Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

DISKUSSION: ALKOHOL

ALKOHOL

Den här veckan är diskussionsämnet alkohol. Vad är din relation till alkohol? Vilken är din favoritdrink? Är du rädd att du har ett alkoholproblem? (hos Anonyma alkoholister finns en checklista med 12 punkter som du kan kolla igenom om du är orolig). Oroar du dig för en väns eller en förälders alkoholvanor? Är du nykterist, och vad har du för erfarenheter av det? Vad tycker du om alkoholnormen?

Dela gärna med er av era alkoholrelaterade frågor, tips och råd i kommentarsfältet. Min förhoppning är att det här ska vara en plats av respekt och omtanke, en frizon där ni kan skriva av er men också ge varandra tips och råd. Eller bara känna er mindre ensamma. För jag vet ju att ni är så himla smarta, empatiska och vettiga.

Tumregel: Om ni skriver en kommentar, försök svara på någon annans också. På så sätt blir inte kommentarsfältet fullt av obesvarade kommentarer.

Det går fortfarande bra att skriva av sig på tidigare veckors diskussionsinlägg: föräldrarhåratt göra slut med en vänpreventivmedelångestsexmenssorg och kärleksrelationer.

Translation: This is a forum where you can discuss certain topics in the comments, in this case alcohol. Share your thoughts, questions and experiences in the comments below. This is a place of respect and concern, a place where you can write about what bothers you but also a place where you can help others. Or just feel less alone. 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
74kommentarer
  • Jag vill joina alkoholfri fest!!!! Holla at me siso_sisso@hotmail.com

    Sofia 2015-05-01 10:55:51
    Svara
  • Jag har ett komplicerat förhållande till alkohol, ena stunden funderar jag på att bli nykterist och i andra så vill jag festa varje helg för att släppa lös. Och för att slippa tänka, och bara där är ett argument för att jag inte borde. Jag hör själv hur det låter. Så på så sätt är jag inte orolig. Men i min släkt finns det en rad alkholister och jag har hört väldigt mycket om att alkoholism går i arv. Därför är en smula av mig rädd såklart. Jag löper en större risk.

    Sen har jag också sett vad de har gjort deras familjer därför har jag väldigt svårt att se vuxna dricka. Jag blir nästan förbannad. Oavsett om det är min mamma som tar ett glas vin en fredagkväll som anses helt normalt.

    Som sagt är det väldigt komplicerat, jag har gått från att börja dricka som 16 åring, tröttnat vid 18. Festat några gånger per år till varje helg, det är så himla olika. En gång har jag blivit riktigt full och då kräktes jag. Så tänkte jag ”aldrig” igen. Sen är det så mycket hemskt och dåligt som händer med alkohol inblandat. Om den hade kommit idag hade den definitvt blivit narkotikaklassad, likaså cigaretter. Sammanfattningsvis tycker jag att det är fel att det är en ”social” grej. Ibland känns det som att jag inte kan träffa människor utan att alkoholen är inblandad, för då är alla för blyga och ingen vågar ta kontakt. Sorgligt men sant.

    Isabelle 2015-04-13 21:08:25
    Svara
  • Hej! Eftersom mens-forumet känns ganska dött, men jag tänker att många här kan vara intresserade så skriver jag här istället! (hoppas de e ok)
    Jag säljer min oanvända glittriga (!!!) MENSKOPP på tradera just nu! Den är från Meluna i stl S, 99 kr & fri frakt! Kom och köp! En jättebra första menskopp! Lagom liten & mjuk :)

    Johanna 2015-04-10 09:51:06
    Svara
  • Jag har aldrig varit speciellt intresserad av alkohol (är 22 år gammal). Drack inte en droppe alkohol innan jag var 18 och hade inte min första fylla förrän jag började på universitetet. Har endast druckit en handfull gånger sedan dess, och det har gått riktigt överstyr en enda gång då det slutade med halva natten på toalettgolvet istället för att följa med vidare ut på festen. Efter den gången har jag knappt druckit alls. Jag har liksom kommit fram till att jag inte tycker att det är värt bakfyllan. Visst kan det vara härligt med lite berusning i kroppen och jag blir oftast väldigt glad och sprallig, men jag har mer och mer tänkt på att jag inte vill förstöra nästkommande dag och valt att ha roligt trots att jag tagit det lugnt med drickandet.

    Mielo 2015-04-09 10:25:08
    Svara
  • Tycker alkohol är askul, supergott och ökar mitt livsnjuteri.

    mirjam 2015-04-06 21:52:11
    Svara
  • Är 31 så jag är väl en äldre läsare. Men jag har aldrig haft något intresse för alkohol. Aldrig varit full och de alkoholhaltiga drycker jag testat har bara smakat blä. Det har tjatats om att jag måste testa men först nu börjar det ge sig och nästan ingen frågar mig varför jag inte dricker. Jag har någon gång funderat på hur jag skulle bete mig om jag blev berusad men i ärlighetens namn så vill jag inte veta. Tycker oftast att fulla människor är urjobbiga. De tappar förmågan att läsa av signaler, blir gapiga och går inte att resonera med. Har jobbat på en 7 Eleven mitt inne i Stockholm och var och varannan kväll fick jag tjafsa med någon berusad eller alkis för att jag nekat dem att köpa öl.

    Maria 2015-04-06 19:11:23
    Svara
  • Hm- När jag var yngre, högstadie-gymnasieåldern, var det ju rätt hetsigt kring allt med alkohol. Blev full första gången med min bästa vän när jag var 13 och så var det med det. Klart man varit svinfull på fester, men har också varit nykter på fester. Ju äldre jag blivit, desto mer avslappnad relation har jag fått till att dricka. Sen jag fyllt 20 dricker jag nog faktiskt mindre än innan. Hypen försvinner lite, den ”hype” mina vänner har kring alkohol nu handlar snarare om hur GOD den där ölen/vinet/whiskeyn är, snarare än att alla måste kröka sönder. Det är helt ok att bara ta en bärs eller ingen alls. Handlar mest om att tro på sig själv och inte inbilla sig att folk sitter och dömer ut en. Är ens vänner sådana kan man lika gärna spola dem :) Ibland, när jag har lust, dricker jag ofta. Ibland när jag inte har lust dricker jag inte på månader. Har inget behov av att bli stenpackad för att ha kul, men har inte heller behovet av att vara totalnykterist för att ha kontroll heller. Läser till läkare och faktiskt, även om det låter paradoxalt, är den miljön ganska jäkla chill med alla onyttigheter som jag upplevt det. De vuxna läkare jag känner dricker, många av de läkarstudenter jag känner dricker. Ingen hatar på någon för det, inte heller för att de inte dricker. Eller för att de äter så djävulskt onyttigt. Eller för att de pluggar så djävulskt mycket. Eller lite. Eller för att de poppar en sömntablett kvällen innan tenta. Man får väl hitta sin balans så gott man kan.

    Agnes 2015-04-06 16:22:49
    Svara
  • Alkohol. Tror jag har en ganska avslappnad mentalitet kring det. Jag började dricka när jag var 18 och så har det gått i perioder med mycket alkohol och nästan ingenting. Just nu är jag inne i studentlivet och då blir det en hel del men man kan helt klart lägga upp det precis så som man vill. Jag kan gärna gå ut och festa nykter. Inga problem. Jag tycker om att bli full. Det är jävligt nice men det är inget måste. Blir irriterad på människor som tycker folk är tråkiga som inte dricker. Alla bestämmer själv hur dem vill göra…

    Det är lite synd att det verkar vara så många här inne som på grund av några snefyllor har fått dålig syn på alkohol. (Jag förstår absolut om man har dålig syn på alkohol pga alkoholism.) Jag förstår att snefyllor osv inte är kul men att dricka alkohol behöver inte vara att dricka sig redlös. Det bästa jag vet är att gå och ta några öl och sitta med några vänner och snacka skit, bli bara lite berusad och sen gå hem och vakna pigg och glad. Man behöver inte köra all in. Men sen har jag också förstått att det verkar vara mycket ens sociala liv som påverkar och jag har väl turen att umgås med folk som inte har behovet av att dricka sig döfulla varje helg. Sen så behöver man ju inte bli redlös bara för att ens sällskap blir det? Man har ju alltid någonstans ett egen ansvar. Kom ihåg gott folk: Du gör det DU känner för. Det är ingen som tvingar dig till något och om de gör det be dem dra åt skogen! Skit i alkoholnormen och kör ditt egna race!!!

