Jag brukar ju göra intervjuer med mina polare här på floras blogg punkt esse.Tidigare har ni fått träffa My, Daniel, Sarah, Bea, Zara, Myran, Kajsa och Maja. Den här gången är det Yrsas som fått femton frågor. Vi har bara känt varandra i 1,5 år men hon dundrade in i mitt liv och har, sedan hon hälsade på mig i San Francisco för ett år sedan, varit min syrra. Jag skrev såhär på Instagram häromdagen:

”Yrs. Du lägger aldrig orden i min mun utan frågar i stället hur jag känner. Du låter mig bita dig hårt i armen när jag inte kan uttrycka min kärlek på annat vis, så hårt att du har märken efter mina tänder i dagar efteråt. Du stoppade upp pekfingrarna i näsan på killen som tafsade på mig och du har legat tryckt mot mig när min huvudkudde blötts av tårar. Mina naglar över din rygg, dina fingrar i min hårbotten. De är alltid där.

Vi delar snorpapper och skrivstunder. Du har hjälpt mig genom allt som hänt det senaste året, fått mitt bröst att kännas så som Norrgårdenköket känns när du har fått igång en brasa i vedspisen. Nu tillhör du Barcelona i två månader. Nästa gång vi ses är dina axlar solbrända och mina näsvingar rödfnasiga. Du ska beställa cava åt oss på spanska och jag ska flytta pallen så nära dig att våra ben hakas fast i varandra. Hej så länge min lilla äggplanta.”

Hej ditt gamla gojs. Vad har du för dig där borta i Barcelona egentligen? Berätta för oss!

Jag bor här i två månader, ägnar dagarna åt att skriva (främst försöka dra igång ett nytt långt skrivprojekt, men också kortare texter och dikter, här kan man läsa ett urval om man vill). och plugga litteraturvetenskap på distans. Mina dagar ser ungefär ut såhär: vakna öppna balkongdörren äta frukost läsa fram till lunch äta lunch och sedan skriva på eftermiddagen. Om jag har tur får jag ta en öl med någon rolig främling på kvällen.

Vilken bok plockar du upp när du behöver skrivinspiration?

Sorry kunde inte välja en. Tycker alla dessa gör jobbet tillsammans. Ett containerfartyg med skrivinspiration nedan alltså.

Och runt mig faller världen – Marit Sahlström

Sandöflicka – Märta Fohlin

Indianlekar – Felicia Stenroth

Det är allt – Marguerite Duras

Allt av Märta Tikkanen

Allt av Sonja Åkesson

Allt av Tomas Tranströmer

Vilka förutsättningar behöver du för att komma in i rätt skrivmode?

Okej detta är lite kufigt men jag går igång så jävla mycket på två specifika grejer just nu rent karaktärsmässigt. Det har med konkreta handlingar att göra: folk som diskar under rinnande vatten (obs gör detta själv lite för ofta) och folk som kör jättemycket bil (funkar även med folk som slänger batterier i soptunnan när ingen ser). Liksom: vi är medvetna om konsekvenserna och ändå gör vi alla dessa oförsvarbara saker. Det är såna människor som är de mest intressanta textpersonerna tycker jag.

Men mer allmänt då: Helst i en stuga i skogen lol, gärna en Flora mittemot. Skriver bäst kombinerat med att läsa kombinerat med att scrolla facebook har jag märkt på senaste tiden. Som att om jag matar hjärnan med all sorts text (konstiga statusar, skönlitteratur, nyhetsappar) får jag också ur mig en text som inte är den mest förutsagda.

Vad gör du när ingen ser?

Spottar. I toalettstolen innan jag kissar eller bajsar, efter att jag kissat eller bajsat medan jag spolar. I handfatet när jag tvättar händerna. Efter att jag borstat tänderna flera gånger. Går ofta upp en eller två gånger efter att jag gått och lagt mig för att tömma munnen. Finns ingen bra förklaring.

Varför är du så besatt av aubergine?

