HEJ! undrar om du har något tips på hur man som tonåring (snart 17 för att vara exakt) kan komma ut i världen??? det enda jag vill är att resa, varsomhelst närsomhelst, men tråkiga kompisar utan pengar och stora frågetecken inuti huvudet sätter stopp. hur hittar man kompisar som är lika peppade på att upptäcka?? hur gör man för att överleva de 2,5 åren innan den totala friheten äntligen är här?? tusen kramar & tack för en fantastisk blogg, u go girl <3
Här har jag gjort ett inlägg om att hitta en resekompis, så kika där! Jag tycker att du kan börja med att resa runt i Sverige. Bo på vandrarhem och häng runt i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Eller cykla på Gotland i sommar! Eller båtluffa i Stockholms skärgård! Mitt första utlandsresemål som tonåring (utan föräldrar liksom) var till Köpenhamn. Det var så jävla roligt.
Kan inte du prata lite om amerikanare och skor? Har aldrig fattat hur det funkar? När tar de på sig skorna, när tar dom av sig skorna?? Varför? och är det inte fett obekvämt osv osv osv. DISCUSS
Haha <3 Det är jätteolika. Vissa har absolut inte skor på sig inomhus, medan andra ligger på sängen med skorna på. Många har däremot inneskor. Typ flipflops och tofflor. Jag brukade fråga innan, för jag blev så obekväm av att klampa runt med samma skor som jag gått runt med på stan – som med största sannolikhet är fyllda av allt som är äckligt här i livet. UÄH. Detta i kombination med att många har heltäckningsmattor som är extremt svårstädade. Så jefla äcklig kombo.
Hej! Nu hade ni med recept också på creative-sidan, går det även bra att bidra med sådana?
JA! Ba skicka! Helst vego om jag får bestämma :) Maila [email protected].
Hej! Jag har en fråga angående att ofta befinna sig i nya sammanhang med nya personer (som till exempel att träffa Danas släkt). Känner du ibland att det kan vara jobbigt och begränsande med språket eller så? Hur ”tar du dig an” de nya situationerna, känner du att du kan vara dig själv helt och hållet? Kanske en lite luddig fråga, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Kram!
Vissa dagar var min engelska verkligen pannkaka, och andra dagar kom jag på mig själv med att använda uttryck som jag aldrig använt förut. Jag känner inte att jag är någon annan när jag pratar engelska, utan snarare en annan version av Flora. En som använder uttryck som awesome och no way och som inte riktigt kan sätta orden på exakta känslor eller exakta argument. Men jag kände mig aldrig nervös för att prata engelska. Kram!
Jag kom på en grej som jag vill fråga dig, det har med längd att göra. Om jag inte sett helt fel så är du och Felix ganska lika långa varandra. Hur tänker du (om du nu ens gör det) över det? Typ om du har skor med klack eller ej. Jag har nämligen en pojk jag tycker om i min närhet men ett av de större huvudbryrna jag har över att inleda en relation med honom är just att han är lika lång som jag. 175 centimetrar. Jag känner mig liksom stor och klumpig i hans sällskap när jag mest av allt bara vill känna mig liten. Tack för svar på förhand. Puss
Anna kommenterade såhär fint: ”Jag är en ganska lång tjej (175 cm) som blev kär i en kortare kille, typ 170 cm, och lärde mig detta: 1. Är man kär på riktigt spelar längden INGEN roll egentligen. 2. Det är sjukt att vi har en norm i samhället där tjejer ”ska” vara ihop med längre killar och att man som tjej vill känna sig liten bredvid sin kille. OBS jag kände precis likadant. Men började tänka på hur skevt det är att det skulle det vara konstigt att en längre tjej är ihop med en kortare kille när det inte är ALLS konstigt när en längre kille är ihop med en kortare tjej. Vi tjejer måste sluta tänka att killarna ska kunna skydda oss fysiskt och vice versa, eller vad det nu handlar om. 3. Det är SNYGGT med par där tjejen är längre. Det ser ägigt och sexigt ut, power för både honom och henne. 4. SKIT I VAD ALLA ANDRA TYCKER. Och ärligt, folk skiter rätt hårt i andra människor. Man kanske reagerar första gången och tänker ”oj hon är längre än honom” men sen finns det viktigare saker i livet att tänka på.”
Fina bilder! Vad använder du för kamera?
En Nikon D800. Här är ett inlägg om hur jag tänker när jag fotar.