    Sara 2015-04-06 14:54:26
    Svara
  • Jag är 17 år, snart 18 och har aldrig druckit alkohol ”på det sättet”. Har endast smakat då jag går på kocklinjen (något som tillhör kursen), men liksom.. usch!! Alkohol är bara så otroligt äckligt tycker jag. Alla i min klass dricker. Varje helg.. Och jag vet att dom tycker att jag är konstig pga. att jag inte dricker. Dom frågar ofta mig typ, ”har du smakat på alkohol?”, ”ska du ut på krogen när du fyller 18, supa dig full?” och dom frågar alltid på det där lite retsamma sättet, skrattande. Som det skulle vara onormalt. EN ÄR INTE ONORMAL OCH KONSTIG BARA FÖR ATT EN VÄLJER ATT AVSTÅ FRÅN ALKOHOL skulle jag vilja skrika ut till dom!! Fattar inte varför alkohol har blivit en sådan himla grej bland ungdomar i min ålder?? T.o.m min 25-åriga storebror brukar säga till mig att jag är konstig för att jag inte dricker och att jag inte kommer kunna ha kul med mina kompisar om jag inte dricker. Att jag kommer bli utanför. Varför ska det vara såhär?

    Blir så lättad när jag läser att så många av er tycker och tänker likadant som mig. Att många också väljer att inte dricka. Att jag inte är konstig. Jag vet inte om jag kommer ta någon drink eller ett glas vin när jag blir 18, men som jag känner det nu tänker jag inte dricka alkohol. Just pga. att det inte smakar gott och att jag inte gillar vad det gör med folk.

    Hur ska jag göra när jag fyller 18? När det förväntas att en SKA gå ut på krogen, festa och dricka. Om jag bara kommer sitta där med ett glas vatten medans mina kompisar dricker shotar, vin och drinkar. Om jag ens kommer vilja gå ut. Jag anses då som tråkig och ingen kommer vilja vara med mig. Hur ska jag egentligen göra?

    Matilda 2015-04-06 14:11:59
    Svara
    • Svar på Matildas kommentar.

      Matilda, oroa dig inte över krogen. Jag är nykterist och har varit ute sen jag var 18, mer eller mindre ofta. Nästan alla mina vänner dricker men så länge man respekterar varandras val så brukar det inte vara några problem. Det som är lyxigt att vara nykter på krogen är ju dessutom att alla drinkar (akoholfria drinkar) smakar sååå mycket bättre och de är betydligt billigare. Visst är det så att fulla människor kan bete sig förjävligt men man vänjer sig och sen kan man dessutom få se rätt roliga saker. Min killkompis som skulle gå på toa när vi var ute för någon dag sen kom in på herrarnas och därinne stod 15 killar på rad och sjöng ”hard rock halleluja” samtidigt som de kissade. Hahaa!

      Olivia 2015-04-06 20:25:22
      Svara
  • ÅH blir så trött av att folk i min ålder (21) ej verkar kunna ha roligt med sina vänner utan alkohol/måttligt med alko! Vi är ju vänner för att vi har kul tillsammans, acceptera då att jag har kul trots att jag bara dricker en öl precis som jag accepterar att du tydligen behöver fem för att ha kul med mig.
    älskar alkohol men älskar också att kunna ta avstånd från den! accept it pls

    elsa 2015-04-06 11:27:41
    Svara
  • Jag dricker inte så mycket själv, någon drink eller ett glas vin ibland, men jag är med i en studentförening där jag är en av de ansvariga för baren, som en kul grej där man kan babbla med allt och alla och improvisera ihop drinkar. Problemet är att en del dricker väldigt mycket och vårt ”ansvar” i baren är att inte servera någon som är för full, men samtidigt är alla vuxna nog att avgöra detta själv tycker jag. Om de vill dricka mycket får de väl göra det, men det känns ändå inte helt bra. Svårt att veta hur mycket man ska lägga sig i andras drickande.

    Laura 2015-04-06 09:45:25
    Svara
  • Jag älskar att festa. Dricka bort bekymmer, dricka för att tappa kontrollen, dricka och dansa, dricka och hångla, dricka m bästavännen, dricka för att bli sådär galen o göra och våga märkliga saker!!! Alkohol är ett av livets goda tycker jag!! Synd att det inte smakar så gott bara.

    Ellen 2015-04-06 00:13:35
    Svara
  • ser att en massa skriver om att de inte är intresserade av alkohol och att de typ aldrig dricker: här kommer något annat. ni kommer säkert bli ännu mer övertygade om hur dåligt alkohol är när ni läser detta, men ja detta är min historia, heh.

    när jag var yngre festade jag ibland, men för drygt ett år sedan när jag fyllde arton började det spåra ur. förra våren drack jag väldigt ofta, och mycket. jag bodde själv i en lägenhet så mina föräldrar visste ingenting. jag slutade gå i skolan, jag förlorade kompisar, allt var verkligen fruktansvärt dåligt. våren 2014 är ett kompakt mörker. det är många kvällar som är helt svarta. jag har tagit annat, jag har vaknat upp bredvid killar jag inte minns hur jag träffat, jag har blivit utslängd från alla möjliga uteställen, jag har åkt polisbil och sovit i fyllecell, jag har nästan drunknat, jag har fått hjärnskakning, jag har slagit mig blodig, fått blåmärken, bråkat med vänner, hånglat med vilken jävla snubbe som helst som visat intresse för att jag känt mig så värdelös, gjort så jävla mycket misstag.

    bubblan sprack, mina föräldrar sa upp min lägenhet, jag har fortfarande inte tagit upp gymnasiestudierna. men jag har fortfarande kvar den romantiserade bilden utav alkohol. jag har haft många sjukt bra kvällar också, så jag är inte helt verklighetsfrånkopplad. jag drivs av en rastlöshet… jag gör vad som helst för att något skall hända i mitt annars så händelselösa liv, jag gör saker jag vet jag kommer ångra på fyllan, bara för att något ska hända, för att döda tristessen. jag bor i en småstad… drömmer att jag bor i en storstad och är med om äventyr men egentligen hänger jag bara med töntiga människor på halvdana efterfester. jag längtar bort härifrån. men jag kan inte ta mig härifrån. för att inte tänka på det, dricker jag. det är alkoholens fel att jag inte kommit härifrån, delvis även alkoholens fel att jag ännu inte kommit någonstans. jag mår också alltid så jävla dåligt dagen efter, både fysiskt och psykiskt.

    jag dricker fortfarande rätt ofta, och rätt mycket. höjdpunkterna i mitt liv är när jag får bli full, glömma allt för ett tag. det är inte riktigt lika illa längre, men nog är det illa fortfarande. jag vill verkligen försöka lära mig att dricka med måtta. men jag tycker det är svårt. jag vill inte sluta festa. jag älskar att festa, att sminka mina ögon svarta och locka mitt hår, att klä upp mig, att känna mig vacker, att dansa med främlingar, att shotta. kvällarna brukar börja bra, jag har alltid ambitionen att denna kvällen ska bli bra, men det spårar ofta längre fram. hur ska jag göra?

    jag har någon slags hatkärlek till alkohol.

    linnea 2015-04-05 22:37:17
    Svara
    • Svar på linneas kommentar.

