Bilder från samma år och året därpå.
Jag går i sjuan och pappa och jag åker till London på höstlovet, bara vi två. Från att ständigt behöva parera deras arga röster och smällande dörrar, till att bara vi. Först känner jag mig nervös över att umgås med bara honom, prata med bara honom, göra saker med bara honom. Men det släpper snart. Han har tålamod och uppmuntrar mig alltid att köpa tuffa kläder, när mamma hade föreslagit söta. Vi ser Into the Wild på bio ett år innan den kommer ut i Sverige, dricker sött och gräddigt kaffe på Starbucks och köper med oss mat som vi äter framför dåliga brittiska serier på tv:n. Vi pratar mycket. Skrattar. Kommer nära.
April 2010 och vi har varit ihop i ett år. Sebastian och jag lånar en lägenhet i närheten av Oxford Street och tillbringar en helg där tillsammans. Vi åker kors och tvärs över hela stan. Tittar i vintagebutiker, äter indiskt, besöker museum och går i butiker klockan åtta på kvällen. Somnar tätt intill i reselakan av siden. Vi vet inte att vi ska göra slut snart, vet inte att det här är den sista resan vi gör ihop. Nej, vi röker egenrullade cigaretter, hånglar i gatuhörn och tjafsar om vem som ska ha på sig solglasögonen: han eller jag. Jag tror att vi fortfarande är kära i varandra. Jag minns det som en fin resa.
Samma år men på höstkanten åker jag tillbaka. Ellika har flyttat till Canterbury för att gå tvåan av gymnasiet där, och Wilma, Matilda och jag åker för att hälsa på. Vi är i London en natt eller två. Jag har varit singel hela sommaren och har frikkin ont i hjärtat. Vi förfalskar våra ID-kort med nagellack och eyeliner och tar oss in på klubbar och när jag ser en snygg kille i vimlet så marscherar jag fram och kysser honom. Vi vaknar upp i förorter till London och sitter på morgonbussar med grusiga ögon. Spanar in vintageutbudet. Äter god mat. Njuter av att umgås, vi fyra.
Translation: London with my father, London with my ex boyfriend and London with my friends. Translate the post here.
