Flora Wiström

Hej kompis.

Jag är i ett hus i Småland för att fira nyår med min kille och hans kompisar. Så mysigt. Hoppas att du får hångla ikväll, eller åtminstone äta det bästa du vet.

Du vet kanske att jag är en sån som gör upp mål och har mig? Jag jobbar inte med nyårslöften, det bäddar ju för press och besvikelser, men tycker att det är rätt kul att skriva ner sånt som jag vill tänka på under det kommande året. Dels relationsrelaterade grejer, men också jobb såklart. Här är de mål jag skrev för 2016, följt av en kommentar kring hur det gick.

MINA MÅL FÖR 2016

♣ Gå till en psykolog eller en kurator eller en terapeut.
Japp! Under våren. Det var så viktigt för mig.

♣ Plugga ett nytt språk. I alla fall lite. I alla fall i en app på mobilen. (Vet redan nu att jag kommer faila på denna punkt men jag kan ju försöka!)
Definiera ”i alla fall lite?”. Har hittills pluggat 15 minuter portugisiska i Duolingoappen :))) HEJA MIG.

♣ Gå på bio ensam.
Nä :((

♣ Engagera mig mer volontärt.
Lite här och där, men inte superaktivt liksom.

♣ Ha foto- och bloggfria dagar. Dvs dagar som bara är till för mig och de jag älskar.
Ja. Har blivit fett mycket bättre på detta! Så skönt.

♣ Säg nej till jobb om det känns för mycket. Hellre göra få saker bra än många saker halvdant.
JA.

♣ Fixa i ordning ateljén.
Till viss del, men sen sade jag upp min plats för att jag inte utnyttjade den tillräckligt mycket.

♣ Utveckla podcasten.
Oui! Sedan vi blev upplockade av Radioplay har vi utvecklats massor.

♣ Börja skriva på något längre.
Kunde inte berätta för er att min bok hade blivit antagen när jag skrev detta (hade inte signerat kontraktet än) så jag smög in den här punkten för att jag ville ha med Stanna i min 2016-lista. Men jag har ju börjat skriva på ett nytt projekt nu med!

♣ Hångla och kramas mer. Prioritera gos framför att komma i tid.
Oj vad konstigt det blir att läsa detta nu. Men jo. Hånglat har jag ju gjort.

♣ Ha sleepovers med kompisar.
Ja-aaaa. Känns så långt borta att läsa det här nu, eftersom jag ver-kli-gen har haft sleepovers med kompisar det här året. Att inte livet alltid har varit så?

♣ Formge något och sälja det.
Jag har formgivit ett bokomslag som ni kommer få se under våren! Det är ju inte jag personligen som säljer boken, men ändå.

♣ Cykla till ateljén så ofta jag förmår, i stället för att ta bussen.
Lol nej. Min cykel står punkterad i min lägenhet och har gjort det typ sedan Estonia förliste.

Hur gick det för dig och dina eventuella mål?

LÄS ÄVEN:
HUR DET GICK MED 2015-MÅLEN

HUR DET GICK MED 2014-MÅLEN

Hej! Igår var det torsdag vilket förstås innebär podd. Vi har samlat ihop några highlights från det gångna året i en ~Nyårsspecial~. Om Fridas uppbrott med sitt ex, mina bästa handfasta raggningstips, the Kardashians seen from close, fittproblem som gör det svårt att ligga, tinderragg som kondomvägrar och privata saker som fastnar i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Jag tycker att Frida är helt strålande i de avsnitt där hon öppnar upp sig. När hon börjar gråta blir jag helt lipig på en sekund. ♥

Tack för det här poddåret. Tack Frida för att du ger så mycket av dig själv, för att du sitter hemma i din säng och klipper ihop små jinglar och står ut med att jag alltid är sen till inspelning. Tack till alla på Radioplay för att ni såg någonting i oss och ville satsa på det.

Men framförallt till alla er som lyssnar, som kommer fram och säger att ni gillar podden eller hör av er via instagram. Som utmanar oss, får oss att tänka till ett extra varv och sporrar oss varje vecka. Vi har fått så sjukt mycket kärlek av er det här året och vi ser fram emot ett nytt år av poddande. Om du har tankar kring hur vi kan förbättra oss, eller vad du gillar mest, så skriv det här i kommentarsfältet.

