DISKUSSION: TRÄNING

TRÄNINGSMÖNSTER

Här kommer ännu ett önskediskussionsinlägg: träning.

Vad är ditt förhållande till träning? Tycker du att motion är ångestfyllt eller ger det dig mer energi? Har du tips på de bästa yogaövningarna eller de roligaste gruppträningspassen? Vilken motionsform är roligast? Undrar du hur du ska komma igång med träningen utan att känna kroppsångest? Eller vet du kanske vilka träningspass på Youtube som är bäst eller vad som gör styrkeövningarna roligare? Dela med er av era frågor, tips och råd i kommentarsfältet.

Obs! Det här är inte ett forum där ”så förlorar du fett på kortast tid” eller andra triggande uppmaningar ska få ta plats. Det hör inte hemma här. Min förhoppning är att vi ska kunna peppa varandra att träna på ett sätt som uppmuntrar styrka och energi, glädje och friskhet. Okej? Vi kör!

Tumregel: Om ni skriver en kommentar, försök svara på någon annans också. På så sätt blir inte kommentarsfältet fullt av obesvarade kommentarer. Rubricera gärna din kommentar så att den går att hitta vid snabb överblick.

Det går fortfarande bra att skriva av sig på tidigare veckors diskussionsinlägg: heartbreakflytta utomlandsalkoholföräldrarhåratt göra slut med en vänpreventivmedelångestsexmenssorg och kärleksrelationer.

Translation: This is a forum where you can discuss certain topics in the comments, in this case exercise and work outShare your thoughts, questions and experiences in the comments below. This is a place of respect and concern, a place where you can write about what bothers you but also a place where you can help others. Or just feel less alone.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
40kommentarer
  • Åh, vad glad jag blev av detta inlägget nu mitt i natten! Jag funderade på just träning och mina känslor kring ämnet bara häromdagen. Jag var jätteledsen och ville bara prata med någon som lyssnar och har förståelse, typ som du Flora (och alla andra som läser din blogg). Du är så omtänksam och verkar förstå <3

    Magdalena 2015-06-19 01:49:33
    Svara
  • Jag måste faktiskt tipsa om min bästa träning: yoga, på youtube! Följer kanalen Yoga With Adriene sedan ett ta tillbaka. Rekomenderar den varmt. Det är en av mina bästa stunder att klicka igång en video när jag känner för det. Det finns videos för allt, till exempel idag när jag vart på fruktansvärt gråtigt och irriterat humör fanns en video för ett ”bad mood”, helt perfekt.
    Jag har sedan jag slutade med konståkning för 6 år sedan haft en lite trasigt förhållande till träning, och är väl generellt en lite lat person, jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra. Löpning går upp och ner, samma med yogan. Men jag har kommit till ett ställe nu, de senaste veckorna bara där jag känner att jag tränar när jag känner för det, om det nu är en gång i månaden eller varje dag i en månad. det får vara så.

    Malin 2015-06-18 14:05:06 http://silverparlor.devote.se
    Svara
  • Det kanske inte passar en del att säga träning, men om man tänker att kroppen är skapt för att röra sig, och att man släpper ut allt fint i kroppen när man rör sig, så kanske man kan hitta något som känns roligt? Svårt att koppla bort prestation, men testa! Ge din kropp en chans, den ska bära dig länge förhoppningsvis.

    Ett tips för att slippa just kroppshets är saker där kroppens utseende inte är viktigt, utan vad du kan göra med den. Rugby är min allra bästa sport, man får vara stark, snabb, smutsig och inte en enda bryr sig hur du ser ut, bara om du är med och vill! Eftersom det är en så liten sport brukar det gå bra att börja som vuxen med, de flesta gör det. Och man kan vara liten med, tjejerna är precis som tjejer är mest. En som tidigare höll på med cheerleading, och nån som avskyr att jogga…

