Åh alltså flora vad ska jag göra. det här inlägget ger mig direkt vansinnes-ångest! allt det där som man borde älska, typ att sova över och promenera med kompisar, avskyr jag. jag får sån jävla söndagsångest-känsla. jag tror verkligen inte att jag är som andra. jag blir direkt äcklad av tanken på att ”somna tätt intill” någon annan än min pojkvän. är jag orimligt ofysisk kanske? varför är jag den enda som ogillar att umgås med folk på det där viset? jag kan gå med på att ses på en bar och hinka öl, men middagar och sleepovers och random fikor mitt på blanka dagen är jag faktiskt emot. jag tycker inte om det. jag tror att du är min motsats kanske, flora. men jag tycker om dig, såhär på bekvämt cyber-avstånd åtminstone. jag förstår inte hur man kan ”gosa” med sina kompisar??? hjälp. jag är inte normal.

Hej! Åh det hugger lite i hjärtat när jag läser detta, för du verkar så himla ledsen över det här. Såhär: det är inte konstigt att inte vilja hänga så intensivt eller så fysiskt med kompisar. Bara för att jag gillar det betyder ju inte det att det är definitionen av ”bra vänskap”. Vänskap kan se SÅ olika ut. Vet jättemånga som inte gillar att sova över och som är öppna med det! Och med det sagt så är inte jag fysisk med alla mina kompisar. Men om det här är ett problem för dig (typ att du inte vill fika eller äta middag med dina vänner) så kanske du ska prata med någon om det? Men bara om du känner att du lider av det. Heja dig <3

Hej Flora! Kommer du göra en SF guide? Hoppas det! Om inte, kan du bara droppa några platser, barer, affärer, mm. som du tycker är värda att besöka? Jag ska dit i början av April och behöver lite tips! Kram!

JA, det kommer en guide! Ska försöka skriva ihop en inom de närmsta veckorna, men tills dess rekommenderar jag dessa caféer, att kolla igenom mina blogginlägg i kategorin tre månader i San Francisco. Såhär skrev jag till en kompis som skulle dit:

okej här kommer några snabba tips:
– lands end – sjuuukt fint promenadstråk. promenera från Lands End Trail- Eagles Point och gå längs med vattnet (bästa grejen är att promenera längsmed lands end, komma ut vid ocean beach och gå längs med stranden bort till the sunset å äta frulle på judahlicious)
– middag på burma superstar. ät deras tofu tower eller eggplantcurryn
– promenera längsmed valencia street och kika i butikerna
– handla på wholefoods
– bestig twin peaks eller bernal heights
– åk till the sunset och drick kaffe på andytown, ät acai bowl på judahlicious och kika i butikerna general store, case for making och establish
– ät vegansk mexikansk mat på gracias madre
– hyr cyklar och trampa över golden gate bridge och cykla ner till sausalito
– gå på de young museum i golden gate park, åk upp i tornet

Ha det så fint <3

Ursäkta den personliga frågan, hoppas att du inte tar illa vid dig (<3), vet bara inte riktigt var jag kan vända mig. Har full förståelse för ifall du inte pallar/vill svara. Var hos en psykolog idag och ska om 3 veckor träffa en läkare (genom v.c) pga oro, ångest och en pappa som efter 8 års cancersjukdom är på gränsen till döende. Jag blev klassad som måttligt deprimerad och ångestladdad (alltså nivå 3 av 4) och blev tipsad om Unga Vuxna tillsvidare (där en kan få samtalsstöd) – har du erfarenhet av detta? En vän har sagt att de inte bistod henne med adekvat hjälp, och jag känner sådan skräck inför att kontakta dem för att sedan inte få ut något av det – känner ju rent instinktivt att jag är i behov av någon slags terapi/medicinering. Vad går du till/vad får du? Känner du att det passar/hjälper dig? Fuck att det ska vara så himla knepigt att må dåligt. Kram

Hej. Heja heja heja dig som tar hjälp. Jag har ingen personlig erfarenhet av Unga Vuxna, men om du inte gillar din samtalskontakt så kan du bara be om en ny! Jag går till en privat psykoterapeut, och delar kostnaden med mina föräldrar. Det funkar jättebra för mig. Önskar dig all lycka till <3 Hang in there.