Flora, hur har du och Felix gjort för att klara av att vara ifrån varandra de här månaderna? Alla säger att man måste JOBBA på distansförhållanden för att de ska fungera, men jag förstår inte hur liksom. Det är ett så knäppt uttryck. Jag och min pojkvän har distansförhållande nu, och kommer ha fram till sommaren, och sen efter sommaren börjar det väl om igen… (pga. studier). Det har gått lite mer än en månad, och jag håller på att bli tokig. Vi kan ses någon gång i månaden om vi har tur, så det är ju något. Men jag tycker att saknaden är så fruktansvärt jobbig och det tar upp så mycket tanketid. Hur gör man egentligen?? Om det finns någon läsare med erfarenhet, dela gärna med er! :)
Med ”jobba” så innebär det nog främst att vara tydlig med varandra och typ sätta upp regler för hur det ska funka. Kanske bestämma att ni hörs varje dag, eller bestämma att ni inte måste höras varje dag. Att komma överens om att berätta för varandra om ni känner er ledsna eller besvikna. Kanske att boka in specifika datum när ni ska ses så att ni har det att se fram emot. Kommunikation och raka puckar är det viktigaste. Jag tyckte att det kändes fint att facetima med Felix i vardagliga situationer, det minskade avståndet lite. Och så var vi fett duktiga på att bekräfta varandra vilket hjälpte massor. Vi skickade presenter och brev och sånt som gjorde att en aldrig behövde tveka på den andres kärlek. Men också: Umgås mycket med folk som gör dig glad! Be dina vänner sova över! Hitta på nya saker som kan få dig att tänka på annat! Utmana dig själv! Lycka till nu.
Vilket mysigt år du haft. Du verkar hinna med så många härliga saker. Hur länge bodde du i USA?
Nästan tre månader :)
Jag vill även uppmuntra mina föräldrar till att äta mer vegetariskt eftersom det råder typ kötthysteri hemma hos dom. Jag undrar därför om du har bra tips på kokbok som passar 50+? Gärna nyttiga, fräscha och lättlagade recept, gärna Lchf om det går att vara det som veg?
Jag tycker om Green Kitchen Stories kokbok, Mera Vego, Bonniers vegetariska kokbok, A modern way to eat och Ta tillvara. Puss!
Hur gör du för att ha tusen olika kompisar i SF??? alla du hängde med verkar så härliga
Jag bloggade om att jag skulle dit och då var det ett helt gäng som hörde av sig. Så lyrrigt!
Åh! Jag måste bara fråga en sak! Varifrån kommer läppstiftet som du har på dig på dessa bilder? SÅ fint! KRAM
Sephora matte lip cream i färgen #13 Mauve.
Hej Flora! Jag undrar hur det egentligen ”blev sen” med din hy efter Acnatac? Är det liksom meningen att acnen ska vara borta *forever* efter att man använt det? Skulle gärna veta hur din hud är nu? då jag själv har bokat tid till läkare för att bli av med acnen jag haft flera år. Tack<3
Jag har kanske 5 finnar i ansiktet just nu (mycket bra med andra ord), och det var två veckor sedan jag använde Acnatac (jag använder krämen någon gång i veckan just nu pga har fortfarande en halv tub kvar) Jag har kanske 20-30 finnar på ryggen, vissa som syns jättetydligt och andra som är mindre. Ryggfinnarna skiter jag lite i pga… Vem bryr sig. Men om jag skulle ha Acnatac på dem så skulle de nog också försvinna. Vet med andra ord inte hur det kommer bli när jag slutar helt och hållet med krämen!
Vilka Ted talks tittade du på? :-)
Kollade igenom deras topplista! Perfekt sysselsättning medan en sminkar sig.
Var är din hjälm ifrån??? Måste börja använda igen
Köpte den på en andrahandsbutik för cykelgrejor. Det är en skateboardhjälm tror jag. Här finns liknande!
Flora! Vad gör du och Felix på kvällarna istället för film?? behöver verkligen lite inspo för mig och min kille.. Så himla lätt att fasta i serier varenda kväll.
Sen jag kom hem från SF har vi knappt haft en enda vanlig kväll tillsammans, men vi brukar typ sitta och pyssla med olika saker. Han kanske gör någon spellista och jag kanske målar något. Det händer att vi spelar kort eller backgammon. Eller så lagar vi mat länge. Annars tycker jag om kvällspromenader (till och med när det är kallt ute) och spontana middagar ihop med kompisar. Typ så!