      Hej Linnéa!
      Jag är kanske raka motsatsen till dig på ett sätt – har bara smakat några få klunkar på alkohol i mitt liv, så jag kanske inte riktigt förstår vart du är och exakt hur du känner dig. Men, jag vill bara säga att det finns mer och annat kul där ute också. Att det säkert är kul med alkohol, men att för att bli av med just det suget efter alkohol och spänning som du tycks vilja bli av med så finns det andra sätt jag tror du kan hitta spänning på tror jag. Som du skrev är du 18 vilket betyder att du kan göra vad du vill i princip. Res om du vill det, träffa nya människor, åk till nya platser, utsätt dig för nya situationer och utmaningar du inte har varit i tidigare. När jag var sjutton längtade jag som sjutton bort från min lilla stad. Tre år senare bodde jag i en förort till Paris och kände att jag levde livet och aldrig varit så fri och haft ett så spännande liv som då. Det med knappt en droppe alkohol. Livet är ju ditt, men försök att hitta saker som inte involverar alkohol som du också tycker är kul, spännande och livsfyllda. Försök hitta kompisar som tänker lite samma – kanske genom Flora eller Sandra Beijers brevvänsinlägg eller kompisinlägg eller i en ny aktivitet eller att bara våga prata med någon du tycker är spännande och gör andra galna saker – ta ett spontanbad i april, ta en roadtrip till en ny stad och sjung med högt i musiken etc… Försök att ta dig utanför din ”comfort-zone” för det är där det händer grejer. Gör saker som du inte vågar. Utmana dig själv. Jag tror att du kommer hitta saker! Lycka till!!

      Hanna 2015-04-08 21:30:52
      Svara
  • Magdalena. Jag känner igen mig i de du berättar. Jag fyller 24 i sommar. Jag har aldrig varit en stor drinkare.

    Men har inte heller känt att de varit nödvändigt för mig att dricka för att kunna släppa loss, ha de roligt de året jag drack. Jag slutade dricka i första ring. Jag var 16 & fick möta mycket kritik & folk hatade på mig för att jag satt & drack saft.

    De tyckte jag förstörde stämningen. Vilket för mig är synd att inte de bara kunde acceptera. Jag struntade i kommentarerna & hade de roligt & dansade på festerna.

    Men blir samtidigt arg. Jag drack inte & kunde vara stark i mitt val. Tyvärr är inte alla de. Att dricka för att någon annan säger de är aldrig bra. Att säga åt någon annan att göra något, dricka m.m är aldrig okej.

    Alla som läser här, tänk på de att vara snälla mot varandra & ser ni någon som inte vill dricka lr vad som. stå upp för den personen. Alla har vi våra anledningar & varför vi gör våra val som vi gör.

    Rut 2015-04-05 20:32:39
    Svara
  • Alltså alkohol. Tycker så himla mycket om att dricka med kompisar, gå på fest, dansa som om ingenting annat existerar, hångla.

    MEN nu känner jag att det blivit alldeles för mycket och är i mitten av en vit månad nu. Sedan jag flyttade hemifrån och började plugga har jag slukats upp av studentliv med fester och allt vad det innebär. Oftast går det bra för mig och mina kompisar, men jag blir lite rädd nu när jag fått tid att tänka. Tänker på allt som gått fel på grund av alkohol och på allt som kunde gått så mycket värre.

    Tänker på hur många plånböcker och mobiler som tappats, på hur många gånger jag cyklat hem från fester utan hjälm och ramlat, på att jag på ett halvår åkt ambulans i samband med alkohol två gånger och blivit inlagd på sjukhus samt varit sjukskriven två gånger, på all bakisångest, på att vakna upp bredvid någon man inte känner utan att minnas hur man hamnade där eller vad som hänt, på hur stor del av många studentaktiviteter alkoholen har, på vad alkoholen måste göra med min kropp.

    Jag är absolut inte emot alkohol och älskar en god drink (tips: 747), en öl eller bra vin. Men snälla, ta hand om er bättre än vad jag gjort hitintills när ni väljer att dricka!

    Just nu är mitt mål att hitta ett mer hållbart förhållningssätt till alkohol. Någon som varit i samma situation och har några tips?

    Julia 2015-04-05 19:12:21
    Svara
  • 22 år.
    dricker typ aldrig, kan dela på en öl ibland med min pojkvän. Festa är inte min grej. Blir så obekväm bland mycket & fulla folk.

    carro 2015-04-05 19:04:20
    Svara
  • Jag älskar alkohol. Alltså såhär; bland vill jag verkligen bara vara hemma och kolla på film, laga mat, läsa eller vad som helst, men när jag inte är på det humöret är det hur kul som helst att antingen gå ut och dansa/skratta/hångla alt. röka cigaretter och prata hela natten med kompisar och bekanta. Vet att det inte är sk hälsosamt med alkohol osv men vafan man måste få leva också. Respekterar verkligen de som väljer att inte dricka, och tycker alkoholnormen (om vi nu ska prata om den) suger… Med det sagt tycker jag ändå att det är okej att dricka alkohol om en känner för det och trivs. :)

    M 2015-04-05 18:37:36
    Svara
  • Jag är 17, har druckit 2 cider i mitt liv och väljer att ta avstånd från alkohol. Jag skrattat folk i ansiktet när de sitter och vilt diskuterar om var de ska få tag i tillräckligt med sprit till helgen och hur de på måndagen snackar om snefyllor, misslyckat fyllesex och baksmällor. Det finns ingen mening. Jag har så mycket bevis för det. Alkohol är gift, inget annat.

    Och det är så roligt när folk provoceras av mitt avståndstagande till alkohol. De blir provocerade av mitt glas med vatten eller min burk med läsk. Det indikerar bara hur mycket de själva inte vill egentligen, hur mycket de önskade att de som jag kunde ha lika kul utan den.

    Ska jag ge ett råd, börja aldrig eller sluta direkt. Det är så värt det!

    Ebba 2015-04-05 17:50:11
    Svara
    • Svar på Ebbas kommentar.

      Shit det enda som gör mig provocerad här är hur du ser ner på människors val. ”skrattar dom rakt i ansiktet”
      Vad gör ditt val bättre en andras? Om vi vill dricka alkohol så är det väl vårt val och inget du ska bry dig om. Lika lite som jag ska bry mig om att du inte gör det.

      Maria 2015-11-14 13:20:40
      Svara
  • Jag älskar fredagar, jag älskar att shotta tequila för sent med människor jag nyss har träffat, att känna hur benen kommer ur balans och inte kunna tänka klart.

    Jag älskar drinkarna, att flytta in i en ny lägenhet och fira med bubbel. Att för en sekund tänka på bakfyllan men glömma den lika snabbt igen.

    Jag vet inte. Det är sorligt på sätt och vis men fredagar, öl, cigg och ett svettigt dansgolv gör mig mest levande.

    A 2015-04-05 17:00:31
    Svara
  • Jag älskar att festa och att andra dricker alcohol, behöver dock det inte själv i så stor mängd för att slappna av. Tycker det är tråkigt med folk som dömmer mig för att jag festar och att folk är så avundsjuka av sig. Jag vill bara ha roligt! Dock känner jag att många av mina vänner dricker väldigt ofta, 2-3 gånger i veckan, alltså även på vardagar ibland. Finns inget sätt att säga det dock utan att verka PK och tråkig, för det är inte mina närmsta närmsta vänner, så vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Så länge folk inte håller på med droger är jag dock nöjd, jag tycker det är ojämförbart och jag kommer ALLTID vara emot droger, hur tråkig folk tycker jag än är

    Alice 2015-04-05 16:30:08
    Svara
  • Jag har precis fyllt 17 år. Mina föräldrar har totalt förbud mot alkohol under 18 vilket har sina fördelar och nackdelar. Ibland kan jag få tre cider av min mamma om jag ska på någon hemmafest men annars är det nolltolerans. Nu på senaste tiden har jag väl börjat uppskatta det mer och jag har kommit till insikt med varför mina föräldrar inte låter mig dricka. Alkoholkonsumtionen är helt enkelt inte min grej.