Hej fina Flora! För det första måste jag säga att du enligt mig är Sveriges vettigaste, coolaste och smartaste bloggare. Du är grym och jag ser upp till dig. Så jag har en fråga jag vill ställa dig. Det är så att jag har börjat träffa en kille som bor i Stockholm, jag själv bor en bit utanför och har därav inte superkoll på Stockholm. Så jag tänkte att jag kunde vända mig till dig. Har du några tips på saker att hitta på i Stockholm när man är i lära-känna-varandra-pirr-i-magen-stadiet? Utöver att ta en öl eller dricka en kopp kaffe då vi redan bockat av det. Skulle bli så underbart tacksam för svar.

MENÅ vad fin du är! Blir så glad!! Dricka vin på Babs och gå på bio på Zita (som ligger i samma byggnad), åka skridskor i Vasaparken, spela Laserdome (finns exempelvis på Surbrunnsgatan), promenera längs med Monteliusvägen och titta på utsikten, gå på Moderna museet, spela biljard, åka Waxholmsbåt, gå på centralbadet. Det är ungefär det jag kommer på nu! Ha så mysigt <3333

Hej flora! jag har ett problem. killen jag har träffat i ca 1 månad och tycker jättemycket om kommer i slutet av april att åka på praktik i 7 månader, most likely i usa. försöker att inte fästa mig alls, försöker att tänka att jag iallafall får ha honom nära i 1 och en halv månad till men kan inte släppa att vi hade kunnat vara så himla bra. har aldrig klickat och känt mig bekväm med en person så himla fort. jag är student och långdistans skulle aldrig funka för jag skulle aldrig ha råd och han skulle aldrig ha tid. varför kommer kärleken alltid så jävla olägligt? vi har dessutom inte snackat någonting om vart vi står och hur seriösa vi är…

Hej finis. Jag tycker absolut att du ska fråga honom vart ni står och hur seriösa ni är. Det är ju säkert det som skapar din oro och din förvirring. När jag var i USA så visste jag ju att Felix fanns kvar hemma i Sverige när jag skulle komma hem, och det gjorde avståndet lite mindre. Jag tycker att du visst kan fästa dig vid honom trots att han ska iväg. Om inte annat så får ni en stunds bombastisk nykärlek tillsammans, och det är ju fan inte alla som får! Men prata med honom tycker jag <3

HEJ! undrar om du har något tips på hur man som tonåring (snart 17 för att vara exakt) kan komma ut i världen??? det enda jag vill är att resa, varsomhelst närsomhelst, men tråkiga kompisar utan pengar och stora frågetecken inuti huvudet sätter stopp. hur hittar man kompisar som är lika peppade på att upptäcka?? hur gör man för att överleva de 2,5 åren innan den totala friheten äntligen är här?? tusen kramar & tack för en fantastisk blogg, u go girl <3

Här har jag gjort ett inlägg om att hitta en resekompis, så kika där! Jag tycker att du kan börja med att resa runt i Sverige. Bo på vandrarhem och häng runt i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Eller cykla på Gotland i sommar! Eller båtluffa i Stockholms skärgård! Mitt första utlandsresemål som tonåring (utan föräldrar liksom) var till Köpenhamn. Det var så jävla roligt.

Kan inte du prata lite om amerikanare och skor? Har aldrig fattat hur det funkar? När tar de på sig skorna, när tar dom av sig skorna?? Varför? och är det inte fett obekvämt osv osv osv. DISCUSS

Haha <3 Det är jätteolika. Vissa har absolut inte skor på sig inomhus, medan andra ligger på sängen med skorna på. Många har däremot inneskor. Typ flipflops och tofflor. Jag brukade fråga innan, för jag blev så obekväm av att klampa runt med samma skor som jag gått runt med på stan – som med största sannolikhet är fyllda av allt som är äckligt här i livet. UÄH. Detta i kombination med att många har heltäckningsmattor som är extremt svårstädade. Så jefla äcklig kombo.

