För ett år sedan bodde jag i San Francisco i 82 dagar. Jag bläddrade (scrollade) igenom bilderna och fick så mycket längt, så jag tänkte att vi kunde kolla lite! *Känner mig som morfar när han visar diabilder från semestern.*

Det här är min storebror Froste och hans fru Dana. Hon är från Kalifornien, de träffades på en dykresa när de var tonåringar och blev kära, och det är därför de bor i SF. Deras existens är huvudanledningen till att jag åkte. Eller såhär: Jag visste att jag ville åka någonstans på egen hand, men det kändes fint att samtidigt hänga med dessa två briljanta personer. Lära känna på nytt.

Jag fick bo hos min brorsas kollega, och bodde alltså ensam för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Första veckan grät jag hela tiden. Skrev såhär:

”Ibland har jag sÃ¥ trÃ¥kigt att jag gÃ¥r och lägger mig klockan 21. Ibland när jag tänker pÃ¥ min lillasyster sÃ¥ hugger det ända ut i armarna. Ibland ringer jag alla mina familjemedlemmar pÃ¥ FaceTime utan att fÃ¥ svar. Ibland struntar jag i att duscha pÃ¥ flera dagar för att ingen ändÃ¥ kommer sÃ¥ pass nära att de känner hur jag luktar.”

Läs hela inlägget här: Du frågar: Hur mår du? Hur är Kalifornien?

Men ganska fort övergick det till en pickande övertygelse om att jag kunde vara ensam, av att jag ville vara ensam.

”Min första morgon springer jag genom Golden Gate Park med ett tryck över trumhinnorna. Jag hoppar undan för jordekorrar, passerar bisonoxar. Längs vägen ligger kottar stora som dubbla knytnävar. Träden Ã¥mar sig i dimman, grenarna skapar loopar genom lövverket. Barken är vriden runt sin egen axel, ser ut som Ã¥ldrad hud.

Mellan träden stÃ¥r en prärievarg och stirrar pÃ¥ mig. Öronen vädrar i luften, svansen är buskig. En prärievarg. Mitt i San Francisco.”

Jag tillbringade dagarna på olika caféer i The Mission där jag satt och skrev artiklar och blogginlägg. Läste mycket. Promenerade. Gick på kompisdejter.

Men mest hängde jag med Dana. Omtänksamma, initiativtagande och kloka Dana.

En vecka kom Yrsa och hälsade på. Vi hade bara känt varandra i några månader då, men efter den här resan var vi helt i synk. Man skulle kunna säga att vi gick in i en febrig nyförälskelsefas (som inte har lagt sig, såhär ett år senare).

”– Han tog mig pÃ¥ rumpan. Vilken jävla praktidiot.

–  Fyfan! Kom.

Vi gÃ¥r därifrÃ¥n. En stund senare kommer han mot oss igen. Ögonen är tvÃ¥ smala springor. DÃ¥ händer det: Hon sticker upp sina pekfingrar i hans näsborrar sÃ¥ att de vidgas. Hon snurrar fingrarna ett helt varv. Hans ögon är stora som golfbollar. Munnen gapar. När hon släpper taget backar han bakÃ¥t med fuck you-fingrarna i luften. Fortfarande med munnen formad som ett O.”

Läs hela texten här.

Froste och Dana är de hurtbulligaste jag vet, vilket innebar att vi åkte på olika utflykter nästan varje helg. Hajkade i skogen, cyklade nedför branta backar vid havet, roadtrippade till nationalparker, åkte norrut till snön och söderut till surfstränder.

Vi åkte till Santa Cruz två gånger. Vad konstigt det är att kissa i en lånad våtdräkt förresten. Den varma vätskan simmar ju runt innanför scubamaterialet, hur mycket man än försöker skölja ur det.

I SC rastar man hundarna på skateboard med en joppe i mungipan.

Vi gick på två olika halloweenfester där. Blev fulla på tequila, brände av halva håret med locktången och ramlade hem med glowsticks runt armarna och halsarna.

Kajsa bodde hos mig i sju dagar. Vi plöjde staden på den bästa veganmaten, drack sangria, spelade biljard med amerikanska unga män och promenerade milslångt varje dag. En jävla ynnest att få somna och vakna bredvid henne efter att ha sovit ensam så länge.

Vi gick till Baker Beach en dag. Satt där på stranden och kände oss små när omgivningen var så bombastisk.

Över Thanksgiving så åkte jag, Froste och Dana till Danas pappa i norra delarna av Kalifornien. Där frös vattnet i vattenflaskan på nattduksbordet till is om nätterna. Där gick vi på långpromenader med hundarna i snön. Där gjorde vi eget majsmjöl och kokade tranbärssylt och bakade pumpkin pie.

Där badade vi i naturligt varma källor. 10 minusgrader i luften och 40 plusgrader i vattnet. Den helgen var så himla fin. Är så glad att jag fick vara med.