    Jag hade min första fylla i sjunde klass (skäms) men jag började inte dricka och festa fören jag slutade åttonde klass, ungefär. Alkohol var kul, spännande och en blev ju mycket roligare och social! Jag smög omkring med mina kompisar under en hel sommar och ljög för mina föräldrar. Dem fick aldrig reda på något, fantastiskt tänkte jag! Nu i efterhand skäms jag bara. Jag och mina vänner blev fulla på sånt som inte ens var vårt. Vi tjatade på dem som hade egen dricka, vi snodde av våra föräldrar eller så spelade vi fulla på endast 2 cider. Ibland åkte vi över till Helsingör och söp oss fulla på billig sprit, mitt på dagen! Jag tänkte att det bästa med att bo i Skåne var att man kunde åka över till Danmark och handla sprit. En gjorde allt för att få lite sliskig dricka som en helt ärligt, inte ens tyckte var gott. En gjorde det för statusen, grupptrycket och känslan av hur cool en tyckte en var som var 15 år och drack.

    Det är kul att gå på fest och få bli lullig. Att få ett maxat självförtroende och att få hångla med fina killar. Det är KUL att få knyta nya bekantskaper och skratta tills man gråter. Men att supa sig full var och varannan helg, att få bakfyllor, minnesluckor och ångest är INTE kul. Det tycker iallafall inte jag.
    Nästan alla mina kompisar dricker och super och det är jobbigt för 1) en vill ju såklart vara med om ens kompisar är på samma fest och har kul 2) dem förstår och accepterar inte att man inte får och inte vill dricka.

    Jag vet inte om min relation till alkohol kommer att förändras efter att jag fyllt 18 i och med att det är lagligt. Men jag kommer ALDRIG hålla på så som jag gjorde förr, jag kommer ALDRIG festa/dricka som många av mina vänner gör nu och jag kommer ALDRIG låta mina barn dricka under 18, och det tackar jag mina föräldrar för.

    Magdalena 2015-04-05 16:21:08
    Svara
  • TACKTACKTACKTACK FLORA FÖR DET HÄR INLÄGGET. Alltid känt mig konstig, tråkig, barnslig osv för att jag inte dricker. Har liksom vart på en (1) fest i mitt 18åriga liv för att det helt enkelt inte är något som intresserar mig. Har haft roliga helger och så träffar man kompisarna på måndagen och det enda som pratas är fest, alkohol och allt som hände när de var ”SÅ PACKADE” och så blev inte min helg så rolig. MEN JAG ÄR INTE ENSAM!! Vill ha er alla som vänner.

    Olivia 2015-04-05 16:12:13
    Svara
    • Svar på Olivias kommentar.

      Så känner jag meed!! så där ”åh här är jag ensam nykter 19-åring och alla mina vänner talar om fester och alkohol. kan inte alla nyktra i denna tråd bli vänner och ha skitroligt utan alkohol?!”
      men ja hejaheja nykterhet!! verkligen

      Mirjam 2015-04-05 21:43:31 http://kortochgott.devote.se
      Svara
      • Svar på Mirjams kommentar.

        Jag tycker att det är så otroligt jobbigt när det enda ens vänner talar om är deras fester. Jag är totalt ointresserad. Men vad säger man när folk börjar prata om det utan att verka otrevlig och tråkig? Ja vi kan alla bli vänner!!

        Joanna 2015-04-06 10:53:02
        Svara
        • Svar på Joannas kommentar.

          Ska vi anordna en alkoholfri mysfest?? (eller parkhäng när det blir lite varmare) Skulle vara så himla nice att träffa lite nya vettiga människor, utan fylla!

          Klara 2015-04-06 22:41:22
          Svara
          • Svar på Klaras kommentar.

            Men JA! Är faktiskt helt på, skulle vara superfint.

            Clara 2015-04-18 19:19:45
            Svara
            • Svar på Claras kommentar.

              MEN JA HÖRRNI VI MÅSTE JU KÖRA. Var kommer alla ifrån? Nu är ju det här inlägget ganska gammalt, så ingen kanske läser, men jag heter iaf Olivia Öhlén på Facebook, skicka ett meddelande! Och Flora, du kanske kan skriva en liten notis i något inlägg? För alla, personer som bor i samma stad och vill möta upp. Vet inte om du gjort något sånt innan…..

              Olivia 2015-04-30 21:11:48
              Svara
    • Svar på Olivias kommentar.

      MEN! Vi kan bli kompisar! Kan verkligen relatera så mycket till det du skriver. Du är verkligen inte ensam. Är också 18 år förövrigt. Tar studenten till sommaren och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till all alkohol som förknippas med det.

      Är också så tacksam för det här inlägget. Jag har alltid känt mig tråkig, präktig och barnslig för att jag inte uppskattar eller dricker alkohol. Men nu märker jag ju att det finns fler som har liknande tankar som jag, och det känns jätteskönt.

      Clara 2015-04-05 19:08:39
      Svara
      • Svar på Claras kommentar.

        Känner igen mig så mycket! Är också 18 och tar studenten till sommarn och det ger mig ångest. Alla pratar om deras studentresa och frågar varför inte jag ska med. För dem är det en livsviktigt händelse som alla bara MÅSTE göra, annars är man inte normal. Champangefrukosten, studentflaket, utgången efter mottagningen ger mig verkligen panik. Vad ska jag göra där? Kommer bara känna mig otroligt dum och malplacerad där.

        Joanna 2015-04-06 10:44:36
        Svara
        • Svar på Joannas kommentar.

          På Systembolaget finns det massa alkoholfria saker! Öl/bubbel/cider/vin. Det får man även handla när man är under tjugo. :-)

          Linn 2015-05-01 09:51:38
          Svara
        • Svar på Joannas kommentar.

          Åh HIGHFIVE Joanna!! Jag trodde verkligen jag var ensam om att känna så inför all alkohol. Det hade ju varit helt UNDERBArt med festnyktra kompisar.

          Clara 2015-04-06 16:31:38
          Svara
  • drack alkohol för första gången när jag var 17, lite vin och en drink. sedan när jag fyllde arton testade jag på cider och vin men drack ytterst lite och väldigt sällan, några fåtal gånger lite mera (typ nyår och studenten), ända tills hösten när jag började studera som 19-åring. jag började festa riktigt ordentligt, älskade att dansa och komma bort från kontrollbehovet. det fortsatte så hela året, var nykter två månader under sommaren och nu förra hösten började festandet igen. som att jag aldrig kan tacka nej om det händer något roligt. ibland har jag haft flera dagars fylla och en gång lite minnesluckor, hånglat med killar, gått hem med killar, haft hemska bakfyllor. ibland tänker jag att jag har problem, men så tänker jag att så många andra också beter sig på samma sätt. och jag har alltid kul när jag är ute, älskar att dansa och hångla och galna äventyr. samtidigt skulle jag vilja ha mera mysiga middagar och gå på bio, men blir också rastlös för längtar till svettiga dansgolv, musiken och spontant hångel. när vet man att det inte går för långt? när festar man för mycket? och så undrar jag ifall hjärnceller och levern snart tinar bort hehe, har blivit rädd för vad som kan ske med min kropp av all alkohol? får bara lite ångest av att läsa kommentarerna, för så många verkar ogilla allt alkoholen för med sig, och jag känner så mycket igen det i mitt tonårs tankesätt, då trodde jag aldrig att jag skulle festa så här mycket, och nu plötsligt gör jag det?

    charl 2015-04-05 14:57:24
    Svara
    • Svar på charls kommentar.

      Hej!! Har inte särskilt mycket erfarenhet av alkoholism, men jag dricker också ganska mycket när jag väl dricker, har fått en del minnesluckor osv (hehehehe) Men tror fortfarande inte att det är ett problem då jag alltid tar VALET att dricka, jag dricker aldrig för att ”supa bort mina sorger” eller liknande. Helt enkelt tror JAG att det inte är nåt problem sålänge du är medveten om att du dricker ganska mycket och sålänge du inte gör det för att du vill bli glad osv. Kraaaam (fetsa lugnt, varannan vatten… u know it)

      Aina 2015-04-05 16:52:09
      Svara
      • Svar på Ainas kommentar.

