i essäform och vissa delar känns mindre intressanta medan andra verkligen är medryckande (jag älskar till exempel att läsa om kapitlet om hennes jobb). Jag hade hoppats på att Lena Dunham skulle tänja MER på gränserna, men kanske handlar det om att Sverige ligger ett snäpp före USA när det kommer till många kontroversiella frågor. Alla i vår bokklubb är inbitna feminister och därför känns inte Dunhams resonemang så banbrytande (tvärtom ibland), men jag kan förstå att hon är en inspirationskälla till väldigt många.

Translation: My monday. Amongst other things: lunch with Johanna, work and book club where we talked about Not that kind of girl by Lena Dunham. We gave it 3,5 stars of 5 possible. Translate the post here.

Jonathan Safran Foer – Äta djur.

★★★★★

”Sommarens, eller årets, viktigaste boktips från mig är boken ovan. Äta djur av Jonathan Safran Foer […] Jag umgås med många vetgiriga människor som älskar att lära sig nya saker inom politiken. Vi diskuterar feminism och antirasism, vänder och vrider på begreppen och tar gärna till oss ny information som kan styrka eller förändra det vi trott på. Men när det kommer till köttindustrin, då vill få personer lyssna. […] Jag ska säga en sak: när ni har läst den här boken kommer ni inte vilja äta den där hamburgaren från snabbmatskedjan eller yakunikun från sushirestaurangen. Än mindre en färdiggrillad kyckling från mataffären. Detta för att ni vet hur industrin ser ut. Vilka sjukdomar djuren lider av och hur missbildade de har blivit efter år och år av framavel. Hur trångt de bor. Hur de slåss med varandra. Äter på varandra. Blir slagna av sina djurskötare (ja, det är sant). Att djurfabrikerna är en av vår tids största miljöbovar. När ni vet hur industrin ser ut kommer ni välja bönor och grönsaker framför prefabricerade köttbullar, alla gånger, utan att sakna det.” (Läs inlägget i sin helhet här).

Ulla-Carin Lindquist – Ro utan åror 

★★★☆☆

”TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist fick sin diagnos ALS samma dag som hon skulle fira sin femtioårsdag. Den här boken skrev hon under sin tid som sjuk. Då jag har egen erfarenhet av ALS (som närstående till en sjuk), kändes Ro utan åror i hela mig. Jag läste den i ett svep, satt i min soffa och grät tills jag inte hade tårar kvar. Det är en vacker bok. En inblick i en svår sjukdom men också en inblick i ett mänskligt liv.”

Elisabeth Rynell – Hohaj

★★☆☆☆

”Hohaj är en enslig plats någonstans i Norrland. Dit kommer ramberättelsens ”jag”, en kvinna som förlorat en person som stått henne nära. Parallellt får vi följa kärlekshistorien mellan Aron och Inna, som levde i Hohaj generationen innan. Om sommarmånaderna de hade ihop och den långa vintern däremellan, om våldet Inna får utstå från sin far Knövel, och det tunga samvete som Aron flyr ifrån. En långsam bok, fullproppad av vackra miljöbeskrivningar (som ibland kan ta över lite väl mycket). Ibland tappade Rynell mig, ibland var jag närvarande i högsta grad.”

Silvia Avallone – Stål

★★★☆☆

”Stål handlar om bästa vännerna Anna och Francesca som bor i den Italienska kuststaden Piombino. De är tretton år gamla, med ena foten i barndomen och den andra i vuxenvärlden. I Piombino finns stålverket, drogerna och den eviga längtan bort. Bort från de vuxnas svek och våld, och bort från den smutsiga hemstaden. Stål har blivit en hyllad bok, och jag tycker också att den på många sätt är bra. Men den är otroligt tung, och även om den skildrar hur verkligheten kan se ut, tycker jag att det blir jobbigt att läsa om unga tjejers underkastelse och mäns övertag.”

Françoise Sagan – Sträcka vapen

★★☆☆☆

Jag älskade ju Bonjour Tristesse, och den här boken liknar sin föregångare till stor del, om än inte fullt lika skarp. Lucile lever tillsammans med den rika affärsmannen Charles, en tillvaro som på många sätt är trygg – kanske främst ekonomiskt. Men på en fest träffar Lucile en ung förlagsredaktör vid namn Antoine och vad som börjar som en flirt eskalerar snart till en stark fysisk attraktion. Sträcka vapen är en bok om kärlek, svartsjuka och vad pengar gör med människan. Den ställer frågan: kan kärleken övervinna allt? En läsvärd bok för den som inte kan få nog av kombinationen Frankrike och kärlek. Inte det mest fantastiska du kommer läsa i år, men ändå helt klart bra.