    Louise 2015-06-18 13:05:35
    Svara
  • Oavsett om en gillar att träna eller inte så är det VIKTIGT att träna. Jag har under senare tid besökt sjukgymnaster och alla har konstaterat att min rygg är jättesvag! Detta är en konsekvens av mycket sittande vid datorn, fingrande med mobil samt dålig hållning. Jag kunde knappt hålla på med min mobil ett tag pga att jag överansträngde pekfinger och tumme, vilket gav smärta i skuldror och axlar. Att sitta för mycket framför datorn gav mig krökt axelparti vilket gjorde att musklerna i ryggen tog stryk (då de övre ryggmusklerna hela tiden försöker kompensera framåtlutningen med att ”dra bak” axlarna). Drabbades även av långvarig nackspärr. Allt detta har nu blivit bättre med hjälp av rygg och core-träning! Jag gör enklare övningar hemma på golvet och har verkligen fått starkare rygg och mage vilket känns i mitt sätt att sitta, gå, springa – ALLT!
    Det jag vill säga är att alla muskler hänger ihop och påverkar varandra och om viktiga muskler otränade är det väldigt lätt att få ont – överallt!

    Tillägg: Min 50-åriga mamma kom av sig med träningen för ca 10 år sedan när hon drabbades av cancer. På senare tid har detta kommit ikapp henne och hon ha svårt att böja sig och hennes kropp beter sig som om den vore 20 år äldre. När jag ser henne röra sig stelt och kämpa med dålig kondition inser jag ännu mer hur viktigt det är att hålla igång genom livet! En behöver inte springa flera mil eller gymma! Det räcker med promenader och små vardagliga övningar! Du har bara en kropp!

    Sophia 2015-06-18 12:54:04
    Svara
  • jag har kört yoga i nästan ett år nu och jag älskar det. mår så himla bra mentalt av det, och fysiskt såklart. har märkt att jag blivit starkare och smidigare och mer medveten om min kropp, plus att jag alltid efter yoga hittar ett lugn som jag inte fått av något annat tidigare. jag gör det hemma ensam och följer Yoga with Adriene’s pass på youtube (sök på yoga with adriene så hittar ni kanalen). Hon är jättebra, kommer med tips om modifieringar och mottot på kanalen (både i videos och i kommentarerna) är Find What Feels Good – så jäkla smart ju. Ingen press eller hets liksom, bara en gör det som känns bra. tipstips för dig som är nyfiken på yoga eller bara vill ha någon ny avslappningsform!

    Victoria 2015-06-18 12:14:17 http://ifoundvictoria.blogg.se
    Svara
  • Alltså. Jag har fyllt 17 i år. Har gått på många sporter genom åren men de senaste åren har jag slutat med dem eftersom jag varken ville eller hade tid med elitsatsning. Nu har jag ett gymkort men det är SÅ TRÅKIGT med gym och nästan lika tråkigt med pass. Vill verkligen börja på en sport igen, där man har bestämda dagar så att man faktiskt kommer iväg (mitt största problem) och där man är i en grupp eller lag. Förut gick jag på truppgymnastik och gemenskapen var så himla fantastisk och jag hade så KUL!! Tills tränarna blev helt osympatiska och man var tvungen att träna 5 dar i veckan…

    Jag tycker om att träna för träningens skull eftersom man känner sig bra av det, men det bästa för mig är om det är en rolig träningsform, en hobby. Har haft en del kroppsångest men sakta men säkert har jag kunnat tänka bort den vilket är skönt. Men gymmandet blir inte roligare för det, bara lite mindre ångestfyllt (vilket iofs måste ses som bra). Någon som har tips på nybörjar- eller enkel fortsättningsgrupp inom gymnastik/dans/akrobatik av något slag för 17/18-åringar?

    Laura 2015-06-18 09:19:55 http://Laurasdagar.blogg.se
    Svara
    • Svar på Lauras kommentar.

      Börja på cheerleading! Det finns många nybörjarlag även för vuxna. Man tränar typ 1-2 gånger i veckan. Du har redan mycket gratis om du har gått på gympa. Sen övar man på bygg (lyfta varandra), hopp och dans. Inget hejande på matcher eller nåt.

      Maria 2015-06-22 12:20:13
      Svara
    • Svar på Lauras kommentar.

      Balettakademien har tex många nybörjarkurser i dans för ung/vux. Finns säkert många andra dasnsskolor som har det.

