Själv, men inte ensam. Själv, men inte ensam. Själv, men inte ensam.

Det är onsdagsmorgon. På andra sidan Karlbergskanalen spritter trädkronorna mot himlen och skapar en klorofyllgrön avdelare mellan Trygg Hansas brutala kropp och Stockholm Vattens röda tak. Om en vecka kommer grenarna inte synas mellan bladverken. Träden kommer se ut som stora broccolihuvuden längs med Karlbergs strands promenadstråk.

Overklighetskänslan i att det blev sommar från en vecka till en annan, och att jag blev ensam – nej förlåt själv – lika fort. Det gör att jag ibland måste stanna upp mitt på gatan, ställa mig frågan: Vad hände?

Jo. Det är rätt det här. Vi ska vara isär. Men att ha bott med någon i 3,5 år och sedan – själv.

Mina bokhyllor gapar. Här finns inga konstböcker kvar. Inga armaturer som han så noga valt ut. Han brukade buda hem lampor trots att vi inte hade plats för dem. En Triplexkopia med lång arm som kunde vinklas åt olika håll. Jag gillade den lampan. Men nu syns mörka hål på väggarna. Ögon som stirrar tillbaka på mig.

Folk pratar om kvällarna som de värsta. För mig är det morgnarna.

När man vaknar ensam – nej förlåt själv –  kan man lika gärna somna om. Jag får tvinga mig upp ur sängen. Jag gör samma frukost som alltid men slår ut hälften av kaffet i diskhon. Jag sitter på huk på stolen och skriver. Fötter och rumpa i stolssitsen. Som en apa. Klockan på Trygg Hansa slår 09.01. Han brukade massera mina knän om kvällarna när de värkte. Han suckade aldrig när jag bad honom, han bara gjorde det. Men han sa åt mig att sitta ordentligt i fortsättningen. Nu slår klockan 09.02. Nu visar den temperaturen: +10°C. Jag tänker sitta såhär trots att det sliter på mina knän.

Det enda som funkar nu är att träffa människor, vänner. Jag dricker dem i stora klunkar.

För två veckor sedan gjorde jag och Felix slut.

Vårt uppbrott är inte dramatiskt eller bråkigt, men sorgligt. Det är sorgligt när kärleken inte räcker hela vägen, trots att man vill. Men en relation kan inte bara bygga på trygghet, på vänskap, inte när vi är så unga. Vi förtjänar att vara kära. Att känna oss bekräftade.

Och det är läskigt att lämna något som är bra. Att skiljas från den människa som känner en bättre än någon annan. Men det kunde inte bli på något annat sätt. Det går inte att tvinga fram kärlek.

De här fem åren – jag vet inte var jag ska börja. Vi har blivit vuxna tillsammans. Vi har gått igenom den största sortens sorg, vi har smällt i dörrar, vi har hållit om, legat dubbelvikta av skratt, rest världen över. Vi har varit familj. Ett lag. Och jag är så jävla stolt över de här åren. Jag hade inte velat ha det annorlunda.

Några av er har redan skrivit och undrat, spekulerat. Det är märkligt att vara offentlig när sånt här händer. Jag skulle kunna skriva bokmeter om oss, men jag gör inte det. Det här uppbrottet innefattar ju inte bara mig. Jag vill respektera Felix integritet, och värdera mitt eget privatliv, och det hoppas jag att ni också ska kunna göra.

Så jag gråter ner i morgonkaffet och fyller all min vakna tid med mina kompisar. De som stryker mig över håret, dansar med mig, tillåter mig att älta och får mig att skratta. Sommaren kom lägligt.

Nu vet ni.

Translation: Felix and I broke up two weeks ago, after five years together. We came to a point where we loved each other like friends and not like lovers. I just thought you should know. 

Ni som lyssnade på vårt förra podcastavsnitt vet vad den här veckans podd kommer handla om. Frida och jag skulle snacka veganism, men fyrtio minuter in i inspelningen hade vi bara pratat om en sak:

Faktumet att Frida och Matthew har gjort slut, efter tre år tillsammans.

Det fick därför bli ett eget avsnitt, för sånt kan en ju inte bara prata lite löst om. Eftersom det är ett oplanerat avsnitt kommer vi inte med några överlevnadstips, vi diskuterar inte uppbrott i allmänna ordalag. Vi bara pratar så som två vänner pratar. Vad sa han då? Vad hände sedan? Hur mår du nu? Och kanske kan det få dig som är i samma sits att känna dig lite mindre ensam.

Frida ställer sig frågan: Kommer jag någonsin kunna älska någon med samma naivitet? Och så funderar vi på hur sund den naiva kärleken verkligen är.

Skickar fan all min kärlek till Frida och alla andra där ute som nyligen har gjort slut. Hang in there. ♥

Lyssna i iTunes/Podcaster/Acast/Libsyn eller här ovan. Prenumerera och betygsätt gärna. Och vi blir svinglada när ni mailar in era egna anekdoter och tankar ([email protected]), eller visar vad ni gör när ni lyssnar genom att använda hashtaggen #florafrida.

LYSSNA PÅ TIDIGARE AVSNITT HÄR:

→ 1. SEX.
→ 2. VÄNSKAP.
→ 3. ATT JOBBA MED DET VI ÄLSKAR.
→ 4. ONANISTERNA.
→ 5. NÄR ALLT KÄNNS ÅT HELVETE.
→ 6. FLORA, FRIDA & FEMINISMEN.
→ 7. OCH SEN LEVDE DE LYCKLIGA I ALLA SINA DAGAR… ELLER?
→ 8. GIRLS FOREVER
→ 9. SVARTSJUKAN FEAT. LAMMKÖTTET
→ 10. SJÄLVKÄNSLA NU!
→ 11. RELATIONSEXPERTENS TIPS: SPY PÅ DIN DEJT
→ 12. GRINDR-SEX & PLAYERS
→ 13. KONSTNÄRENS VISDOMSORD & LAMMET CURRY
→ 14. SEXIGA LÄRARE & 17% NÄRVARO
→ 15. VEGANER ÄTER BARA KANINMAT

Pssst. Vi är supertacksamma för tips på podcastämnen, så hör av dig om du har några idéer.