Stephen King – Att skriva – En hantverkares memoarer

★★★☆☆

”Här är ett boktips till er som gillar att skriva. Eller är ett stort fan av Stephen King. Jag själv visste knappt vem Stephen King var innan jag läste den här boken (mer än att han skriver skräck och är en av världens mest sålda författare), men jag hade hört att hans bok Att skriva skulle vara bra för en som gillar – att just skriva.

Till skillnad från många andra skrivhandböcker är inte Att skriva högtravande eller akademisk. Vi lär känna Stephen King och får följa med under hans barndom och de stunder som kommit att påverka hans författarskap. Det är en ärlig, stark och rolig bok om att vara författare. Sedan ger han oss en hel del verktyg och råd, vissa stora (läs mycket, skriv mycket) andra mer specifika (undvik adverb) och förkastar en hel del klassiska råd som ofta står i andra skrivböcker.

Till exempel att det INTE GÖR NÅGOT om du inte vet hur din text ska sluta. I stället har du grundidén och sedan får din berättelse växa utifrån det. Så befriande tycker jag, när jag har läst många skrivhandböcker där det står att en bör ha handlingen klar innan skrivandet tar fart. Sedan hejar han på ganska mycket. Det tycker jag om.

Min favoritbit i boken är kanske när King berättar om alla de gånger han blev refuserad som ung. Han började skicka in sina texter till olika tidningar, och varje gång fick han hem ett rosa kuvert med ett refuseringsbrev. Dessa satte han upp på en spik på väggen och började på nästa berättelse direkt. Tillslut blev spiken på väggen så full av refuseringsbrev att han var tvungen att byta ut den till en större. Ändå slutade han inte skriva. Någonsin.”

Lena Andersson – Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek

★★★★☆

”Jag läste ut den prisbelönta Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson förra veckan. Jag har skrivit om en annan Anderssonbok förut, men den här var ännu bättre. Starkare, plågsammare och med större igenkänningsfaktor.

Egenmäktigt förfarande handlar om poeten och essäisten Ester Nilsson som bor i Stockholm och befinner sig i ett tryggt förhållande. Men när hon får en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask, och sedan möter honom, börjar hennes tillvaro enbart kretsa kring denne man. Andersson lyckas sätta ord på hur det är att vara djupt förälskad i någon som inte ägnar en samma uppmärksamhet. Hur det är att tråna efter en människa, överanalysera alla ord och rörelser och hoppas helhjärtat och fullt ut.

Alla som har varit olyckligt kära kan känna igen sig i den här boken. Och det är så oerhört plågsamt. Jag blir fullkomligt galen på Ester, hur efterhängsen och pinsam hon kan vara. Jag vill bara skrika MEN FÖRSTÅR DU INTE HAN VILL INTE HA DIG. Samtidigt som jag förstår hur hon agerar, eftersom jag varit där själv. Och jag blir arg på Hugo för de tvetydiga signalerna han skickar och hans utnyttjande beteende.

Språket är klassiskt med långa filosofiska resonemang som karaktärerna diskuterar (vissa intressantare än andra) och skildrar kulturmänniskornas Stockholm. Men bäst med den här boken är att Andersson har en otrolig förmåga att beskriva känslor. Och hon har lyckats skapa karaktärer som jag älskar och avskyr på samma gång. Pretentiösa, störiga karaktärer med mycket djup och hjärta. Januariläsning när den är som bäst.”

Lina Hagelbäck – Violencia

★★★★☆

”Felix pappa gav mig den här boken i julklapp, och jag tyckte så HIMLA mycket om den. Violencia är en prosalyrisk roman av Lina Hagelbäck. En surrealistisk berättelse om vänskapen mellan Stina och Violencia, psykisk sjukdom och poesi.

Violencia och Stina möts på universitet och flyttar ihop, har poesin som gemensam nämnare. Violencia är drastisk i sina handlingar, uppäten av sin vulkansjukdom. Stina vet att det är farligt att vara med Violencia, men dras till hennes oberäknelighet. När Violencia reser iväg blir Stina kvar, men trots frånvaron påverkas Stina fortfarande av Violencia. Ett aldrig sinande bekräftelsebehov.

