”Flora! Kan du inte göra ett inlägg där man kan hitta resekompisar för typ tÃ¥gluff?? Vill ocksÃ¥ tÃ¥gluffa! Kram”

Såklart jag kan! Här kommer Hitta en resekompis volym 2!

Jag vet att många av er drömmer om att exempelvis tågluffa i Europa, cykla runt på Gotland, backpacka i Asien eller bo ett par månader i New York – men saknar någon att göra det med. Och alla vågar kanske inte resa på egen hand. Nu har ni chansen att skriva en kontaktannons här i kommentarsfältet: Hitta en resekompis!

↓

Skriv ut var du vill åka, när du vill åka och lite kort om dig själv. Glöm inte att skriva din mailadress direkt i kommentarsfältet (annars ser bara jag den). Förhoppningsvis hittar du någon annan som vill göra samma sak! Det vore fööör fint.

Kanske gillar du också:
Hitta en skrivkompis.
Hitta en vän i din nya stad.
Diskussion: Ensamhet.

Translation: Are you looking for a travel-buddy? Then you’ve come to the right place. Write a comment below and state where you want to travel, when you want to travel and a couple of sentences about yourself (don’t forget to write your email adress in the actual comment, otherwise I’m the only one who can see it). Hopefully you’ll find someone who is dreaming about the same thing!

”Du behöver bara tvätta dig lite noggrannare.”

För många gånger har jag hört folk säga den meningen till mig. Människor som inte själva är drabbade av ärftlig acne tror att tvål och vatten, eller kanske en liten ansiktsskrubb, kan hjälpa mot bölder.

Det är så jävla fel.

Jag brukade tvätta mig flera gånger om dagen. Jag älskade känslan av att gå och lägga mig med stramande hud. Det kändes som att jag torkade ut mina finnar då. Och det tog mig flera år att inse att uttorkning av huden ger motsatt effekt. Då sker en överkompensation av talg, vilket bara leder till mer finnar. Att använda en bra, återfuktande hudkräm hjälper en bit. Men inte hela vägen.

Du som lider av acne kommer höra ”äh, det där gÃ¥r över med tiden” och ”det där är inte sÃ¥ farligt” och ”ingen tänker pÃ¥ dina finnar förutom du själv”. Och det kanske stämmer. Men. Jag vet hur det är att leva i ett samhälle där varenda reklambild är retuscherad.

Där acnehud ständigt beskrivs som ”problemhud”.

Vi ÄR mer än vÃ¥ra finnar. Men om vÃ¥r acne fÃ¥r oss att stanna hemma när vÃ¥ra kompisar gÃ¥r till stranden, eller om den fÃ¥r oss att bada med t-shirt (jag gjorde det länge), eller om den gör ont, eller om den fÃ¥r oss att ligga i Ã¥ngestplÃ¥gor om kvällarna – dÃ¥ ska vi ta tag i det. För det finns hjälp att fÃ¥.

Jag gick till en hudläkare och tjatade till mig ett läkemedel som, under loppet av några månader, hjälpte mig. Du kan också få hjälp om du lider av acne. Ett första steg kan vara att göra ett test på hudguiden.se, för att se om du behöver receptbelagd behandling. Läs också hudguidens pressmeddelande här för att få mer information.

Jag har slutat med min behandling nu, och det dyker fortfarande upp finnar dÃ¥ och dÃ¥. Men jag har lärt mig att bli kompis med dem. Att inte fÃ¥ panik. Jag tror att det är en Ã¥ldersgrej – jag vet att jag är fin ändÃ¥, jag sätter inte mitt värde i min hy. Men troligtvis beror det även pÃ¥ att min acne idag är sÃ¥ pass mild i jämförelse med hur den var förr. SÃ¥. Jag gÃ¥r i linne trots att jag har svarta prickar och röda bölder pÃ¥ ryggen och bröstet. Jag gÃ¥r osminkad trots att jag har en del finnar i pannan och över kinderna. SÃ¥ ser jag ut. Det här är jag.

En stor high five till alla acnesyskon där ute. Vi ska tas på allvar.

MER OM ACNE HÄR:

FÖRE & EFTER MIN BEHANDLING

Translation: About dealing with Acne, and hearing people say ”you just have to wash your face better”, when you actually need medication. 

I samarbete med Interrail.

Hej! Följ med på vår andra dag i Lissabon aka världens kanske finaste stad.

Vi släpade oss upp till hotellets frukostservering. Där var det fint.

Och så åt vi frukost på terrassen med utsikt över hela jäkla staden. Jag tog en macka med stekt svamp och tomater, frukt, sojamjölk med müsli, kiwi- och apelsinjuice och en kaffe.

Vi spanade ner på människor som korsade torget.

Sen gick vi ut på stan! Köpte lite smink, lite strumpbyxor, lite vatten. Sådana saker.

Här kanske det vore trevligt att bo.

Då skulle jag köpa mina blommor här.

Dagens destination låg en bit utanför stadskärnan, och vi bestämde oss för att promenera dit. Efter en tredjedel blev vi (mest Sandra) akutkaffesugna och stannade vid denna lilla kaffekiosk. Det var SÅ varmt i solen.

Sen gick vi vidare.

Ett annat tecken på att den här staden kallas lilla San Francisco: Den röda bron.

Jag hade på mig jeans från Monki, blus från Weekday och skor från Vans.

Och en gammal scarf.

Sen var vi äntligen framme på LX Factory, ett industriområde med en massa hippa butiker, caféer och restauranger.

Vi fick bra feeling direkt.

Vi var lunchhungriga så vi rekade området efter det ultimata stället. Det här såg fint ut exempelvis.

Men sen hamnade vi här, pÃ¥ Restaurante A Praca. Vi fick inte sitta pÃ¥ uteserveringen för det ”regnade” (obs typ tvÃ¥ droppar), men det var okej för här strömmade dagsljuset in.

Vi slog oss ned vid fönstret. Alltså denna person hörni. Så bra.

Vi beställde in friterade haricotverts (det var så goda att jag nästan smällde av) och pimientos de padrón. Och sedan varsin huvudrätt som var ganska dålig.

Sen blev det kaffedags.

Och en runda i butikerna. De sålde exempelvis marmelad i sådana här färgtuber. Varför köpte jag ingen.

Köpte däremot ett munspel att ge bort till någon unge någon gång. Sandra köpte portvin :)

Men vi tyckte bäst om bokhandeln. SÃ¥ jädra fin. Ler Devagar heter den, vilket betyder ”läs lÃ¥ngsamt”.

Såg den här stjärnbildspostern som vore fin i ett barnrum exempelvis. Den som hittar den online till mig får en guldstjärna.

De hade även en enorm tryckpress där inne. Så imponerad av sånt.

Sen hängde vi på hotellet en stund, innan vi åt middag med Sandras roliga bloggläsare, men då glömde jag ta med mig minneskortet. Och det var allt från vår Interrail! Bästa samarbetet ever.

Translation: Our last day of our Interrail, in Lisbon. We had breakfast at our hotel, went shopping and walked to LX factory where we had lunch at Restaurante A Praca and went to the bookshop Ler Devagar, which means ”read slowly”. This post is a collab with Interrail.