Såhär. Aubergine är den äckligaste grönsaken om man inte vattnar ur den innan. Då smakar det blaskigt och beskt. MEN. När den vattnas ur (ju längre desto bättre) och sedan ugnsrostad eller steks i mycket olja och salt smakar den som ingenting annat i denna värld. Den äääär sååå mjuuuuk mot tungan. Den är som ett konstverk. Om man visar den att man respekterar den (genom urvattningsprocessen) så ger den så mycket tillbaka. Här i Barcelona finns dessutom alla former och storlekar på åbbe på vanliga mataffären (små som harpluttar, långsmala som bowlingkäglor, de vita auberginerna ska vi inte ens prata om de är mjukast på marknaden, plus de vanliga förstås, som ser ut lite som pingviner.

Vad var ditt första intryck av mig?

Jag gick på på Jakan året efter dig, hade följt din blogg ett bra tag och vi hade också gemensamma vänner. Hade tänkt ett tag att jag ville träffa nya vänner. Så jag skrev till dig och så tog vi en kaffe. Minns detta: du hade fluffig illrosa tröja, ställde frågor, pratade om skrivandet på ett sätt som bara gick i lås med mitt sätt att se på det. När jag gick därifrån i snöslasket kände jag mig FULL. Stod på jobbet på kvällen och undrade om folk skulle märka. Tyckte om dig så himla mycket från första stund.

Fan vad fint. Berätta nåt minnesvärt vi har gjort ihop!

Delat nästan varje dag sedan den 18 november förra året i ett Google Docs-dokument. Jag ser det som vårt gemensamma huvud. Som att vi tänker tillsammans där.

Å JA. När stör du dig som mest på mig då?

Händer faktiskt väldigt sällan. Men den första gången jag blev irri på dig var i Italien. Vi hade köpt en kiloshink med oliver, du stod inne i köket och fixade med ditt allra heligaste: ”innan-middagen-snackset”. Och jag satt ute med hinken och skulle plocka över oliver på ett fat. Då ropade du ut till mig ”det är viktigt att vi inte stoppar ner några fingrar i hinken för då kommer de mögla yrsa!”. Jag kände mig som en liten bebis då. Muttrade något om ”flora jag är inte fem år”. Men ska tilläggas att jag faktiskt var påväg ner med fingret i hinken precis så du kom nog åt en öm punkt.

Hähä typiskt mig och komma och vara mammig. Men du, om du hade mördat någon och behövde hjälp med att begrava liket, vem skulle du ringa då?

Jaana-Kristiina Alakoski. Varje dag i veckan. Hon är så förstående att hon till och med skulle få mig att känna mig som en utmärkt mördare. Sen är hon inte så pjoskig. Skulle utan tvekan stoppa likets döda fot i munnen om jag bad henne.

Vilken är din bästa låt just nu?

Märk hur vår skugga – Fred Åkerström sjunger Bellman. Älskar Bellman. Och just denna är så sorglig.

Vad har du för partytrick?

Masken.

Vad är egentligen Skrivgäris för något?

Skrivgäris är en undergrupp till Facebooks bästa grupp StreetGäris. Jag startade Skrivgäris för att jag saknade en plattform där stämningen inte var så tillknäppt och elitistisk som många andra grupper för skrivande personer på Facebook tenderar att vara. Stämningen i Skrivgäris är så jävla fin (probably bc the lack of men). Uppmanar alla kvinnor och icke-binära som skriver att gå med!

Vad äter du helst just nu?

Pan con tomate!!!

Vilken kändis skulle du vilja ligga med?

Helena Bonham Carter.

Vilka två bilder tycker du är mest representativa för den du är?

Dessa:

LÄS ÄVEN:
BREVDIKTEN
DÅ HÄNDER DET: HON STICKER UPP SINA FINGRAR I HANS NÄSBORRAR

Er önskan är min lag. Här kommer ett nytt inlägg till alla som har flyttat till en ny stad och saknar kompisar. Eller, för den delen, för de som bor kvar i samma stad men som vill få nya vänner. Sist var det runt 180 personer som hörde av sig, så här finns det chans för jackpott.

↓

Skriv en kommentar som talar om var du bor (skriv detta i versaler så att det blir mer överskådligt), lite om dig själv och vad du gillar att hitta på. Glöm inte att skriva din mailadress direkt i kommentarsfältet (så att ni kan ha ytterligare kontakt via mail), men byt ut @ mot (at) så att inte kommentarerna hamnar i skräpposten. Lycka till!

Kanske gillar du också:

Hitta en skrivkompis.
Hitta en reskompis.
Diskussion: Ensamhet.