Hej! Nu hade ni med recept också på creative-sidan, går det även bra att bidra med sådana?

JA! Ba skicka! Helst vego om jag får bestämma :) Maila [email protected].

Hej! Jag har en fråga angående att ofta befinna sig i nya sammanhang med nya personer (som till exempel att träffa Danas släkt). Känner du ibland att det kan vara jobbigt och begränsande med språket eller så? Hur ”tar du dig an” de nya situationerna, känner du att du kan vara dig själv helt och hållet? Kanske en lite luddig fråga, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Kram!

Vissa dagar var min engelska verkligen pannkaka, och andra dagar kom jag på mig själv med att använda uttryck som jag aldrig använt förut. Jag känner inte att jag är någon annan när jag pratar engelska, utan snarare en annan version av Flora. En som använder uttryck som awesome och no way och som inte riktigt kan sätta orden på exakta känslor eller exakta argument. Men jag kände mig aldrig nervös för att prata engelska. Kram!

Jag kom på en grej som jag vill fråga dig, det har med längd att göra. Om jag inte sett helt fel så är du och Felix ganska lika långa varandra. Hur tänker du (om du nu ens gör det) över det? Typ om du har skor med klack eller ej. Jag har nämligen en pojk jag tycker om i min närhet men ett av de större huvudbryrna jag har över att inleda en relation med honom är just att han är lika lång som jag. 175 centimetrar. Jag känner mig liksom stor och klumpig i hans sällskap när jag mest av allt bara vill känna mig liten. Tack för svar på förhand. Puss

Anna kommenterade såhär fint: ”Jag är en ganska lång tjej (175 cm) som blev kär i en kortare kille, typ 170 cm, och lärde mig detta: 1. Är man kär på riktigt spelar längden INGEN roll egentligen. 2. Det är sjukt att vi har en norm i samhället där tjejer ”ska” vara ihop med längre killar och att man som tjej vill känna sig liten bredvid sin kille. OBS jag kände precis likadant. Men började tänka på hur skevt det är att det skulle det vara konstigt att en längre tjej är ihop med en kortare kille när det inte är ALLS konstigt när en längre kille är ihop med en kortare tjej. Vi tjejer måste sluta tänka att killarna ska kunna skydda oss fysiskt och vice versa, eller vad det nu handlar om. 3. Det är SNYGGT med par där tjejen är längre. Det ser ägigt och sexigt ut, power för både honom och henne. 4. SKIT I VAD ALLA ANDRA TYCKER. Och ärligt, folk skiter rätt hårt i andra människor. Man kanske reagerar första gången och tänker ”oj hon är längre än honom” men sen finns det viktigare saker i livet att tänka på.”

Fina bilder! Vad använder du för kamera?

En Nikon D800. Här är ett inlägg om hur jag tänker när jag fotar.

Flora, hur har du och Felix gjort för att klara av att vara ifrån varandra de här månaderna? Alla säger att man måste JOBBA på distansförhållanden för att de ska fungera, men jag förstår inte hur liksom. Det är ett så knäppt uttryck. Jag och min pojkvän har distansförhållande nu, och kommer ha fram till sommaren, och sen efter sommaren börjar det väl om igen… (pga. studier). Det har gått lite mer än en månad, och jag håller på att bli tokig. Vi kan ses någon gång i månaden om vi har tur, så det är ju något. Men jag tycker att saknaden är så fruktansvärt jobbig och det tar upp så mycket tanketid. Hur gör man egentligen?? Om det finns någon läsare med erfarenhet, dela gärna med er! :)