        Tack så mycket för din kommentar! Ja, det är nog så att så länge det är ett aktivt val, man har kul, det inte påverkar studier/relationer, man kan ha vita veckor och månader och man inte dricker ensam så är det okej :) men tror jag skall stanna upp och tänka på festandet lite oftare så att det inte går för långt. Som sagt tack för svar blev plötsligt lite orolig hehe :)

        charl 2015-04-06 12:41:51
        Svara
  • Skönt det är att höra att jag inte är ensam i min situation eller åsikt. Jag är nästan 23 och har aldrig druckit alkohol och tänker aldrig göra det heller. Både jag och min yngre syster gjorde det valet tidigt i våra liv. Jag har en familjehistoria med alkoholism och vet hur lätt man hamnar i skiten.

    Jag hatar att drickandet av alkohol är den sociala normen i Sverige och nästan hela världen och har svårt att förstå varför folk dricker och hatar termen ”Det är en social grej”. En social grej. Man ändrar sitt beteende, är det det som krävs för att vara accepterad social? Jag tycker det är sjukt.

    Vad jag hatar med alkohol:
    – Man tappar kontroll över kroppen och sinnet. Mindre mängder kanske inte påverkar nämnbart, men du får inte köra bil längre till exempel.
    – Den dödar. Direkt och indirekt.
    – ”Fan vad jag ska supa mig full ikväll!!”
    – Personlighetsförändringarna.
    – Klyftorna den skapar mellan de som inte väljer att dricka och de som gör det. Man väljs bort i umgänge där alkohol ska konsumeras.
    – Att det används som en ursäkt och är så jäkla accepterad trots att det är en drog.
    – folk börjar feströka.

    Ja, det här skrev jag helt på känsla, så är kanske inte helt bra skrivet, men skönt att det förs en diskussion här!

    Det jag brukar göra om jag känner att det är en situation där folk inte kommer acceptera att jag inte dricker är att säga att jag kör eller ska jobba imorgon. Sjuk att man ska behöva en ursäkt.

    Anna Holm 2015-04-05 14:56:22 http://annamarialouiseholm.blogg.se
    Svara
  • Jag har aldrig i mitt 18åriga liv druckit, och om mina åsikter och tankar om det för alltid håller isig så kommer jag aldrig göra det i framtiden heller. Har förlorat mina kompisar pga av just detta, att jag inte dricker eller festar. Jag har nog alltid setts som den tråkiga, har alltid gått hem lite tidigt, alltid frågat mamma om lov, aldrig varit på fester och druckit häxblandning medan det har sett ut som en svensk 90-tals film i bakgrunden. Det är som att om du inte dricker så är du bara en börda för de andra. Det har gjort att jag inte hänger med folk, för jag vet att det kommer sluta med att jag tar tidiga bussen hem pga att jag orkar med att se hur de blir gapigare och jobbigare medan jag sitter obekvämt på sidan och tittar på. Jag må vara en klysha, men den delen, alkoholen och alla delar och stunder den för med sig, kommer aldrig vara en klyscha jag vill eller kommer bli.

    alicia 2015-04-05 13:04:30
    Svara
  • Alkohol. Jag hatar ordet. Jag hatar vad det gör med en. Jag hatar att jag har så svårt att hålla mig borta.

    Jag har druckit mycket. När jag var yngre blev jag alltid fullast, mina kompisar visste om det och i början var det nog mest bara kul. Men det gick till en gräns, nätterna blev svarta mestadels. Jag kunde inte kontrollera mig längre och det gick så långt att mina vänner tröttnade. Min mamma tröttnade. Jag sårade mig själv och alla omkring mig.

    Idag är jag 23 och alkohol och jag har en bättre relation. Jag har lärt mig att jag inte kan shotta då går det åt helvete, inte dricka rötjut då går det åt helvete, inte dricka sprit då går det åt helvete. Jag dricker bara öl. Oftast. Jag faller tillbaka ibland men det blir aldrig som det var förut. Och känner jag att det är en dålig kväll så dricker jag inte alls.

    Jag har hört att man måste välja att dricka eller inte dricka om alkoholet har tagit grepp om en, men jag vet inte hur man väljer.

    linnea 2015-04-05 12:41:36
    Svara
    • Svar på linneas kommentar.

      Jag känner igen mig så väl i det du skriver. För mig ligger det så mycket skam i det där. Att det är så självklart att jag måste välja bort ett beteende som ingen av mina vänner väljer bort. För att de hade tur i genlotteriet och inte ”spårar ur” (på fel sätt, för tydligen finns det rätt sätt att spåra) trots att de dricker minst i samma mängder och på samma sätt som jag. De blir aldrig ifrågasatta, de pratar fortfarande på samma sätt om att ”bara gå loss”, släppa allt för en kväll. Jag får inte göra det. Jag kan inte göra det. Det går bara inte. Samma personer har sett på mig med avsmak i ögonen och frågat mig: ”Varför låter du inte bara bli, du kan ju inte hantera det?” Som att det är nån jävla bedrift att de inte spårar på samma sätt som jag, trots att de har exakt samma beteende. Jag kan bli så less på det, varför ifrågasätter de inte sig själva först? De spårar också, men har aldrig gått över gränsen, trots att det för mig är tydligt att det bara är en tidsfråga tills det händer även dem. Var nu gränsen går. Jag vet inte om det är bättre att vara så full att man somnar på ett tåg mitt i natten helt ensam eller att vara så full att man är elak mot en vän. I båda fallen utsätter man sig själv för något men i det senare är det bara självet som blir drabbat. Och då är det helt plötsligt ”en rolig historia”.
      Och ja, jag slutade dricka. Jag drack inte på ett halvår. Visst var det bra för mig. Men jag hade inte lika roligt. Det är den krassa sanningen. Det är svårt att ”bryta in” i fyllebubblan utan att vara där. Då får en helt enkelt välja bort den typen av festande helt. Jag dricker idag men jag kommer aldrig kunna ”festa” eller slappna av med alkohol i röjiga sammanhang. Jag får helt enkelt acceptera att alltid vara på min vakt. Och välja lugna kvällar över ett glas vin framför klubbar. Det är ändå roligare när man kan prata med varandra.

      elin 2015-04-05 18:10:42
      Svara
  • Jag har aldrig druckit alkohol och tänker inte göra det heller. Jag är uppvuxen i en familj där ingen dricker, men mina föräldrar har aldrig gjort någon stor grej av det eller förbjudit oss barn från att dricka. Vi har helt enkelt aldrig varit intresserade! Sedan har vi alkoholister i släkten och att se människor i ens närhet supa ihjäl sig är ju såklart rejält avskräckande. Vet att jag har starka beroendegener och dessutom har jag en depressiv sida, så alkohol skulle lätt kunna bli förödande för mig.

    Det som stör mig mest är att människor inte verkar kunna acceptera att jag inte vill dricka alkohol. Går aldrig på krogen eller på fester för jag tycker att det är så otroligt jobbigt att hela tiden behöva försvara mig! Och jag blir så ARG och känner sånt intensivt hat mot alkoholnormen. Jag ifrågasätter inte andras val att dricka, så varför måste andra ifrågasätta mitt val att vara nykterist? Vad är det som är så jävla provocerande? Fattar verkligen inte. Och sen det här med att en del människor nästan hotar om att dom ska ”supa ner” mig nån gång? Blir bara så trött. Önskar att det kunde räcka med att jag säger ”nej, jag är inte intresserad av att dricka alkohol”. Men nä, istället måste jag alltid ta diskussionen och dra hela historien om mina alkoholiserade släktingar innan folk blir slutar tjata. Så ja, jag är typ största partypoopern ever. Åh, hur gör ni andra?

    Johanna 2015-04-05 12:32:03
    Svara
    • Svar på Johannas kommentar.

      Hej! Jag dricker alkohol ibland, vilket kanske är en bidragande faktor till att de kvällar jag väljer att inte göra det blir jag extra ifrågasatt. De hetsar och vill ge mig av deras öl och cider och häller upp shottar till mig (!). Så för att slippa det har jag börjat ta bilen de kvällar jag vill vara med men inte dricka. Vet inte om du har den möjligheten men att säga att ”nä jag kör ikväll” är en mer accepterande ”ursäkt” än att säga att en helt enkelt inte vill dricka.