Translation: Do you need a friend in your new city? Write a comment below in which you state your city, your email and some things about you. Hopefully you can find someone out there who’s lonely too. 

Stopp och belägg! VEM är denne oscar!?? :D

Vi lärde känna varandra när jag och My var i Budapest för fyra år sedan. Kolla vad göllia vi var! 

Hej Flora, du som är så klok! Jag är en person som har svårt med att lita på att mina vänner tycker om mig och vill hänga med mig (det låter konstigt, jag vet). På ett sätt är det jättelöjligt… För jag vet ju att de tycker om mig – de visar det på flera olika sätt – men ibland tvekar jag ändå. Det har kanske något att göra med min egen självkänsla; att jag inte värdesätter mig själv tillräckligt högt för att se mig som ”värdig” deras vänskap, och att jag typ väntar på att de ska inse att jag inte är så bra och rolig som de tror. Det skapar så mycket problem för mig, för det leder till att jag lätt börjar överanalysera saker som händer. :(( Har du någonsin känt så, ooch har du någon aning om hur ska man göra för att bli av med såna tankar? P.s. Du äger som delar med dig av att du har ångest och så ibland, och jag tycker du gör det på ett så himla bra vis! Du liksom nämner det lite i förbifarten och gör inte en jättestor grej av det, I love it!

Hej där! Jag känner igen mig asmycket. Men det jag försöker applicera på mina egna relationer är att vända på kakan för att värdesätta mig själv mer i sammanhanget: Vad får JAG ut av att umgås med den här personen? Är den personen värdig MIG? Gud, det låter fett harsh när jag skriver det, men det kan vara en bra påminnelse när en går hem från den där kompisdejten och ältar sina prestationer.  Vilket jag ganska ofta gör. Men sen tänker jag också att du kan, på ett ödmjukt sätt, be dem bekräfta dig mer. Om de säger något gulligt till dig någon gång kan du säga ”åh, jag blir så himla glad och känner mig så trygg när du säger så”, för då kommer de förstå att du behöver höra sånt. Puss och heja heja heja.

Vilka är dina främsta power-tips? När du känner dig nere och behöver lite pepp? Kram /Karin

Hej Karin. Här är några av mina bästa må bra-grejer:
1. Att gå ut och gå en promenad eller kuta asfort.
2. Städa fint och köpa blommor. Japp det hjälper!
3. Handla goda ingredienser och laga någon spexig maträtt.
4. Bada badkar + titta på serier (alltså i kombination)
5. Ringa min mamma.

VAR ÄR läppstiftet ifrån?

Helena hälsar att det är ”Nude Beauty” från Makeup Store. En läppenna!

Åh, har du gjort något nytt med ditt hår? Eller kanske rättare sagt inte gjort något på länge? Älskar nämligen den mörka utväxten! Gosh, va snyggt!

Jag har färgat håret till sin naturliga nyans (dock har det mesta av den toningen tvättats ur nu) , och nu låter jag mitt hår växa ut igen pga vill ha starkt och friskt hår igen efter flera år av blekningar och slingningar. Tack ska du ha!!

Hej, undrar om du har nåt tips för att det inte ska bli tallrikstorn och kastrullberg med smutsdisk!!!! tack på förhand

SÅ gullig fråga. Mitt bästa tips är enminutsregeln. Dvs: Jag ska göra varje uppgift som tar under en minut att genomföra. Ställa i ordning skorna i hallen, svara på det där sms:et, diska kaffekoppen eller städa i ordning skrivbordet. Funkar i många situationer, men väldigt bra i disksammanhang! Ett annat bra tips är väl att ställa disken i blöt om du inte hinner (eller orkar) ta i tu med den direkt.

Får en önska sig ett utlåtande om vegoburgaren i fredagspresent?? :D xx

Klart du får. Max nya veganburgare är god! Felix och jag åt den när den hade kallnat (vi envisades om att äta den hemma), men jag älskar oumph så den får högt betyg! Jag valde dock bor jalapeñosåsen för jag har lite svårt för stark mat. 7 av 10 (i snabbmatsmått mätt) får den!