Med ”jobba” så innebär det nog främst att vara tydlig med varandra och typ sätta upp regler för hur det ska funka. Kanske bestämma att ni hörs varje dag, eller bestämma att ni inte måste höras varje dag. Att komma överens om att berätta för varandra om ni känner er ledsna eller besvikna. Kanske att boka in specifika datum när ni ska ses så att ni har det att se fram emot. Kommunikation och raka puckar är det viktigaste. Jag tyckte att det kändes fint att facetima med Felix i vardagliga situationer, det minskade avståndet lite. Och så var vi fett duktiga på att bekräfta varandra vilket hjälpte massor. Vi skickade presenter och brev och sånt som gjorde att en aldrig behövde tveka på den andres kärlek. Men också: Umgås mycket med folk som gör dig glad! Be dina vänner sova över! Hitta på nya saker som kan få dig att tänka på annat! Utmana dig själv! Lycka till nu.

Vilket mysigt år du haft. Du verkar hinna med så många härliga saker. Hur länge bodde du i USA?

Nästan tre månader :)

Jag vill även uppmuntra mina föräldrar till att äta mer vegetariskt eftersom det råder typ kötthysteri hemma hos dom. Jag undrar därför om du har bra tips på kokbok som passar 50+? Gärna nyttiga, fräscha och lättlagade recept, gärna Lchf om det går att vara det som veg?

Jag tycker om Green Kitchen Stories kokbok, Mera Vego, Bonniers vegetariska kokbok, A modern way to eat och Ta tillvara. Puss!

Hur gör du för att ha tusen olika kompisar i SF??? alla du hängde med verkar så härliga

Jag bloggade om att jag skulle dit och då var det ett helt gäng som hörde av sig. Så lyrrigt!

Åh! Jag måste bara fråga en sak! Varifrån kommer läppstiftet som du har på dig på dessa bilder? SÅ fint! KRAM

Sephora matte lip cream i färgen #13 Mauve.

Hej Flora! Jag undrar hur det egentligen ”blev sen” med din hy efter Acnatac? Är det liksom meningen att acnen ska vara borta *forever* efter att man använt det? Skulle gärna veta hur din hud är nu? då jag själv har bokat tid till läkare för att bli av med acnen jag haft flera år. Tack<3

Jag har kanske 5 finnar i ansiktet just nu (mycket bra med andra ord), och det var två veckor sedan jag använde Acnatac (jag använder krämen någon gång i veckan just nu pga har fortfarande en halv tub kvar) Jag har kanske 20-30 finnar på ryggen, vissa som syns jättetydligt och andra som är mindre. Ryggfinnarna skiter jag lite i pga… Vem bryr sig. Men om jag skulle ha Acnatac på dem så skulle de nog också försvinna. Vet med andra ord inte hur det kommer bli när jag slutar helt och hållet med krämen!

Vilka Ted talks tittade du på? :-)

Kollade igenom deras topplista! Perfekt sysselsättning medan en sminkar sig.

Var är din hjälm ifrån??? Måste börja använda igen

Köpte den på en andrahandsbutik för cykelgrejor. Det är en skateboardhjälm tror jag. Här finns liknande!

Flora! Vad gör du och Felix på kvällarna istället för film?? behöver verkligen lite inspo för mig och min kille.. Så himla lätt att fasta i serier varenda kväll.

Sen jag kom hem från SF har vi knappt haft en enda vanlig kväll tillsammans, men vi brukar typ sitta och pyssla med olika saker. Han kanske gör någon spellista och jag kanske målar något. Det händer att vi spelar kort eller backgammon. Eller så lagar vi mat länge. Annars tycker jag om kvällspromenader (till och med när det är kallt ute) och spontana middagar ihop med kompisar. Typ så!

Hej Flora! Jag undrade, som en Jonas Hassen Khemiri-gröngöling, om vilken av hans böcker du tycker en bör läsa först (eller om det spelar absolut noll roll)? Blev sugen på att direkt hugga in på den nyaste, ”Allt jag inte minns”, pga hypen men du kanske tycker att man bör börja med någon annan av hans böcker som en mjukstart? Eller?

