Flora Wiström

HUR kom du bort från att tvätta håret varje dag? Jag gör det just nu, får fett hår jättefort och jag vill vill vill komma bort från detta. Men vill ju heller inte gå med fett hår i skolan liksom…. Tips gulle du?!

Torrschampo! Bästa som hänt mig typ. Spraya ett par decimeter frÃ¥n hÃ¥rbotten och gnugga sedan ut det – Tada! HÃ¥ret ser som nytvättat ut. Även bra om en vill ha mer volym, om en har brÃ¥ttom eller om en har en lugg som snabbare blir fet än det övriga hÃ¥ret. Jag tycker om det frÃ¥n Batiste och det frÃ¥n Aussie. Efter ett tag kommer ditt hÃ¥r vänja sig vid att inte bli tvättat varje dag, och dÃ¥ producerar hÃ¥rbotten mindre fett. Bra va.

Hur är det att ta sig runt utan bil i San Francisco?

Inne i stan är det en fördel att åka kommunalt, eller att cykla om en är modig. Det går bussar överallt (som visserligen är så sabla ryckiga och långsamma) och en tunnelbana (som jag inte har åkt). Däremot är det skönt att ha bil om en ska åka på utflykter utanför stan (Dana och Froste har en, men jag vet att folk brukar hyra). Det går att ta sig till olika ställen med buss, men att ha bil gör förstås det hela mer flexibelt.

Men herregud, hur kan du ha ångest??? :D Du lever ju mitt i en dröm, för fan! Så jävla skönt att vara själv så mycket och kunna upptäcka San Francisco som är så jäklans fint! Förstår om du saknar dina familjemedlemmar och vänner, men de kommer finnas kvar när du kommer hem igen. <3 Hang in there!

Därför att människan inte alltid är en rationell varelse. Jag hade ångest de första dagarna för att det var så mycket som var nytt (och därmed främmande). Efter att ha umgåtts med min familj dygnet runt i två veckor så var jag helt plötsligt ensam i en mörk källarlägenhet utan mobilmottagning eller wifi, bland möbler som luktade någon annan. Det var en märklig känsla. Jag saknade Felix helt ofattbart mycket. Grät hela tiden. Sen vaknade jag plötsligt en morgon utan ångest! Nu har jag varit glad i två veckor i streck, men jag saknar såklart Felix asmycket. Och min familj och vänner. Men det är ju som du säger: De finns kvar när jag kommer hem.

Hej Flora (och Frida)! Läste just detta inlägg (http://www.emmafrans.se/reproduktion/natural-cycles-effektivt-preventivmedel-eller-bara-en-ovanligt-dyr-kroppstermometer/) av Emma Frans som är doktor i medicinsk epidemiologi där hon skriver om Natural Cycles och att det inte är ett godkänt preventivmedel och bör därför inte marknadsföras så. Skriver detta enbart i upplysningssyfte och att det kan vara värt att kolla upp!

Hej! Har fÃ¥tt en hel fel frÃ¥gor om detta (eftersom vi har NC som sponsor i podden). Läkemedelsverket hÃ¥ller pÃ¥ att undersöker saken just nu. Jag visste inte detta. Vi har haft goda uppsÃ¥t med att ha NC som sponsor (dvs fÃ¥ fler att sluta använda p-piller som preventivmedel) och skulle ALDRIG föra er bakom ljuset med flit. Men tills vidare sÃ¥ avvaktar jag med uttalanden (haha lÃ¥ter sÃ¥ formell??). Eventuellt sÃ¥ handlar det främst om att ändra kommunikationen kring NC – Dvs att kalla det en fertilitetsapp snarare än ett preventivmedel.

OJOJ! vilken SNYGG halsduk din pojke har!! VART har han köpt den? sooo fancy pancy

Den är tokgammal. Han har haft den ända sedan jag lärde känna honom, dvs för sex år sedan <3

Är intresserad av att skicka in något men jag undrar hur ser det ut, får man ersättning för att medverka eller skicka idéer till Creatives? Väldigt konstigt annars, om man gör något gratis som ni på Metro tjänar pengar på via klick och trafik…

Jag och Sandra tjänar inte pengar via klick och trafik till Creative, men jag förstÃ¥r hur du tänker.  I nuläget har vi tyvärr ingen budget för att betala ut ersättning till de som medverkar.  SÃ¥här: En mÃ¥ste börja nÃ¥gonstans, de flesta som är i *branschen* har vid uppstarten producerat obetalt material. Vi tvingar ingen att ”gratisarbeta”. Det är helt frivilligt att skicka in material till Creative. MÃ¥nga (inkl. jag själv) ser det som en bra merit att ha blivit publicerad pÃ¥ Metro. Det är nÃ¥got att ha pÃ¥ CV:t, det ger mer tyngd än om en lägger upp en illustration eller text pÃ¥ sin egen blogg. Vi är picky med vad vi väljer att publicera, sÃ¥ det kan ocksÃ¥ kännas fint att bli vald! Och att mÃ¥nga kommer kunna ta del av ens verk eller budskap. Det är kanske det som är mest värdefullt. Kram!

