07:30

Larmet ringer på Yrsas telefon och jag kryper ihop intill henne, kinden mot hennes pyjamasrygg och mina knän i hennes knäveck. Några minuter senare drar jag av mig täcket. Det känns som natt men jag har sovit 8,5 timmar så jag vet att jag blir pigg bara jag ställer mig upp. Jag sätter på mig raggsockor och en tjocktröja, går ner för trappan och lägger Matdaxkaffe i filtret.

07:59

Vi äter frukost som på dejt. Tända ljus och lite mer mjölk i min kopp än i hennes.

08:43

Jag läser Boström Knausgård i soffan för att komma i stämning. Jag gör ofta så innan jag ska börja skriva. Välkommen till Amerika handlar om en familj där huvudpersonen, den yngsta dottern, har slutat prata. Hennes storebror spikar in sig på sitt rum, hennes pappa är död och hennes mamma är en älskvärd skådespelerska och vill upprätthålla bilden av att de är en ljus familj. Jag tycker mycket om den boken.

09:45

Vi sitter mittemot varandra med skrivprogrammet uppe på varsin dator. Kaffet har kallnat nu men jag dricker ett glas vatten i timmen för det säger Yrsa att man ska. Jag märker inte hur timern på Selfcontrol-appen, den som blockerar tillgång till Facebook och mailen, stängs av. Skrivandet brukar lossna andra dagen.

10.19

Påbörjar en ny bok och värmer mina tår vid spisen. Indianlekar av Felicia Stenroth. Det är en av Yrsas favoriter. Jag matar in nya vedträn ofta, för om brasan slocknar måste vi använda tidningspapper för att få igång den och tidningspappret håller på att ta slut.

10:49

Vi förflyttar oss mellan soffan och bordet. Vi borde kanske stretcha eller göra någon sorts gymnastik men vi vill inte. Ibland läser vi högt för varandra, även sånt som är oredigerat eller som skaver. Det är inte läskigt att göra det längre.

11:57

Ingen skrivdag utan lunch klockan tolv. Det är som att kroppen helt ställt in sig på att få mat då, den beter sig som om man sprungit en runda i spåret. Vi äter rester. Tomatsås, sojakorv, grönkål och böngroddar i tortillas.

13:22

Sedan säger jag att det är dags för promenad. Ibland måste jag vara bestämd för att Yrsa ska orka. Hon brukar tacka mig efteråt, så jag vågar bossa. Vi tar ett familjefoto med hennes gamla Furby. Den är läskig, den slutar inte prata fastän vi går in i ett annat rum.

13:56

Promenaden tar lite längre tid såhär års, man måste gå i väggrenen för att inte halka. Vi stannar till vid ett nedsågat träd. Det doftar som det gjorde på tomten där jag växte upp.

14:07

Sedan kommer vi till kyrkogården. Där ligger en okänd sjöman. Vi måste sätta oss ner ett tag. Några gravar är från 1800-talet och i ena hörnet en stor familjegrav. 6 barn, alla döda och begravna inom en vecka. Jorden är upphöjd där.

14:30

Vi går hemåt igen.

16:08

Klockan fyra får man ta sig en eftermiddagsdrink, det har vi bestämt. Det finns flygplatsgin i skåpen och vi har kånkat med oss Tonic från Ica Dalagatan.

17:35

Tangenterna blir flottiga av chips. Vi ger varandra ord för att komma vidare. ”Bröllopsfotografen”, ”jordnötter”, ”korsning”.

18:49

Sedan äter vi middag. Det går alltid fortare än vi trott. Jag gör mos på palsternacka och potatis och Yrsa stuvar svartkål med vitlök och havregrädde. Vi steker morötter länge ihop med misopasta, citronsaft, vatten och honung (tipstack Sara).

19:42

Vi spelar backgammon och hon knäcker mig.

20:02

Sedan drar Yrsa fram sitt bästa spel, Vem blir prinsessa? Jag ringer Isak efteråt. När jag berättar att jag spelat prinsesspelet så säger han att det är anledningen till att han fick hål i örat när han var tre år. Han älskade det spelet så mycket, han gick alltid runt i clipsörhängen, och tillslut tröttnade hans mamma på tjatet.