Du kan börja med Allt jag inte minns, det är hans bästa hittills tycker jag :) Jag gillade verkligen Montecore också.

Hej! Har lite svårt att ta din lista på allvar eftersom att en av anledningarna du nämner är att det blir avfall, ”bajs i bassänger”, av ickevegansk kost. Du måste väl ha koll på att det krävs gödsel för att odla vegetabilier? Alternativet är ju liksom att vi använder konstgödsel istället, som än idag förorenar vattendrag och sjöar så att det blir övergödning. Jaja, tänkte du kanske ville veta! Om jag inte helt har missuppfattat vad du tycker är problematiskt med kobajs :)

Hej hopp! Tack för din kommentar. När jag har researchat lite så har jag hittat detta: ”I små doser är gödsel superbra – vegetabilier behöver det för att växa. Men om djurens spillning inte tas hand om på rätt sätt väntar en miljökatastrof. Algblomning, salmonella, E. Coli, förorening av grundvattnet och dålig lukt är bara några av de problem som stallgödsel kan orsaka. Varje år producerar landsbruksdjur i USA mer än 335 miljoner ton gödsel. Det är ungefär vikten av 1000 Empire State Buildings.” Källa.

Förlorade min älskade lillebror för en månad sen. Kan knappt nudda vid sorgen utan att jag blir bränd. Köper boken till mig och min lillasyster. Är den jobbig att ta sig igenom? <3

Får svårt att andas bara av att läsa din kommentar. Jag skulle säga att boken är skön att ta sig igenom. Den behandlar ämnet sorg men på ett igenkännande och ibland även upplyftande sätt. Jag skickar all min kärlek. Ps. Fick ett tips om Sorgmottagningen, som erbjuder gratis samtalsterapi för oss som har förlorat någon. <3

https://www.youtube.com/watch?v=W4HJcq8qHAY

Jag skulle vilja tipsa om en video/tal på youtube som heter ”101 reasons to go vegan”, det är en man som håller en föreläsning om veganism på ett väldigt enkelt och ”oläskigt” sätt, för den som är nyfiken. Youtubekanalen CamandNina gör otroligt vackra videor med veganska recept, tips, what i eat in a day, och övriga feel good about the world videos. Plus att de är jättegulliga och bra på att svara på kommentarer och har skapat ett fantastiskt community. Sen en sjuk grej: fram tills för två månader sen hade jag aldrig reflekterat över att kor inte ”bara producerar mjölk” (det var då jag lyssnade på 101 reasons to go vegan), som att det ALLTID händer liksom. Det är ju det jag fått höra sen jag var liten. Kor gör mjölk. Men nej, kor blir gravida och gör mjölk för deras kalv. Inte för människor. Jag trodde liksom i 21 år att kor gör mjölk på samma sätt som som äppelträd gör äpplen. HUR SJUKT ÄR DETTA? DET SÄGER SÅ MYCKET OM VÅRAT SAMHÄLLE! mvh vegetarian i övergångsperiod till vegan
ps. härligt flora! jag älskar att du inspirerar och sprider ett så himla viktigt budskap till dina läsare <3

Lyfter upp detta för att jag tycker det var så fint att läsa! Puss och heja dig!

Använder du samma ögonbrynspenna(?) som förut? Eyebrows e on point alltså!!

Ja det gör jag! Den är min baby.

Frida du sa i episoden med din svartsjuke kille som du hade att ”jag vill inte veta när du är svartsjuk” och att det då blev mycket bättre men Frida hur gjorde du när han var kall, då säger han det inte men är kall och då vet du det ändå? För jag är i samma situation just nu och ville bara veta hur du gjorde.