Mina tankar går till Sara Stridsberg och Sanne Näsling när jag läser Violencia. Två bästa vänner i huvudrollen. Dundrande språk. Psykotiska handlingar. Ibland känns språket lite krystat (jag har svårt för metaforer som är alltför abstrakta) men förutom det är den otroligt inspirerande och indragande. Det är nästintill omöjligt att välja ut ett citat eller stycke ur Violencia. Jag vill ju visa er hela boken.”

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln

★★☆☆☆

”Boken handlar om ett gäng sextonåriga tjejer som bor i Engelsfors, en enslig svensk fabriksstad (där fabriken lagt ner). Snart märker tjejerna att de har olika magiska krafter, och sammanförs. De är häxor och de ska bekämpa ondskan. Jag tror att jag hade uppskattat den här boken mer på högstadiet, då jag stör mig ganska mycket på språket och tjejernas stereotypiska jargong. Men en sak som jag verkligen gillar med den här boken (förutom att den är spännande) är att inte bara magin får ta plats, utan även hur det är att vara ung. Går du på högstadiet: läs den. Ni andra: läs den också, men var beredd på att den är lite larvig.”

Elin Ruuth – Fara Vill

★★★☆☆

”Anna i min klass tipsade mig om den här boken. Fara Vill kom ut 2010 och finns inte längre att köpa. Vad är det för dumheter? Klart den här boken måste tryckas i fler exemplar! Jag köpte mitt ex på Bokbörsen, i värsta fall kan ni provläsa 13 sidor ur boken här. Eller låna på bibblan förstås! Boken är en samling prosalyriska texter med ett och samma jag. De kan läsas i ett svep eller en och en. Boken har ingen direkt handling utan jag ser det som utdrag ur ett mänskligt liv. Vackra små betraktelser och knepiga reflektioner.

Jag märker att jag framförallt gillar de uppslag där jaget är mest framträdande. Andrahandslägenheten i Malmö. Livet i Luleå. Känslan av att vara ung. Vissa sidor läser jag mindre uppmärksamt, boken tappar mig där det blir för abstrakt och svamlande. Andra sidor läser jag om och om igen. Elin Ruuth har en sarkastisk och seriös ton som går hand i hand, det gör att hennes språk hela tiden känns lekfullt och opretentiöst.Gillar ni prosalyrik ska ni absolut läsa den här boken. Så är det bara.”

Margaret Wild – Jinx

★★☆☆☆

”Jag läste en ganska gullig bok häromdagen. Det här är en sån där bok som bara tar en kväll att läsa ut, och lämnar en med känslostormar i bröstet. Men! Jag tror att den gör sig bättre på engelska, ett tips bara. Boken är skrivet på ett prosalyriskt – men väldigt konkret – sätt. Språket är inte speciellt, kanske till och med banalt, men det är något alldeles särskilt med böcker som är såhär fåordiga. Karaktärerna känns komplexa och helgjutna, eftersom så mycket sägs mellan raderna. Boken är en historia om den australiensiska tonåringen Jen och hur hon tar sig fram efter att hennes pojkvän dör. Hur hon förvandlas till Jinx, olycksfågeln. Perspektivet skiftar mellan de olika karaktärerna – Jens kompisar, familjemedlemmar och anhöriga till den avlidne. Om döden, om en utvecklingsstörd och gränslöst älskad lillasyster, om att supa sig full när inga andra smärtstillande hjälper och att bli kär. Flera gånger. En väldigt lättläst och stark liten historia.”

Här är böckerna jag läste 2013.
Och här är böckerna jag läste 2012.

Translation: Books I’ve read during 2014, part 1. Two of them can be found in English: On Writing: A Memoir of the Craft by Stephen King and Jinx by Margaret Wild.

