07:30
Larmet ringer på Yrsas telefon och jag kryper ihop intill henne, kinden mot hennes pyjamasrygg och mina knän i hennes knäveck. Några minuter senare drar jag av mig täcket. Det känns som natt men jag har sovit 8,5 timmar så jag vet att jag blir pigg bara jag ställer mig upp. Jag sätter på mig raggsockor och en tjocktröja, går ner för trappan och lägger Matdaxkaffe i filtret.
07:59
Vi äter frukost som på dejt. Tända ljus och lite mer mjölk i min kopp än i hennes.
08:43
Jag läser Boström Knausgård i soffan för att komma i stämning. Jag gör ofta så innan jag ska börja skriva. Välkommen till Amerika handlar om en familj där huvudpersonen, den yngsta dottern, har slutat prata. Hennes storebror spikar in sig på sitt rum, hennes pappa är död och hennes mamma är en älskvärd skådespelerska och vill upprätthålla bilden av att de är en ljus familj. Jag tycker mycket om den boken.
09:45
Vi sitter mittemot varandra med skrivprogrammet uppe på varsin dator. Kaffet har kallnat nu men jag dricker ett glas vatten i timmen för det säger Yrsa att man ska. Jag märker inte hur timern på Selfcontrol-appen, den som blockerar tillgång till Facebook och mailen, stängs av. Skrivandet brukar lossna andra dagen.
10.19
Påbörjar en ny bok och värmer mina tår vid spisen. Indianlekar av Felicia Stenroth. Det är en av Yrsas favoriter. Jag matar in nya vedträn ofta, för om brasan slocknar måste vi använda tidningspapper för att få igång den och tidningspappret håller på att ta slut.
10:49
Vi förflyttar oss mellan soffan och bordet. Vi borde kanske stretcha eller göra någon sorts gymnastik men vi vill inte. Ibland läser vi högt för varandra, även sånt som är oredigerat eller som skaver. Det är inte läskigt att göra det längre.
11:57
Ingen skrivdag utan lunch klockan tolv. Det är som att kroppen helt ställt in sig på att få mat då, den beter sig som om man sprungit en runda i spåret. Vi äter rester. Tomatsås, sojakorv, grönkål och böngroddar i tortillas.
13:22
Sedan säger jag att det är dags för promenad. Ibland måste jag vara bestämd för att Yrsa ska orka. Hon brukar tacka mig efteråt, så jag vågar bossa. Vi tar ett familjefoto med hennes gamla Furby. Den är läskig, den slutar inte prata fastän vi går in i ett annat rum.
13:56
Promenaden tar lite längre tid såhär års, man måste gå i väggrenen för att inte halka. Vi stannar till vid ett nedsågat träd. Det doftar som det gjorde på tomten där jag växte upp.
14:07
Sedan kommer vi till kyrkogården. Där ligger en okänd sjöman. Vi måste sätta oss ner ett tag. Några gravar är från 1800-talet och i ena hörnet en stor familjegrav. 6 barn, alla döda och begravna inom en vecka. Jorden är upphöjd där.
14:30
Vi går hemåt igen.
16:08
Klockan fyra får man ta sig en eftermiddagsdrink, det har vi bestämt. Det finns flygplatsgin i skåpen och vi har kånkat med oss Tonic från Ica Dalagatan.
17:35
Tangenterna blir flottiga av chips. Vi ger varandra ord för att komma vidare. ”Bröllopsfotografen”, ”jordnötter”, ”korsning”.
18:49
Sedan äter vi middag. Det går alltid fortare än vi trott. Jag gör mos på palsternacka och potatis och Yrsa stuvar svartkål med vitlök och havregrädde. Vi steker morötter länge ihop med misopasta, citronsaft, vatten och honung (tipstack Sara).
19:42
Vi spelar backgammon och hon knäcker mig.
20:02
Sedan drar Yrsa fram sitt bästa spel, Vem blir prinsessa? Jag ringer Isak efteråt. När jag berättar att jag spelat prinsesspelet så säger han att det är anledningen till att han fick hål i örat när han var tre år. Han älskade det spelet så mycket, han gick alltid runt i clipsörhängen, och tillslut tröttnade hans mamma på tjatet.
22:14
Efter klockan tio finns det inte så mycket mer att göra på Norrgården än att sätta på sig pyjamas, lägga syramask och borsta tänderna till Krunegård. Godnatt.