Per Anders Fogelström – Mina drömmars stad

★★★☆☆

”Klassikern Mina drömmars stad handlar om Henning Nilsson som kommer till Stockholm år 1860. En stad som är både liten och fattig. Vi får följa Hennings tuffa tillvaro i staden, kampen mot fattigdomen och kärlekshistorien mellan honom och Lotten. Det är fantastiskt att läsa om sin hemstad på det här sättet. Fogelström gestaltar 1860-talets Stockholm så tydligt att jag kan se det framför mig, känna lukten, höra ljuden. Ibland är tempot i boken långsamt, så ha inte bråttom när du läser den. Mina drömmar stad är den första boken i romanserien Stad, som skildrar Stockholm fram till 1968.”

Melina Marchetta – Francesca

★★★☆☆

”…Sedan klämde jag några kapitel i en bok som jag lånat på bibblan, nämligen Francesca av Melina Marchetta (som ju även har skrivit Jellicoe Road som jag gillade massor). Om du, precis som jag, är svag för ungdomsböcker så borde du läsa den här. Men gör dig besväret att läsa den på engelska i stället, eftersom det är så mycket som blir löjligt och fel i översättningen. Boken handlar om Francesca som börjar St Sebastian, en skola som tidigare varit en pojkskola men som nu även tar in flickor. Francesca måste parera sin tillvaro där, samtidigt som hennes mamma slutar gå upp ur sängen. Så. En kärlekshistoria med svärta, roliga karaktärer och fina scener. Den är lite fånig ibland – den utkom 2003 vilket märks – men ändå helt klart läsvärd. Det får bli dagens boktips.”

Golnaz Hashemzadeh – Hon är inte jag

★★★★☆

”Boken handlar om en liten flicka som anländer till Sverige med sin mamma och pappa. De har flytt från Iran och hoppas på att kunna bygga en ny tillvaro i landet i norr. Pappan är optimistisk och ser fram emot landets möjligheter, medan mamman är djupt deprimerad och tillbringar det mesta av sin tid i lägenheten. Detta skapar konflikt mellan föräldrarna, och hela tiden måste flickan agera medlare mellan de två. Pappan menar att hårt arbete är nyckeln till frihet och ger flickan hemgjorda matteböcker eftersom han tycker att skolans undervisning är bristfällig. Hon kämpar hårt men har svårt att göra sin pappa nöjd. Samtidigt tvingas hon utstå diskriminering och rasism i skolan såväl som ute på gatorna. Boken följer flickan från unga år till att hon är i tjugoårsåldern. Hur hon formas av sin pappa och samhällets hårda krav på att vara kvinna, och hur hon jobbar hårdare än hon orkar med. En längtan att bli lite smalare, lite mer framgångsrik, lite mer älskad. En bok om orimliga krav, om att alltid vara duktig.

Hon är inte jag är en så otroligt viktig bok. Välskriven, medryckande och plågsam. Läs den.”

Marguerite Duras – Älskaren

★★★★☆

”Älskaren är en delvis självbiografisk roman som är skriven på ett fragmentariskt vis. En femtonårig fransyska bor med sin mamma och sina bröder i Indokina (som förr var en fransk koloni). På en båt över Mekongfloden möter hon en äldre kinesisk affärsman. De inleder en sexuell förbindelse med varandra, en relation med ojämn maktbalans, utan att deras respektive familjer ger sitt godkännande. Samtidigt får vi uppleva fragment och minnen från flickans uppväxt – den strikta relationen till modern, fattigdomen och hatet syskonen emellan.

Eftersom Älskaren är så fragmentarisk kan det ibland vara lite knepigt att hänga med. Men jag tror att det är en sådan bok som du nödvändigtvis inte måste förstå allt i. Den här boken läses snarare för att du ska få uppleva en viss känsla, en viss stämning, och för att du ska få ta del av det oerhört vackra språket. Den är kanske mer utav ett konstverk än en roman.”

Sannas bild.

Siri Hustvedt – Sommaren utan män

★★★☆☆

”Vi har läst Sommaren utan män av Siri Hustvedt. Den fick ett medelbetyg på 3,2 av 5 möjliga. Jag tycker att det bästa med boken var de olika generationsskildringarna, samt Hustvedts fantastiska språk och förmåga att gestalta sina karaktärer och deras handlingar.”