På hemvägen hittade vi en kalkgrotta. Froste är en sån som alltid måste leka, han har en femåring kvar inom sig.

Och vips hade det gått nästan tre månader.

”Jag har pulsat genom snö och slumrat pÃ¥ sandstränder. Jag har sovit under bar himmel i minusgrader och svettats i t-shirt pÃ¥ pÃ¥ morgonpromenader. Jag har sett enorma vÃ¥gor slÃ¥ mot vassa klippkanter och badat i varma källor. Kalifornien är det vackraste jag sett.

Jag kom hit när vädret inte tillät andra kläder än shorts och linnen. Nu virar jag halsduken hÃ¥rt kring halsen och beger mig till flygplatsen.”

Läs hela inlägget här: Goodbye california.

Sitter och skriver detta med något hårt i halsen. Saknar min storebror, saknar Dana, saknar Kalifornien. Det gör ont att en person levde då, för ett år sedan, men inte längre. Att så mycket kan skifta på loppet av några månader.

Och jag är så glad att jag åkte. Det här var den första resan jag gjorde på egen hand. Innan dess hade jag knappt varit sugen på att bo någon annanstans än i Stockholm, men efter den här resan vet jag av erfarenhet hur bra jag mår av att komma iväg. Så i vår ska jag troligtvis bo i ett varmare land en sväng. Två månader kanske.

Om du som läser det här har tankar på att flytta till en annan stad eller åka på en långresa, men tvekar, så kan jag säga såhär: Det ÄR läskigt till en början, det var det för mig med, men så fort jag hade bekantat mig med platsen och visste var jag skulle handla mat, vilken buss jag kunde ta och vilken gata som var mysigast att hänga på, så kände jag mig tryggare.

Och när det inte var läskigt längre sÃ¥ fick andra känslor plats i mig: tillfredställelse, nyfikenhet, förstÃ¥else, wanderlust. Och det vägde liksom upp för hemlängtan som ibland kunde träffa mig som en örfil. Hur banalt det än lÃ¥ter. Du kanske kan plugga pÃ¥ distans och ta CSN, eller jobba som au pair, eller söka en utbildning i en annanstans? Och om du inte vill – skit i det. Man mÃ¥ste inte.

När hemlängtan slår till.

10 tips för att känna sig mindre ensam.

I februari är jag i Kalifornien igen, i någon vecka eller två. Jag längtar så att det värker.

Translation: I lived in San Francisco for three months last year. This is a recap. I miss it all so, so much.

LÄS MER I KATEGORIN: TRE MÅNADER I SAN FRANCISCO

Äehhh sitter bara och tjillar i behå på en altan medan jag skriverrr vadårå

Du vet kanske att jag har pluggat skrivande i tre omgÃ¥ngar? PÃ¥ Södertörns högskola, Jakobsbergs folkhögskola (här har jag skrivit om den) och Ölands folkhögskola. Att vara i ett litterärt sammanhang och att ge och ta emot respons har har varit helt avgörande för mitt skrivande. Jag har inte bara lärt mig om skrivarhantverket, jag har även vÃ¥gat ta mitt skrivande pÃ¥ allvar – vilket i sin tur övertygade mig om att jag kunde skriva en hel roman.

Julia Melin Bernhardtz har skrivit en artikel om skrivarskolor till Creative: 7 skrivarkurser att söka till våren. Det är distanskurser allihopa, vilket innebär att du kanske skulle kunna bo i en annan stad under tiden du skriver. ULTIMAT. Många av dessa har deadline nästa vecka, så börja jobba med ansökan omedelbums!

Kurserna har olika krav på vad ansökan ska innehålla, så läs varje enskild beskrivning noga. Ett tips är att låta någon läsa igenom dina texter och kanske även vara med och välja ut vilka som ska vara med i ansökan (jag har tyvärr inte möjlighet att göra detta för dig även om jag skulle vilja hjälpa). Ibland blir man nämligen väldigt blind för sina egna ord. Läs texterna högt för att se om de har bra flyt. Krångla inte till saker i onödan. Visa gärna en bredd med olika typer av texter (om du inte söker en projektkurs dvs) och gör dig inte till för mycket i ditt personliga brev. Lycka till du ♥

HÄJ ALLA. Torsdag innebär nytt podcastavsnitt! Denna vecka pratar jag och Frida om fatalt misslyckade tinderdejter (blod och lögner utlovas), hemska saker man kan hitta i andras (eller sitt eget) kön och vad som hände min kompis när hon blev stoppad i säkerhetskontrollen för att hon hade tagit med sig något som såg väldigt mycket ut som en gardinstångsknopp. Ett väldigt skrattigt avsnitt. Ge oss megagärna ett betyg och en recension på iTunes (topplistorna är lite väl testosteronheavy), och glöm inte att prenumerera för att komma åt avsnitten så fort de kommer ut.

↓

→ LYSSNA HÄR ←
(alternativt i Radioplay-appen eller där poddar finns)

↑