Alltså.. hur är det skillnad på att äta ost, som innehåller löpe, och eventuellt få i sig lite köttbuljong? Varför blir du inte äcklad när du tänker på ost och dess kalvmage som tillförs?

Återigen: Människan är inte alltid rationell. Jag äter gelatingodis, men jag äter inte fisksås. Jag äter ost med löpe, men jag äter inte köttbuljong. Tänk själv på dina egna levnadsmönster, du är med största sannolikhet inte alltid konsekvent. Kanske är du en miljövän. Kanske källsorterar du, cyklar framför att åka bil, köper ekologiska bananer. Men kanske flyger du samtidigt flygplan ibland. Jag tror du förstår var jag vill komma.

Om man får undra: hur försörjer du dig just nu? är det bara (obs: ”bara”) bloggen eller hur funkar det? 

Förutom bloggen så jobbar jag som redaktör för Metro Creative (Jag skriver två artiklar i veckan och väljer bland det material som blir inskickat). Jag gör även illustrationsjobb och en del reklamjobb (typ sponsrad podcast). Så jag jobbar i princip lika mycket som vanligt! Sitter på café hela dagarna. Kram!

Varifrån är Danas klänning som hon har på sig på bilderna??? APFIN!

Den är från Reformation! De har så sjuuukt fina kläder där.

Jag är nyfiken på Froste och Dana! Hur gamla är de, hur länge har de varit tillsammans etc? :) vore kul att ”lära känna” dem lite mer, tycker de är så fina!

Froste fyller 28 i vinter och Dana fyller 30 i vår. De har varit tillsammans i fem år tror jag? Och gifta i ett! De träffades när de var ute och reste i Centralamerika, och sedan blev de kära. Efter något (eller några? Osäker på tidsspannet) år av distansförhållande så flyttade Dana till Sverige, och så pluggade de i Malmö ett tag. Förra året gifte de sig och flyttade till Kalifornien!

Hur är det att umgås ensam med Dana? har ni blivit ”egna” kompisar nu? :) kram!

Det är megafint att hänga bara vi två. Det finns såklart alltid en liten språkbarriär; även om jag pratar bra engelska så kan det ibland vara svårt att skämta eller diskutera. Men jag och Dana (som alltså är min storebrors fru) har hängt typ varje dag sedan jag kom till SF och hon är så himla himla bra. Så smart och omtänksam. Kram!

Hej Flora! Lite dum fråga kanske men; Froste är ett extremt fint namn enligt mig och jag undrar väl då hur det går för Dana och andra engelsktalande att uttala hans namn? När jag får barn vill jag gärna att deras namn ska gå att uttala på engelska utan att de inte kan uppfatta det själva :)

De som känner Froste har lärt sig att uttala hans namn. Då låter det typ som Frost-e. Andra, som inte känner honom, säger Frosty.

I onsdags klädde jag på mig all-de-les för mycket kläder, för det är så svårt att beräkna vädret i den här staden.

Sedan satte jag mig på bussen. Lyxigt att svänga förbi golden gate-bron på det här viset.

Jag klev av vid Chestnut street, som är en gullig gata i Marina där alla går runt i yoga pants och solglasögon.

Jag styrde stegen mot Seed + Salt,

för att gå på kompisdejt med Linnéa! Hon har bott här sedan augusti och pluggar på Academy of Art. Hej Linnéa!

Vi åt frulle (kaffe, fröbröd med avokado plus någon *super bowl* med cashewgrädde). Mycket smakligt.

När vi var mätta och belåtna så började vi promenera runt i kvarteren.

Här är jag SÅ varm så ni anar inte. Pjuh.

Vi gick upp mot Fillmore Street. Hej hej fina staden.

AlltsÃ¥ SER NI hur brant den här backen är? Inte klokt! ”Alla som bor pÃ¥ den här gatan lär ha starka rumpor” sa jag till Linnéa. Kanske förklarar det ocksÃ¥ varför alla har yoga pants pÃ¥ sig.

