Flora Wiström

En lördagsförfest med Lisa Nilsson och tre jag gillar.

Hej där. Ville bara helt ohämmat kika in och visa upp en så jäkla fin recce som Stanna fick i Smålandsposten i förrgår. Alltså verkligen overkligt fin. I gott sällskap dessutom. Läs den i sin helhet under bilden.

FLORA WISTRÖM DEBUTERAR MED STIL OCH SÄKER TONTRÄFF

En stillsam och stilsäker debut om relationer och allvarlig sjukdom. Bloggaren Flora Wiström är en mycket tonsäker debutant

Den som arbetar på ett antikvariat har inte världens häftigaste yrke men det passar Ester, en lugn, reflekterande tjej som gillar att läsa. Dessutom innebär jobbet oförutsägbara möten och de kan raskt ändra livets lopp. Mycket av Flora Wiströms (f 1994) debutroman ”Stanna” uppehåller sig vid vad som händer sedan Ester blivit kär i en kund, en konstnärligt lagd kille. I hans familj finns allvarlig sjukdom. Den utvecklas i tragisk riktning, vilket ger romantiken en mörk, existentiell botten.

Ljusare är relationen till den vilda och öppna väninnan Hanin. Hon inspirerar till en modigare och mer lekfull attityd till livet. Även nutida familjeproblematik skisseras; initierade skildringar av Stockholmsmiljöer förekommer. Tonvikten ligger dock på Esters valhänta strävan efter att hitta en egen väg framåt. Visst imponerar den mogna, snygga och tonsäkra stilen. Det hade dock inte stört om det skavt lite. Den stundtals dialogtäta prosan baseras på episoder, i huvudsak vardagliga situationer, vilka arrangeras i korta kapitel, på oftast två, sällan längre än fyra sidor. Författaren är en erfaren bloggare; säkert har formen vuxit fram och slipats i den kontexten. Flora Wiström har skapat en tilltalande episk mosaik, där hon ger en autentisk bild av livet som ung vuxen i dagens Sverige.

Peter Grönborg, Smålandsposten, 3/11 -16.

I måndags fick jag ta stora kliv för att hinna med allt jag skulle göra. En stressig men väldigt innehållsrik dag. Jag fotade nästan alltihopa. Vi kikar:

07:30

Kliver upp. Nollsju trettio är min vanliga tid och har varit det i flera år (med undantag för sommaren och sådär såklart). Jag äter frukost (soygurt med banan och müsli, avokadoknäcke och kaffe) och läser lite bok. Men mest scrollar jag nog facebook om jag ska vara ärlig. Sedan gör jag mig i ordning.

09:00

Småspringer till ettans buss. Har på mig mina *raffigaste* skor från Ecco. För ett halvår sedan hade jag aldrig ens tänkt tanken att bära sådana men nu älskar jag allt som gör att jag känner mig som en ~trendig och uppstyrd kvinna~. Skrev jag precis det där. Okej ignorera det i sådana fall.

09:30

Spelar in veckans poddavsnitt. Det är göttig stämning i studion, liksom lättpratad. Tror det märktes i podden också, flera har sagt att det är vårt bästa avsnitt hittills!

10:30

Efteråt har vi ett möte med försäljningsavdelningen på Radioplay för att spåna fram roliga samarbeten till podden framöver. Efteråt kramar jag detta gullo hejdå-vi-ses-snart.

12:00

Jobbar hemifrån.  Gör en telefonintervju inför en gymnasiebilaga och städar. Det är mitt bästa städningstips förresten: att prata i telefon (med headset) under tiden du diskar/slänger gamla tidningar/plockar bort kläder från golvet. När intervjun är avklarad sätter jag mig vid bordet och svarar på mail, redigerar bilder, skriver blogginlägg etcetera.

15:30

Åker till söder för att fotas till ovan nämnda intervju. Både fotografen och jag hade glömt bort att det blivit vintertid så är helt chockade över hur mörkt det är vid fyratiden!

16:3o

Sätter mig på tunnelbanan till Östermalm och anländer helt stressvettig till ett möte på PR-byrån AWB inför ett samarbete jag, Frida och Nim ska göra med Nike. Mycket spännande.

18:30

Åker söderut igen (ett jäkla massa åkande den här dagen) för att gå på bokklubb hemma hos Andrea! Älsklingarrrrr. Fy helvete vad jag har längtat.

Vi har läst Jag heter inte Miram av Majgull Axelsson. Så oerhört bra (även som ljudbok tips tips tips). Den fick 5 av 5 i poäng av mig och 4,5 av 5 i genomsnittspoäng av bokklubben, vilket är näst högst i Book Club Babes historia (högst är Vi kom över havet av Julie Otsuka)!

Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten. Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Anledningar till vår hyllning är exempelvis:

– Trovärdigheten. Majgull Axelsson har gjort en otroligt gedigen research kring koncentrationslägren vilket gör att det känns som att man är där med henne. Relationerna som hon har byggt upp mellan karaktärerna är fantastiska.

– Till och med Miriams bästa personer uttalar sig rasistiskt om romer, vilket är lika aktuellt idag. Så plågsamt och träffsäkert.

– En bra skildring av svenskheten och hur vi lever med skygglapparna på.

– Boken skildrar moderskapet på olika vis. Det biologiska, det självvalda och det som blir för att det inte finns något annat alternativ: för att det handlar om liv och död. Stark skildring av olika generationer som kontrasterar mot varandra.

– Den här boken borde vara obligatorisk läsning för ALLA. Eller som min farmor sa ”det här är allt du behöver läsa om andra världskriget”.

Ante och Chrissy.

Sara.

Jag.

Louise.

Somliga var fnissiga ♥♥♥♥♥♥♥♥

När vi skulle välja ny bok blev det oavgjort mellan dessa två (japp jag lobbade för en bok som jag redan har börjat läsa mvh tidseffektiv)! Fast sen röstade vi en extra gång och då blev det Happy Happy : en bok om skilsmässa av bl.a. Maria Sveland och Katarina Wennstam som Andrea har skrivit upp på önskelistan sedan vi började bokklubba för två år sedan. Det är en antologi om skilsmässor! Mycket spänd på den.

Sedan åkte jag hem och jobbade ännu mer med ett formgivningsuppdrag. Somnade någon gång efter tolv och så var den stört intensiva dagen slutt.

Translation: One photo every hour. Podcast recording, four meetings and dinner with my book club.  Translate the post by hitting the translate button below the header.