Den här veckan har vi ett litet podduppehåll, men passande nog råkar jag gästa två andra podcasts.

Först ut är Framtidens Folk. Pål Ströbaek intervjuade mig samma dag som jag skrivit under kontraktet med Bonnier Carlsen, så det pratar vi förstås om. Men även om social stress, kontrollbehov, lite om min uppväxt och att vara en förbild. Har stämt träff med Pål om fem år för att se hur allt blev. Är mycket spänd inför det mötet.

 

Och så gästar jag och Frida podcasten Broderskeppet. Vi var fem personer som satt i en dunkel lägenhet, sippade rödvin och pratade om definitionen av konst, vem som får kalla sig konstnär, otillräcklighetskänslor, hur det är att prata öppet om sex och lite om att skriva bok. Frida och jag svarar även på frågan: Får vi mycket ragg genom att synas i sociala medier?

Å glöm inte att prenumerera på Flora & Frida! Vi kommer med ett nytt avsnitt på tisdag nästa vecka. Då ska vi prata om veganism och vegetarianism. Har du något speciellt som du vill att vi ska ta upp på det temat? Puss!

Lördagen började med pannkaksfrukost. Jag har aldrig gjort veganska tunna pannkakor förut, men det blev utmärkt. Jag utgick från det här receptet, bytte ut komjölken med oatly ikaffe och tillsatte neat egg (ett äggsubstitut som jag köpte på whole foods i USA), som är en blandning av malda chiafrön och kikärtsmjöl. Och så stekte jag dem i olivolja vilket var 5 av 5. Vi åt pannkakorna med lönnsirap, jordnötssmör, banan, päron och citron.

Min bästa person.

Sen gjorde vi oss i ordning för att gå ut på stan.

Vi gick ner till Birger Jarlsgatan i blåsten och släntrade in på Riche (där prinsessan Madeleine och Chris O’Neill satt och lördagsbrunchade) för att titta på Cecilia Ömalms bläckfisklika takrosett. Hon pratar om den i vårt trettonde podcastavsnitt. Så fin ju.

Och så köpte vi kaffe att ta med.

Varsin cappu på sojamjölk.

Över Skeppsholmsbron,

med Gamla Stans 1600-talshus som åskådare.

Sen var vi framme på Moderna Museet! Där tittade vi på den nya utställning Livet självt. Mitt i salen stod en krallig man och dansade i silverspeedos. Det var mesmerizing. Utställningen var så kroppslig och tog fasta på så många olika uttryckssätt: foto, film, experiment, skulptur, performance, teknologi etc.

Blev så himla starkt berörd av den här utställningen, speciellt av en läbbig film, så jag var tvungen att gå ut och sätta mig och ta djupa andetag. Tänker att det ändå är ett bra betyg. Gå och se! Det är gratis!

Och så åt vi lunch i Arkitekturmuseets café. Chili sin carne.

These curls tho.

När vi kom hem lade vi oss i horisontellt läge och scrollade mobilerna. Och vips plingade det på dörren!

Vi hade nämligen bjudit in till pizza och öl-kväll.

Mmmmm tyckte John.

Vi tittade på dumma youtubevideos och spelade ritviskleken/ryktet går, vilket är typ en blandning mellan viskleken och pictionary. Här kommer ett försök till att försöka förklara reglerna:

Vi var åtta personer, så då skulle alla ha en hög med åtta lappar. Sen skulle var och en skriva en mening (exempelvis ”obekvämt oralsex”) och skicka hela sin pappersbibba till personen till vänster. Denne person ska då läsa meningen, lägga den lappen underst i högen och sen rita ”obekvämt oralsex” (på 30 sekunder, sätt ett larm). När larmet ringer skickar alla vidare hela sin bibba med lappar till personen till vänster. Då ska alla skriva vad de tror att den förra personen har ritat (då kanske en exempelvis tror att illustrationen föreställer ”fisting”, och på så sätt förändras tolkningen för varje person). Alltså: varannan gång skriva (och därmed tolka den tidigare illustrationen) och varannan gång rita (vad den förra personen har skrivit). Tillsist är högen tillbaka hos den första personen och då visar en upp sina lappar och hur de har förändrats under spelets gång. Detta är så BRUTALT roligt. Skrattade så vi skrek.

Ps. Beställde precis detta spel i fysisk form pga behöver mer sällskapsspel i mitt liv. Googla på ”Ryktet går” så hittar ni det! Lovar att det är livets spel.

Här skrattar vi lite åt något som Jakob har ritat tror jag.

Rebecca och Rae är så GULLIGA.

Ja men ni ser ju.

Sen dansade vi lite till Justin Timberlake och så var den lördagen slut! Kan alla mina lördagar hädanefter innefatta pannkakor, museibesök, pizza och spelkväll tack. Efteråt kände jag mig alldeles varm inuti.

Translation: A perfect Saturday contains vegan pancake breakfast, an exciting exhibition at the Modern Museum, pizza, beer, Telestrations and friendz.

Suffragette (2015)

”For fifty years, we have laboured peacefully to secure the vote for women. We’ve been ridiculed, battered and ignored. Now we have realised that deeds and sacrifice be the order of the day. We are fighting for a time in which every little girl born into the world will have an equal chance with her brothers. Never underestimate the power we women have to define our own destinies. We do not want to be law breakers. We want to be law makers. If we must go to prison to obtain the vote, let it be the windows of government, not the bodies of women, that shall be broken! I incite this meeting and all the women in Britain to rebellion!”

Jag och mormor var och såg Suffragette på bio igår, en så himla mäktig film om kampen för kvinnors rösträtt i London för hundra år sedan. Jag grät, satt med handen framför munnen, spände tårna i skorna, fick rysningar.

Det är förjävla tröttsamt att det enbart är vita människor med i den här filmen. Regissören hävdar att hon bara har sett vita kvinnor på fotografierna från Suffragetterörelsen, men det kan knappast betyda att det inte fanns några rasifierade personer med i kampen. Östra London, där filmen utspelar sig, var i allra högsta grad en plats full av migranter och minoriteter. Läs en relevant artikel på ämnet här.  Suffragette är i vilket fall som helst en jävligt stark film.

–

RELATERADE FILMER
Selma
Pride
Far from the Madding Crowd

Trainwreck (2015)

Det andra filmtipset är Amy Schumers (och Judd Apatows) Trainwreck. Såg den i London, hoptryckt mellan Nina, Yrsa och Jaana och TJÖT av skratt. Filmen handlar om Amy som har ett till synes perfekt liv. Hon har en muskulös snubbe som tar med henne på bio, ett glammigt jobb som journalist och bor i en skitfin lägenhet. Hon ligger runt, dricker och lever lajf. Men ganska snart inser tittaren att Amy kanske inte mår så jäkla bra. Visst, hon har mycket sex – men det är dåligt sex. Hennes jobb låter coolt – men det är den typen av tidning som har ”You Call Those Tits?” som huvudartikel. Hon dricker inte för att hon älskar det, utan för att hon är rädd för de känslor som kommer komma upp till ytan när hon inte gör det.

Men när hon får som uppgift att intervjua kändisläkaren Aaron så händer något. Powow! Ja Amys utveckling kretsar delvis kring den här killen, MEN främst handlar den om att hon, (av flera anledningar, inte bara pga Aaron), börjar inse sitt eget värde, utan att nödvändigtvis kompromissa med sin personlighet. Se!

–

RELATERADE FILMER
Obvious Child
Life Partners
Skeleton Twins

 

Translation: Two movies I’ve watched and liked. Suffragette and Trainwreck.