      Cecilia 2015-06-20 05:55:37
      Svara
  • Haha alltså jag hatar träning. Jag mår illa när jag tränar. Jag får huvudvärk när jag tränar. Jag känner mig dålig för att jag inte orkar springa x antal km. Det får mig att begränsa mitt ätande ( man kan ju inte fucka upp kcal-förbränningingen som så prydligt redovisas på löpbandets display genom att chipsa loss samma dag liks.) Nej jag fkn hatat träning självlysande löpartights gymselfies ALLT med äcklig ångestträning. Detta är inte uppe för diskussion träning suger hejdå

    Ejky 2015-06-18 00:40:44
    Svara
  • Behöver hjälp!
    Jag har lidit av ätstörningar länge och gör fortf det till en viss del. Därför är det här med träning en komplicerad sak för mig.
    Jag vill träna, för jag vet att jag mår psykiskt bra av det. Men så fort jag ska försöka komma igång, kommer även spökena igång. Till slut är träningen bara till för att kompensera vad jag äter, kalorier, bla bla ni vet. Jag har varken råd eller ork med att falla i sådana här gropar eftersom det enda jag vill är att bli av med skiten. Såå min fråga: Är det någon med liknande erfarenhet som har tips? Hur tränar ni? Några tips? Eller kan en någonsin träna igen?

    Ps. Älskar promenader pga jag kan röra på mig utan att det blir ångestladdat. Men vill ha mer, vill svettas och trötta ut mig, utan ångest.

    S. 2015-06-18 00:29:45
    Svara
  • Som någon som kämpar mot en ätstörning, inte får någon hjälp av vår värdelösa vårt och bara har internetmänniskor (OBS TIPS: katie morton på youtube. utbildad med så fina och bra ordval. fan hade aldrig kommit så här långt utan henne!) som hjälp ger träning mig sån ångest att jag får svårt att andas. förstår inte varför det måste pratas om alls. om du känner för att träna – träna! om det ger dig ångest – låt bli. låt fucking bli för om du tvingar dig själv till något du hatar är risken att du ligger med självmordstankar efter att ha sett dig i spegeln osv osv i all oändlighet tills du har sån ångest att du inte klarar av något. önskar det fanns ett enda ställe i världen där jag kunde få slippa det tränings-snacket. för det matar min sjukdom så jävla mycket.

    Lovisa 2015-06-18 00:23:45
    Svara
  • Jag har lidit av ätstörningar och gör det fortfarande det till en viss grad. Detta gör att jag är livrädd för att börja träna. Jag vill träna, för jag vet att jag mår psykiskt bra av att röra min kropp. Men så fort jag sätter i gång så sätter även mina spöken igång. Detta innebär att jag till slut tränar för att förlora kalorier och börjar reglera vad jag äter. Det har jag inte råd med. Vill inte förlora eller offra någonting, för är så nära på att bli kvitt den här skiten. Så därför är min fråga: är det någon med liknande erfarenhet som har tips och råd? Hur tränar ni? Vad tänker ni?

    PS. Älskar promenader pga det inte känns ångestladdat men jag får ändå röra på mig. Men jag vill ha något mer, svettas lite, utan ångest!

    Puss och tack

    S. 2015-06-17 23:12:34
    Svara
    • Svar på S.s kommentar.

      Hej! Jag har också haft ätstörningar, men är frisk sedan flera år. Träningen var lite knepig att komma igång med utan att börja tävla mot mig själv att springa fortare/ yoga oftare osv.. Men sen hittade jag klättring, bouldering, vilket är så himla kul och ångestfritt! Prova med en kompis, det är supermysigt, roligt och jättebra träning! Specielt för ryggen, något som många med ätstörningar får pga muskelförlust/undernäring. /lycka till!!

      Ingrid 2015-07-13 23:43:56
      Svara
    • Svar på S.s kommentar.

      hej.blekk.se är en jättebra blogg! Hon har själv haft äs, och pratar en del om det! (Har inte själv haft det, men läser hennes blogg rätt ofta och tycker att hon är bra, och tror att andra verkar tycka det)

      Mathilda 2015-06-23 08:23:31
      Svara
    • Svar på S.s kommentar.