Tillsist kom vi upp pÃ¥ toppen. Där kunde vi se milslÃ¥ngt. Linnéa ba ”den här bilden har jag tagit hundra gÃ¥nger, men okej, jag tar den väl igen.”

   

Sen satt vi på café och jobbade ett par timmar.

Mot eftermiddagen gick jag runt lite på stan. Hamnade sedan på ett gulligt litet fik på Fillmore Street där jag, i sällskap av Dana, åt lunch och jobbade lite mer.

PÃ¥ kvällen gick jag till Trader Joe’s (en mataffär i stuk med Whole Foods, dvs ekorekoprodukter) för att handla middag, och passerade getter mitt i smeten? Förstod ingenting. Kom i alla fall ut frÃ¥n butiken med en kasse fylld av guacamole, hummus, chips, grönsaker, pasta och peanut butter cups.

Kom hem, tände ljus, lyssnade på klassisk musik ur radion (who am I) och läste bok i soffan. Jag har ju inget wifi hemma så då blir kvällarna liksom tre gånger så långa som vanligt. Somnade innan klockan ens hade blivit tio.

Förresten! Jag vill verkligen tipsa om veckans Creativeartiklar. Så mycket bra läsning.

♥ Moa Romanova: ”Jag önskar mig Peter Forsberg i födelsedagspresent”

♥ Bästa knepen mot mensvärk

♥ Butternut squash på fyra tokgoda vis

Och ni vet väl att vi tacksamt tar emot kÃ¥serier, serier, spellistor, kortfilmer eller andra kreativa/feministiska/peppiga verk? Maila [email protected] (eller [email protected] om det mot förmodan skulle studsa tillbaka). Vi läser allt. Och du! Följ Creative pÃ¥ Bloglovin HÄR.

Translation: Breakfast with Linnéa at Seed + Salt in the Marina, a walk along Fillmore Street (that view tho) and then coffee shop workmode. 

På fredagen vaknar jag och Dana upp med tunga huvuden. Vi äter äggmackor och klunkar apelsinjuice varpå vi åker ner till Downtown för att gå i butiker och inhandla förnödenheter inför morgondagens fest. Det är så varmt att det enda vi kan tänka på är havet. Därför tar vi det rimliga beslutet att köpa picknick på New Leaf och sedan åka till stranden. Vindolmar (min nya hang up), sjögrässallad, hummus, morötter, falafel och smoothies. M-hm.

Vi ligger och läser och halvslumrar i solen. Det luktar lite konstigt. När vi går ner till havet ser vi en död fågel på stranden. Och sedan inser vi: Det ligger döda fåglar överallt. De måste ha dött på grund av matbrist och sedan spolats upp i sanden.

När vi kommer tillbaka efter ett dopp i havet (det kändes som att vara en strumpa i en tvättmaskin) så har någon varit och spanat in våra saker. Så himla gulligt spår.

Sedan kommer min storebror Froste! Han har cyklat hela vägen från San Francisco, över slingriga stigar och upp för branta backar. Fem timmar tog det. Och när han dunsar ner bredvid oss kan han knappt prata för att han är så hungrig.

En stund senare packar vi ihop och beger oss till en annan strand. Dana byter om till våtdräkt, tar surfbrädan under armen och går ner till havet. Under tiden åker jag och Froste och handlar mat.

När vi kommer tillbaka tittar vi på hur Dana glider fram över vågorna. Froste smygdricker öl och äter en wrap för att inte förgås av hunger.

Kvällen är så vacker <3 

Och Dana är SÅ JÄVLA COOL.  

När vi kommer tillbaka till Kayla så samlas vi runt köksön. Jag står på ena sidan och lagar mat medan de andra sitter mittemot och dricker rödvin och äter ost och kex. Alltså seriöst, det finns nästan inget mysigare.

Sedan kommer Kaylas kirurgkollega på besök och vi äter butternut squash- och spenatlasagne (laga det ni med, så himla gott) och har spännande konversationer om människors förmåga att skapa ett narrativ som de håller fast vid. Om kriminalutredare som slutar se verkligheten för att de redan har bestämt sig för vem som har utfört ett visst mord och hur det mordet utfördes. De håller sig till sitt narrativ och slutar därför registrera fakta som motsäger det. Exempelvis som i Serial (och Undisclosed). Mmm. Mycket spännande.

Slut på Santa Cruz-fredag!

Läs även:
Torsdag i Santa Cruz: Om min halloweenkostym och att bada i megastora vågor.

Translation: Friday in Santa Cruz. We had a picnic on the beach amongst dead birds, Dana went surfing and we had butternut squash lasagna for dinner.