Från Bokus.se: När Mia Fredricksens make Boris meddelar att han behöver tid för sig själv rasar hennes tillvaro samman. I själva verket har han förälskat sig i en tjugo år yngre arbetskollega. Mia beslutar sig för att återvända till sin hemstad för att hålla en poesikurs för tonåringar under sommaren. I mötet med de sju flickorna – i den mödosamma brytpunkten mellan barn och vuxen – och med sin egen åttiosjuåriga mor och hennes väninnor De Fem Svanarna på äldreboendet får Mia nya perspektiv på kvinnors historia i allmänhet och sin egen i synnerhet. Dessutom dyker en viss Mr Nobody upp under dessa omtumlande sommarveckor.

Monika Fagerholm – Den amerikanska flickan

★★★★☆

”Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm fick 3,7 av 5 möjliga i genomsnittlig bokklubbspoäng. Boken handlar om en massa människor som bor i Trakten, en småstad någonstans i Sverige/Finland, men kanske främst om Doris och Sandra. Den amerikanska flickan har drunknat, och Doris och Sandra vill ta reda på vad som egentligen hände. Samtidigt snärjs de mer och mer in i en verklighet (eller en lek?) som de inte kan ta sig ur. Den här boken är surrealistisk på många sätt och läsaren vet inte riktigt vad som är Doris och Sandras fantasi och vad som egentligen är på riktigt, och det är främst detta, i kombination med detaljrikedomen, språket och relationerna som är bokens styrka. Men de flesta av oss tyckte att Den amerikanska flickan lika gärna hade kunnat vara 350 sidor i stället för 500, för ibland gick handlingen på tomgång. Svinvacker hur som helst.”

Böcker jag läste 2014, del 1.
Böcker jag läste 2014, del 2.
Här är böckerna jag läste 2013.
Och här är böckerna jag läste 2012.

Translation: Books I read during 2014. These can be found in English: Eating Animals by Jonathan Safran Foer, Swimming to Elba by Silvia Avallone, That Mad Ache by Françoise Sagan,  City of my Dreams by Per Anders Fogelström, Saving Francesca by Melina Marchetta, The Lover by Marguerite Duras, The Summer Without Men by Siri Hustvedt and The American Girl by Monika Fagerholm.

Amanda Svensson – Allt det där jag sa till dig var sant.

★★★★★

”När jag såg att Amanda Svensson skulle komma med en ny bok var det bara att trycka på bevaka-knappen. Samma dag som den kom ut beställde jag den, i torsdags landade den på min dörrmatta och igår läste jag ut den. Fan. Jag skulle inte ha läst den så snabbt. Amanda Svensson är min största skrivförebild och jag har älskat hennes tidigare böcker, speciellt Välkommen till den här världen.

Okej, först och främst utspelar sig boken på en folkhögskola. Inte nog med det, huvudpersonen går även i en skrivklass. Min igenkänningsfaktor når alltså den maximala kvoten. Huvudpersonens riktiga namn vet vi inte, men vi förstår i alla fall att hon inte har så många vänner i skolan. När korridorsgrannarna har fest sitter hon på sitt rum och skriver. Och ganska ofta sitter hon uppe på taket och söker med blicken efter den där killen hon gillar. Han kallar sig själv Vladimir Majakovskij och namnger henne Lilja Brik. Hon är hans musa och älskarinna. Han berättar vem hon är och hur hon ska bete sig, han tar henne både fysiskt och psykiskt. Tillsammans blir de en enhet, han formar henne så att hon ska passa in i hans historia. Men deras förhållande blir mer och mer destruktivt.

Så kommer Ilse och rör om alltihop. Världens bästa Ilse. Tillsammans blir de Mary Read och Anne Bonny, piratdrottningar, tjuvfittor och vildhjärtan. Så mycket girlpower att det inte är klokt. Det är en historia om hur berättelsen kan dra ner en i fördärvet eller vara det sista hoppet för överlevnad. Om vänskap och kärlek och hur det är att inte förstå värdet av sin egen existens. Språket är helt briljant dessutom. Jag ska inte säga så mycket mer om handlingen, jag beordrar alla att läsa den här boken i stället. Lyllos er som inte har gjort det än.”

Sofia Nordin – Gå sönder gå hel.