Antar att du menar Flora här? :) Hehe förstår om det är lite förvirrande. Om jag förstår din fråga rätt så undrar du hur jag hanterade att han var kall mot mig? Jag sa till honom att sluta vara det. Jag sa ”varför är du så kall mot mig, jag har inte gjort något”. Jag kramade och pussade honom mycket för att *värma upp honom* och ge honom bekräftelse men framför allt – och det här är det viktigaste – så visade jag att det inte är ett okej beteende. Jag sa ”om det här ska funka så måste du sluta straffa mig för något jag inte har gjort”.

Hej fina Flora, tack för en fantastisk blogg! Kommenterar sällan men när jag gör det är det dels för att försöka hylla dig (dock lite svårt att sätta ord på exakt hur mycket jag uppskattar din blogg, det gör jag i alla fall) och dels för att få tips om saker och ting. Du brukar ha kloka svar! Nu till min fråga. Jag och min partner firar en stor årsdag snart, närmre bestämt 6 år. Vad gör vi? Vi har en eftermiddag och kväll till förfogande i Stockholm men inte värsta budgeten att utgå från tyvärr. Vanligtvis har vi gått ut och ätit middag, vilket är ett måste i år med eftersom vi gör det så sällan, men vad kan vi göra innan? Detta är nästa vecka så vi har ju inte en sommarkväll liksom, haha :) Kram på dig!

Alltså jag blir så glad du fattar inte! Tack snälla. Sex år! Det var som fan! Något som jag tycker är svinmysigt är att gå till biografen Zita och äta i deras restaurang Babs. Plus dricka massa vin. Sedan kan ni gå på bio (de brukar visa fina independentfilmer).  Eller så kan ni gå till Moderna museet, titta på utställningarna, ta ett glas i deras restaurang och sedan promenera tillbaka in till city (så vacker promenad). Grattis till er!

Hej Flora! Jag undrar hur du och Felix gör för att klara av att vara ifrån varandra så länge? Min pojkvän ska åka bort i tre månader snart och jag undrar hur man på bästa sätt ska klara sig igenom en sån tid. Detta kanske mest är en fråga till Felix egentligen eftersom jag blir kvar i Sverige precis som han. Jag menar, du får ju en helt annan typ av vardag där allt är helt nytt och medan Felix liksom är kvar i samma land, samma lägenhet och samma vardag fast utan dig. Tänker mig att tomrummet kanske märks mer när man är kvar hemma? Eller jag är rädd för det i alla fall. Undrar därför vad han, och du också för den delen, har för knep för att det ska kännas lite lättare? Kramis.

Det är verkligen megatufft att vara ifrån varandra. Och, som du säger, så är det ju värre för Felix som ”lämnades kvar” i Sverige. Vi hörs varje dag, även om det bara är ett godnatt-sms. Vi facetimar några gång i veckan och vi är måna om att hela tiden bekräfta varandra. Typ skicka saker på posten och visa så mycket kärlek som vi bara kan. Jag vet att Felix har varit väldigt noga med att hitta på roliga saker och liksom spice:a upp sin vardag hemma. Gå på konserter, träffa kompisar ofta och kanske starta upp ett nytt projekt. Så mitt tips till dig är att börja med något nytt under dessa tre månader. Ta körkort, börja yoga, träna svenska med nyanlända på Röda korset, bestämma dig för att ha en vegansk dag i veckan eller skissa tre minuter varje dag. Något som liksom rör om lite i den vardagliga grytan. Puss och kram och lycka till!

Hej, fina du. Vet att du har stort litteraturintresse, men visst stämmer det att det även delas av din farmor? försöker nämligen spåna idéer till julklappar och böcker är ju bland det finaste och roligaste man kan få. vill nämligen ge min egen farmor en bok, men vet inte vilken. har verkligen ingen idé över huvudtaget! tänkte om du kanske kunde komma med något grymt förslag? tack snälla.

Faktum är att jag har ett jättebra tips! Sommarboken av Tove Jansson. Den handlar om en farmor, hennes son och hennes barnbarn. Så himla fint! Andra böcker som jag har gett till min farmor är Katarina Sandbergs Att föda ett barn, Siri Hustvedts Vad jag älskade och Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Alla dessa böcker gick hem.