Flora Wiström

Jag har blivit med dator igen! Prisa gudarna! Det firar vi med några bilder som Frida knäppte på mig igår på ateljén, strax innan inspelningen av vårt kommande poddavsnitt. Ni hittar avsnittet i er podcastapp (sök på Flora & Frida) på måndag. Tårar utlovas.

Jag hade i alla fall på mig jeans från Dr Denim, en tröja från Twist & Tango som jag fick av mamma i födelsedagspresent, Dr Martens och smycken från Guldfynd.

Jag bär väldigt sällan örhängen (dessa är i guld dessutom, bär nästan uteslutande smycken i silver), men när jag väl gör det så känner jag mig omedelbart mer festlig. Och festlighet kan ju behövas en helt vanligt tisdag.

Blogginlägget är (i likhet med ateljéoutfiten) ett samarbete med Guldfynd.

Dags för ännu ett diskussionsinlägg. Den här gången tänkte jag att vi skulle prata om framtidsångest.

Hur i helvete vet vi när vi har valt rätt? Hur ska vi kunna glädjas för det som händer nu och inte bara sträva efter nya mål? Hur ska vi våga ta steget och göra det där vi drömmer om, men som vi är så jäkla rädda för? Dela gärna med er av era frågor, tips och råd i kommentarsfältet. Min förhoppning är att det här ska vara en plats av respekt och omtanke, en frizon där ni kan skriva av er men också ge varandra tips och råd.

Tumregel: Om ni skriver en kommentar, försök svara på någon annans också. På så sätt blir inte kommentarsfältet fullt av obesvarade kommentarer. Rubricera gärna din kommentar så att den går att hitta vid snabb överblick.

Det går fortfarande bra att skriva av sig på tidigare veckors diskussionsinlägg:
träning
heartbreak
flytta utomlands
alkohol
föräldrar
hår
att göra slut med en vän
preventivmedel
ångest
sex
mens
sorg
kärleksrelationer
ensamhet
tobak

Translation: This is a forum where you can discuss certain topics in the comments, in this case anxiety about the future. Share your thoughts, questions and experiences in the comments below. This is a place of respect and concern, a place where you can write about what bothers you but also a place where you can help others. Or just feel less alone.

Jag fick ett sånt där meddelande på Facebook som sa ”What did you do 5 years ago today?”. Så jag började kolla igenom mina gamla album.

För fem år sedan var jag sjutton år och gick i tvåan på gymnasiet. Bild- och formlinjen på Viktor Rydberg Jarlaplan.

Det hade blivit höst på riktigt (tidigare än i år) och jag bar de tidstypiska spetsstrumporna.

Samt tog bloggiga bilder i mitt flickrum.

Jag och Sebbe, till vänster, hade gjort slut ett halvår tidigare, men vi hängde ändå ganska mycket. Här i sällskap med Tore och en vattenpipa.

Jag var så oerhört kompiskär vid den här tiden. Vi fikade på Café Birger varje jäkla dag, trots att personalen fnös och sa att vi tog upp platser för lunchgästerna. Det var hallonpajer och chokladbollar och brownies och sötsliskigt te.

Kolla denna då! Felix var min bästa kompis vid den tiden. Med runda kinder, sluttande axlar och så himla mycket artonåring <3

När vi inte pluggade så tillbringade vi eftermiddagarna på Café 60 eller i Johns lägenhet, där vi rökte vattenpipa. Om jag ska välja en smak från min tonårstid så är det nog den där rökiga, sötsliskiga av vattenpipa med äppelsmak.

Umgicks såklart en hel del med Esmeralda, och även Viktor och Paulina som var gulliga och nykära.

Jag och Lovisa gick på Blogawards tillsammans, som de äkta bloggarna vi var. Här i sällskap med Jakob och hans kompis.

Och så umgicks jag med Rikard typ hela tiden. Jag hade sett honom i skolkorridoren och tänkte: honom vill jag bli vän med.

Så jag började nicka när vi gick förbi varandra, sedan säga hej, sedan stanna och prata. Och så blev vi kompisar. Vi tittade på film i hans stökiga pojkrum och bakade pizza hemma hos mina föräldrar.

Kolla den här då Sandra! Minns att jag tyckte att det var SÅ COOLT att träffa dig. Du hade blivit indragen i skolbyggnaden för att min kompis hade poängjakt (20 poäng för fotografi med kändis), och jag frågade om jag fick ta en bild med dig. Det fick jag.

Cornelia och jag delade hemligheter, cigaretter, idéer till konstverk, modetips och ångestattacker. Nu bor hon i Amsterdam och går på fin konstskola och jag är så jäkla stolt över na.

Felix flätade mitt hår ibland. Ett halvår senare skulle vi bli ihop, men det visste vi inte än.

Att vara sjutton var lika delar ångest, lika delar eufori. Stress och rädsla för att inte räcka till, men också höga skratt som ekade mellan gymnasieväggarna.

Translation: 5 years ago, when I was seventeen. Translate the post by hitting the translate button below the header.