22:14

Efter klockan tio finns det inte så mycket mer att göra på Norrgården än att sätta på sig pyjamas, lägga syramask och borsta tänderna till Krunegård. Godnatt.

Hej! Jag är fortfarande i Barcelona!

Igår gick vi ut på stan vid elvatiden. Parc de la ciutadella var grönt och fullt av folk och jag hade glömt solglasögonen hemma för i november är solglasögon inte en del av min vardagsväskas innehåll.

Vi hade tänkt gå in i vinterträdgården (paus: hur vackert ord?) men det var stängt.

Typiskt.

Så vi gick på lunchjakt i stället.

Till sist hamnade vi på ett torg i El Born där en hund vaktade sin balkong och någon spelade dragspel under mandarinträden.

Ur vägen landkrabbor.

Visst sjunger änglarna av denna syn?

När vi var mätta och belåtna tog vi bussen upp i bergen, så högt upp att vi behövde tryckutjämna och med en utsikt så flippad att vi var tvungna att hoppa runt på flera säten för att få bästa möjliga överblick.

Tjugo minuter senare var vi framme i Tibidabo. Övervägde att åka bergochdalbanan men slog rätt fort bort den tanken, i stället gick vi och spanade på utsikten en liten stund, hjälpte några tonårstjejer att få en bra gruppbild, gick in i basilikan, pratade om vilken stad man kanske skulle vilja bo i någon dag. Fan vad vackert det är i Barcelona. Inte verkligt.

Lolade lite, sedan tog vi oss hemåt igen.

Vi låg på sängen i en timme eller två och tittade på Tetzipetzi och livestreams i Beauty & Bullshit-gruppen på Facebook, innan vi tvingade oss upp, satte på Disneymusik och gjorde oss redo för middag. Vi var först på restaurangen för ingen annan äter klockan 19 här, men whatever, nöden har ingen lag. Åt tapas: patatas bravas, pan con tomate, pimientos de padron y tempura. Fakkk vad gott.

Sedan gick vi vidare hit.

För att göra det här. Barer är väldigt underskattade platser att skriva på.

Vid elvatiden sprang vi hem genom regnet och så skedade jag en mensvärkig Yrsa genom natten.

Vad har du gjort i helgen? Berätta!

I’m visiting my friend Yrsa in Barcelona. Yesterday, we had lunch in El Born and took the bus to Tibidabo. In the evening, we went out for tapas and cava. More people should use bars as their office.

För några helger sedan tog jag med mig I till Hälsingland. Tur att det är hans vänsterfot som är bruten och inte höger, för då kunde han köra pappas automatväxlade bil.

Och alltså. Att åka bil med en jag gillar genom ett brandgult Sverige, turas om att välja musik och ha hans hand på mitt knä. Orkar knappt.

Saker vi gjorde var exempelvis att plocka äpplen att steka i kanel.

Och spela sällskapsspel.

Och laga göttig mat. Till exempel livets gryta, som är det godaste jag vet.

Och nachotallrik :’). Så glad att han infört detta i mitt liv, tack och bock för det.

Samt hanka oss runt på tomten (svårt att ta skogspromenader på kryckor), ha högläsning, dricka vin, elda i kakelugnen, leva landetlajf etcetera etcetera.

Han åkte hem på söndagen, men jag stannade i ytterliga tre dagar för att skriva.

Skrev framförallt ihop en synopsis (projektbeskrivning kan man säga) på en ny roman, för att skicka den till min förläggare! Så håll tummarna nu okej.

Annars så tog jag promenader och lyssnade på podcasts (Författarpodden och Lundströms bokradio).

Jag joggade ett varv längs elljusspåret tills andningen kändes som en sten i halsen. Då sket jag i att springa och bara knallade runt i lugn och ro i stället.

Detta är livets plats. Kan stå på en sten och bara stirra på den här utsikten länge länge.

Pallade plommon som var så söta att tungan krullade sig.

Och åt mellismackor med jeezly och tomat. Rostisar forever.

På avresedagen skulle jag stänga av vattnet i huset, men muttrarna var så hårt åtdragna att det var en fysisk omöjlighet. Missade bussen hem till Stockholm och var så arg att jag började grina. Men så fick jag ju några extra timmar på min bästa plats. Längtar redan till i vår när jag kan åka dit igen.

Translation: I brought the man I like to my family’s house in Hälsingland. It’s my favorite place.