      OK världens sämsta tips för vad fan en ska ju inte behöva ursäkta att en inte dricker!! Men om du vill slippa tjat för bara en liten jäkla kväll (för just tjatet tar ju bort så mycket av det roliga) kan det kanske vara värt att testa.

      PUSS på dig!

      Hanna 2015-04-06 08:07:02
      Svara
    • Svar på Johannas kommentar.

      Hej Johanna! Det verkar som att vi har ungefär samma syn och upplevelser ang. alkohol. Jag är också uppvuxen i en familj utan alkohol vilket jag är otroligt tacksam över idag. Jag har alkoholism i släktet och därför bestämde jag mig tidigt att inte ta den risken att hamna där. Det som jag också är så trött på är att behöva förklara varför jag inte dricker. För i många avseenden så är det bara så enkelt: jag dricker inte alkohol! Jag tycker det är okej att fråga varför om man är intresserad, men att fråga varför med avsikten att slå sönder mina åsikter är INTE okej. Jag respekterar till 100% att andra dricker även om jag aldrig skulle uppmuntra någon till att supa sig helt full. För mig finns det flera orsaker till att inte dricka än till att dricka och därför har jag helt enkelt valt att inte dricka alkohol. Förutom att jag har alkohol i släktet och verkligen har sett hur mycket den kan förstöra åt en person och dennes familj och människor i omgivningen så har jag också varit på både ambulans och akutmottagning. Därifrån har jag flertalet skräckhistorier som gör mig så ledsen varje gång jag tänker på det. För faktum är att ingen tänker ju att ”jag ska bli alkoholist” utan det är helt vanliga människor som börjar med att ta en öl eller två. Där har jag också sett olyckor orsakade av alkohol, brott där alkohol varit inblandade och flera andra situationer där alkoholen har varit med i bilden. T.e.x. så är alkohol den största dödsorsaken i trafiken och för mig så behövde jag inte se mera än ett offer från en olycka innan jag var säker på att jag gjort rätt i att välja bort alkohol. Så för mig så ser jag det inte som att ”vi tar bara en öl eller två”, för i min värld så slutar det i bästa fall med magpumpning på sjukhuset och i värsta fall med en splittrad familj eller en bilkrock på riksåttan. Jag är medveten om att de flesta fyllor relativ bra ändå men den erfarenheten har tyvärr inte jag.
      Så ja, jag är också trött på att alltid behöva försvara mitt val. Jag är trött på att bli sedd som en tråkmåns bara för att jag inte dricker. Men jag har blivit mera bekväm att säga ”nej, jag dricker inte” på ett sätt som gör det svårare för folk att ifrågasätta. Jag har också blivit bättre på att sakligt lägga fram mina åsikter och få folk att fundera. I och med att flera av mina vänner inte heller dricker så har vi haft bra stöd från varandra och helt öppet diskuterat alkohol redan från att vi var ganska unga. Men vi har också valt bort kroglivet för att det är lätt att bli hackad på i de sammanhangen och vi har faktiskt inte saknat det en enda gång. Vi har sjukt roligt ändå och jag är oerhört stolt över mig själv och mina vänner för att vi har valt bort alkoholen. Jag är trygg i det att veta att när helst jag behöver mina föräldrar eller mina vänner och ringer dem och ber dem hämta mig/komma över/vad som helst, så kommer de att svara: jag hoppar i bilen nu genast. Jag har aldrig behövt höra svaret: jag har druckit och kan inte köra.
      Jag är medveten om att många har en sund inställning till alkohol och jag respekterar alla för deras val, men jag vill också bli respekterad för mitt val. Jag har också sett att alkoholkulturen är lite olika i olika länder. Jag bor i Finland och här är det lite allt eller inget angående alkohol medans då jag var i Australien t.ex. var det lättare att gå ut och dansa utan att behöva förklara varför jag inte dricker. Trots att de flesta ungdomar där festar hejvilt så är mångfalden ändå så stor att alla på något vis passar in.
      Så Johanna, jag tycker att du ska vara stolt över att inte dricka och stå på dig i ditt val. Ett tips kan vara att lugnt och sakligt lägga fram dina åsikter på ett sätt som får folk att börja fundera. För i början då jag blev ifrågasatt så vände jag oftast taggarna utåt direkt vilket jag nu i efterhand inser att är helt fel sätt. Jag hoppas också att du ska bli trygg i det att gå ut och så, ifall du vill det, och visa folk att det går att ha minst lika roligt utan alkohol. Stay strong!

      Hanna 2015-04-05 13:26:06
      Svara
  • Båda mina föräldrar dricker, inte mycket utan måttligt. Har ingen direkt traumatisk upplevelse som grundat sig i deras drickande, däremot var min morfar alkoholist och det har varit väldigt jobbigt stundtals. Att han ALDRIG kunde vara nykter när vi hälsade på, att han ALLTID blev upprörd och arg när någons åsikt inte stämde överens med hans.

    Jag blev 18 år för två månader sedan, och aldrig är väl det här med alkohol så hypat som i den här åldern. Jag själv har aldrig druckit, och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Att bli nykterist var liksom självklart då det har påverkat mig så mycket att se vilken effekt alkoholmissbruk har inte bara på den som lever i missbruket men också för anhöriga. Jag vill aldrig leva i det. Det är dels därför jag inte dricker, dels i respekt för de som faktiskt lever i det. Men också för att jag helt enkelt inte är sugen.

    Jag tycker att det är hemskt hur stark alkoholnormen har blivit i vårt samhälle. Människor som är så medvetna om andra skadliga normer pratar vitt och brett om alkohol, glorifierar det ständigt, utan att tänka på hur det kan påverka människor i deras omgivning. Hur kan en försvara det? Och när det ifrågasätts är det få som tar det på allvar; ”jag är vuxen och jag gör vad jag vill”, ”har aldrig sagt att andra ska följa mitt exempel”. Så JÄVLA sjukt.

    Lisa 2015-04-05 12:10:42
    Svara
  • Jennifer har skrivit ett bra inlägg med tips om att hantera jobbiga tillfällen om man inte vill dricka, kan rekommendera det! http://jenniferstroud.blogg.se/2014/september/att-dansa-nykter.html

    Maria Ekblad 2015-04-05 11:50:37 http://dreamsof.se/
    Svara
  • Jag har konstig relation till alkohol, halva min släkt är dansk så det ingår i princip att börja dricka när du är 13 år. Men det har jag inte gjort. Jag drack en cider en gång på en fest när jag var 17 och kände mig sjukt skyldig. När jag fyllde 18 så var jag aldrig ute och festade och gör det fortfarande inte. Sen har jag heller aldrig druckit mig full och jag är snart 21, jag tror det är mitt enorma kontrollbehov som sätter stopp för det, är inte den typen som släpper loss, men vill gärna vara det. Måste berätta en grej, i julas på mitt jobb hade vi julfest och alla anställda var där, alla fick ta vars två omgångar dricka med alkohol i och det som fanns var öl eller vin. Jag tog inget och folk undrade varför, jag sa kort och gott att jag inte gillar det. När en säger att en inte gillar öl/vin så tycker folk att en är konstig. Men I guess att det är alkoholnormen.

    Jag gillar bara vissa sorters dricka med alkohol typ cider/breezer/vin med sprite i typ alltså sånt med knappt nån alkohol i och brukar bara dricka nån enstaka dricka.
    Sen när jag väl är ute på nån bar så vet jag inte alls vad jag ska beställa, vet inget och ställena har ju ingen lista med vad de har eller priserna. Vad är gott ens? Vill nån tipsa mig om goda drinkar?

    Em 2015-04-05 11:46:13
    Svara
    • Svar på Ems kommentar.

      Fråga! På ett bra ställe ska du kunna fråga vad de kan tipsa om som är alkoholfritt/låg alkoholhalt. Alkoholfria drinkar är ofta jättegoda!

