November 2014 - Flora Wiström - Metro Mode

En kryptunnel, bästisfnitter och Markus Krunegårds fettiga hår.

Okategoriserade
11 november, 201414:00

Alltså, jag önskar att jag kunde följa alla era liv som realityserier. ÄLSKAR när ni skriver era små historier till mig. Här kommer första drösen med era kommentarer.

☼ I helgen hälsade jag på min kusin, som fyller en storasyster-roll för mig, och vi tillbringade söndagen på kallbadhuset. Nakna kvinnor i alla åldrar, former och färger som alla var modiga nog att doppa sig i havet i mitten på november för att sedan titta ut mot horisonten från bastun.

☼ Blev glad när just den där person på dansgolvet kom fram och berömde mig för min utstrålning och sa att jag var vacker.

☼ Jag har köpt en kryptunnel till mitt barnbarn och ska fixa en ”bana” att krypa, hoppa och springa på – lite av hela havet stormar. Jag undrar mest om jag får rumpan genom kryptunneln, om inte så får mitt barnbarn hjälpa mig när jag fastnar.

☼ Jag fyllde år förra veckan och efter att ha kommit efter en av världens pissigaste arbetsdagar överraskar min kära pojkvän mig med ett kök fyllt av serpentiner, ballonger och fina presenter. Han var så söt och hade tagit på sig skjorta och finbyxor också!

☼ Att jag tror att jag kanske håller på att falla för någon som håller på att falla för mig och det är fint för han är så bra.

☼ Jag och min pojkvän gick på pardejt i lördags. Och även om jag jättegärna dansar fötterna av mig på ett fullt dansgolv med mina singelvänner, är det så himla najs att ibland få hänge sig åt att vara ett par. Jag är inte alls tråkig och töntig, jag är kär för tusan.

☼ Efter en och en halv månad med tryck över bröstet och panikångest isär från pojkvännen så är han hos mig igen. Hatar distansen och all ångest försvinner inte för att vi är tillsammans igen. Men allt blir bättre när en kan sträcka ut handen i natten och smeka en varm nacke för en minut.

☼ När jag och mina kompisar låg tätt intill varandra i en liten säng och pratade långt in på natten. Om ångest och min medicinering, om framtiden och universitet, om vänskap och kärlek. Om att jag aldrig haft en pojkvän, och att det berott mycket på det faktum att jag haft svårt att acceptera den jag är, både när det gäller utsida och insida. Jag har under hela mitt liv varit rädd för vad andra ska tycka om mig eftersom jag alltid haft så svårt att ens tycka om mig själv, och därför har jag aldrig vågat släppa någon nära. Det är något som stressat mig under stora perioder av mitt liv: vilken 20-åring förutom jag är okysst och oskuld? När mina kompisar i denna stund sa, helt okonstlat och ärligt, att de inte kan tänka sig någon som förtjänar mig eftersom jag är så jävla bra, snäll, klok, varm och älskvärd – då fylldes jag av glädje. Och så kände jag: jag behöver ingen pojkvän! Inte nu. Det får bli när det blir. Allt jag behöver nu är mina kompisar. Så länge jag har dem, är jag världens lyckligaste. Fyfan vad jag älskar dem.

☼ Min ganske nye kjæreste, og himla gode venn, fortalte meg at han ofte ville gråte av romantiske komedier. Det er jo så fint når de får hverandre, sa han.

☼ Har inte kunnat något annat än konst. Har velat allt annat än konst. Men nu är lusten och känslan tillbaka. Vill andas konst.

☼ Jag var liksom bara väldigt glad och sprallig i skolan idag och soffan som är så mjuk och skön var ledig på håltimmen så där låg jag och min bästis och fnittrade.

☼ Jag har för första gången i mitt liv gjort slut med en vän. Det bästa av allt är kanske att jag har fått en helt ny känsla i bröstet, men också att jag efter 4 år av hemska kommentarer och elaka pikar äntligen stått upp för mig själv ordentligt. Kan prata om det för evigt men jisses säg hej då till folk som tar mer energi än de ger! Adios bah! Det är vi värda.

☼ Att på sin födelsedag vakna av att det knackar på dörren och mötas av ljus, Ja Må Hon Leva och fyra sömndruckna folkisklasskompisar med en frukostbricka. Jag blev så glad att jag började gråta. (Att sen bli upphånglad i en tom korridor var ju heller inte fy skam…)

☼ Hur sjukt det än må låta så är jag så FUCKING kär i en man som är 24 år äldre. Och han är kär i mig. Och ingen vet. Så ofta jag kan så bara försvinner jag en hel helg från staden där jag pluggar, åker tåg i fem timmar för att umgås med bara honom en hel helg. Det kommer aldrig bli mer än så för det är omöjligt, ingen skulle förstå eller acceptera. Men det är okej, sorgligt men okej. Vi får vara hemliga en tid nu, han och jag.

☼ Det finns nämligen en tjej i min pararellklass som jag har sett i korridoren och alltid tänkt att hon verkar vara så bra person. Nu i tvåan började vi i samma tyska och vi har verkligen blivit vänner. Hon är inte en längre bara en bekant från skolan, utan hon är verkligen min vän. Det gör mig så glad att tänka på och varje tisdag går vi och dansar tillsammans och bara har det jättekul. Hon får mig att glömma bråkade föräldrar och betygshets. Hon är så fin och jag är så glad.

☼ I lördags träffade jag en så himla intelligent och gullig kille. När jag gav honom en kyss blev han nervös och sa att han inte brukade göra sånt och inte vet hur han ska hantera sånna situationer. Men sa han att att jag var vacker, tog en klunk öl och hånglade upp mig. det var fint!

☼ Jag har varit på världens bästa konsert!!!!!!!!! Kan inte sluta skratta. Jag kastade mig på Krunegård (<3) och hängde på hans svettiga överkropp och rufsade mina fingrar i hans fettiga hår, var bara tvungen! Sikken jädra känsla, så jädra kul och underbart. Jag vet att han bara är människa men ändå. Dansade också med världens snyggaste kille (skojar ej), men alltså inget slår ju att ha RÖRT Markus Krunegård! Sedan hade jag ock min finaste kompis megakul och trevligt resten av natten också! Kommer leva på detta hela vintern.