Flora Wiström

Hej kompisar. Det här är inte vilken dag som helst, utan dagen då jag åker till London! Jag ska vara där i två-tre veckor och hänga med min pappa + hans flickvän Jo + min lillasyster Eloise + ETT TILL SYSKON SOM FÖDS VILKEN DAG SOM HELST. Förutom att jag ska agera nanny till Eloise så kommer jag hänga runt på olika caféer för att jobba och skriva, och såklart umgås med en bunt anglofiler till kompisar.

Såhär ser min packning ut dårå.

Den innehåller exempelvis ett par vita Dr Martens, en ny klänning i Stig Lindberg-tyg från Jumperfabriken och cheerleadingkjol från Beyond Retro.

Och böcker till alla långa undergroundresor.

Plus mitt bästa schampoo och balsam från Kevin Murphy. Det är lilapigmenterat vilket gör att en blondin som jag inte får gult hår. Hurra!

Bloggar såklart på som vanligt från London. Hörs snart! <3

Translation: I’m off to London to hang out with my family and say hi to my new sibling that will be born any day now. 

När jag hade varit ensam på landet i tre dagar började jag bli lite rastlös.

Jag skrev, åt popcorn, tittade på Divergent (<333) och räknade ner timmarna tills Felix skulle komma.

Och på skärtorsdagskvällen kom han, när månen sken som en ledlampa på himlen. Så fint att få vakna upp bredvid honom igen. En sån jäkla ynnest.

Mamma och Calle kom på långfredagen. Favvisar.

Och Uma såklart. Hon är gravid just nu så snart blir dett kattungebonanza :))) Felix döpte om henne till Umami.

Vi promenixade, skev (jag) och täljde (han) och hängde med mina släktingar som också hade anlänt.

Morgonen därpå dukade vi upp frulle. Jag och Felix åt sjuttioelva rostisar med mandelsmör och bananslantar på. M-hm.

Sedan skulle vi ju tänka på jesus osv. Min morbor Buster och hans fru Olivia hade dukat upp långbord på gårdsplanen för oss sjutton släktingar.

Det åts sill såklart.

Men jag åt smörstekt sparris, halloumi, kokt potatis, aioli och knäckebröd. Plus flädersnaps och påsköl.

Det blidde skratt varvat med hätska diskussioner som sig bör med släktingar, och medan kidsen sprang runt och letade påskägg så lutade vi oss tillbaka i solen. Calle sippade på sin öl och sa ”Det här är min favorithögtid på hela året. När man äter sill i lugn och ro med människor man tycker om.” <3

Translation: Easter Saturday with my family in Hälsingland. Translate the captions by hitting the translate-button under the header.

Jag har läst en bok igen. Den här gången Vill ha dig så illa av Gunnar Ardelius.

Först och främst: Jag skulle vilja påstå att Gunnar Ardelius är anledningen att jag började skriva på någonting längre. Jag har skrivit om (eller åtminstone nämnt) hans böcker förut. Om Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (min absoluta favoritbok under mina tonår), När du blundar tittar jag och Bara kärlek kan krossa ditt hjärta. Hans författarskap betyder helt enkelt väldigt mycket för mig.

Vill ha dig så illa handlar om ett kompisgäng från Stockholm som splittras efter gymnasiet, efter en nyårsnatt då allt exploderar. Det är Beate som sköljer ur sina mjölkpaket och ställer dem att torka på diskbänken, Olof som inte kan sluta dricka, Roozbeh som pluggar litteraturvetenskap och vill bli författare, Lea som bakar kladdkaka utan att smaka på den, Jeppe som får mystiska brev på posten och Channa som, trots (eller på grund av) att hon är gruppens mittpunkt, flyr.

Jag tyckte mycket om den här boken. Hur klasstillhörigheten sätter relationer på spel. Hur kärlek inte går att tygla. Hur det är att vara nyexaminerad och stå i ett nattsvart Stockholm och inte veta vem en är eller vad en ska göra med sitt liv.

Det jag hade svårt för (förutom bokomslaget) var att många kapitel var så beskrivande. Det är förstås en smaksak, men just nu när jag själv skriver på något så försöker jag gestalta känslor i scener och dialoger i stället för att skriva dem rakt ut. Att stryka sådant som blir för uppenbart, som sätter ord på det som läsaren redan har listat ut själv. Det fanns många meningar i Jag vill ha dig så illa som jag ville stryka. Då jag kände ”men hallå, jag vet redan att han är kär i henne, det behöver inte stå rakt ut, vitt på svart”.

Men jag njöt ändå väldigt mycket av att läsa den här boken.

Sandra Beijer och Gunnar Ardelius brevväxlade förresten i höstas, och då skrev han lite om sina tankar kring boken. Fint tycker jag. Läs det här.

Betyg:
★★★★☆

Andra böcker jag har läst det senaste året:
Kim Thúy – Ru
Chimamanda Gnozi Adichie – Americanah
Sara Stridsberg – Beckomberga : Ode till min familj
Lena Dunham – Not that kind of girl
Böcker jag läste 2014, del 1
Böcker jag läste 2014, del 2
Böcker jag läste 2014, del 3

Translation: About the book Vill ha dig så illa by Gunnar Ardelius.