      åh, jag vet vilket helvete en äs är. så jävla mycket blandade känslor. jag är fortfarande inte helt ok (fick diagnosen i januari på scä men slutade där pga mådde för dåligt plus fick för dålig hjälp) men jag försöker tänka så här: det viktigaste är att lära sig skillnaden på sin äs-röst och sin egna röst. och det är äckligt svårt. Men för mig funkade det att läsa om sjukdomen. och NEJ inte på sånt som du tror kan trigga. men tex frisk och fri är asbra, ring dem! fråga dem om du är osäker! hade så mycket tankar kring mat och träning om mig själv i så många år som jag först nu, när jag är mer påläst, insett att är ohälsosamma. Även katie morton, som är utbildad inom äs och verkligen är jättebra gav mig väldigt mycket. hon har en egen hemsida och youtube-kanal, när en lärt sig det blir det lättare att lära sig se om en vill ha träning pga typ stel, vill bli piggare eller om det är sjukdomen som försöker komma tillbaka. först när du är säker tycker jag du ska ta tag i din träning.

      jag har blivit rätt bra på att avgöra det – om det är sjukdomen eller jag alltså. men det betyder inte att jag är helt frisk för ibland gosar en ju med sjukdomen som om det vore ens enda kompis i hela världen. men snälla du, börja inte träna fören du känner dig 100% frisk. gör det bara inte. du vet aldrig vad du triggar igång. har du någon att prata med det här om? frisk och fri har även träffar och chansen att få en ”fadder” som en kan träffa då och då och prata om allt det här om. de kan även hjälpa dig söka professionell hjälp om det känns läskigt. hoppas allt ordnar sig för dig, och för alla andra som också är drabbade. det finns fan ingen lägre grad i helvetet än en ätstörning.

      lovisa 2015-06-23 00:45:03
      Svara
    • Svar på S.s kommentar.

      känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har också lidit av äs (men är frisk nu) och det kan ta låång tid innan man får en helt stabil relation till träning. Men som någon annan sa innan så gör något som inte känns som träning, gå på dans, yoga eller någon sport som gymnastik eller handboll osv. En måste ju inte nödvändigtvis springa eller gymma. Var också moga med att aldrig aldrig ens gå in på något fitspo-konto på instagram eller någon annan social media där målet med träningen är att förändra som kropp. Omge dig med sunda människor som har bra ideal och tankar om hälsa. Det finns träningspersoner som har en bra relation till träning så om du vill följa någon sådan blogg eller instagram så ta någon sund, utbildad person och ingen random människa som inte är medveten om vad hen sprider för budskap om träning i cyberspace. Ptbyemma.se är en blogg som har hjälpt mig jättemycket att se träning som något lustfyllt och prestigelöst.
      Men en måste inte följa någon sträningsblogg alls om en inte kan låta bli att jämföra sig med andra.
      Du kanske ska testa att ha en paus från träningen där du tänker efter på hur du vill ha din träning och vad du vill få ut av den/varför du vill träna och vad det gör med dig. Det är också bra att prata med någon om dina tankar om detta. Kanske någon terapeut eller personlig tränare/idrottslärare eller bara en klok person som du har tillit till.

      Hoppas att det går bra för dig, om du är trött någon dag eller bara inte känner för att träna – låt då bli, sätt inte ditt värde utifrån hur du presterar, jämför dig inte med andra och försök att se mål som en rolig grej och som något som ska ge dig motivation. Du behöver inte heller ständigt bli bättre och bättre i din träning utan det räcker helt och fullt med att du promenerar osv. Lyssna på din kropp och låt träningen få visa dig att den faktiskt kan vara rolig och kravlös och inte bara är till för att bränna kalorier och sådant tjafs. Och som sagt – fundera över varför du vill träna, varför träningen är viktig i ditt liv och vad du vill få ut av den. Kramar!

      Sigrid 2015-06-19 12:25:07
      Svara
    • Svar på S.s kommentar.

