FÖRLÅT för poddfrånvaron. Livet kom emellan så att säga. Men här är det senaste podcastavsnittet av Flora & Frida! Vi pratar om det här med att jag och Felix har gått isär, och hur det är att inte höras med varandra trots att vi varit familj i fem år. Frida är däremot nykär och konstant kåt, men har en rädsla för att tiden är till låns. Och det är svårt att deala med ett uppbrott och vara fett kär på samma gång.

Vi pratar även om gången då jag blev fingrad under en middag på Hamburger Börs och hur vi övervinner läskiga saker.

Lyssna i iTunes/Podcaster eller Libsyn (kunde inte bädda in länken). Prenumerera och betygsätt gärna. Och vi blir svinglada när ni mailar in era egna anekdoter och tankar ([email protected]), eller visar vad ni gör när ni lyssnar genom att använda hashtaggen #florafrida. Tack Daniel Säfström för att du har klippt podden!

LYSSNA PÅ TIDIGARE AVSNITT HÄR:

→ 1. SEX.
→ 2. VÄNSKAP.
→ 3. ATT JOBBA MED DET VI ÄLSKAR.
→ 4. ONANISTERNA.
→ 5. NÄR ALLT KÄNNS ÅT HELVETE.
→ 6. FLORA, FRIDA & FEMINISMEN.
→ 7. OCH SEN LEVDE DE LYCKLIGA I ALLA SINA DAGAR… ELLER?
→ 8. GIRLS FOREVER
→ 9. SVARTSJUKAN FEAT. LAMMKÖTTET
→ 10. SJÄLVKÄNSLA NU!
→ 11. RELATIONSEXPERTENS TIPS: SPY PÅ DIN DEJT
→ 12. GRINDR-SEX & PLAYERS
→ 13. KONSTNÄRENS VISDOMSORD & LAMMET CURRY
→ 14. SEXIGA LÄRARE & 17% NÄRVARO
→ 15. VEGANER ÄTER BARA KANINMAT
→ 16. TROUBLE IN PARADISE (OM ATT GÖRA SLUT)
→ 17. I WOKE UP LIKE THIS
→ 18. FLYTTA ISÄR & GÅ I TERAPI
→ 19. BADASSFLORA & FITTMANUALER (Q&A)
→ 20. I’M NOT A GIRL, NOT YET A WOMAN

För två veckor sedan gjorde jag och Felix slut.

Vårt uppbrott är inte dramatiskt eller bråkigt, men sorgligt. Det är sorgligt när kärleken inte räcker hela vägen, trots att man vill. Men en relation kan inte bara bygga på trygghet, på vänskap, inte när vi är så unga. Vi förtjänar att vara kära. Att känna oss bekräftade.

Och det är läskigt att lämna något som är bra. Att skiljas från den människa som känner en bättre än någon annan. Men det kunde inte bli på något annat sätt. Det går inte att tvinga fram kärlek.

De här fem åren – jag vet inte var jag ska börja. Vi har blivit vuxna tillsammans. Vi har gått igenom den största sortens sorg, vi har smällt i dörrar, vi har hållit om, legat dubbelvikta av skratt, rest världen över. Vi har varit familj. Ett lag. Och jag är så jävla stolt över de här åren. Jag hade inte velat ha det annorlunda.

Några av er har redan skrivit och undrat, spekulerat. Det är märkligt att vara offentlig när sånt här händer. Jag skulle kunna skriva bokmeter om oss, men jag gör inte det. Det här uppbrottet innefattar ju inte bara mig. Jag vill respektera Felix integritet, och värdera mitt eget privatliv, och det hoppas jag att ni också ska kunna göra.

Så jag gråter ner i morgonkaffet och fyller all min vakna tid med mina kompisar. De som stryker mig över håret, dansar med mig, tillåter mig att älta och får mig att skratta. Sommaren kom lägligt.

Nu vet ni.

Translation: Felix and I broke up two weeks ago, after five years together. We came to a point where we loved each other like friends and not like lovers. I just thought you should know.