I måndags, efter att jag varit hemma och tvättat kläder (sex stycken maskiner!) och försökt strukturera upp de närmsta månaderna, cyklade jag till Kulturhuset för att möta upp min världsbästiga bokklubb.
På Kulturhusets tak finns ett växthus som just nu kallas Böcker på taket, där en kan sitta och läsa och chilla. Maria föreslog att vi skulle hänga där och det var en alldeles utmärkt idé.
Christina och Alexandra.
Hanna och Maria.
<3!
Flickvännen av Karolina Ramqvist handlar om Karin som är tillsammans med den grovt kriminelle John. Vi får följa henne under en helg när hon är hemma och väntar på att John ska återvända hem från ett jobb. Hon vet inte hur länge han ska vara borta, eller om han ens kommer tillbaka. Sandra har skrivit och citerat boken i ett inlägg här.
Faktum är att Flickvännen fick bokklubbens lägsta betyg någonsin: 2,5 av 5. Vi var alltså inte så imponerade. Vi störde oss på den bristande gestaltningen (”Jag är orolig att han inte kommer tillbaka. Att han ska vara död.” JA VI FATTAR DET, du behöver inte skriva det rakt ut), på ytligheten, på det långsamma tempot. Ja, den kändes trovärdig, och ja, det är ett intressant dilemma, men det får inte boken att flyga helt och hållet.
Men det jag gillar med boken är att berättarrösten inte känns lojal. Det känns som att allt Karin tänker är en förnekelse, ett skydd. ”Jag trivs här.” Men gör hon verkligen det? Jag tycker om hur hennes inställning till sin livssituation gradvis förändras under bokens gång. Att läsaren får komma in under huden på Karin, ett myrsteg i taget.
Vi pratade även om offerrollen. Vi ser ju Karin och hennes tjejkompisar som offer, men gör de själva det? Vem har egentligen rätt att placera andra i offersituation?
Hanna sa: ”Jag orkade inte vara inuti hennes huvud, det var liksom ett alldeles för ointressant huvud”. :))))
Sara, som alltid har så fina Zooey Deschanel-iga frisyrer.
Jag lyssnade förresten på uppföljaren Den vita staden som ljudbok för någon månad sen och var inte såld då heller (japp jag råkade ”läsa” dem i omvänd ordning oops). Men Alltings Början, skriven av samma författare, ÄLSKADE jag.
Gullig Andrea.
Efteråt skulle de andra gå och öla men jag behövde ett socialt break så jag mötte upp Felix i stället. Det är så skönt att vi har den stämningen i vår bokklubb, att det är helt naturligt att säga ”nä jag följer inte med, jag måste ligga ner på en filt och stirra upp i himlen” och ingen tycker att det är det minsta konstigt, ingen ifrågasätter.
Vi köpte pad thai med tofu och satte oss i Vasaparken. Lutade våra huvuden mot varandra och tog djupa andetag. Sedan gick vi hem, fixade och städade, för att sedan krypa upp i sängen framför OITNB (vi drar ut på det!) med en stor skål popcorn. Och så var tisdagen slutt.
Andra böcker jag har läst på sistone:
Amy Poehler – Yes Please
Maria Sveland – Hatet
Chimamanda Gnozi Adichie – Lila hibiskus
Gunnar Ardelius – Vill ha dig så illa
Chimamanda Gnozi Adichie – Americanah
Sara Stridsberg – Beckomberga : Ode till min familj
Translation: Our book club read Flickvännen (translated into Danish, Norwegian, Finnish and Dutch) by Karolina Ramqvist and gave it 2,5 out of 5. We met at the Kulturhuset rooftop to discuss the book.