      Har du provat dans? Det är en grym träningsform som sällan känns som träning, tycker jag. Är en lite skraj för det här med partner finns ju dansstilar där en dansar själv, till exempel linedance som jag själv för många år sedan blev inlurad i (och fastnade för!). Då dansar man i grupp, fast ändå självständigt. Alla gör likadant och ingen bryr sig om någon gör fel. :)

      Viktoria 2015-06-18 22:14:09 http://boustedt.blo.gg
      Svara
  • Hej! För min del tycker jag det är viktigt att träning ska vara helt prestationsfri. Vill inte ha några större mål med min träning, typ ”ska springa milen under x minuter”, för det kan leda till att man blir opepp och besviken på sig själv. Att bara komma ut och röra på sig en halvtimme är jättebra det med. Jag kom nyligen till den insikten att röra på sig kan hjälpa mycket för ens mentala välmående. Om man är ledsen kan det hjälpa att komma på andra tankar, man får mer energi, bättre humör, etc. Och då spelar det ingen roll om man går på en promenad eller går på ett aerobicspass eller springer på crosstrainern. Blir jättestörd när kompisar ska jämföra sina träningsrutiner, hetsa varandra, pratar om hur nyttigt de äter, bla bla bla. Man ska bara träna för sig själv och om man tycker att man mår bättre av det. Och man har ju en rättighet att inte träna alls om man så vill!!
    Ja det jag ville framföra var i alla fall att jag personligen tycker att det är bra att inte koppa träning till att man ska uppnå något kroppsligt, utan att tänka att det kommer göra mig gladare och det är ju inte så dumt.

    Klara 2015-06-17 22:56:36
    Svara
  • ååh, träning….*skriker av panik och ångest inombords* Om det är någon i örebro som jag som söker en träning kompis så skriv ett mail så kan vi ju bli träningskompisar! Är ganska blyg och crazy klumpig så om du delar några av dessa egenskaper så är det ju bara ännnu bättre! måste träna pga av distansstuderande så sitter bara hemma och äter framför datan,oops. Hör av dig!

    [email protected]

    alicia 2015-06-17 22:44:11
    Svara
  • Åh,måste bara säga att den bästa träningsformen som finns är ridning!!! <3
    Kanske såklart mest för alla oss hästälskare men det är som ren terapi och det är inget som gör att jag totalt lämnar alla andra tankar som när jag rider och är i stallet!!!

    Elin 2015-06-17 22:39:17
    Svara
  • Hej allihop,
    Jag vill verkligen tipsa alla som är yogasugna på Yoga with Adriene på youtube, massor med olika gratisvideos som både passar den som är helt ny och den som yogat innan. Jag har alltid drömt om att sätta igång men det har alltid känts som en så stor grej att ta sig iväg till en studio, plus att det ofta är svindyrt. Det känns som att Adrienes videos visar på att yoga verkligen kan vara för alla och ske vart som helst. Upplever yogan som ett väldigt bra sätt för att hantera ångest också, så tips till dig som letar efter någonting att ta sig för när det skaver på insidan. Kram!

    Amanda 2015-06-17 22:15:32
    Svara
    • Svar på Amandas kommentar.

      Jag älskar också Adriene! Finns jättemånga bra videor, både basic och mer avancerat, de som är lugna och ”strechiga” och andra som är mer pulshöjande. Älskar även hennes personlighet i videorna. Jag har också svårt att komma iväg till yogastudios då det ofta känns lite för professionellt och läskigt + att det som sagt är dyrt. Men detta kan du göra i ditt eget hem utan att massa folk kollar och helt gratis så länge du har internet och dator/surfplatta/telefon att kolla på :).

      Elin 2015-06-17 22:34:31
      Svara
  • Bästa träningstipset jag har hört.

    Behandla gymmet som ett spa! Bestäm dig för att gå till gymmet, men där stannar det. Du måste inte göra ett skit när du väl är där. Långduscha, sitt i bastun, eller sitt i någon stol och läs en bok när du är där. Förr eller senare kommer du att göra några pullups eller ta en sväng med hantlarna eller en kvart i trappmaskinen. Ett enkelt associationsknep, om gymmet är en plats man går för att slappna av så spelar det ingen roll vad man gör när man är där, men är man väl där blir man motiverad rätt snabbt.

    Det gjorde underverk för mig kan jag säga!