★★★☆☆

”Vartannat kapitel Lena, vartannat kapitel Anna. Lena har rymt med sin systers spädbarn. Barfota vandrar hon med den lilla flickan tryckt mot bröstet, utan pengar och utan varma kläder. Anna, däremot, har minutiöst planerat sin trygghet. Sin perfekta man. Sin perfekta villa. Sina perfekta vänner. Ingenting får gå fel, allt måste vara vanligt.

Den här boken blir riktigt jäkla otäck i sin upplösning. Vissa scener har etsat sig fast i mig, kommer upp när jag minst anar det. Det här är kanske ingen helt fantastisk bok men jag vill ändå rekommendera Gå sönder gå hel till den som gillar prosa med bra flyt och en spännande handling.”

Yahya Hassan – Dikter.

★★★★☆

”Yahya Hassan har blivit både hyllad och dödshotad för sin diktsamling. 18 år gammal skildrar han sin uppväxt. Hur han skickas mellan olika anstalter, begår brott, förbannar sin pappa. Han har blivit anklagad för att svartmåla islam och har numera livvakter dygnet runt.

Hans dikter är rasande, skrivna i versaler och skriker ut sin frustration. Det är så förbannat starkt. Djupt tragiskt, bitvis. Vackert, ibland. Inte svårt att förstå eller ta till sig. Som läsare får en ta sitt ansvar, reflektera kring hans ord och inte dra alla över en kam. Jag läser det som att Yayha Hassan kritiserar sin far, inte alla muslimska fäder. Det finns en rotlöshet i hans texter, en desperation som känns ovanlig (det är ju inte varje dag vi läser poesi skriven av en småbrottslig artonåring) och äkta.”

Sandra Beijer – Det handlar om dig.

★★★★☆

”Jaget, en femtonårig tjej, blir dödskär i en jämngammal kille. Hela boken är skriven med honom som mottagare. Boken utspelar sig i Stockholm och jagets familj är trygg och verkar ha det gott ställt. Allt jaget kan tänka på är duet, hela hennes första tid på gymnasiet går åt av att tråna efter honom, precis som det var ibland i den åldern. Hon gör rätt och hon gör fel, hon dricker mängder av folköl och röker för många cigaretter och hon är så kär att allt annat liksom försvinner.

Sandras debutbok är såklart fin. I högstadieåldern (troligtvis dess rätta målgrupp) hade jag älskat den, men alla som är svaga för kärlekshistorier kan läsa den här. Det handlar om dig är stilistiskt säker och har den där romantiska, semipoetiska tonen som Sandras texter ofta har. Nu väntar jag med spänning på hennes nästa.”

Bea Uusma – Expeditionen – min kärlekshistoria.

★★★★☆

”Bea Uusma har under femton års tid inte kunna sluta tänka på vad som hände med Andrées polarexpedition och varför medlemmarna dog. Hon bestämmer sig för att ta reda på svaret. Genom att djupläsa allt det som skrivits om expeditionen, dagboksanteckningarna, artiklarna och böckerna, och att åka till Nordpolen gång på gång, kommer hon närmare det hon tror är svaret. Vi lär känna Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel, men även Bea Uusma själv.

En jäkligt fin bok som också är lärorik, faktabaserad och gripande. Jag förstår varför Bea Uusma blev kär i Andrée-expeditionen, det är oerhört spännande. Och åh vad hon kan skriva.”

Gun-Britt Sundström – Maken.

★★★★★

”Efter påtryckningar från olika håll började jag läsa Maken av Gun-Britt Sundström. Tråkigt omslag. Tråkigt namn. Är den inte sådär ålderdomligt torr? Nej. Formgivaren har misslyckats, helt klart. Den här boken är långt ifrån torr eller ålderdomlig, den sprakar och lever och är fylld av så mycket insikt och genialitet att det inte är klokt.

Boken är knökfylld med citat som sätter ord på svåra känslor och scenarios. Plus att språket är så vackert. Maken benämns som en förhållanderoman och handlar om Martina och Gustav. De är i tjugoårsåldern och träffar varandra på Stockholms universitet i slutet av 1960-talet. Stockholm! 60- och 70-tal! Kärlek! Politik! Ni förstår ju att det är bra förutsättningar för en roman.

Vi får följa Gustav och Martina under sju år av deras förhållande. Eller ickeförhållande. De har en olidlig maktbalans mellan sig, ett typisk jag-vill-ha-dig-när-jag-inte-kan-få-dig-scenario för Martinas del, medan Gustav slänger sig runt halsen på sin älskade och vill gifta sig med henne. För det mesta. De klarar inte av att vara ihop, än mindre att vara isär. Sundströms feministiska agenda är genomgående för hela boken. Även om könsrollerna var mer statiska då, är hennes funderingar på tvåsamheten fortfarande aktuella i allra högsta grad. Maken brukar kallas ”en feministisk klassiker”.

