Flora Wiström

Det är dags igen. Här kommer ett inlägg till alla oss som har flyttat till en ny stad och saknar kompisar. Eller, för den delen, för de som bor kvar i samma stad men som vill få nya vänner. Förra gången var det runt 150 personer som hörde av sig, så här finns det chans för jackpott. När jag hade loppis i våras så kom det fram tre tjejer som sa ”vi träffades genom din blogg”. Så himla fint.

↓

Skriv en kommentar som talar om var du bor (skriv detta i versaler så att det blir mer överskådligt), lite om dig själv och vad du gillar att hitta på. Glöm inte att skriva din mailadress direkt i kommentarsfältet (så att ni kan ha ytterligare kontakt via mail), men byt ut @ mot (at) så att inte kommentarerna hamnar i skräpposten. Lycka till nu!

Kanske gillar du också:
Hitta en skrivkompis.
Hitta en reskompis.
Diskussion: Ensamhet.

Translation: Do you need a friend in your new city? Write a comment below in which you state your city, your email and some things about you. Hopefully you can find someone out there who’s lonely too. 

Jag har ju helt glömt att visa er! I slutet av september så var jag och Felix på Absolut Arts vernissage. Deras affärsidé är följande: det ska vara lätt och inte alltför dyrt att köpa konst som du tycker om.  Håller med om det!

Vi fick det stora privilegiet att välja ett verk ur samlingen. Tillslut bestämde vi oss för detta, av Lukas Göthman. Först föll jag för det grafiska sjuttiotaliga uttrycket, men sen när jag förstod vad det stod så fanns det ingen tvekan.

Det hela passar ju dessutom väldigt bra in i min och Felix situation just nu.

Longing for you.

Translation: Felix and I have a new art piece. Longing for you by Lukas Göthman, through Absolut Art.

I måndags satt jag och jobbade med ett illustrationsuppdrag hemma hos Dana och Froste. Det är så mörkt hemma hos mig, men deras ljusa lya passar finfint för skissande. Vid lunchtid packade vi en picknickkorg och gick upp till taket.

Där var utsikten såhär fin.

Vi skrapade ihop det vi kunde hitta i skåpen. Rostat surdegsbröd, ost, hummus, spenat och morötter.

Sedan packade vi ihop.

och begav oss till Coffee Bar för att jobba. Jag skrev blogginlägg efter blogginlägg och Dana jobbade med sina applications.

Det hade blivit mörkt när vi var färdigjobbade. Vi styrde stegen mot Mission för att äta pupusas (fyllda tortillas) på La Santaneca De La Mission. Froste och hans kollegor anslöt.

Danamite.

Mätta och belåtna steg vi ut på den stimmiga gatan igen. Den här kvällen var det Día de los muertos, De dödas natt, som är en mexikansk högtid. ”The holiday focuses on gatherings of family and friends to pray for and remember friends and family members who have died, and help support their spiritual journey.”

Så överallt i Mission fanns altare med levande ljus och fotografier och musik.

Plus en megastor parad med trummor och musik.

Zubin hade fått en traditionsenlig ansiktsmålning.

Det finns såklart en fråga om cultural appropriation när vita amerikaner målar sina ansikten och firar något som inte tillhör dem (oss). Jag tycker sånt här är så svårt. Borde jag ha låtit bli att komma dit? Det här Día de los muertos-firandet var i alla fall dominerat av latinamerikaner. Tänker att det är en viktig aspekt.

I parken fanns enorma altare.

Och jag blev så himla rörd.

Sen blev det dansgolv!

Det var en väldigt fin upplevelse, tyckte både Froste och jag och de andra.

Sedan hoppade vi in i en Uber och måndagen var slut. En mycket bra sådan.

Translation: Roof top lunch and Día de los muertos in Mission.