    Fredrik 2015-06-17 22:02:07
    Svara
    • Svar på Fredriks kommentar.

      Åh helt fantastiskt. Jag är så jävla pepp egentligen men d.e.t t.a.r m.i.g 1.0.0.å.r. att ta mig iväg. Jag har tränat i perioder väldigt intensivt men har under våren mått lite halvdåligt och därför inte tagit mig iväg ALLS. Under sommaren alltså: gymspa! Mycket bra.

      Anna 2015-06-17 23:50:59 http://annahamnevik.blogg.se
      Svara
  • Jag tycker det är synd att detta ämne ens tas upp. Det triggar och ger ångest till många fast du säger det inte ska vara så. Varför är detta så viktigt att ta upp? Varför denna press till att ens träna? Jag tränar inte och mår jättebra av det.
    Tycker det är synd att du på senaste tiden ingått i hälsohetsen, med träningar och all dess mat som består av grönsaker, quinoa och hälso smothies.

    Detta är min åsikt, skippa hälsohetsen!

    Emma 2015-06-17 19:15:23
    Svara
    • Svar på Emmas kommentar.

      Det hetsiga ligger ju i att ni direkt associerar träning med hets. Jag ser inget som skulle kunna vara negativt med bra träning och hälsosam kost.

      Amanda 2015-06-18 22:07:53
      Svara
    • Svar på Emmas kommentar.

      Men nej, det är bara bra att ta upp om träning. Om man hela tiden ska tysta ner prat om träning kommer det aldrig kunna nå ett stadie av ångesbefriande osv. Träning ska INTE acossieras negativt utan är ju en bra och hälsosam sak i grunden. Media och allt annat som bidrar till en fel eller ångestfylld bild av träning ska inte få ”vinna”, vi måste kunna prata om träning för det bra det är. Om sen folk har negativa upplevelser, är motståndare eller liknande är det ju samma sak som prat om ex. äta kött, sex, kärlek… Träning är inte annorlunda egentligen, men det har blivit det nu vilket är så himla tråkigt :(

      Jo 2015-06-18 21:38:04
      Svara
    • Svar på Emmas kommentar.

      Håller med… Vill ha tillbaka den gamla flora.

      Mari 2015-06-18 06:44:19
      Svara
      • Svar på Maris kommentar.

        Men vilket påhopp??? ”Vill ha tillbaka den gamla flora” – vem vill höra något sånt? Hon har ju varit väldigt tydligen med att detta inte är ett forum som uppmuntrar till träning och ”hälsohets” utan bara är en plats där en får utrycka hur en känner inför träning – och om en vill dela med sig av sina träningstips för att göra träning bekvämare och roligare. Att hon skriver mer om mat, särskilt grönsaker(??) och quinoa handlar nog om att hon börjat äta vegetariskt och utforskar hur mat kan vara hållbar, kul och näringsrik samtidigt. Det känns mer som att hon satsar på hållbarhet både fysiskt och ekologiskt än typ ”drick bara hälsosmoothies, allt annat är dåligt för dig”

        Siltch 2015-06-18 16:25:47
        Svara
      • Svar på Maris kommentar.

        Jag skulle verkligen inte påstå att Flora på något sätt hälsohetsar , aldrig har jag nog läst ”det här är nyttigt eller ät det här”. Det är bilder på mat, och aldrig något om träning eller om om några möjliga effekter av maten hon lägger upp. Tycker det är fel att påstå att någon hälsohetsar genom att man lägger upp bilder på något som råkar vara näringsrikt. Men jag har dock inget problem med hälsobudskap heller, det påverkar nog min uppfattning.

        Lovisa 2015-06-18 15:18:55
        Svara
  • Vill tycka träning är kul MEN tänker varje gång jag går och tränar på hur dålig jag är?? Och hur tråkigt jag tycker det är?? Så det är bara inställning. Jag vet. Men kan inte ändra den. Lyckas lurar mig ibland att börja på en klassisk ’nu ska jag göra detta regelbundet’ men efter sisådär 2-3 ggr hittar jag ursäkter att inte gå…. någon som har tips på tankar man kan tänka istället? Och hur man kan ’tvinga’ sig att göra det? Vet till och med att jag alltid mår bättre efteråt, men precis innan är det ett såå stort berg för mig att bestiga :c

    I 2015-06-17 16:32:41
    Svara
    • Svar på Is kommentar.