      Johanna 2015-04-05 17:14:14
      Svara
    • Svar på Ems kommentar.

      nu är jag förvisso ingen drinkexpert men tror du ska kunna säga typ ”något fruktigt, sött osv” så kan bartendern slänga ihop någon drink. har för mig att en kompis gjorde så här hemma! testa sig fram kanske inte är det roligast pga så dyrt (iallafall här, för en student), men sen kan du ju även googla på drinkrecept och läsa om de för att se om du skulle gilla dem! (brukar jag göra, så jag hittade mojito. gjorde det själv. diggade ej. ledsen) kram

      emelie 2015-04-05 14:21:47 http://exhalence.blogg.se
      Svara
  • Jag har hela mina tonår känt mig onormal för jag typ… inte tycker det är så roligt med alkohol. Jag gillar inte fulla främlingar och jag tycker alltid att cola smakar godare. Jag har tyckt det varit svinjobbigt för har fått så mycket kommentarer hela jävla tiden (senast i helgen funderade på ett svinsurt svar på tal för jag fick höra att det var ”så gulligt att du sitter där med din läsk”). Det känns som att alkoholnormen finns överallt. Och samtidigt blir folk väldigt provocerade av att jag inte direkt är helnykterist. Jag har bara inte lust… typ? Sedan dricker jag nån öl ibland men det är liksom inte så ofta. Och jag är snart 25 och folk ska fortfarande hålla på att tjata om att jag borde dricka. ”Vadå kör du bil/är du gravid/äter du medicin/är du TRÅKIG???”. (Såklart håller inte mina bra kompisar på såhär, och de som har gjort det umgås jag inte med så mycket idag.) Tycker bara det är så sjukt tråkigt att man inte kan få göra som man vill, och att det ska spela så stor roll för människor om en främling dricker öl eller cola en kväll.

    Så nej Isabelle, känner igen mig massor och du är inte ensam!

    Maria Ekblad 2015-04-05 11:43:41 http://dreamsof.se/
    Svara
  • Ja, ja, ja & ja!!! Jag har alltid varit den som inte dricker på fester, och även om jag har haft alla möjligheter är jag så himla rädd för att tappa kontrollen. Jag är också 18 snart och är så himla opepp på hetsen kring att gå ut på krogen som snart kommer. Ibland tänker jag att jag bara vill få det gjort, se vad som händer om jag super mig full liksom, men samtidigt så gnager kontrollbehovet och ”duktig-flicka syndromet” så jävla mycket. Jag vet ju att det finns alla möjligheter att ha hur kul som helst utan alkohol men samtidigt har jag problem med social fobi & överdriven oro som leder till att jag nuförtiden aldrig går på fester eller middagar. Jag känner liksom aldrig att jag passar in, även om mina vänner aldrig skulle ifrågasätta varför jag inte dricker eller hetsa mig till något jag inte känner mig bekväm med att göra. Tänker att vi får ta det som det kommer, att stressa första fyllan kommer inte leda till något bra, snarare än mer ångest. Det kommer en kväll då vi känner oss reda att släppa kontrollbehovet utan att behöva tappa kontrollen helt <333

    Natalia 2015-04-05 11:35:45
    Svara
  • Båda mina föräldrar är nykterister, så alkohol har liksom aldrig någonsin varit en del av min uppväxt. Eller, jo på ett sätt har det ju varit det – jag har ständigt fått höra hur farligt och dåligt det är etc. etc. Så när jag blev tonåring och det började dyka upp fester drack jag ALDRIG. Jag trodde i princip att jag skulle falla död ner om jag drack en cider. Alkoholen hade alltså fått makt över mig på ett mycket bakvänt sätt.

    Jag minns inte när det släppte, men det kom väl med åldern och nu är alkohol totalt avdramatiserat. För det är ju faktiskt ingen big deal! Jag behöver fortfarande inte dricka för att ha roligt, och ibland är det bättre att känna sig klar i hjärnan än champagnebubblig, men jag väljer själv! Det tror jag är det viktigaste – alla ska få välja själva om de vill dricka alkohol eller inte. Ingen ska känna sig tvingad till varken det ena eller det andra.

    Sen fattar jag att det inte är så enkelt som att välja själv när man är fast i ett alkoholberoende. Såklart inte! Då är det en jävligt big deal. Men för mig var det skönt att känna att alkoholen faktiskt inte var större än vad jag gjorde den.

    Olivia 2015-04-05 11:09:57
    Svara
  • Jag har fått mediciner utskrivna från vuxenpsyk och får absolut inte mixa dem med alkohol. det här tycker jag är jättesvårt då jag i princip bara träffar andra människor just på helgkvällar där alkohol ingår. jag har alltid druckit alkohol och är ingen som tackar nej till det. om jag nu följer läkarens råd att inte dricka alkohol (då jag behöver ta medicinen), hur gör jag då? jag vill absolut inte berätta att jag äter mediciner till någon och jag undviker helst att någon märker att jag inte dricker alkohol.. och visst borde vänner acceptera om jag öppnar mig för sådana saker men det vill jag inte just nu.

    hur kan jag undvika alkohol men samtidigt undvika att mina vänner får reda på det?

    L 2015-04-05 10:21:11
    Svara
    • Svar på Ls kommentar.

      Hej!

      Tänkte komma med några tips som du kanske kan få användning av tills du känner dig redo att berätta för dina vänner :)
      Om du har körkort så kan man säga att man kör bil på kvällen/ska göra det dagen efter på morgonen så man vill inte dricka av den anledningen. En annan anledning är att du kanske tar träning/hälsa/livsstil mer seriöst och känner att du vill vara ifrån alkohol ett tag för att typ rena kroppen. Ska man träna dagen efter så är det inte alls bra att ha druckit alkohol dagen innan p.g.a levern tar stryk, så att man ska träna dagen efter kan vara en anledning till att avstå alkohol. Man kan även säga att man har slagit vad eller vad man ska kalla det med en vän/familjemedlem att inte dricka på ett tag. Du kan även säga att du inte mått så bra av att dricka det senaste utan att du tyckt att det varit mer negativt än positivt de senaste gångerna, så du vill ta ett break från alkohol ett tag…

      puss

      julia 2015-04-05 11:10:33
      Svara
  • Är snart 18 och har aldrig druckit. Har typ doppar fingret i mina föräldrars dricka och smakat lemoncello en gång men liksom GAH!!!! Känner alltid att jag är så onormal och konstig och bara att jag inte passar in för känner liksom inte ens något behov av att dricka? Och är typ rädd för det för jag har sånt kontrollbehov så kommer inte klara av att utsätta mig för något som kan få mig att förlora kontrollen. Någon annan som känt/känner likadant??

    Isabelle 2015-04-05 09:57:32
    Svara
    • Svar på Isabelles kommentar.

      Ja men ABSOLUT, känner och har alltid känt så. Jag har också kontrollbehov och tror det är ganska mycket därför som jag verkligen aldrig skulle kunna tänka mig att bli full, tanken på att vara full känns jätteobehaglig för mig. Tycker dessutom att det är jättejobbigt att se mina kompisar fulla och bete sig på sätt de aldrig annars skulle göra. Är SÅ TRÖTT på alkoholnormen. Det är så himla orimligt att en ska bli sedd som tråkig och konstig för att en väljer att avstå från en drog.

      Sara 2015-04-05 12:02:50
      Svara
    • Svar på Isabelles kommentar.

      hej isabelle! åh!!! jag kan verkligen känna igen mig i det du beskriver! jag är i ungefär samma situation, men är nyfyllda arton och tar studenten till sommaren. har dock druckit alkohol några gånger men sedan ca 1 år tillbaka har jag inte känt någon dragningskraft överhuvudtaget! dels beroende på det kontrollbehov som du också beskriver, men även pga…att jag inte vill? detta kommer dock att utmanas nu (i och med studenttider). jag måste komma på något sätt att förhålla mig till den superpåtagliga alkoholnormen som råder under dessa tider. och det gör mig stressad, får mig att känna mig onormal och konstig.

      vet egentligen inte vad jag ville säga med detta men – du är inte ensam om att känna så inför alkohol! kram<3

      Clara 2015-04-05 11:28:30
      Svara
    • Svar på Isabelles kommentar.