Hei Flora! Så fin du er! Vil først si at jeg gillar bloggen din, og at du er en stor inspirasjon! Har fulgt deg ganske lenge, og har et spørsmål om skriving/skrivande: Jeg liker selv å skrive, men vet ikke helt hvordan jeg skal ”ta steget videre.” Har sett at du har deltatt på kurs gjennom årene, og lurte på om du har noen tips i forhold til sommerkurs i skrivande? Jeg er selv fra Norge, men tycker om Sverige og synes det hadde vært kult å dra dit for å lære mer om skrivande. Tror du det hadde vært mulig? Takk på forhånd! Klem

Hej! Tack ska du ha! Roligt att du vill gå en sommarkurs i skrivande. De jag känner till finns på Capellagården och Biskops Arnö, men om du googlar ”sommarkurs i skrivande” så kommer det upp ett gäng. Du kan absolut gå en skrivarkurs i Sverige trots att du är från Norge, vet tillexempel att Biskops Arnö kallas Nordens folkhögskola. Kram och lycka till!

Hej Flora jag måste ba få fråga dig, raderar du någonsin dina texter? Jag har kommit på att jag har en inneboende stress pga att jag samlat på mig så otroligt mycket text. Dagboksanteckningar o längre projekt, texter. Vill slänga, elda upp, rensa, renskriva, är det dumt?!

Hej! Nä, jag raderar inte. Jag tycker att det är kul att kunna se utvecklingen, så jag sparar alltid de gamla versionerna av mina texter. Plus att en ALLTID kan hitta guldkorn i sina egna projekt, vare sig det handlar om tematik eller någon mening eller speciell bild.  Släng inte dina texter! Sortera ur garderoben och städa ur skafferiet, men inte texterna! Behåll dem! Om du har skrivit saker som ger dig fett mycket ångest (alltså kanske om självdestruktivitet och sånt) så kanske inte det är något att spara på… Eller jag vet inte. Om du renskriver: Behåll de gamla versionerna. Det är mitt tips. Puss!

Hej Flora (och alla andra som läser detta)! Jag och min bästabästa vän ska ha en födelsedagsfest och vi vill ha något riktigt kul tema. Ett så kul att kanske bara två suckar över att behöva klä ut sig. Men vi har totalt stopp på idéer, HJÄLP?!

Såg att Ida hade dataparty för någon vecka sedan, alltså fest med internettema. Tycker att det är en briljant idé!

Jag och min pojkvän övervägar att flytta ihop och därmed köpa en lägenhet tillsammans. Jag är livrädd. Mest rädd för att jag ska sabba det tror jag. Att jag inte är tillräckligt kär eller när vi väl står där med ett lån på en miljon att jag liksom inte längre vill det där. Och samtidigt så vet jag att jag aldrig i hela vida världen skulle vilja vara med någon annan någonsin. Och jag vill ju bo ihop, bo isär skulle ändå relatera att vi bara hängde hemma i en av lägenheterna (och det är ju inte ens möjligt ur en ekonomisk synpunk). Någon som har varit i samma sits? Handlar det bara om kalla fötter? Kram

Känner igen mig så mycket i detta! Vad händer om allt skiter sig, liksom? Samtidigt har jag flera kompisar som har flyttat ihop, varav några har gjort slut. Visst, det ÄR slitigt att göra slut och behöva sälja lägenheten, men vafan, köp en lya ihop om ni vill det! Alla jag pratar med säger att det har varit värt det. Så länge din magkänsla inte säger nej nej nej, för då borde du verkligen lyssna på den. Kram

Förresten: hur länge har du bott i lägenheten nu? Känns den mest ”hemma”? Eller vilken av dina lägenheter har du känt dig mest hemma i och vad tror du att det kan bero på? Vad får dig att känna dig hemmastadd i en lägenhet?

Nu har vi bott här i femton månader (varav tre som jag tillbringade i San Francisco). Lägenheten känns väldigt mycket som hemma! Jag älskar speciellt utsikten och hur löjligt centralt den ligger. Jag har känt mig hemma i alla lägenheter där jag har bott mer än ett halvår. Men det här är annorlunda, för den här lägenheten får jag ju bo i hela livet om jag vill eftersom det är ett förstahandskontrakt. Samtidigt är jag fett sugen på att köpa en större lägenhet om något år eller så (bor med Felix på 24 kvm nu). Men vi får se om det ens är ett alternativ.

Relaterat:
Hitta en bostad i Stockholm
Hemma hos mig, Elle Decoration