      Jag tycker det låter som att du inte hittat rätt träningsform för dig! Jag kände också som du innan jag fattade att jag behöver pass där någon säger åt mig vad jag ska göra. Plus att man har en tid att passa, så det blir verkligen av. Sen testade jag flera olika pass och tillslut när du hittar din grej kommer du sluta tänka dåliga tankar och bara le igenom träningen. Lovar!

      Sandra 2015-06-17 21:38:14
      Svara
    • Svar på Is kommentar.

      Skaffa en träningskompis vettja! Det är hundra gånger lättare att träna med en kompis än att pallra sig ur sängen själv. Vare sig det är att ta en långpromenad och snacka blaj eller träna på ett hårt gruppass eller åka och bada (alltså bada gärnet = leka hoppa simma bygga sandslott osv) eller köra yoga på er favoritplats, så blir allt mycket enklare när man är två som kan peppa varandra och pressa varandra till ni är helt slutkörda och fulla av ny energi. Kom ihåg att träning alltid ska vara kul! Och INTE ett måste. Kram

      Alice 2015-06-17 17:24:03 http://opersonligt.devote.se/
      Svara
  • Jag har i några år nu försökt ändra på hur jag ser på min kropp, istället för att ändra på min kropp. I tio år har jag försökt gömma mig, jag har hatat mig. Och även fast jag är medveten om det och inte vill ha det så, är det ju så fruktansvärt svårt att ändra på. Det ligger alltid i bakhuvudet. Men för några månader sen köpte jag ett gymkort, något som innan dess var det helt orimligt. Men det är så himla bra. Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad av att lyfta vikter och trampa i en crosstrainer, men jag har aldrig gått ledsen från gymmet. Istället har jag känt mig stark och pigg och bra, och sakta försvinner tankarna om att jag inte duger kroppsmässigt. Jag försöker inse och förklara för mig själv att kroppen KAN så mycket saker, istället för att den ÄR saker.
    Vad jag vill säga med min kommentar (förutom att lätta på hjärtat) är: gör sånt som är kul!! Målet behöver inte vara att förändra din kropp, det kan vara att må bättre psykiskt. Lite som terapi. Det spelar liksom ingen roll om det är promenader, stryketräning, simning, fotboll eller dans. Bara du blir glad och mår bra, så löser det sig liksom.

    jasmine 2015-06-17 16:25:59
    Svara
  • Jag har hållit på med många olika sporter i hela mitt liv och alltid haft minst en grej som jag gått på flera gånger i veckan. För 1,5 år sedan lade jag av med det jag alltid gjort, dansen, för att alla som jag tränat med under min uppväxt har slutat och jag tyckte inte alls det var lika kul att träna själv. Sedan dess har jag inte tränat överhuvudtaget, alltså ingenting och jag är så omotiverad till att börja igen. Förstår inte hur man kan tagga sig själv till att träna när det bara är en själv som bestämmer när man ska träna, det är en helt annan grej när man har bestämda dagar i veckan och personer som förväntar sig att man ska dyka upp. Tror inte jag kommer börja träna igen på ett bra tag. Jag har helt enkelt ingen lust.

    Ella 2015-06-17 15:46:00
    Svara
    • Svar på Ellas kommentar.

      Alltså hur sjukt att du skrev detta? Tog studenten i måndags från ett dansgymnasium men har kommit fram till att jag inte har drivet för en yrkesdansarutbildning och jag har ingen riktig lust att dansa längre. Så nu vet jag inte vad jag ska göra! Hur ska jag underhålla mig nu? Kontrasten mellan 15-20 h dans i veckan till att vara total nybörjare i gymvärlden (som jag ska testa på nästa vecka) känns enorm men din kommentar var bara så himla fin för jag kände mig ensammast i världen på det planet så tack!