      Jag är den där någon som känner precis likadant! Av någon anledning är jag inte det minsta intresserad av att dricka alkohol, knappt nyfiken på hur jag kommer reagera när kroppen säger ”nej”.

      Så jag säger nej självmant. Dessutom tycker jag inte ens att alkohol smakar gott? Varken öl/vin/cider som är lagrade extra länge eller smaksatta med goda frukter och bär för det smakar ändå bara ren alkohol -usch.

      Jag ser inget fel i att fortsätta med hallonsaft, det har funkat för mig i 18 år!

      Ebba H 2015-04-05 10:59:11
      Svara
  • Är 21 och har under tonåren haft många knäppa utgångar och hemmafestkvällar med alldeles för många öl och konstiga blandningar. Men ungefär för ett år sen började jag känna att nääej det är ju inte så himla kul kanske, det där med alkohol. Jag tappade liksom magin runt det. Jag är precis lika nöjd om jag hänger hemma hos mina vänner, lagar middag tillsammans och dricker te o pratar hela natten. Rastlösheten är borta. Tyvärr är mina kompisar helt tvärtom. Desto mindre en minns av helgen desto mer lyckad helg. Jag föreslår hemmakväll, de är på tills klockan blir ca 23 då börjar desperat leta fest.
    Tycker inte alls klubbar lockar mig på samma sätt längre, och om jag får lust att gå på klubb är det för att dansa till bra musik tills svetten rinner och benen värker. Inte så att jag vill bli nykterist men h a t a r alkoholnormen, att de sim inte dricker/bara känner för att dricka nån enstaka/helst vill vara hemma och mysa i nåns säng blir sedda som tråkiga!!!
    Av sina egna vänner liksom.

    Sofia 2015-04-05 09:57:15
    Svara
    • Svar på Sofias kommentar.

      ALLTSÅ: ”Inte så att jag vill bli nykterist men h a t a r alkoholnormen, att de sim inte dricker/bara känner för att dricka nån enstaka/helst vill vara hemma och mysa i nåns säng blir sedda som tråkiga!!!” EXAKT samma här. Du satte ord på mina känslor. Jag har varit redlös några gånger för mycket och vill helt enkelt inte bli det längre. Jahapp, då är man helt plötsligt tråkig? Nä för tusan, tråkigt att man blivit så olik sina vänner men man kan ju inte tvinga sig själv till drickande bara för deras skull heller…

      Sofia 2015-04-05 19:33:45
      Svara
  • Jag är 21 år och gissar att jag har druckit betydligt mer än de flesta i min ålder. Tonåren var väl ganska ”normala” med svenska ungdomars mått mätt med festande och bingekrökande fredag och lördag kväll nästan varje vecka. Efter jag fyllde 20 och flyttade till Montreal förra året satte jag igång med att dricka betydligt mer. Kanadensare dricker i allmänhet mer än svenskar gör per person och år och framförallt ungdomar i Québec krökar satan, flera kvällar i veckan om man hinner. Att dricka en flaska jack daniel’s på en kväll var inga konstigheter, det lyckades jag till och med göra på en Torsdag och jobba dagen efter (jag jobbade eftermiddag-/kvällsskift så det var enklare än om man gick upp tidigt, plus att jag har väldigt svårt för att bli bakis). Särskilt de gånger jag hade ledig tid med polare i småstäderna i nordöstra Québec så var det ännu värre, under jul och nyår så var öl till frukost inget konstigt och så slutade det med att jag – precis som alla andra – var packad nästan hela tiden under två veckor (den bakfyllan var dock inte nådig kan jag säga).

    I januari i år så tänkte jag att det var dags att åka hem till Sverige och jag passade på att dra ner på spriten rätt ordentligt, och det har inte direkt varit några problem. Inga problem alls faktiskt, nu tar jag typ 4-5 öl på helgkvällar och nöjer mig med det, jag har bara varit ordentligt berusad en gång de senaste tre månaderna. Jag kan dock såklart att se att mitt drickande förra året knappast var hälsosamt och det är nog bra att jag tar en paus från alkohol en tid framöver, dock ångrar jag mig inte en sekund. För vad man än säger så hade jag helt fruktansvärt roligt, var med om äventyr och träffade folk som jag aldrig hade stött på annars. Jag tror inte att jag hade kunnat göra så mycket av det nykter, att lyckan som alkohol skänker bara skulle vara en illusion är en sanning med modifikation. Hela ens inre och yttre känsloliv består av substanser som pumpar i blodet och hjärnan, att man på olika villkor förändrar den sammansättningen självmant är inget fel eller konstigt eller onaturligt alls. Med det inte sagt att man kan ta droga sig helt besinningslöst, man får tänka på och veta om vad man gör. Men det stämmer å andra sidan för allt annat också.

    Dessutom så förstår jag att det inte passar för alla. Jag har full förståelse och ingenting annat än respekt för människor som väljer att vara nyktra, vare sig det är emellanåt eller hela tiden. Tvärtom skulle det nästan vara skönt att ha fler nykteristkompisar, särskilt just nu, så att man får prova på andra sorters umgängen.

    Fredrik Stolt 2015-04-05 09:31:06
    Svara
    • Svar på Fredrik Stolts kommentar.

      Hej Fredrik. Jag ville bara kommentera på din post. Innan jag flyttade utomlands trodde jag att vi svenskar drack mycket. Men sedan flyttade jag till Australien och såg en helt annan relation till alkohol och jag blev väl en del av den. Likaså när jag var i Kanada. Jag som trodde att jag drack mycket räknades helt plötsligt som en lugn och pryd svensk. Haha. Efter några år är jag hemma igen, och har inte druckit särskilt mycket. Men det kanske är på grund av åldern också. Bakfyllan vid 21 var inga problem, men nu vid 26 är jag förstörd i minst ett dygn.

      isa 2015-04-05 10:08:26
      Svara
  • Det är ju helt magiskt att bli full ibland. så länge det är just i b l a n d och rimliga mängder alkohol är det helt okej att romantisera alkohol, tycker jag. Kroppen tar ju stryk om det går överstyr, så klart, men jag vill dela med mig av ett tips- drick bara vin och bara organiskt/ekologiskt så mår du fantastiskt även dagen efter. Skål

    Lisa 2015-04-05 09:28:24
    Svara
  • Jag gillar inte alkoholnormen. När jag var yngre festade jag varenda helg, nu festar jag i princip aldrig och det är oerhört sällan jag dricker alkohol i andra sammanhang. Det jag ogillar är pressen att man ”måste” festa, som att om man föredrar att inte göra det så är man tråkig. Jag kan komma på 100 roligare saker men många av mina kompisar gillar fortfarande kroglivet så tyvärr är dom inte helt med mig. Jaaa jag vet att man kan gå ut på krogen nykter men det är ju helt vedervärdigt, åtminstone där jag bor. Här finns det liksom ett uteställe och där är alla helt redlösa, vilket gör det vidrigt att gå dit nykter. Då är jag hellre hemma och vaknar pigg dagen efter, kan träna och mår bra i kropp och psyke. Det är väl ungefär min relation till alkohol just nu.

    Är 21 år…

    Sofia 2015-04-05 09:08:51
    Svara
    • Svar på Sofias kommentar.

      HEJ och åh, jag vill ha dig i min kompiskrets. Jag känner precis samma. Alkoholnormen är sämst.
      Hatar att folk blir obekväma i mitt (nyktra) sällskap, att jag inte bjuds med på fester och att DET ENDA folk pratar om på måndagens lunchrast är Alkohol Alkohol Alkohol. Jag känner mig så präktig, så barnslig. Det hade varit fantastiskt med fler festnyktra vänner<3

      Elsa 2015-04-05 15:37:01
      Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!