Älskar diskussionen som har kommit igång i inlägget nedan. Det är så viktigt att vi pratar om köttindustrin och ni är så förbannat kloka! Jag vill bara förtydliga två saker 1. Jag är mycket väl medveten om att vegetarianismen är en klassfråga och att det är lätt för mig med min ekonomi, min utbildning och mitt sociala och kulturella kapital att ta beslutet att inte äta kött. 2. Därmed skuldbelägger jag inte människor som väljer att äta kött. Däremot tycker jag att alla som kan ska problematisera sitt köttätande. Animals are our friends and we don’t eat our friends osv.

Med det sagt så tar vi en titt på hur min torsdag såg ut:

På dagen satt jag och förprogrammerade blogginlägg inför helgen, läste mina klasskompisars texter och svarade på mail.

Sedan fick jag finbesök av den här strålande personen. Baby Yasdani <3

Vi drack te och pratade om jobb och drömmar och framtidsplaner och hur overkligt det är att en person kan finnas i ena sekunden för att sedan vara borta i andra.

Sedan packade jag ihop för dagen och gick och köpte middag. Här har jag gjort ett desperat försök att täcka finnarna med foundation. Ska till en hudterapeut på fredag så vi får se om jag får någon bukt på det här. Har fett ont :(

Det var nämligen dags för bokklubbsträff!  Hanna bor i Gamla stan just nu och det är ju bara för dreamy.

Sara.

Madde.

Alexandra. Och resten glömde jag ta bilder på :'(

Vi bytte ut vårt bokklubbsvin till bokklubbsglögg och åt kanelbullar och peppisar och snackade om månadens bok.

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm fick 3,7 av 5 möjliga i genomsnittlig bokklubbspoäng. Boken handlar om en massa människor som bor i Trakten, en småstad någonstans i Sverige/Finland, men kanske främst om Doris och Sandra. Den amerikanska flickan har drunknat, och Doris och Sandra vill ta reda på vad som egentligen hände. Samtidigt snärjs de mer och mer in i en verklighet (eller en lek?) som de inte kan ta sig ur. Den här boken är surrealistisk på många sätt och läsaren vet inte riktigt vad som är Doris och Sandras fantasi och vad som egentligen är på riktigt, och det är främst detta, i kombination med detaljrikedomen, språket och relationerna som är bokens styrka. Men de flesta av oss tyckte att Den amerikanska flickan lika gärna hade kunnat vara 350 sidor i stället för 500, för ibland gick handlingen på tomgång. Svinvacker hur som helst.

Translation: On thursday, I had a visitor at the office, Sarah <3. Then I went to my book club meeting where we ate cinnamon buns and talked about Den amerikanska flickan by Monika Fagerholm. 

Eftersom att jag pluggar skrivande på distans så sitter jag och skriver i stort sett varje dag. Vissa dagar flyter det på bra, andra dagar trular jag med ett och samma stycke i timmar. Vissa dagar varvar jag bara mellan facebook, bloggen och mailen i stället för att skriva ett endaste ord, vilket bara kan beskrivas som ren och skär ångest. Men skrivandet kan även vara euforiskt, förlösande, rent utav terapeutiskt. Högt och lågt om vartannat.

Det som jag tycker är allra svårast med skrivandet är ensamheten. Dels den som uppstår rent bokstavligt: att sitta framför köksbordet, på ett café eller på biblioteket, timme efter timme med bara sitt eget huvud som sällskap (även om det sitter andra människor runt omkring, men de sköter ju sitt). Men också den emotionella ensamheten: att ständigt tampas med sitt eget självförakt och den lilla kritikern som sitter på ens axel och säger dåligt dåligt dåligt! I sådana stunder tycker jag att det är strålande att träffa andra som skriver, i mitt fall är det främst gamla klasskompisar.

Men det kan också vara bra med litteratur eller magasin om skrivarkonsten. Dagens tips (obs. ej sponsrat) är tidningen Skriva. Det är ett mysigt sätt att beblandas med andra skrivande personer, om än inte öga mot öga, samt att få redskap och inspiration för sitt eget skrivande.

Translation: Sometimes writing is so lonely. Therefore, I like the magazine Skriva.