      Cajsa 2015-06-17 21:15:18
      Svara
  • När det kommer till träning/motion tycker jag att det är en svår balans mellan att å ena sidan veta att vara i rörelse är livsviktigt för mitt välbefinnande och å andra sidan inte hämna i tränigshets. Som tur är har jag aktiviteter som är mycket mer än bara träning, gillar inte ordets funktion som samlingsnamn för massa saker som låter roligare för sig. Mina hobbies (ett ord jag älskar och tycker borde användas mer) som stillar fysiska behov är ridning/hästliv, lindy hop, löpning och cykeln som tar mig överallt. Det låter mycket men jag älskar variation och att det är saker jag längtar efter då jag inte hinner med allt jämt och det är så mycket mer än ett gymkort. Natur, musik, djurdoft etc :)

    Eva 2015-06-17 15:19:18
    Svara
  • Jag älskar träning och att röra på mig, det är som terapi och rensning. Dock har jag ett ganska stort problem (som jag i och för sig vet att jag skapar själv). När jag var liten tränade jag jättemycket och var duktigare än vad jag trodde själv. Jag har testat på många sporter, och i princip inom allt har jag blivit tillfrågad om jag ville bli uppflyttad i de bättre grupperna. Jag har till 90% tackad nej. Inte för att jag inte vill bli bättre, för det ville jag alltid och jag tyckte sporten i sig var rolig, men för att jag då kände sådan extrem press på att vara duktig och jag har alltid trott att de som är bättre dömt mig för att jag inte ”kunde bättre”. Så någon slags prestationsångest. Samma sak känner jag idag när jag är ute och springer och det är människor runt omkring mig. Det känns som att de dömer mig för hur jag springer, varför jag springer, hur jag ser ut när jag springer etc. Jag vill så gärna börja på en sport och träna regelbundet FÖR JAG GILLAR DET EGENTLIGEN men min hjärna säger nej. Jag får sådan sjuk prestationsångest. Har testat på två sporter de senaste året och det har verkligen inte gått. En har jag till och med gett två försök till att starta med, men nej.. Varför blir det såhär och hur kan man göra för att ändra det? Det är fruktansvärt frustrerande att känna att man vill något så mycket, men att det sedan inte går.

    Tove 2015-06-17 14:50:19
    Svara
    • Svar på Toves kommentar.

      Jag har också haft problem med prestationsångest. Inte för att jag är duktig på sporter och så, jag är ju faktiskt ganska klumpig av mig, utan för att jag inte tyckte att jag var tillräckligt bra jämfört med andra. När jag började träna pilates regelbundet följde jag videor och scheman, vilka jag inte var tillräckligt stark för/kunde inte teknikerna tillräckligt bra. Det som har hjälpt mig att känna mig mer säker och mindre ångestfylld är att pinna olika workouts på Pinster, och sedan göra en random av dem när jag tränar. Det har också vart viktigt för mig att bara göra övningar som jag är bekväm med, oavsett om det finns övningar jag kan, men som kickar igång den där prestationsångesten. En annan bra grej är att öva mindfullnes, meditera och yoga. Kolla gärna upp info on sånt från buddistiska/hinduistiska sidor/böcker. Det har hjälpt mig att komma underfund med min kropp, att enbart fokusera på mig, samt att kunna bearbeta prestationsångesten när den kommer smygandes. Jag vet inte vilka sporter du provat på, men kanske sporter där en samarbetar istället för att tävla mot varandra, som fotboll eller innebandy. Korpenlag kanske skulle passa dig eftersom det inte är på lika stort allvar som ’vanliga’ lag. Jag tycker också att det är smart att tänka som en av personerna ovan, att träning ska ses som en hobby. Se det inte som en plikt, något du måste göra, utan något som du gör för att slappna av och bli road av. Prestationsångest är ju ett resultat av att en vill presterar så himla mycket, så om en har andra anledningar att göra det försvinner en del av ångesten. genom att tänka så har träningen blivit mer kravlös för mig, jag gör det för att det förbättrar mina depressionssymptom och ångest, för att jag lär känna min egen kropp, och för att det får mig att upptäcka min fysiska och mentala styrka.

      Sorry för så mycket text, men jag känner så igen mig i det du skrev.

      Rebecka 2015-06-18 00:38:01
      Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!