Några klagomål då? Boken är 546 sidor, är det nödvändigt? Hade inte Sundström kunnat koka ner storyn en sisådär 100 sidor för att det ska bli lite mer koncist? Troligtvis. En annan sak jag kan störa mig på är hur oerhört intellektuella alla tjugoåringar är i Maken. Den kretsar kring den akademiska medelklassen, men ändå. Jag känner igen mönstret (Amanda Svensson, Karolina Ramqvist). En författare, i detta fall Sundström som är 31 år gammal, skriver en bok som handlar om unga personer. Självklart har hon blivit smartare på tio år, och nu kan hon krydda sina karaktärer med den här kunskapen. Trots att de är tio år yngre. Det gör att igenkänningsfaktorn inte blir fullt så hög för mig som den hade kunnat vara. Samtidigt blir Makenen bok som passar alla åldrar i alla relationer.

Läs Maken och nicka igenkännande, utbrist preach sister, skratta högt och gråt ut. På baksidan har Sara Stridsberg skrivit ”Boken funkar som ett slags moralspel där läsaren tvingas in i olika dilemman, tvingas välja sida och därefter alltid tvingas välja om. Jag har läst den om och om igen och varje gång har den gjort olika saker med mig beroende på var jag har befunnit mig i förhållande till det stora projektet Kärlek.” Jag tycker att det sätter ord på det hela så himla bra. Perfekt att läsa på stranden/lunchrasten/i hängmattan eller på tåget. Mitt bästa sommarboktips helt enkelt.”

David Wiberg – Dagboksanteckningar från ett källarhål. 

★★★★★

”Dagboksanteckningar från ett källarhål handlar om 16-åriga Linnea som bor i en småstad någonstans i Sverige. Hur många böcker har jag inte läst där jag har stört mig på författarens krystade ungdomsspråk, hur hen har velat ”get down with the kids” och slängt sig med pubertala svärord och konstiga slangord. Men David Wiberg lyckas med att bli Linnea. Trots att Wiberg är man och Linnea en tjej, trots att han är född 72 och hon 96, att han var tonåring på 1980-talet och hon på 2010-talet, lyckas han gestalta henne oklanderligt. Få karaktärer i bokvärlden känns så självklara och realistiska som hon.

Linnea har en ganska vanlig familj med två halvjobbiga föräldrar och en skitstörig lillebror. Hon har en bästis som hon hela tiden måste jaga bekräftelse hos och hon tvekar hela tiden på sin egen förmåga. Linnea hatar sitt munsår och sina pormaskar och hur stelt det blir i så många sociala situationer. Hon ska bara vara lite mer normal. Lite mer social. Vara lite tystare. Höras lite mer. Hon lider av ganska mycket ångest.

Boken utspelar sig 2012 och känns så himla rätt i tiden. Linnea är dödligt kär i A och stalkar honom på Facebook och Tumblr, stryker runt hans jobb på Plantagen, mailar A:s arbetsgivare för att få tag på de anställdas jobbschema och är så underbart pinsam hela tiden. Boken räknar ner till den dag hon ska till Peace & Love (dit även A ska) och vi får följa Linnea i skolan, hemma, i ångestkogen, på caféjobbet, i Familia-gallerian (där Plantagen ligger) och på diverse fester.

Jag gillar Linnea så mycket. Hur hon skriver pretentiösa, blödande texter och dikter samtidigt som hon har en så sarkastisk ton i sina dagboksanteckningar. Hur hon har det så svårt med sina relationer samtidigt som hon tar sina vänners känslor på så himla stort allvar. Jag gillar böcker som leker med formatet, korsar genrer och använder olika uttryck. Linnea ritar serier som på olika sätt handlar om henne själv. Drömmar och fantasier, minnen och vardagshändelser. Hon gillar även att fota, vilket vi får se exempel på i boken. Om jag ska klaga på en sak så är den möjligtvis slutet (lovar att inte spoila). Var det inte väldigt abrupt? Det tycker jag. Nåväl, läs den här boken. Gör det bara.”

Böcker jag läste 2014, del 1.
Här är böckerna jag läste 2013.
Och här är böckerna jag läste 2012.

Translation: Books I’ve read during 2014, part 2. None of them are translated into english, unfortunately. However, Maken can be found in Danish, Norwegian, German and Finnish.