Hashtagga gärna #florafrida så att vi får se vad du gör när du lyssnar. God lyssning gullo.

TIDIGARE AVSNITT:

#25 – JUSTIN BIEBER & GAGBALLS

#26 – NÄR DET INTE GÅR ATT LIGGA

#27 – SUPERLIKES & SUPERMODELLER

#28 – VARFÖR KOM DU INUTI MIG?

#29 – CATFISH & VAGINA DENTATA

#30 – FLORAS KRIMINELLA FÖRFLUTNA

#31 – ORGASMSKOLA

#32 – SÅ SNYGG ATT HAN SNUBBLAR

#33 – KNIGHT OF SPERM

#34 – TRODDE ATT JAG SKULLE DÖ

#35 – BZZT BZZT BZZT

Jag och min kille har varit på bio två gånger de senaste veckorna och har lyckats pricka in såna pangfilmer. Jag kollar alltid upp betyg på Rotten Tomatoes innan jag går på bio. Där blir filmerna nämligen betygsatta utifrån kritikers betyg, och inte enbart av svettiga tonårskillar (som jag inbillar mig att filmerna på IMDB blir – de med en kvinnliga protagonister har ju exempelvis generellt sett väsentligt lägre rating än de med snubbar i huvudrollen). Okej. Nu till filmerna.

Arrival

Tolv ufon landar på olika platser på jordklotet, men utomjordingarna går inte i land utan stannar i sina farkoster. Louise Banks, som är lingvistikprofessor, får uppdraget att lära sig utomjordingarnas språk och därmed förstå varför de har anlänt. Parallellt med detta får vi följa Louises egna livsöde. Det här är en science fiction-film som handlar om kommunikation, inte om att världen håller på att gå under. Rätt ovanligt alltså, och väldigt spännande.

Amy Adams gör sin roll sjukt bra och efteråt stod jag och stirrade ut över Hötorget med andetag som stockade sig i halsen. Vissa delar var dock lite väl övertydliga, som om regissören inte riktigt litar på att tittaren kan pussla ihop ett och ett. Men jag gillar den existensiella delen av den här filmen. En annan grej jag tänkte på var att ingen av karaktärerna reduceras till sitt utseende i den här filmen, ingen har sina looks som främsta syfte. Sjukt att ens behöva tänka så men ah.

Mitt betyg: 4/5.

Lion

Saroo är fem år gammal när han somnar på ett tåg och hamnar i Calcutta, tolv timmar från sin hemby och sin familj. Calcutta är fullt av gatubarn, så ingen reagerar nämnvärt på hans tårar och han förstår inte Bengali. Två år senare blir Saroo bortadopterad till en australiensisk familj. Som ung man bestämmer han sig för att söka upp sin familj, men allt han känner till är att det fanns ett vattentorn vid tågstationen och att byn finns inom en radie på 120 mil från Calcutta.

Lion är baserad på en sann historia och har både ett indiskt filmteam och ett australiensiskt. Det gör att skildringen känns nyanserad. Det är just de Indiska delarna som är starkast.

Jag tycker också att adoption som koncept problematiseras. Fånigt dock att Rooney Mara är på affischen, trots att hennes roll knappt behövs? Samt att Dev Patel alltid får rollen som den indiske unga mannen, trots att han inte ens är lik den unga Saroo (som spelas av Sunny Pawar och är helt SANSLÖST bra). Fast i det stora hela gjorde Patel en fin skådespelarinsats. Dock tvivelaktigt hur mycket Google Maps har pröjsat för att få vara en så viktig beståndsdel av filmen?

Jag grät hela filmen igenom. Den är så oerhört vacker och fruktansvärt sorglig. Om syskonrelationer, barn som reduceras till handelsvaror, moderskap och att vilja hitta hem. Och så tycker jag om att filmen inte levererat ett tydlig åsikt kring adoption, utan ger tittaren chansen att fundera själv. Eller, om du har sett den, vad tänker du?

Mitt betyg: 4.5/5.

LÄS ÄVEN:

8 netflixfilmer att se i jul

Translation: I LOVED the movies Arrival and Lion. You have to watch them.