En krönika jag skrev i juni, med Studio Bon som beställare.

Yrsa flyter med brösten ovanför vattenytan. De har samma form som de disiga bergstopparna i horisonten. Tårna i en vinkning mot himlen. Hon kommer att få öroninflammation och behöva sova i sittande position, men det vet vi inte om än.

Vi har varit i Italien i fyra dagar och ska stanna i ytterligare fyra. Den röda sarongen, den vi pressar våra blöta kroppar mot om dagarna, flämtar i det lätta vinddraget. Alla våra kläder är stela av saltvatten och luktar härsket av solkräm. Sanden i mina bikinitrosor är peeling mot fittan.

På eftermiddagarna turas vi om att nakna tvätta av oss i utomhusduschen, fastän trädgårdsmästaren står och vattnar vinrankorna intill. Ödlorna stirrar på oss från sina sprickor i stenmuren. De har för länge sedan slutat vara skrämmande. De tycks komma extra nära när vi spelar Macy Gray’s I Try.

Kvällarna här är sådana man drömmer om i februari. Vi går ner till torget med huden doftande av Niveas after sun. Vita klänningar får benen att se brunare ut än de egentligen är.  Yrsas läppstiftsläppar smackar när hon sjunger med i musiken: I try to say goodbye and I choke. I try to walk away and I stumble. Vi köper pizza på Molly’s pub och en flaska vin hos den gulliga killen i mataffären. Den italienska kvällssolen är som en mjuk tunga mot insidan av låret.

Rödvin för två euro som intas på en italiensk strand smakar bättre än fyrahundrakronorsvinet på Rolfs Kök en februarikväll när jag bjöd honom på middag. Visste jag då?

På vägen tillbaka till huset skickar jag ett sms till Kajsa: Jag mår genombra. Jag viskar det i Yrsas inflammerade öra: Hur är det ens möjligt att ha det såhär? Jag filmar mig med min telefon och säger: Note to self, lycka existerar.

Ändå sitter jag under olivträdet och gråter. Yrsas lavendelblå naglar rör sig genom min hårbotten som hans brukade göra. Han kunde hålla på ett helt Antikrundanavsnitt. Ibland två. Jag tänker på sängen där hemma, som fortfarande bär spåren av våra kroppar. Sängribborna har fallit mot golvet med decimeterlånga spikar som pekar uppåt.

När han flyttade ut sa jag: Jag måste köpa en ny säng. Han sa: Tro inte att jag kommer hjälpa dig med det.

Kajsa har sagt att hon ska spika tillbaka ribborna i sängen åt mig. Det är också hon som sover skavfötters med mig dagen efter att jag har kommit hem från Italien. I sömnen sträcker hon ut armarna och omfamnar mina ben. Det är egentligen för varmt, men jag ligger blickstilla för att hon inte ska släppa.

Man kan åka till Italien och tro att det ska få en att glömma. Men man glömmer ingenting. För när jag sätter tungan mot min saltstänkta arm känner jag smaken av honom, när vi var i Frankrike på min artonårsdag. Fransoserna gick i täckjacka längs med strandpromenaden medan vi låg halvnakna i sanden. Vi åt moules frites på en restaurang med blå plaststolar, alldeles intill havet. Kullerstensgatan badade i ett varmt lampsken när jag tryckte upp honom mot en stenmur. Hans ögon lyste bakom solblekta ögonfransar, munnen smakade salt av musslor och vitt vin. När vi kom hem blev lakanen sandiga.

Nu sover jag bredvid Kajsa. Eller Yrsa. Eller någon annan av mina vänner. Och jag vet något som jag bara hade en svag aning om innan: folk gör för stor skillnad på kärlek och kärlek.

Så länge jag har någons händer i mitt hår, lavendelblå eller ej, så somnar jag mjukt.

Kompisar! Vi är tillbaka med ett nytt podcastavsnitt efter fyra månaders uppehåll. Nu är vi under Radioplays vingar, vilket innebär att vi får spela in i tjusig studio under mer uppstyrda former. Känns som ett självklart steg för podden. Vi kommer köra vidare precis som förr, men med nytt avsnitt varje torsdag. För er innebär detta alltså traditionell radioreklam, men också mer frekventa poddavsnitt. Tror det kommer bli asbra det här.

För er som inte har lyssnat på podden så beskriver vi den såhär:

I podden Flora & Frida pratar vi om ämnen som bränns. Från svartsjuka och ångest till vänskapsproblem och första ligget (eller andra, tredje, hundrade). Psykisk ohälsa, när kärlek tar slut, vänskapsproblem och kroppsbehåring. Vi vill lyfta ämnen som kan vara svåra att prata öppet om, eller som på olika sätt är tabubelagda.  Ofta med ingångspunkten det här önskar jag att jag visste när jag var femton. Tonen är personlig och vi blandar större ämnen med personliga upplevelser och vardagshändelser, alltid med feministisk analys.

Podden är ett tillåtande rum där vi kan prata om saker som är viktiga för oss och som har visat sig vara viktiga för andra. Vi vill visa att det är okej att fucka upp, att inte räcka till, att inte alltid vara duktig. Samtidigt delar vi med oss av våra tankar kring hur man kan må bättre och känna sig *stark i sig själv*.

I veckans avsnitt pratar vi om min singelsommar (har jag kirrat ligg, tro?) och hur den har känts. Frida berättar om när hennes ex oannonserat kom hem till lägenheten när hon hade en annan kille i duschen, och vi pratar även om jobbiga fobier och mitt boksläpp. Och om sjukdomen ALS.

Så glad att vara tillbaka i lurarna! Lägg gärna upp bilder med hashtaggen #florafrida, för vi älskar att se vad ni gör när ni lyssnar. Och kommentera gärna om ni har förslag på ämnen vi ska ta upp!

↓

→ LYSSNA HÄR ←
(alternativt i Radioplay-appen eller där poddar finns)

↑

LYSSNA PÅ TIDIGARE AVSNITT HÄR:

→ 1. SEX
→ 2. VÄNSKAP
→ 3. ATT JOBBA MED DET VI ÄLSKAR
→ 4. ONANISTERNA
→ 5. NÄR ALLT KÄNNS ÅT HELVETE
→ 6. FLORA, FRIDA & FEMINISMEN
→ 7. OCH SEN LEVDE DE LYCKLIGA I ALLA SINA DAGAR… ELLER?
→ 8. GIRLS FOREVER
→ 9. SVARTSJUKAN FEAT. LAMMKÖTTET
→ 10. SJÄLVKÄNSLA NU!
→ 11. RELATIONSEXPERTENS TIPS: SPY PÅ DIN DEJT
→ 12. GRINDR-SEX & PLAYERS
→ 13. KONSTNÄRENS VISDOMSORD & LAMMET CURRY
→ 14. SEXIGA LÄRARE & 17% NÄRVARO
→ 15. VEGANER ÄTER BARA KANINMAT
→ 16. TROUBLE IN PARADISE (OM ATT GÖRA SLUT)
→ 17. I WOKE UP LIKE THIS
→ 18. FLYTTA ISÄR & GÅ I TERAPI
→ 19. BADASSFLORA & FITTMANUALER (Q&A)
→ 20. I’M NOT A GIRL, NOT YET A WOMAN
→ 21. NYSINGEL VS. NYKÄR